Thepreciousgirl ♥♥

Har haft en väldigt trevlig dag idag. Träffat en massa folk och ätit god mat och annat mysigt. Fick till och med lite färg på min rygg! Solen stekte idag. Kändes som sommar igen ju! Bara jag inte blir deppig nu när det blir kortare dagar och mörkare kvällar. Många går ju in i någon slags höstdepression varje år. Jag brukar bli mest deppig runt januari-februari... hoppas jag slipper det nu eftersom vi ska till Thailand i ½ månad då.

Såg ni intervjun med Arboga-mamman? Det var riktigt svårt att hålla tårarna borta! Förstår inte hur hon kunde vara så lugn och så harmonisk. Jag hade nog aldrig kunnat prata så lungt om mina (framtida) barn blivit mördade. Och att hon var så lugn mot mördaren... jag hade velat slita henne i småbitar, och jag hade önskat henne samma smärta som en anhörig känner. En sak går bara inte in i mitt huvud. Hur kan man gå fram till ett barn och slå ihjäl det? HUR?!

Jag planerar ifall jag ska gå upp tidigt imorgon och ta en promenad innan frukost. Jag älskar doften av en tidig morgon. Sval luft och blött gräs. Tystnad och inte en vindpust. Sen hem och äta hemmagjord müsli med yoghurt och färskpressad apelsinjuice. Brukar ni promenera eller jogga innan frukost? Eller kanske på kvällen? Eller vad tränar ni överhuvudtaget? Inget alls?

Ha en fortsatt bra kväll. PUSS! (Blev inga roliga bilder idag, jag glömde bort att fota... så typiskt!)

Nu ikväll klockan 19:20 på tv4 sänder dom en intervju med mamman från Arboga vars barn blev mördade för ett tag sen. Missa inte!

Aaah vilken härlig helg det varit med solsken och varmt väder. I love it! Idag ska jag på fest hos släktingar och vänner hela dagen. Ska bli superkul! Speciellt att träffa alla, det va så längesen sist. Tar med kameran också och tar lite foton. Brukar alltid glömma den hemma, men nu har jag laddat den och raderat alla bilder.

Känner mig lite gladare och piggare idag faktiskt. Känns underbart! Kanske för att solen skiner? Blir alltid gladare då.

Förresten. Jag ska träffa min pappa på tisdag för första gången på riktigt länge. Tror det var ½ år sen sist. Han erbjöd sig att fixa min dator, och javisst. Varför inte. Jag bjöd honom på min födelsedag också... och han blev glad. Jag kan väl inte påstå att jag är vän med honom, eller att allt som hänt är glömt. Alla lögner och alla bråk, nej nej. Men visst saknar jag honom... och det är väl inte så konstigt? Han är ju en del av mig. Jag tänker heller inte vara en skitstövel tillbaka, för det är inte min stil. Jag tar kanske lite väl mycket skit ibland, utan att "ge tillbaka"... men jag pallar inte sånt. Inga problem löses genom att vara lika jävlig tillbaka. Kanske man kan bygga upp en blygsam relation istället? Vi blir nog aldrig "bästa vänner", min pappa och jag... men att ändå kunna prata och träffas. Det vore något!

Ni måste tycka min blogg har blivit himla tråkig på sistone! Haha. Har bara inte haft så mycket "inspiration" till att skriva. Allt handlar mest om mig själv och min sjukdom, vilket kanske är lite tjatigt ibland. Det känns ofta som jag skriver samma saker. Idag blir det ju heller inte speciellt mycket bloggande, men jag är tillbaka ikväll med lite bilder från dagen.

Ha en skön söndag!! Förresten, jag ÄLSKAR söndagar. De är så mysiga på nått sätt!
Puss o kram

Hej sötnosar! Allt väl? Här är riktigt varmt hos mig! Solen skiner och det är nog över 20 grader. Skulle egentligen på kräftskiva idag (och sova över), men jag ringde henne imorse och då sa hon att hon är sjuk, ont i halsen och förkyld. Och jag vill inte bli sjuk och gav därför återbud. Får världens utkällning att jag är otrevlig och att hon är såå besviken. Jaja liksom. Vad ska jag göra åt det? Jag sa som det var och hur jag kände. Take it or leave it. Väldigt moget av henne att slänga luren i örat på mig TVÅ gånger. Tål inte det. Det är väldigt sällan jag höjer rösten åt människor, men jag tål bara inte folk som försöker ge mig dåligt samvete för att jag har en egen vilja. Där går gränsen.

Blir väl extra besviken också eftersom jag är en väldigt förstående människa till andra, men får SÄLLAN något tillbaka.

Jag vill ha en vän som låter mig vara den jag är, en som har förståelse och tycker om både mina starka och svaga sidor. Någon som inte förutser vad jag tycker och tänker. Någon som inte hittar på att jag är sur eller inte bryr mig.
Jag kan heller inte hela tiden vara alla andra till lags. Det är något min mamma alltid varit, och fått mycket stryk för det.


Ska ha en mysig kväll ändå med någon jag tycker om (och som tycker om mig).
Puss!

Hej på er. Mår sådär idag. Huvudvärk och är helt svag i kroppen. Skönt att solen skiner i alla fall! Försöker också slappna av mer när jag äter. Försöker att inte räkna kalorierna direkt. Det går ganska bra och jag vill verkligen sluta med det. Det ger faktiskt bara mer ångest och mer tvång.
Igår åt jag faktiskt en skitbra middag. Bakad potatis med crabsticks, ½ avokado, fetaoliv-keso, grönsaker och två knäcke med ost och mjukost. Mamma tog fram det och jag åt allt. Tänkte först "nja ska jag har knäckebröd..." så tog jag det ena och sen ville jag ha det andra också. Låter så jäkla patetiskt men för mig är det inte det!

Tror att min ämnesomsättning kommit igång igen efter all svält. Det märks! Svälter jag mig så går jag upp i vikt jättefort, och äter jag mer står jag antingen still eller går ner. Man tror ofta att det inte är så, men det ÄR så!

Måste duscha nu. Mitt hår är fett och äckligt, haha. Blä.

Puss!

Det spelar inte längre någon roll för mig vilken veckodag det är. Måndag eller fredag, alla ser likadana ut. Vaknar, äter frukost, ser på top model, städar, går promenad, äter lunch, läser, gör lite ärenden, springer runt, äter mellis, promenad igen, äter middag, bloggar, ser på tv, äter kvällsmål, tränar, sover. Inte speciellt händelserikt med andra ord. Jag både hatar och älskar att vara hemma och ta det lungt. Jag hatar det eftersom jag har så mycket tvång, ångest och stress inom mig, och älskar det eftersom jag kan göra det jag vill och satsa på mig själv för en gångs skull.

Borde kanske inte klaga, och jag har satt mig själv i denna sitsen, men jag känner verkligen inte att jag har någon annan vän än Fanny (hon jag åkte till kreta med). Jag har ingen annan jag kan ringa och bara prata med. Bara höra hur läget är. Snacka skit och träffas över en fika. Samtidigt som jag verkligen inte känner att jag orkar skaffa nya just nu. Synd att ingen kommer en vacker dag och plingar på dörren, någon man kan lita på och ha roligt med. Fanny är ju såklart en helt underbar vän och jag älskar henne över allt annat. Hon har fått mitt liv att bli så mycket ljusare! Bättre vän finns inte, men hon har ju ett liv hon också. Andra vänner, sina problem, sin skola och sin dans. Vad har jag? Nada. Eller jo! Jag har sjukdomen. Förstår ni nu hur svårt det är att lämna den? Det enda jag ALLTID har.

Hur som helst kämpar jag på ändå. Ibland ser jag ingen mening med det, ibland gör jag. Just nu... nej.
Här kommer frukostbilder. Råggröt med äpplemos och havremjölk, en GI-ruta (nytt favoritbröd) med cream cheese, tomat och kryddsalt. Ett glas apelsinjuice.

Godkväll vänner! Kom precis hem faktiskt. Mamma och jag gick runt i affärer och åt middag på Espresso house. Den grova kycklingmackan såklart, den är ju så god!

Jag träffade först min sjukgymnast. Pratade om andning och hur viktigt det är att verkligen andas ordentligt. Det är så lätt att man håller emot och spänner musklerna så att andningen blir ansträngd. Väldigt lärorikt! Jag hyperventilerar väldigt mycket. Vet inte riktigt varför, men det kan bero på stress och ångest.

Sen träffade vi då min läkare. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag avskyr henne. Hon är GRYMT otrevlig mot min mamma! Och hon tror massa saker om mig innan hon ens frågat. T.ex "ja du som inte äter..." och så brukar hon vara riktigt otrevlig och sur mot min mamma. Men äh, skitsamma. Blodproverna såg jättebra ut! Bättre än förra gången. Så hon sa att det var väldigt positivt (och sen la hon såklart till att det kanske inte håller om jag äter mindre... DÖH?!). Sen VÄGDE jag mig. Panik panik panik. Men ingen viktuppgång här inte. No no. Bara ytterligare en nedgång... tyvärr känner man sig ju bara fetare och fetare ju mer man går ner. Det är jag ett levande bevis på.
Hon skickar en remiss till IDUN idag också. Så de kommer väl kalla mig snart hoppas jag...

Ska nog gå och göra fruktsallad med kesella nu. Favoriten!
Puss på er!

Tror jag ska köpa nytt löshår igen. Tyckte det var en kul grej sist jag köpte det, men nu är jag ju blond och behöver ny färg. Visst, man kan säkert bleka det gamla löshåret (ljusbrunt/mörkblont) men äh... jag vet inte om jag vågar det.

Har bara köpt på rapunzel tidigare. Köpte 50 cm långt med clips. Ni kanske har något annat tips på bra hemsidor? Hade nog velat ha håret lite kortare... det går ju att klippa till såklart, men ändå.

Jag tror ljusblont hade passat mig. Färg 613 tror jag den heter (se bild).

Som sagt ska jag till läkaren idag. Få reda på blodproverna och sånt. Ska också träffa min sjukgymnast och göra lite övningar. Hoppas jag får massage idag också! Somnar typ varje gång, det är så himla avslappnande. Min mamma hatar att massera mig, tror jag. Hon suckar varje gång jag frågar... så den enda närhet jag får är hos min sjukgymnast. Tur jag har henne i alla fall! Hon säger att det är jätteviktigt med beröring, och att det är väldigt positivt om man låter någon ta på en.

Ska gå i lite affärer efteråt, kanske köpa något kul. Måste i alla fall kolla in h&m. Har rabatter där + 50 kronor + att det är 10% rea på allt i butikerna bara idag!! Jag älskar ju h&m...!

Ska svara på era frågor sen när jag är hemma igen. Så tro inte att jag glömt det.

Önska mig lycka till, haha. Känns som jag behöver det.
Kram!

