31 augusti, söndag
Känner mig lite gladare och piggare idag faktiskt. Känns underbart! Kanske för att solen skiner? Blir alltid gladare då.
Förresten. Jag ska träffa min pappa på tisdag för första gången på riktigt länge. Tror det var ½ år sen sist. Han erbjöd sig att fixa min dator, och javisst. Varför inte. Jag bjöd honom på min födelsedag också... och han blev glad. Jag kan väl inte påstå att jag är vän med honom, eller att allt som hänt är glömt. Alla lögner och alla bråk, nej nej. Men visst saknar jag honom... och det är väl inte så konstigt? Han är ju en del av mig. Jag tänker heller inte vara en skitstövel tillbaka, för det är inte min stil. Jag tar kanske lite väl mycket skit ibland, utan att "ge tillbaka"... men jag pallar inte sånt. Inga problem löses genom att vara lika jävlig tillbaka. Kanske man kan bygga upp en blygsam relation istället? Vi blir nog aldrig "bästa vänner", min pappa och jag... men att ändå kunna prata och träffas. Det vore något!
Ni måste tycka min blogg har blivit himla tråkig på sistone! Haha. Har bara inte haft så mycket "inspiration" till att skriva. Allt handlar mest om mig själv och min sjukdom, vilket kanske är lite tjatigt ibland. Det känns ofta som jag skriver samma saker. Idag blir det ju heller inte speciellt mycket bloggande, men jag är tillbaka ikväll med lite bilder från dagen.
Ha en skön söndag!! Förresten, jag ÄLSKAR söndagar. De är så mysiga på nått sätt!
Puss o kram
Nej, din blogg är allt annat än tråkig, och att du skriver mycket om din sjukdom är verkligen inte tjatigt, jag förstår precis hur du känner. Från utsidan, för ngn som aldrig haft problem med maten, kan det kanske verka som att man drar samma sak om och om igen, men all ångest, alla hemska och sjuka tankar och känslor, det är inget man kan bara bortse ifrån.
Om jag inte är i ett samtal med ngn, eller koncentrerar mig väldigt hårt på ngn uppgift jag ska göra, så finns det ALLTID i mina tankar! Hur många kalorier har jag ätit? När åt jag sist? Hur många timmar är det kvar tills jag ska äta igen? Hur ska jag komma undan den där fikan? Hur mkt vägde jag imorse? Hur mkt kommer jag väga ikväll?
Ja okej, det var ingen meningen att börja prata på massa om mig själv haha.. Jag ville bara säga att jag förstår dig helt och hållet, jag vet att det tar upp oerhört mkt av ens tid och ens tankar! Fortsätt skriva på om vad du känner Cornelia! Du är jättestark och jag beundrar dig verkligen! Du får andra att kämpa på! Stor kram
Din blogg är inte det minsta tråkig! Men saknar dina fina bilder som du brukade krydda dina inlägg med :P Och det är inte tjatigt att läsa om din sjukdom, tvärtom! Det såklart inte roligt, men det är peppande att läsa du skriver så otroligt målandet och sätter ordpå känslor som är svåra att beskriva. kämpa på!
Älskar din blogg, förståligt att man inte kan lägga ner all kraft på en blogg jämt och ständigt.. Man har ju faktiskt ett liv med =)
Haha, du är en av de få människor jag vet som älskar söndagar. ;P Själv är det en ångestfylld dag för min del, bläh. :P
Tack för svaret! :)
var precis inne på Kissies blogg och läste detta inlägg:
http://kissies.se/2008/august/ni-ar-korkade.aspx
är så arg just nu! läs och ge gärna din synvinkel på det hela..
ha en fin dag tjejen!
Lycka till med din pappa =) <3
Tycker inte din blogg blir tråkig när du skriver om dig själv och dina tankar. Är intressant att läsa. Förstår ju att du inte alltid har inspiration att lägga ut fina bilder. Då är det bra att du kan skriva av dig i bloggen. Tycker din blogg är bra precis som den är. Känn inte att vi ska tycka att den är tråkig, känns ingen press, utan skriv det du behöver skriva om. Då blir bloggen bäst!