Ikväll är i alla fall jag bänkad framför tv:n. De två sista avsnitten av Project runway går på tv3 klockan 21:00. Spännande, spännande. Tycker det är helt galet hur de kan sy så snygga kläder med en väldigt begränsad budget och på så kort tid. Mamma och jag sitter alltid och bedömmer kläderna när de går på catwalken. Vi brukar ha rätt!

Förlåt för helt galet lite uppdateringar. Orkar bara inte just nu. Ni får gärna ställa lite frågor om ni har, så kan jag svara på det sen. Ok?

Puss!

Jag drömde helt sjukt inatt. Kan inte tala om vad det var... HAHA! Men sjukt var det. Jag älskar att drömma ibland, liksom när man absolut inte vill vakna upp till det riktiga livet igen. Undra vad drömmar är egentligen. Kanske minnen av ett liv man levt före detta? Vem vet?
Jag mår väl helt okej idag. Ganska mycket ångest över min kropp och sådär. Man ska ju egentligen tänka positivt men det går bara inte. Jag hatar min kropp från topp till tå. Fyfan vad tragiskt, men så är det verkligen. Det spelar ingen roll hur mycket någon berömmer mig, jag tar inte det till mig. Visst, ibland tycker jag ju såklart att jag ser okej ut. I vissa kläder och i vissa frisyrer... men så ska det ju inte vara. Man ska ju tycka om sig själv oavsett klädsel, smink och frisyr. But I don't. Och ja, jag lägger upp bilder på mig själv, och de bilderna tycker jag är helt okej. Jag vet att vissa stör sig på att man sitter och skriver att man är "så ful", och sen har man en massa bilder på sig. Jag KÄNNER mig ful mestadels av min vakna tid, men ibland kan jag också se att jag är fin, därav bilderna.

Jaja. Nog om det! Imorgon ska jag träffa läkaren och få reda på blodproverna. Kommer säkert väga mig där också. Det ser jag INTE fram emot. Men vägs jag så måste jag veta. Vill inte att andra ska veta och inte jag. Jag är ganska, väldigt, jättesäker på att jag gått upp! Har inte vägt mig på typ 3 månader nu. BLÄ!

Nojjar lite över vad jag ska fixa till lunch. Min frukost blev väldigt smarrig i alla fall.
Puss sålänge.

Brukar få frågor ibland om hur jag blev blond igen, efter att ha färgat mitt ljusblonda till riktigt mörkt. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle bli blond igen, men det blev jag! Det tog tid, javisst. Men bättre det än att hårets kvalité går åt pipan.

God förmiddag. Var uppe tidigt idag eftersom jag skulle gå till vårdcentralen och ta blodprover. Tack och lov är jag inte ett dugg rädd för nålar, vilket jag faktiskt aldrig varit. Okej, stick i fingret är väl ingen höjdare... det är inte så skönt att ha blåmärke på fingrarna. Men men, på torsdag får jag i alla fall reda på resultaten av proverna. I våras såg det ganska bra ut. Men som ni kanske vet kan resultaten vara missvisande pga. att man dricker för lite. Minns att min läkare berättade varför... det var något med blodet i alla fall.

Är ensam hemma hela dagen idag också. Måste fixa alla måltider själv. Ganska jobbigt men tack och lov har vi en massa rester i frysen som jag tagit fram. Brukar dock inte tycka om att äta resterna för jag glömmer liksom bort vad det är i. Jag har ett väldigt stort kontrollbehov att veta exakt vad saker och ting innehåller. Men jag borde inte vara "rädd" för min mamma lagar väldigt nyttig (och god) mat.
Säkert fler än jag som "måste" veta vad allt innehåller, eller har jag fel?

Hoppas ni mår bra! Puss

Som ni kanske hört på nyheterna så har det varit 3 flygolyckor på 1 vecka. INTE roligt! En i Spanien, en i Bisjkek och någon till som jag inte minns var. HALLÅ?! Jag får panik. Jag vet att det är en vääldigt liten chans att man störtar, men hey... om 5 månader ska jag sitta i ett flygplan i 10 timmar (+ 10 timmar hem såklart). Jag har alltid lite ångest innan jag ska flyga, men väl uppe i luften känns det okej. Men bara tanken på att störta skrämmer skiten ur mig. Tänk liksom pirret i magen... och att man bara väntar på smällen. Dödsångesten.

Som tur är så är jag inte superrädd för att flyga. Jag flög ju för 1 månad sen ungefär, och det var inga problem. Men när det händer 3 flygolyckor på 1 vecka... ja då undrar man.

Någon som är flygrädd? Flyger ni ändå eller undviker ni det? Har ni varit med om något läskigt när ni flugit?

Godkväll vänner. Hoppas ni mår bra. Jag mår helt okej. Har haft en ganska bra dag, min bror och flickvän har varit här hela dagen och vi har promenerat och precis ätit middag. Det står en blåbärssmulpaj och väntar, men jag vågar inte. Jag vet att det är fel och att jag går i sjukdomens spår, men jag kan inte. Jag vågar inte! Jag är rädd för att falla ännu längre ner och att jag kommer kompensera, för det kommer jag isåfall. Så nej, jag äter ett vanligt kvällsmål istället. Jag väljer tyvärr det trygga före det jag egentligen vill. Jag hoppas bara att jag en dag ska våga!

Förstår inte att jag kunde bli så deppig nu efter denna underbara sommar jag haft. Jag trodde att jag mådde bättre än jag gör. Tyvärr! Och jag trodde att jag skulle vara sjukt peppad att börja på dagvården. Men jag är helt ärligt bara rädd. Jag är rädd för allt! Maten, vikten och vad alla ska tänka om mig som redan går där. Jag är rädd för att alla ska tycka jag är ful och tjock. Jag vet att ingen bryr sig, men det känns så. Har förstått att fler än jag är rädda för att gå där, att äta all mat osv. Men ja... jag hoppas bara att allt kommer lösa sig. Att jag inte kommer få panik och vägra maten eller liknande.

Nog om det. Ska gå och vara lite social nu. Kramar till er allihopa!

Jag mår lite bättre idag tack och lov. Mådde kanske inte DÅLIGT igårkväll. Har mått sämre, men jag blev så fruktansvärt irriterad på mig själv att jag åt så dåligt igår. Jag gjorde det liksom med vilje, kändes det som. Jag kämpade inte för 5 öre, och det är så svagt. Måste kämpa varenda minut som går. Jag får inte tappa motivationen eller vela gå ner i vikt igen. Orkar inte fler vändor ner till botten. Jag klarar faktiskt inte hur mycket och hur länge som helst, det finns en gräns för vad mitt psyke och min kropp pallar med.

Som sagt mår jag lite bättre idag, och ska verkligen äta bra och strunta i kalorierna och istället tänka på vad MIN KROPP behöver, och inte mitt huvud. För visst är det så? Vi ätstörda (och säkert många andra!) äter vad huvudet vill och inte kroppen. Det är så FEL!

Åt en macka med cream cheese, en skål havrefras med mjölk och en hel banan. Brukar alltid, alltid bara ta ½ banan, men nu sket jag på det och tog en hel. Och det kommer inte spela någon som helst roll när det gäller min vikt. Det är sjukt att jag kan tro att ½ banan kommer göra mig ont, och att jag får ångest av det. Jag har gått för långt! Jag fattar det oftast inte, men när jag verkligen sätter mig ner och funderar så märker jag hur långt över gränsen jag gått. Ingenting är kul längre nu när allt kretsar kring maten. Det är inte ens roligt att träffa vännerna, vilket jag sällan gör nuförtiden. Jag orkar inte vara social eller visa mig utomhus. Exakt såhär var det under min värsta period i sjukdomen. Jag fick panik av att vara ute bland folk. Det var längesen jag kände såhär sist, att jag bara vill vara för mig själv. Och de som förstår mig går också bra att umgås med, de jag kan prata med på riktigt. Öppna mig för.

Jag satt precis och kollade igenom "vår kokbok" och blev lite inspirerad. Vet ni vad jag ska äta imorgon till frukost? Mannagrynsgröt!! Om vi nu har det hemma. Men guud vad sugen jag blev på det. Det var min favorit när jag var liten. Har ätit det EN gång under alla dessa år jag varit sjuk. Har fått för mig att det är onyttigt. Man läser ju så mycket SKIT i veckotidningarna att det är sjukt. Det enda argumentet de har mot mannagrynsgröt är att det inte är lika mycket fibrer och därför blir man inte lika mätt på det som med t.ex havregrynsgröt. Men so what? Man blir inte fetare av den goda gröten bara för där är mindre fibrer. Man kan väl för sjutton lägga till en frukt då, så får man i sig fibrerna ändå!

Alla jävla nojjor vill jag ha bort. Jag vill inte enbart äta sallader till lunch och frukt till mellanmål. Jag är TRÖTT på det. Jag älskar sallader och frukt, men inte VARJE dag! Jag vill kunna äta annat än det!

Tack för alla era kommentarer och all pepp. Ni ANAR inte vad glad jag blir när jag sätter mig vid datorn varje gång. Så TACK!!
Stor kram!

Detta kanske inte är så bra, men jag råkade hitta en sida där man kunde skriva i vad man ätit under en dag (kommer inte tala om vad sidan heter, så fråga inte), och sen se om man fick i sig av alla näringsämnen osv. Jag kan ju säga att de flesta staplar var till hälften. Vad fan gör jag med mig själv? Det är en fråga jag ställer mig själv VARJE dag. Och jag är så trött på det... jag vet att jag säger det hela tiden, men jag är verkligen så sjukt TRÖTT på att vara SJUK. Ibland (oftast) känner jag mig inte ens sjuk... och jag tror jag äter rätt, nyttigt och allt min kropp behöver. Men nu när jag såg detta diagrammet... så jävla FEL jag har! Och jag vet det egentligen innerst inne. Ändå känns det som jag äter för mycket. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska palla dagvårdens mat. Jag är så rädd för att spola den chansen och gå mig egna väg... den vägen jag gått och som bara leder mig fel, fel, fel hela tiden.

Jag vill inte gå där, samtidigt som jag vill. Jag är rädd för att gå där, men vill samtidigt inte bli utslängd. Jag har ätit riktigt skitdåligt idag. Det känns som jag ätit massor, men det är mest sallad och frukt! Visst, lite kräftstjärtar hit och quorn dit. Men det ÖVERLEVER man inte på! Jag äter så galet fettsnålt emellanåt. Nästan så jag är rädd för att min kropp ska sluta fungera. Vissa dagar äter jag bra med fett... men det ska vara så VARJE dag! Inte 2 gånger i veckan.

Har så ont i min rygg nu. Den stramar. Jag vet att jag inte är så sjukligt smal längre, men just ryggen är fortfarande benig. Jag hatar den, för det gör så ont, och då påminns jag hur FUL den är. Ibland kan jag inte ens luta mig mot en stol utan att få blåmärken över revbenen och ryggraden.

Jag är sjuk... så jävla sjuk.

Hoppas ni mår bra! Har precis ätit middag och sitter bara här och chillar lite. Sista dagen på Malmöfestivalen idag, men är inte ett dugg sugen på att åka dit. Har redan sett fyrverkerierna 100 gånger innan... plus att jag redan varit i Malmö en gång idag. Så nej, det blir någon skön film istället. Vad ska ni göra ikväll?

Har faktiskt lite panik över att börja på dagvården. Jag har absolut inte ångrat mig! Tro inte det... men ni vet... rädslan över att bara gå upp, upp, upp i vikt gör mig livrädd. Jag vet någonstans i mig att det inte går till så... men det känns (som nog alla känner) som att jag är speciell och att jag kommer gå upp så mycket i vikt att jag kommer se tjock ut. Jag är nöjd med hur min kropp ser ut nu liksom. Jag är nästan normalviktig. Enligt läkare ska man ha ett bmi på 20, men många säger också att 19 är normalvikt. Jag bryr mig egentligen inte, men jag vill slippa gå upp mer! Förstår ni känslan? Jag är nöjd liksom! Och jag är rädd för att jag ska få panik och vela gå ner i vikt sen igen. Fan vad detta är irriterande!! Orkar inte känna såhär mer. Vill bara BLI FRISK. Och jag önskar att min kropp är nöjd med vikten den står på idag, och att jag kan äta normalt utan att gå upp flera kilon.

Jag får helt enkelt försöka lita på min kropp, att den vet bäst. Att den faktiskt inte lägger på sig "onödiga" kilon när jag äter normalt. Sen är ju vikten egentligen inte problemet... men det KÄNNS SÅ!

Ska äta något gott ikväll. Vet dock inte vad. Får se! Kom gärna med förslag! Och helst något som inte känns så "farligt". Ja ni vet...

Ha en trevlig fredagkväll! Puss

Hej på er! Förlåt för dålig uppdatering! Men ändå skönt med en kort paus, att inte hela tiden känna mig tvingad att blogga. Men nu är jag back on track. Var på kliniken idag och träffade min sjukgymnast. Vi pratade mest om hur jag mår nu och hur jag trivs i min kropp. Jag berättade att jag har lite svårt för att slappna av när jag ska ut någonstans. Vilka kläder jag ska ha på mig osv. Det är sjukt jobbigt. Kan byta om fleera gånger innan jag är nöjd. Jag bryr mig nog för mycket om vad andra tycker om mig. Defenitivt något jag måste jobba bort.

Mamma fick tag på dom på Idun idag! Jag fanns fortfarande med i registret. Jag var ju där på bedömningssamtal för ca 1½ år sen. Det var nog ont om plats där, men dom skulle prata med några där och sen höra av sig. Så jag tror det kommer gå bra! Vill fortfarande gå där. Och vad jag har förstått så går några av er (som läser min blogg) där? Då kanske vi ses, who knows?

Förresten! Idag är det EXAKT 1 månad tills jag fyller 20. Ojojoj.

Ska nog ut i solen lite. Ikväll blir det tacos till middag! Muums, är riktigt sugen på det.
Puss!

Godmorgon! Drömde massa mardrömmar inatt som vanligt. Om inbrottstjuvar, förstår inte varför. Men men. Jag är ganska rastlös idag. Hade velat börja på dagvården nu, men som sagt har vi inte ens ringt, och där är säkerligen lång väntetid. Men jag ska väl istället försöka vila upp mig, ta hand om mig själv och göra saker som jag mår bra av. Ingen stress och inga måsten.
Tänkte faktiskt vara duktig och ta en promenad nu på förmiddagen. Har läst att promenader (lagom långa) är bra för skelettet, om man nu äter hyfsat bra och inte är väldigt underviktig. Tur att jag har en hund också, annars hade jag nog inte gått promenaderna jag tar varje dag.

Vad jag tänkt göra idag:

Fota
Ringa Idun
Fixa med boken (ni får veta mer snart)
Storhandla
Promenera
Läsa mina lånade böcker
Baka(?)

Vi hörs sen. Puss!

Gick upp på mitt rum efter middagen. Satte mig på golvet framför spegeln och tittade på mig själv. Jag är rätt okej ibland. Ibland känns det som allt hänger över byxkanten, men ibland kan jag verkligen se att jag är vacker och smal. Jag kände mig så tillfreds med mitt utseende när jag satt där. Jag tänkte tillbaka på när jag vägde som minst. 42 kg, grå och olycklig. Verkligen GRYMT olycklig! Kunde inte ens se att jag var smal... jag kände mig tjockare då än jag gör nu när jag väger 10 kg mer! Det känns himla konstigt att det är så... men det är sant! Jag tror att jag har börjat få tillbaka min friska kroppsuppfattning. Okej, ibland känner jag mig verkligen stor och uppblåst, slapp och fettig. Men jag vet att jag inte är det. Jag VET!
Det känns fantastiskt att vara hyfsat bekväm i min kropp, att kunna äta lite mer än förut och verkligen njuta och tycka att mat är gott. För det gör jag verkligen! Jag njuter av måltiderna, tuggar ordentligt, smakar på maten och blir behagligt mätt. Vet ni hur skönt det är att återfå kontrollen över sitt liv? Den riktiga kontrollen!

Var bara tvungen att skriva ner detta. För just nu känner jag hopp om mitt liv. För stunden svävar jag på små rosa moln.

Godmorgon på er! Har sovit oroligt inatt. Jag vet inte riktigt varför. Kom inte till ro bara, och det var så himla varmt i mitt rum. Tråkigt att man inte kan ha fönstret öppet utan att vakna upp med spindlar i hela rummet. Detta är den absolut värsta tiden på hela året, tycker jag. Alla djur blir helt galna, spindlarna vill in och getingarna attackerar en. Usch!

Men min dag startade bra i alla fall. Åt en jättegod frukost bestående av havregrynsgröt med rivet päron, valnötter och havremjölk. En skiva av mitt morotsbröd jag bakade igår, med cream cheese och gurka. Det var verkligen supergott med rivet päron på gröten. Har aldrig testat det förr, men jag kommer göra om det! Nybakat bröd på morgonen är också lyx. Mmmmm!

Sitter här och känner att jag har mycket tankar som snurrar, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är mycket känslor som strömmar nu när jag för en gångs skull försöker bli frisk. Ni vet "ska jag äta, eller ska jag inte". Jag slits mellan de två rösterna, den sjuka och den friska. Jag blir psykiskt utmattad av att ständigt tänka på vad, när, och hur jag ska äta. En macka eller två mackor. Min friska sida vet att det inte spelar någon roll om jag äter en macka extra en dag, men den sjuka sidan talar om för mig att det är svagt och dåligt. Det är så svårt att stå emot en röst jag lyssnat på i såhär många år. Det är svårt att bryta ovanan, hur mycket jag än vill.

Igår när jag kom hem från festivalen åt jag faktiskt en macka, en frukt och en kopp te innan jag gick och la mig. Det tog emot, men jag var hungrig och det hade gått flera timmar sen jag åt sist. Såklart jag ska äta då! Kroppen sa ju ifrån. Den bad mig fylla på med energi så den orkar leva tills nästa gång jag äter.

Det är så konstigt, för att äta, det borde vara lika självklart som att gå på toaletten. När jag är kissnödig går jag ju på toaletten, men när jag är hungrig......?

Titta vad Josefin har gjort till mig. Åh! Sötnos. Tack så mycket!

Good morning sunshines! Allt väl med er?
Själv hade jag en jättebra kväll igår i Malmö med en kompis. Vi såg Tingsek såklart, och han var lika bra som alltid. Så grymt underhållande människa! Och det blev minst sagt kaos när Timbuktu kom och överraskade på scen. Skitkul! Stod självklart längst fram, så jag fick någon bra bild faktiskt. Men det är INTE lätt att hålla kameran still. Jaja, hur som helst så var det skönt att komma ut, även ifall jag FRÖS som ett rent helvete. Fyyyyy va kallt det var. Hösten är påväg, det känns!

Så idag har jag ont i halsen och känner mig lite febrig. Mindre roligt! Tur att jag ska ha en lugn dag idag. Gå en promenad, kanske baka, läsa. Hade velat åka till Malmö igen, men jag vet inte om det är så smart. Äh, får se hur jag mår sen helt enkelt.

Någon av er hade tydligen sett mig i Malmö igår. Det blir bara oftare och oftare jag får höra att ni ser mig. Känns lite konstigt, haha. Förresten så är jag inte farlig, det är bara att komma fram och säga hej. Hade varit kul!

Puss på er.

Godmorgon!
Kul att så många var intresserade av matscheman. Eller "kul" kanske är fel ord, men ni fattar nog... Och ja, jag vet att matscheman kan användas på fel sätt, att man blir för strikt och den biten, men efter mina egna erfarenheter så blir man mer och mer trygg i sitt ätande. I alla fall har jag blivit det! Klarar jag t.ex en extra macka till frukost ett tag, så känns det tillslut helt naturligt att äta den också.

Idag ska jag in till Malmöfestivalen och se på Tingsek med en kompis. Ska bli supermysigt. Blir väl någon festivalmat också, eller så tar vi ett säkert kort - Waynes coffee! Alltid lika gott. Speciellt pastasallad med kyckling eller lax. Och så får man gratis te eller kaffe till!

Jag läste en intressant sak igår i boken "Bli vän med kroppen & maten" av Camilla Porsman. Jag blev lite småchockad faktiskt. Okej, jag visste väl att överträning inte är bra, men att kroppen gör på detta viset visste jag inte!
Såhär står det.

"Många ätstörningsdrabbade tror också felaktigt att ju mer man tränar, desto bättre är det. Men det stämmer som sagt inte: för mycket träning är nedbrytande för kroppen och leder till överträning, skador och sjukdom. Dessutom kan det faktiskt leda till att kroppen får en ökad benägenhet att lagra in fett och göra det svårare att bygga upp muskelmassa. Överträning gör nämligen att kroppen frisätter stresshormonet kortisol, som dels är muskelnedbrytande, dels försvårar muskeluppbyggnad och dels ökar fettlagringen (främst i buken)."

Något att tänka på. Jag ska införa vilodagar. Hur mycket det än tar emot så är det de bästa jag kan göra för min kropp. Jag märker ju också att träningen inte ger något resultat längre. Och jag kanske har svaret på det ovan? (Jag vet att frågan kommer ställas vad jag tränar, och jag tränar cykling och styrka).

Nu måste jag duscha. Kram!

Sitter vid min gamla dator nu. Ganska kul att kolla igenom alla gamla bilder på mig, vänner och familj. Samtidigt är det inte alls kul att sitta vid denna, för det var denna datorn jag haft under min sjukaste tid. Massa matscheman, kalorilistor och sparade länkar (till sjuka sidor) fanns kvar nu när jag satte mig här. Det är raderat, förutom matscheman som faktiskt kan vara bra att ha. Har en hel drös med matscheman men faktiskt aldrig följt ett speciellt länge. Det är svårare än man kan tro.

Jag vet att väldigt många som läser min blogg är sjuka, och ibland får jag frågan om jag har matscheman att dela med mig av. Ja det har jag!! Och om någon skulle vara intresserad så är det bara att mejla - [email protected]

Skriv om det ska vara ett schema för viktuppgång, nedgång (bara för överviktiga, så det är inga bantningsdieter eller så, en normalviktig står förmodligen still på ett sånt schema) eller stå still.

Hade faktiskt själv velat ha ett nytt som är gjort för mina behov och vad jag tycker om att äta. Det kanske jag får på idun om jag börjar där? Maybe...

Datorn stannar fortfarande ibland. JAG BLIR KNÄPP PÅ DETTA!!! VAD ÄR FEEEEL?! Inget virus är det  i alla fall, jag installerade ju om och tog bort allt igår. FAN!

Jag brukar säga det, men tiden går så fruktansvärt snabbt. Jag fyller snart 20 år! Närmare bestämt den 22 september. Jag har länge sagt att "när jag är 20, då kommer jag vara frisk". Man ska egentligen inte sätta sånna mål, för oftast blir man bara besviken och känner sig som en förlorare. Ibland kan jag känna så. 20 år, och kan fortfarande inte slappna av en kväll med en skål glass, bara för att det är gott.  Jag ska väl inte gå och gräva ner mig i dessa tankar, det gäller att kämpa för mitt mål istället, hur lång tid det än kommer ta. Någon gång ska väl även jag kliva ut på andra sidan. Den friska sidan!

Någon frågade hur det kommer sig att jag plöstligt fått all denna ångest. Den har legat där hela tiden egentligen, men jag har stött undan den lite grann. Jag har inte riktigt "försökt" bli frisk förrän nu, och då kommer alla känslor fram som jag inte kan skjuta undan. Jag försöker öka min mat, jag läser mina böcker t.ex "ät allt" och "mattillåtet" som jag läst innan men "glömt bort" lite. Jag följer råden i böckerna, och det känns otroligt bra. Det skrivs mycket om att man ska tugga ordentligt, och det funkar. Man blir behagligt mätt, man slipper obehagliga överraskningar, och man blir lagom hungrig till nästa måltid.

Jag försöker strunta i kalorierna, och jag försöker leva med att min kropp förändrats. Jag är inte längre väldigt, väldigt underviktig, och det är jag stolt över. Jag ser faktiskt rätt bra ut ibland. Men ofta känner jag att allt väller över, att jag har för mycket runt magen och har dubbelhaka. Men det är just också bara KÄNSLOR, och ingen verklighet. För när jag ser på andra så är jag inte ett dugg tjock eller ful. Jag duger faktiskt.

Idag åt jag en skål flingor med havremjölk och banan + en fralla med hummus / kantarellost och gurka. Försöker verkligen äta sån mat jag är sugen på, och inte den maten jag är trygg med. Denna veckan har jag bl.a ätit hemmagjorda köttbullar med gräddsås, kyckling med potatissallad (sån i creme fraiche ni vet) och igår åt vi lax i ugn med potatissallad (en vanlig sallad med potatis, typ soltorkade tomater, gurka, tomat, olivolja och vinäger) och hembakat bröd. Mums säger jag bara! Det finns så mycket gott. Och det känns SÅ skönt att KUNNA äta av fler livsmedel.

Sköt om er sålänge. Puss!!

Nu fungerar (förhoppningsvis) min dator igen. Har tagit hela dagen. Fyyyy! Har haft det trevligt ikväll med god mat och allt. Lite ångest och sådär, men inte mer än jag klarar av.
Nu är jag supertrött och ska nog sova. Blir mer bloggande imorgon med outfits och allt!

Puss och godnatt sötnosar!

Mår helt okej idag. Mådde ganska dåligt igår kväll eftersom jag kände mig som en uppblåst kossa. Riktigt äckligt, men nu mår jag bättre tack och lov. Dock mår jag dåligt eftersom jag måste istallera om datorn, men har ingen windows-vista cd för han jag köpte den av gav mig inte dom. Hade ingen aning om att man behövde det... jag vet väl inte sånt? Så nu har vi letat igenom halva huset för att hitta min lillebrors, men icke. Finns det kanske någon själ därute som bor nära mig och vill låna ut en vista-cd? Haha! Men seriöst, JAG MÅSTE HA DET! Annars kan jag ju heller inte blogga, hehe. Eller skriva klart min bok!! (Rätta den alltså)

Vet ni hur gott det är med rostat bröd? Jag rostar allt bröd typ. Imorse åt jag en rostad lingongrova med hummus. Så jäkla gott! Men det ska inte vara FÖR rostat. Som min mamma, hon älskar brända kanter på bröden. Hmm!

Idag kommer min storebror hit. Kommer fixa och dona med datorn, och förhoppningsvis löser sig allt. Annars kommer jag gråta ihjäl mig. Fick panik igår när jag trodde att allt var försvunnet, men nu har jag de viktigaste bilderna och min bok på cd-skivor. TUR!

Nog om det! Ska gå och duscha nu. Puss!

Har har en livlig diskussion med mamma angående matvanor. Hon anser att hon "inte behöver" någon lunch på dagen, men tydligen är det annorlunda för alla andra. Hur går det ihop? Jag förstår inte det resonemanget. Själv anser jag att alla behöver och mår bäst av frukost, lunch, middag + mellanmål. Det är jag och många andra levande bevis på. Visst, man kan hoppa lunchen ibland och kanske fika några matiga mackor istället, men att säga "jag behöver inte lunch" tycker jag är ganska dumt. Kroppen behöver visst näring. Det kan ingen säga emot.

Självklart låter jag alla ha sina egna matvanor, men det stör mig lite att min egen mamma ser mat på det sättet. Jag blir väldigt negativt påverkad av det. Inte hennes fel kanske, men varför säga så då?
Idag t.ex när vi var i Malmö så skulle vi äta lunch. Jag tog en bagel med keso och hon en caffe latte. För hon "behöver inget". Va? Vi var i Malmö från 10-16:30 och hon åt ingenting. Det är upp till henne egentligen, men visst finns oron där... varför gör hon så egentligen? Förstår hon inte att det är orsaken till hennes korta stubin och hetsiga humör? Jag vet ju själv hur det är!!

Men jag är glad att jag har mina regelbundna tider jag äter på. Min kropp mår mycket bättre av det.
Jag vet i alla fall vem som kommer ha huvudet inne i kylskåpet halva kvällen...!! Jag har själv gjort likadant. Ätit minimalt på dagen, och sen kompenserat genom att äta allt på kvällen. Man mår INTE BRA av det. Varken fysiskt eller psykiskt.

Vad tycker ni? Kan man säga att "jag behöver inte äta frukost" eller "jag behöver inte äta lunch"? Är inte det ganska orättvist mot sin kropp?

Kommer nog inte bli så mkt bloggande idag mer, tyvärr. Min dator är helt konstig! Min gamla användare är helt borta och allt är borta. Den sparar heller ingenting jag gör på denna användaren, så jag kan inte heller jobba med min bok.

Min bror ska tack och lov komma hit imorgon. HOPPAS det går att fixa!!

Det var inget speciellt som sades på kliniken idag. Hon tyckte bara det lät jättebra med dagvård.
Har shoppat lite också.
En stor grå herrtröja på h&m, en skinnkjol, strumpbyxor, den rosa korta jackan på Gina Tricot, en hatt och en skitfin tunika.

Hoppas jag kan visa er imorgon då! Och att min dator börjar fungera som en dator igen. Haha!

Puss på er och tack för alla kommentarer!!!!

Nu sticker jag till Malmö. Kommer i eftermiddag någon gång igen. Min dator är heeelt fuckad nu. Det kom en massa bruna fula streck och sen dog den. Nu är ALLT på min dator borta. Den säger att den inte hittar min användarprofil och att det är fel på Windows. Har ont i huvudet. Jävla skiiiit! Tur att jag skickade min bok till min mejl... tänk om den försvunnit? Då hade jag seriöst tagit självmord. Nä men nästan.

Så jag är på jävligt dåligt humör, hoppas det ändras under dagen.

Puss och hejdå

Imorgon ska jag till kliniken efter sommaruppehållet. Min psykolog har ju slutat, så jag har bara min sjukgymnast kvar som jag går till. Det är den enda hjälpen jag får just nu. Har bara två alternativ. Skrika, böla och gnälla för att få någon seriös hjälp, eller klara mig på egen hand. Och klara mig själv har jag ju inte gjort de senaste 7 åren. Så varför skulle det gå nu? Vad skulle vara annorlunda idag? Visst, jag har kunskapen och erfarenheten... men är det vad som krävs? Nej, det krävs så förbannat mycket mer. Jag måste kämpa med hela min själ... och det GÅR INTE på egen hand. Jag försöker, verkligen! Men det känns som jag bara sväller. Växer. Blir överviktig. Jag känner mig överviktig! En normal människa med min kropp hade förstått att det inte är sant. Men jag! Dumma jag! Jo jag tror jag är på gränsen till fetma. Det känns så. Och ibland är känslor så starka att de upplevs som verklighet.

Ibland tror jag att jag är mentalt sjuk. Rubbad. Slagen i huvudet eller liknande. Vad är det som är så förbannat svårt?! Jag har ju bestämt mig. Jag vill bli frisk. Ändå går jag här och nojjar med maten och tränar även fast jag inte vill. Kan man bli frisk när man håller på såhär? Hur gör man för att ge allt? Jag är ju helt bestämd och helt säker på att jag vill bli frisk. Jag är så trött på detta att jag håller på att kräkas...!

Kan det vara så att jag är ett "hopplöst fall"? Det kommer ni skriva att jag inte är, för ni ser mig genom era ögon och inte mina. Men jag känner mig som ett hopplöst fall som aldrig, aldrig kommer bli fri från detta fängelse...

Ja, det var inte länge denna "helt sjukt bra dator" fungerade. Den är säkert inte isönder, men plötsligt låser sig hela skiten. Musen går inte att röra med, det går inte att trycka på någonting mer än stänga-av knappen. Pallar seriöst inte sånt här skit. Jag hatar datorer! Varför kan de aldrig fungera? Man betalar flera tusentals kronor och får en skithög som suger åt sig virus och grejer, ÄVEN ifall man har 100 olika virusprogram. Kan dom aldrig uppfinna en dator som fungerar?!!

Godmorgon! Sovit gott? Jag har. Herregud vad jag drömde konstigt. Jag var hemma hos en kompis, och min mamma var också där och snackade med hennes mamma. Plötsligt skulle jag gå hem av någon anledning, och jag blev tvungen att gå ensam på en gata, där det inte fanns några lampor eller några hus. Jag sa att jag inte vågade gå den vägen helt ensam... att något kanske skulle kunna hända, men ingen brydde sig. Min mamma sa att hon skulle sova över där och kunde inte köra mig hem. Blev helt hysterisk eftersom jag VISSTE att något skulle hända om jag gick iväg ensam. Mitt i den rädslan och paniken så vaknade jag. Konstigt va? Men det är rätt kul att drömma ibland...

Åska det hos er igår? Här gjorde det!! Missade slutet av Project runway bara för det. Stööörigt! Fyfaaan vad det blixtrade här. Såg en helt SJUKT stor blixt som sträckte sig över hela himlen. Kände mig rätt liten när jag såg den... fyyy! Först var det ganska mysigt, för åskovädret va långt ifrån... men sen. Usch! Det konstiga va att det slutade jätteplötsligt. Lika plötsligt som det kom.

Har precis ätit frukost. Naturell yoghurt 3% (myyycket godare än lättvarianterna) med skivad banan, mango, äpple och valnötter. En grov macka med hummus och gurka. Inget speciellt alltså. Tänkte köpa hem någon god smaksatt yoghurt. Var EVIGHETER sen jag åt det.
Någon ni tycker är god och tycker jag ska testa? Kram!

Idag måste jag verkligen städa. Jag har det så himla smutsigt och stökigt i mitt rum att det inte är klokt. Jag brukar faktiskt vara ganska ordningsam, men nu har det varit så mycket annat att tänka på att jag inte kunnat (orkat?) ta mig i kragen och göra rent. Mår egentligen bara ännu sämre när det är smutsigt runt omkring mig!

Mår okej idag. Känns bara väldigt konstigt att kunna ta det lungt. Är inte riktigt van, och kan inte slappna av till 100% än. Alla krav och alla måsten snurrar fortfarande runt i skallen på mig. Allt jag borde göra. Men det kan faktiskt dra åt helvete just nu.

Jag kämpar verkligen med maten just nu. Försöker strunta i att räkna kalorierna och att begränsa mig så himla mycket. Jag försöker sluta mäta upp, och istället lyssna på min kropp istället när den är mätt/hungrig. Det är pinsamt svårt! Jag känner mig aldrig hungrig längre. Jag äter ändå... men tänk vad underbart att verkligen vara sugen på något! Liksom "DET vill jag äta". Jag känner inte så längre. Det suuuuuuuger.

Ska nog sätta igång med städandet nu. Puss!

Varför är det oftast så att man bara får beröm och uppskattning när man har åstakommit något? Varför kan vi inte säga till varandra att vi är duktiga, kloka och bra människor när vi av någon anledning bara sitter hemma i soffan? Är det egentligen så konstigt att de flesta människor har höga krav på sig själva?

Det var längesen någon sa till mig "Cornelia, du är en kämpe som orkat leva med din sjukdom så länge" eller "du är bra som du är" eller "jag tycker om dig Cornelia..."


.................

Det var någon av er som skrev såhär i en kommentar till mig: "kroppen behöver inte kolhydrater eller socker. Det står till och med i nordiska näringsrekomendationer."

Vill bara säga emot det lite. Såhär står det i "Ät Allt".

"Hos människan (förutom eskimåerna) fungerar kolhydrater som den främsta energikällan för hjärnan och nervsystemet. Energin till hjärnan, som kräver konstant tillgång, måste vara i form av glukos i blodet (blodsocker), som i sin tur är en nedbrytningsprodukt av kolhydrater. Kroppens kolhydratförråd är litet men behöver å andra sidan inte vara så stort då kroppen har förmåga att nybilda kolhydrater (glukos) från protein och fett när förråden i lever och muskulatur minskar.

Symptom på kolhydratbrist:

Blodsockerfall
Skakningar, darrningar
Hetsätningssug
Bildning av ketonkoppar
Serotoninbrist
Depression
Frånvarokänsla

Känner du behov av socker ibland?
En gissning är att svaret är JA eftersom våra blodsockernivåer påverkar hur vi mår. Det talas ofta om socker som ett "onödigt" livsmedel eftersom kroppen genom nedbrytning av olika förråd kan bidra till hjärnans sockerförsörjning. Sockret fördöms eftersom det finns andra livsmedel som ger socker (efter nedbrytning) samtidigt som de innehåller till exempel fibrer eller vitaminer. "Nyttighetsivrarna" vill med andra ord slå två flugor i en smäll. Men är det verkligen fibrer eller vitaminer vi vill åt när vi är sugna på något sött? Det är vanligt att tveka eller smygäta när det gäller att tillfredsställa sötbehovet eftersom vi är fullmatade med begrepp som "tomma kalorier", "otillåtet", "förbjudet".

Vi har redan skrivit att socker är hjärnans högsta prioritet. Något som vi behöver för vår överlevnad kan väl inte vara helt värdelöst och onyttigt? Om du väljer socker i form av efterrätter, bakverk eller godis för snabb och effektiv energipåfyllnad och samtidigt blir nöjd en stund, är inte det gott nog?"

_____________________________

Ni får tro vad ni vill om kolhydraterna. Jag väljer att lita på detta i alla fall. Punkt!

Ligger i sängen med min laptop. Mår ganska dåligt faktiskt. Konstigt att jag alltid blir sjuk när jag tar det lungt. Har migrän och magont. Mitt huvud känns ungefär som det ska sprängas. Som att någon slagit mig med en hammare eller något.

Tänkte titta på lite roliga serier på mtv.com. Lite gamla avsnitt av "The Hills". Sen ska jag nog sova lite. Tror mitt huvud och min kropp behöver det! Vad brukar ni göra när ni mår dåligt?

Godmorgon. Hur mår ni? Jag mår helt okej. Allt kommer nog lösa sig, och det känns bra att lägga ner all kraft på att bli helt frisk. Att slippa de djupa svackorna jag hamnar i gång på gång. Jag måste bara försöka stå på mig och strunta i vad folk tycker om det jag bestämmer mig för att göra. Det känns som jag inte har många chanser kvar att bli frisk. Om några år kommer jag ju flytta hemfrån och starta ett eget liv. Det är verkligen NU som gäller. Jag bor hemma och kan fokusera på mig själv ett tag till.
Jag sa det till mamma igår att hon borde ha varit mer orolig i våras, när jag jobbade men samtidigt mådde så jävla dåligt, än nu när jag slutar jobba och tänker på mitt eget bästa. Det är konstigt att folk tror allt är bra så fort man inte är hemma. Tyvärr har det varit tvärtom för mig. Det är klart jag vill att det ska funka att jobba... men jag måste börja med min sjukdom. Med den i bakhuvudet kommer jag ingenstans i livet.

Kollade precis hur lång min bok är, och den är exakt 100 A4-sidor och 50 000 ord. Ganska mycket va? Jag är sååå nöjd med den! Jag har nog sagt det förut, hehe. Men det ska bli så kul att få ut den!

Vet ni vad som också ska bli kul? Att bli frisk! Jag känner mig peppad, motiverad. Jag hoppas bara jag orkar fram till målet...!

Såg precis på filmen "27 dresses". Den var rätt bra! Dock inte alls som jag tänkt mig, men ändå lite charmig. Tråkigt bara att den var så förutsägbar... men men! Kul att ha sett den filmen också. Någon som sett den? Vad tyckte ni?

Jag är stressad och har ångest. Måste ringa nu... jag vill, vågar eller orkar inte... psykiskt sätt. Jag vet att det är patetiskt, men jag vill helst av allt gömma mig under täcket tills allt är bra igen. Men det funkar ju inte så...

Återkommer...

Jag hatar egentligen bloggar med bara text i, men idag har jag inte haft lust att blogga om något annat faktiskt. Jag sitter här nu, varm, trött, svag och darrig. Har jobbat i trädgården hela dagen med mamma och storebror... det tar på krafterna. Jag vet inte ifall det är för lite mat som orsakar min trötthet och mina darrningar, eller om det är att jag helt enkelt är svag? Någon kombination kanske. Jobbigt känns det i alla fall, eftersom jag inte alls är hungrig eller känner för att äta.

Jag vill en gång för alla bli av med mina sjuka tankar och mina kontrollbehov. Det är så tröttsamt att räkna kalorier och må dåligt. Jag orkar inte mer... jag orkar inte oroa mig över min kropp, känna mig fet eller hata mina skavanker. Det gör mitt liv så otroligt tråkigt och det känns inte värt att leva såhär i 50 år till. Fy sjutton säger jag bara. Jag har varit sjuk i ca 6-7 år, tänk 50 år till!!! Aldrig. Aldrig!!

Har märkt nu den senaste veckan att jag minskat på maten. Jag är helt säker på att det är pressen jag känner inför jobb och att jag är rädd att tappa den riktiga kontrollen. Jag äter, men maten smakar ingenting. Jag hoppar över lunchen ibland, äter en macka istället, och som idag... inget kvällsmål.

Imorgon ska jag prata med min chef om hur vi ska göra. Jag ska berätta hur läget är och att jag måste gå denna behandlingen för att någonsin bli frisk. Jag vet inte om jag ska sjukskriva mig eller hur det ska gå till... jag vet ju inte ens om jag vill jobba där mer. Får helt enkelt se vad han säger... orkar inte tänka på det. Får panik! Kan sitta och stirra skitlänge och bara ha panik över mitt liv. Panikångest. Känslan av att ha misslyckats... misslyckats bli frisk och misslyckats med jobbet.

Hoppas jag mår bättre imorgon... och hoppas NI mår bra! Nu ska jag nog sova... eller kanske läsa lite i "Mattillåtet"? Jag behöver inspiration till ett nytt liv...!

Det blir dagvård. Jag ska se till att få en remiss ditskickad så fort jag kan. Ska till min sjukgymnast på fredag, då ska jag fråga om det. Mamma tycker det låter bra. Hon säger att hon stöttar mig i allt jag gör. Känns skönt! Jag sa det till henne också att jag känner mig som en 6 åring i en 20 årings kropp, precis som jag skrev här i bloggen igår.

Jag ska satsa på mig själv. Läka, vila och bli en stark person. Sen ska jag banne mig kasta mig ut i livet och göra allt jag så länge drömt om!

Någon som kanske gått/går på Idun i Malmö, eller någon annan dagvård? Berätta gärna! Vad är det för slags mat? Äter alla lika stora portioner? Vad gör man om dagarna? Väger dom en? Får man träna om man sköter maten? Måste man äta allt på tallriken, även ifall man är mätt på riktigt?

Kramar <3

Gud det känns som höst ute. Är det bara här löven börjat falla? Jag älskar hösten. Våren och hösten är mina absoluta favoritårstider. De är svala och mysiga. Våren är härlig för att alla blommor och djur blir till liv igen. Hösten är underbar för alla färger som bildas, rött, gult, oranget, brunt. Sommaren och vintern är också mysiga, men då vill man oftast ha ett sorts väder och klimat. Varmt och sol på sommaren, och snö på vintern. Tyvärr blir det oftast inte så...

Tack för alla kommentarer om dagvården jag nämnde igår. Det känns som ett stort beslut, och ni som följt min blogg ett tag vet att jag alltid vägrat dagvård. Bl.a för att jag då blir tvungen att ge allt. Jag har inte riktigt gjort det än. Kanske därför jag heller inte är 100% frisk. Jag skulle väl säga att jag är 50% frisk. Kropp och tankar är snäppet bättre på alla stadier, men det är en lååång väg kvar. Som mamma sa "det kan ta lika lång tid att läka, som tiden då man varit sjuk". Jag har kämpat för att bli frisk i 2 år nu, exakt faktiskt. Det kan tyckas vara länge, men tro mig. Tiden går så otroligt snabbt, och vägen tillbaka är så otroligt lång...

Om jag nu väljer att börja på dagvård, så har jag en del planer på vad jag ska göra på min lediga tid. Jag kom på för någon vecka sen att jag har väldigt många recept och matbilder sparade på min dator. Vore det inte en kul grej att skriva en kokbok? Med massa enkla, goda och färgstarka recept och bilder. Tips på bra livsmedel, tips på hur man enklare kan få i sig tillräckligt med mat och näring för att kroppen ska fungera. Vad tycks? I vilket fall ska jag ge det en chans. Jag har ingenting att förlora på det.
Så småningom, när min självbiografi som jag skrivit är inskickad, ska jag börja skriva en roman. Jag har miljontals idéer och jag tror det kan bli riktigt bra.
Det känns verkligen som jag hittat "min grej". Det jag älskar att göra, och det största intresset jag har: att skriva!!
Typ som att jag hittat mig själv, min "identitet" eller hur jag ska säga... ni förstår nog.

Nu ska jag rätta min bok, skriva en sammanfattning till baksidan och skriva ner lite olika förslag på titeln.

KRAM!

Har precis avnjutit chili con carne med knäckebröd och goudaost. GOTT! Nu ikväll kommer min storebror hit och ska sova här hela helgen. Mysigt. Får väl ta och hitta på någonting. Fasar fortfarande för måndag... VILL INTE! Jag vet liksom att eftermiddagsmelliset kommer uteslutas igen, eftersom jag tvingas äta det på jobb isåfall. Jag vet att det är svagt av mig, men jag klarar det inte. Vi sitter inpå varann, och där finns ingenstans att gå undan. Dålig ursäkt tycker säkert många, men jag klarar inte det. Det är frustrerande, men de sjuka tankarna brukar komma då och säga "strunt samma, det är bara bra..."

Jag är långt ifrån frisk, jag vet det. Tankemässigt så finns all denna kontroll kvar som gör mig fullständigt galen! Det är inte kul att leva såhär. Jag orkar inte bli sämre igen... jag orkar inte jobba dag ut och dag in och inte ha ork att ta hand om mig själv och må bra. Jag har mått så himla bra under min ledighet! Ätit massa gott, skrattat, levt, njutit, kunnat slappna av och vila.

Jag har inte vägt mig på ett tag, så jag vet faktiskt inte om jag är normalviktig eller inte. Tror jag har ett bmi på ca 18.5. Jag trivs rätt bra med min kropp just nu, den är helt okej. Jag kan ibland se att jag är smal, men samtidigt inte pinnsmal så att jag behöver skämmas över att varenda ben i kroppen syns. Det är jätteskönt, men alla tankar är fortfarande där! Var ska jag göra av dom?

Vet ni vad som kanske varit bra för mig? Att ta en pause från jobbet, börja på dagvård och bli så frisk jag bara kan. Jag känner verkligen att det är prio nummer 1 just nu. Jag måste vara hel innan jag kan ge mig ut i livet och allt det har att erbjuda.

Vad tycker ni? Tror ni jag ens hade kommit in på dagvården? Är jag klok som tar mig själv framför jobbet? Det kan låta som en självklarhet, men för mig är det inte det. Är jag bara fånig som känner att jag inte är helt frisk?

Ja, jag är osäker på mig själv. Det är ingen hemlighet.
Hoppas ni har tips och tankar om hur jag borde göra... det uppskattas!
Kramar!

Självklart blev det inget oväder. De avfärdade klass två varningen också... så typiskt att de ska stirra upp något, och sen blir det inget. Tyvärr går man ju också på det varenda gång...

Idag ska jag till Malmö med mammi och handla billig mat på Möllan. Perfekt väder för det. Mulet och lite regnigt. Ska försöka komma ihåg att ha med paraflax... jag är mästare på att strunta i det när jag väl behöver det. Och så står jag där... i mina klackskor och skinnjacka och är blöt.

Tack för alla förslag på boktiteln. Där var några jag gillade...! Ska skriva ner dom och tänka vidare på det.

Jag har inte så mycket att säga just nu, men vi hörs i eftermiddag! Tänkte lägga upp lite roliga recept och kanske dagens outfit. Ni får ha det så bra! Och förresten, jag har fått en del nya läsare! Kul! Välkommna hit, hihi.

Puss!

Se upp inatt sötnosar! Det ska tydligen bli regn och åskoväder i framförallt den västra delen av Sverige. Jag hatar åska... så jag hoppas vi slipper det här nere i Skåne. Ska ladda upp med öronproppar och sovmask så jag slipper blixtar och dunder. Uuuuusch jag hatar oväder! Någon mer än jag som är rädd för åskan?

Läste igenom era kommentarer förut, och jag måste bara tala om att ni är så jäkla kloka hela bunten. Tänk att det finns så många fina tjejer därute! Och jag är lyckligt lottad som har er som läsare. Bättre kan man omöjligt få!

Det är riktigt varmt ikväll. Cyklade precis ett pass på träningscykeln, och jag rinner svett! Äckligt! Det suger att man inte kan röra ett finger utan att bli så varmt. Var ute och promenerade innan, och svetten rann då med! Känns som duschen kallar...

Har lite goda nyheter om min bok som jag skrivit. Den är färdigrättad och slutet är skrivet. Det är ett väldigt plötsligt slut... men det finns inget slut på min bok... kampen fortsätter ju än idag. Hoppas ni kommer gilla den ändå! Imorgon ska jag sätta mig ner och titta igenom den, sen lägga över den på en CD och skicka iväg den! De kanske inte gillar den, eller tycker jag ska skriva den annorlunda... men då söker jag upp ett annat förlag, eller fixar det på egen hand! Min bok ska vara som jag vill, annars finns det ingen mening med det.

Ska bli så spännande att få ut den! Men jag har ju fortfarande ingen titel... vad fasiken ska den heta?! Ni får gärna hjälpa mig med ett namn på den... för visst skulle det vara coolt om just ditt förslag blir min boks titel?!

Ha en fin kväll. Puss!

Godmorgon! Det är redan torsdag. Jag känner mig som en nervös 6 åring som ska börja ettan. Jag fattar inte varför jag känner ett sånt motstånd att börja jobba igen. Det är inte själva grejen att jobba som är svår... att gå upp på morgonen, att jobba i 8 timmar, att vara social. Jag tror det är att kontrollen blir borttappad igen. Och med kontroll menar jag den riktiga kontrollen. Att hålla mitt liv på en bra nivå, att äta bra och ta hand om mig själv. Jag är så rädd för att allt ska gå förlorat!

Jag borde egentligen inte tänka i dessa negativa banor, men jag kan inte låta bli. Jag kan inte ignorera att jag känner såhär. Det är känslor som bara finns, och som jag inte vet vart de ska bli av. Hur ska jag kunna lösa detta? Jag känner mig inte redo för någonting i livet, och det skrämmer skiten ur mig. Jag är snart 20 år och känner mig så fruktansvärt oerfaren av allt livet har att erbjuda. Jag är som en 6 åring i en 20 årings kropp. Osäker och rädd. Men rädd för vadå? Egentligen? För att bli sviken? Misslyckas? Tappa kontrollen?

Jag är inte redo för eget ansvar eller för vuxenlivet. Men hur blir man det? Att kasta sig in i det även ifall allt förnuft säger motsatsen?

Någon som känner igen sig, och kan berätta hur ni gjorde/gör?
Jag är så fruktansvärt förvirrad... ibland vill jag bara stanna tiden och slippa oroa mig över allt...

Ibland pallar jag bara inte med människor. Varför sviker man varandra? Varför kan folk inte hålla något de lovat? Är det för att de själva har problem? Eller är det fel på personen som blir sviken?

Emellanåt orkar jag inte med människor så pass mycket att jag nästan isolerar mig. Antingen är de för närgångna, eller så vill de inte vara i min närhet. Antingen är de kära, eller så inte...

Innan Fanny kom in i mitt liv har jag aldrig haft en vän jag verkligen litar på. Aldrig! Bättre vän än Fanny kan man inte ha. Vi kan vara oss själva med varandra, vi förstår varandra och skrattar ihop. Vi har samma sjuka humor... och då menar jag SJUK humor!

Men varför är dessa vänner så himla sällsynta? Egentligen är de kanske inte det... men det måste verkligen stämma mellan mig och en vän. Tillit är något av det viktigaste i en vänskapsrelation har jag märkt. Och till en början kan de allra flesta, tjejer och killar, verka vara sådana man kan lita på... men inte ens de "bästa" vet man var man har...

Jag har alltid haft många killkompisar. Men oftast så blir killen kär i mig och allt förstörs... jag blir tvungen att säga "tyvärr, jag har inga sådana känslor för dig", och allt går åt helvete. Hela vänskapen är förstörd och ibland vill killen till och med "ge igen".

Jag kan ju säga såhär... jag skulle till Spanien i höst. Med en kille från jobbet. För 2 dagar sen gick jag ute med mamma och pratade om denna resan. Att det känts helt fel ända sen han skrev på msn (!!!!) att han har känslor för mig. Jag ville inte följa med... men visste inte hur jag skulle berätta det. Jag tänkte istället "vafan, jag är mogen nog att kunna vara vän ändå".
Nu, för ca 1 timme sen, sätter jag mig vid datorn och får ett meddelande på msn... från honom. "Jag känner inte dig så väl, så jag tänkte ta med någon annan".
Jomen tack... först blir jag så jävla förbannad, att han ens frågar mig då från första början... biljetterna var klara och allt. Och han säger (SKRIVER!) det till mig NU?! Slag rakt i ansiktet. Thank you. Då vet jag vilket fack du hamnar i. "De som sviker" - facket.

Slutsats - jag är så in i helvetes för snäll och har feta problem med att tänka på mig själv!!! Hade jag gjort det hade jag gett besked om att hela situationen blev för obekväm... att resa med någon som har/hade känslor för mig känts fel.

Men mest sviken...

Chefen som sa att killen var så "skärpt" och "någon man kan lita på".

In my ass. Bokstavligen.

Oooooh jag köpte den idag. Så jäkla fin är den! Rosa och allt. Kan det bli bättre? Köpte Nintendogs till. Riktigt sött spel! Har inte kommit så långt, men jag har en liten Golden Retreiver valp som heter Tea (som min egen hund, hahah!). Jag bara äääälskar sånt här!

Jag var med i Metro idag! Så jääävla coolt. Jag brukar inte läsa den, men idag gjorde jag... och plöstligt ser jag att de tagit ett utdrag från min blogg! Är jag glad eller vad?! Det gjorde verkligen min dag!

Är uppe riktigt tidigt idag för jag ska till stan med la familia och shoppa och luncha på sushi-resturang. Ska bli jättemysigt, och vädret ser okej ut hittills. Bara det inte regnar eller blir svettvarmt så klagar jag inte.
Usch va trött jag är... helt sjukt. Jag drömde HEMSKA drömmar inatt. Att min storebror och flickvän fick för sig att de skulle ta självmord. Och alla var med på det! Förutom jag som va skitledsen. Dom skulle dränka sig klockan 10 i havet. Och jag kände att jag var tvungen att försöka stoppa det, men det gick inte... så minns jag att mamma och jag var på nån flygshow, så försökte jag ringa på min storebrors mobil, men ingen svarade. Fyyyy vad hemskt det var. Speciellt att mamma och alla andra var så lugna och sa "men dom ville det"...

Verkligen en hemsk dröm. Trodde det var på riktigt också ända tills en stund efter jag vaknat. Lånade ironiskt nog ett drömlexikon igår på bibblan. Undra vad detta kan betyda? Jag hatar att drömma ibland...

Nu måste jag gå. Puss!

Har precis varit inne på biblioteket och lånat lite böcker och tidningar. Bl.a en bok som heter "Livet på en kylskåpsdörr". Det är en familj som skriver massa meddelanden på kylskåpet till varandra. Den verkar riktigt charmig och rolig!

Såhär står det om den:

Ovanlig och hjärtevärmande - om en mor och hennes tonårsdotter Claire är 15 år och uppslukad av alla möjliga tonårsbestyr: killar, skolan, kompisar, identitetssökande ... Hennes mamma är ensamstående och har ett pressat tidsschema med jobb och tusen andra sysslor. De bor under samma tak men hinner sällan ses, än mindre prata med varandra. Oftast kommunicerar de med korta meddelanden på kylskåpsdörren. Men när deras liv plötsligt hotas av en allvarlig kris blir det början till en förändring. Claire och hennes mamma tvingas omvärdera hur de lever och inse att relationen mellan dem är oersättlig.

Jag lär väl få en himla massa kommentarer om detta inlägget, men nu ska jag faktiskt försvara mig en aning. Många verkar tro att jag är en bortskämd unge som shoppat upp mammas pengar och fått allt jag pekat på. Oj oj oj så fel ni har!

Jag påstår verkligen inte att min familj är fattig eller att jag aldrig fått någonting. Men det betyder inte att en person är bortskämd. Vi har alltid haft stora ekonomiska problem i min familj, som jag fått reda på nu när jag är vuxen. Jag behöver inte gå in på detaljer, men vi har bl.a blivit lurade på stora pengar och varit nära att förlora vårt hus som vi bodde i när mina föräldrar inte skiljt sig än.

När vi skulle flytta därifrån, min mamma, jag och mina två bröder så kom vi till en liten del av ett radhus. Vi renoverade det... men fortfarande är det halvfärdigt. Imorgon ska vi efter 7 år kakla vårt kök t.ex. Det ska bli otroligt kul. Vi har en helt uppriven trädgård sen några år tillbaka... och har inte haft råd att göra den klar. Vi får helt enkelt göra det själva. Bästa möjliga och billiga sätt. Vi har ingen bil, som vi varit utan i 7 år. Mamma valde att sälja den eftersom vi hade ont om pengar. En liten skrotig golf som inte var någon hit, men den gick framåt i alla fall.

Men vet ni? Jag är lyckligt lottad ändå. Jag är så jävla glad och stolt över att min mamma lyckats försörja 3 barn och sköta ett hem och jobb samtidigt. Jag har alltid hjälp till med det jag kan. När jag inte hade jobb tog jag tag i saker hemma, som att tvätta, diska, städa och laga mat. Varje dag!

För ½ år sen fick jag ett jobb. Ett jobb jag är SÅ tacksam för att jag fick. Jag har sagt det om och om igen till min chef att jag är helt överväldigad. Jag kände att äntligen fick min familj lite mer pengar! Jag planerade inte vad jag skulle shoppa till mig själv... jag planerade istället hur vi kunde göra vårt hus finare! Jag sa direkt till mamma att hon kunde gå ner i tid och sluta stressa så mycket... jag betalar hem pengar och hjälper alltid till om det skulle vara. Mamma, huset och mina bröder går före all jävla shopping i världen. Men vet ni? Jag tycker om att shoppa, och jag har aldrig aldrig shoppat upp några pengar som jag inte jobbat för. Jag har aldrig bett min mamma att köpa saker till mig, jag har aldrig krävt att få ditten eller datten.

Tack och lov kan vi lyxa till vardagen lite ibland eftersom min mamma är konstnär och säljer en del tavlor. Vi ska bl.a resa till Thailand i vinter!! Vi har aldrig någonsin rest tillsammans. Mamma, mina bröder och jag. Det ska bli så himla roligt. Mycket av mina pengar går också till den resan. Jag betalar t.ex min biljett själv och de mesta fickpengarna kommer från min plånbok. Jag har erbjudit mig att betala vaccinationer och hjälpa till med matpengar och utflykter. Vi valde att satsa på en resa istället för huset, eftersom vi älskar varandra och ville göra något tillsammans bara vi. Det kändes lite som "sista chansen" innan vi själva skaffar egen familj och karriär.

Jävligt luddigt inlägg. Men förstå att jag blir sjukt ledsen när folk kallar mig bortskämd och att jag shoppar upp min mammas pengar. Fyfan... jag förstår liksom inte hur man kan skriva så till någon man inte ens känner!? Allt jag shoppat och visar här i bloggen har jag slitit för att kunna köpa. Och jag förtjänar det så in i helvete!!!

Jag beställde en fodralklänning från American Apparel i lördags och fick den idag! Är helt grymt nöjd. Tog en storlek M och det var nog tur det. Den sitter perfekt!! Inte för tajt och inte för lös. Kommer garanterat använda den flitigt!

Åh det är så galet deprimerande att jag snart börjar jobba. Hela min själ skriker "neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej nu hamnar du i skiten igen". Och med skiten menar jag ätstörningen. Jag står på en kant... jag är så sårbar... jag vet liksom inte om jag faller ner för stupet eller lyckas hålla mig uppe. Jag vill bara göra saker som jag tycker är kul, som jag trivs med och känner mig trygg med. Jag vill jobba med mode, kläder och skriva böcker. Arbeta med foto, blogga, göra en kokbok, skriva skriva skriva. Det är vad jag vill! Utbilda mig till författare. Göra kul saker! Tjäna pengar på min passion... skriva. Jag vill inte sitta i ett kontor framför en dator 8 timmar / dag. Det är inte min grej! Jag vill inte... vill inte!!

Hade det inte varit för de förbannade pengarna så hade jag sagt upp mig på studs. Nämner jag det så säger alla "men du kan inte spola en sån chans, du kan inte bli arbetslös nu, hur ska du klara dig, vad ska du då göra?" Jag vet jag vet jag vet! Nästan allt i livet handlar om pengar. Jag hatar det! Har alltid gjort... man pluggar och utbildar sig för att sen kunna få ett jobb där man tjänar pengar, för att klara sig i livet. Javisst... men varken plugga eller jobba har någonsin varit "min grej". Jag måste få göra saker jag tycker om. Jobba med något jag brinner för. Utnyttja mina kvalitéer och det jag är bra på.

Jag tänker jämt på andra i första hand. "Jag kan inte svika chefen som gav mig denna chansen", "jag kan inte gå och bli beroende av mammas pengar igen". (och att vara beroende av min mammas pengar menas inte med shopping, utan mat och tak över huvudet!! Jag betalar hem bra med pengar, om ni nu trodde något annat)

Jag vet så jävla väl att pengar inte gör en lycklig, eller ens löser några problem. Men håll med mig om att livet vore bra mycket lättare om man var oberoende av pengarna?! Hade jag varit mångmiljonär så hade jag inte bara suttit på min röv och inte gjort något alls. Nej, jag hade gjort de sakerna jag tycker om, som jag nämnde innan.

Blir ibland bara så trött på allt... jag mår så bra nu, men jag vet att allt blir sån obalans när jag tar mig ut i arbetslivet igen! Vet ni, att min värsta svacka någonsin började när jag fick dehär jobbet i vintras. Det tog tid för mig att fatta det, men så är det verkligen. Så fort jag kom ifrån skolan och pressen så mådde jag bättre... och nu under dessa 4 veckor jag varit ledig så har jag mått jättebra. Och det gör mig så frustrerad eftersom jag vet att allt kommer falla nästa måndag den 11 augusti, då jag börjar jobba igen...

Ursäkta för detta något tråkiga inlägg. Men jag behövde det. Hoppas ni mår bra i alla fall! Kram kram

Denna kvällen ska jag spendera framför serien Durham County. Mycket spännande och lite läskig serie som går på tv4. Helt klart värd att se om man gillar spänning! Har precis ätit en fruktsallad med massa olika sorters äpplen, banan, mango och kesella. Älskar fruktsallader! Kommer aldrig tröttna på det...!

Är annars lite trött och irriterad ikväll. En viss person som jag inte tål håller på att ringa... han måste chilla lite. Ge mig lite space! Pallar inte med det...

Vet ni vad som hände innan? Det är ju storm här... och plötsligt fällde vindluckan ner sig! PANG! Helt jävla livsfarligt ju... tänk om någon får den i huvudet. Man lär ju dö då! Vi ska spika för något där... men det lär inte bli gjort. Så nu kryper jag på golvet varje gång jag ska ner för trappan. Det vore ju ganska tragiskt om man dog av en vindlucka...!

Nej, ni får ha en skön kväll. Blås inte bort bara!!
Kram

Läste detta i tidningen SOLO och tycker det stämde så himla bra. En trendig väskas uppgång och fall. Haha! Läs själva...

1. Balla, off duty catwalkmodeller syns med väskan.
2. Väskan syns i utländska, högklassiga modemagasin.
3. Kate Moss bär den ett par gånger.
4. En Olsen-syster syns med ett exemplar.
5. Alla modebloggare rapporterar om väskan.
6. Lindsay Lohan har den på underarmen när hon checkar in på The Circle Lodge.
7. Victoria Beckham köper väskan i tre olika färger.
8. Jordan (ni vet tutt-modellen) har minst ett exemplar.

Det stämmer såååå bra! Hahaha.

Idag vaknar jag av att det öser ner. Sjuuukt mysigt ju! Jag klagar inte på sämre väder... och jag tror jag är rätt ensam om det faktiskt. Men jag är trött på värme, att inte kunna dricka te utan att svettas ihjäl, att inte kunna träna utan att bli lika blöt som när man badat... jag vill ha svala dagar och regniga kvällar då man kan sitta och se en film med någon vän... läsa tidningar, skriva böcker, mysa under en filt. Mmmm!

Ska ta och fräsha upp mig lite snart, städa och sånt som jag egentligen inte orkar. Men jag måste! Jag sitter här och är grymt shoppingsugen också. Men på onsdag ska jag gå i affärer, och jag beställde ju en fodralklänning från AA igår... jag måste hejda mig! Haha... det är fruktansvärt svårt. Jag kanske borde skriva en bok om shoppingbegär?

På onsdag ska jag leta efter ett par svarta jeans på h&m. Har inga och det är riktigt snyggt nu till hösten. Det kan jag väl få unna mig? Hihi!
Nej, nu måste jag verkligen röra på mig. Mitt hår ser ut som en golvmopp!

Puss o kram

Har varit ytterligare en slö dag. Håller kanske på att bli sjuk eller nåt? Är lite snorig och täppt i näsan... kanske därav min trötthet? Känner mig helt sjukt lat, eller så har jag bara börjat slappna av till 100% efter allt jobbande.
Ikväll ska jag göra en god fruktsallad, se på tv och kanske gå en promenad. Älskar söndagar! Tror jag är ganska ensam om det, men det är så skönt att bara vara.

Det kanske går nåt bra på tv ikväll? Någon som vet?

Skönt att vara hemma nu och komma igång med träningen igen! Tror inte man tappar så mycket på 1 vecka direkt. Men visst känns det lite mer i benen nu efter en veckas semester... och för er som undrar så tränar jag styrka och cykling. Härligt härligt!

Drack mitt absoluta favoritte ikväll. Det va riktigt längesen sist! Ni som inte provat har verkligen missat något. Havremjölk i är ett måste. Jag pratar såklart om Friggs kanelte. MUUUUMS! Lite honung, socker eller sötningsmedel i är supergott. Ibland när jag dricker te brukar jag pressa i några droppar citron eller lime. Riktigt gott och uppfriskande. Ta inte för mycket bara!
Ha en skön söndagkväll! Puss

Det blev en hel del god mat och dryck på resan. Självklart saknar jag en del av det, men samtidigt så äter jag ju så gott här hemma ändå. Men middagsbuffén på hotellet var underbar... mums. Här ser ni allt från chokladkakor, grekisk sallad och fetaost till amerikanska pannkakor!

Alltså, är det höst redan eller? Vårat stora träd i trädgården börjar redan få oranga färger. Visst, jag älskar hösten. Men såhär tidigt brukar den väl inte komma? Hösten är mysig... jag älskar alla färger, den svala luften, att jag fyller år, man kan sitta inne och dricka te, se filmer, mysa, klä sig i snygga höstkläder...!

Har inte gjort något vettigt sen jag kom hem från Grekland, men jag orkar verkligen inte. Har inte ens packat upp... har ingen ork. Men jag borde göra det idag, annars lär det ligga där tills nästa resa... haha.
Nu på morgonen har jag bara hunnit äta frukost, sett på tv och beställt en fodralklänning från American Apparel. Det blev en M. Många säger att den är otroligt tajt och att man helst ska ta en storlek större än normalt. Jag vill inte ha den supertajt heller, så att man knappt kan andas... så jag tror M blir bra. Annars får jag väl tvätta den i typ 70 grader så den krymper, haha!

Jag börjar jobba om exakt 1 vecka och 1 dag. Längtar inte ett skit... funderar på att gå ner i tid och göra något jag verkligen vill istället. Jag och mamma satt och pratade igår om att det vore så kul om man kunde leva på sin hobby. Att hon målar (hon är konstnär) och att jag skriver böcker. Helt sjukt kul det vore! Jag ska verkligen satsa på att bli författare. Jag ska skriva en roman efter min självbiografi. Jag vet att jag är duktig på att skriva, och att jag fångar läsarens intresse. Vad tror ni? Kanske skulle jag gå någon utbildning till att bli författare?

På tal om böcker så är min bok jag skrivit på gång. Där är en del jobb kvar... den måste få ett bra slut också, och inte bara pang bom och så va den sagan slut... jag ska jobba med den nu på min sista lediga vecka. Den ska bli utgiven detta året! Ska ska ska!

Hoppas ni mår bra! Puss puss.

... känns livet bra meningslöst...

Jag måste orka stå emot! Kämpa, kämpa, kämpa.

(Nej det handlar inte om maten)

Jag har gått och funderat mycket på det här med fördomar... har jag några fördomar mot andra människor? Om jag får frågan svarar jag nej, men med lite fundering så har jag det nog lite omedvetet. Jag kan t.ex komma på mig själv ibland... när jag flyger, så blir jag extra rädd om det kommer på någon som ser utländsk ut. Varför är det så egentligen? Är det för att man matas på med så mycket skit från media? När 11 september och hela den grejen hände, så blev det ett sånt hat mot alla som såg ut som terroristerna. Visst påverkas man av det! I alla fall jag...

Nu på resan till Kreta såg jag en kvinna som var väldigt, väldigt plastikopererad. Jag rynkade på näsan och tänkte "men hallå... som hon ser ut! ha ha ha". Någon dag senare började hon snacka med oss och var hur trevlig som helst. Så fel man kan ha! Och som man skäms...!

Varför är det så att vi dömmer människor efter utseendet? Blonda = dumma. Smala = lyckliga. Osv osv.

Jag har ibland fått kommentarer om att jag "inte har några bröst" osv. Och ja, jag vet att dom är små. Men är jag en sämre människa för det? Är jag mindre sexig? Mindre bra i sängen eller mindre framgångsrik än någon annan? Samtidigt så mår jag dåligt över det. Jag vill ha mer former och känna mig kvinnlig. Frågan är bara om några problem löses med en operation. Jag vet ärligt talat inte... men det lockar, det ska jag inte ljuga om.

Ni får gärna berätta om ni har någon fördom... och hur det kommer sig att näst intill alla har det...?!

Nu ska vi ner till stranden och gå med alla hundar. Min bror är här med flickvännen och deras två vovvar. Min egen ska klart också med. Ska bli riktigt mysigt! Annars mår jag rätt okej, fortfarande väldigt trött och har ätit lite dåligt nu sen jag kom hem. Har inte haft någon aptit alls! Vet inte vad det beror på... värmen, tröttheten? Jag tänkte göra lunch idag men det fanns verkligen inget sug. Så himla jobbigt! Fick komplettera med en rejäääl macka och en banan. Hoppas aptiten kommer tillbaka snart, så jag kan blogga om alla goda rätter jag lagar!

Ha en fin kväll. Puss!

Okej, nu är det såhär att jag vill beställa en fodral-klänning från American Apparel. Men jag är lite osäker på storlekarna. Det står på nelly.se att de är små i storlekarna. Ska jag då som är normalt en small, välja en medium istället? Ni som har en fodralklänning från AA, vilken storlek har ni? Vilken borde jag satsa på?

Väldigt tacksam för hjälp!

Förlåt för att jag inte bloggat idag, men bredbandsbolaget har haft problem ända sen igår kväll. Så jäkla störigt! Men nu funkar det igen. Är så himla trött idag. Vill bara sova. Har åtminstone tagit en promenad med mamma och hunden. Det va skönt! Skulle dock inte klaga på lite svalare väder... är trött på varmt, svettigt och klibbigt väder!

Sitter här och chillar lite, njuter av att vara hemma samtidigt som jag saknar Kreta. Men minnena kommer finnas kvar föralltid. Jag älskar verkligen att resa och upptäcka nya saker, även ifall vi var där förra sommaren också. Jag har ju faktiskt fler resor att se fram emot! Både Spanien och Thailand står på tur.

Ni undrar säkert hur det gick för mig med maten nere på Kreta. Och jag är riktigt stolt över hur bra jag ätit. Frukost, lunch, middag varje dag, plus att efterrätter och drinkar stått på menyn. Visst blir jag nojjig och tänker "ska jag verkligen...?" när jag ska ta något litet sött till efterrätt. Men det funkade. Jag tröttnar rätt snabbt på att äta mycket efterrätter och grejer. Jag har också kommit på att jag verkligen, verkligen älskar den maten jag äter normalt. Alla mina smoothies, fruktsallader, avokadomackor, mammas mat, nybakat bröd, gröt med banan, nötter, fisk... jag mår bra av det på alla sätt! Mamma sa idag att hon märkt att jag verkligen äter den maten jag vill ha. Att jag älskar den maten jag äter, att jag inte äter den för att jag är rädd för någon annan mat. Jag äter verkligen det jag älskar! Och när jag är utan mina smoothies och dedär, så märker jag hur mycket jag saknar det. Inte för att det är "trygg mat" eller något, utan för att jag verkligen ÄLSKAR det!

Luddigt det blev... men jag tror ni förstår. Det känns som jag hittat mig själv liksom. Jag är hon spralliga som älskar livet, som skrattar och har en aningen dålig humor, hon som lyssnar och förstår, hon som prioriterar familj och vänner framför allt annat, hon som är envis och bestämd... Jag har verkligen aldrig känt mig såhär tillfreds med mig själv.

Vet ni... jag önskar mig ingenting till min 20 årsdag, för jag har fått det bästa man kan få. Ett liv värt att leva!!

Jag har verkligen ingenting att klaga på när det gäller denna resan. Allt har varit så sjukt underbart. Så bra det bara kunde bli! Vi har skrattat och haft så sjuuuuukt roligt. Här kommer en del bilder, men LÅNGT ifrån alla. Jag delar upp det i lite kapitel och berättar om vad som hänt. Detta är del 1.

Nu är jag hemma igen. Kom för typ 20 minuter sen. Nördigt att sätta mig vid datorn, men vafan. Jag har MASSOR att berätta. Har tagit ca 400 bilder. Ni ska få se ALLT! Fyfan vilken underbar resa det varit. Den har verkligen innehållt allt!

Puss o godnatt <3