Att äta
Igår när jag kom hem från festivalen åt jag faktiskt en macka, en frukt och en kopp te innan jag gick och la mig. Det tog emot, men jag var hungrig och det hade gått flera timmar sen jag åt sist. Såklart jag ska äta då! Kroppen sa ju ifrån. Den bad mig fylla på med energi så den orkar leva tills nästa gång jag äter.
Det är så konstigt, för att äta, det borde vara lika självklart som att gå på toaletten. När jag är kissnödig går jag ju på toaletten, men när jag är hungrig......?
Hej Cornelia!
Jag läser dagligen din blogg och älskar den! Detta är dock första gången jag kommenterar (fy på mig :P) Jag sitter i samma sits som du och hade just dessa tankar idag om att ta det där lilla "extra" som man inte brukar. Men det var inte det jag vill skriva utan det är nämligen som så att jag har samlad ihop till en recept-pärm med mina favoritrecept (så jag inte kan komma undan med att jag inte kommer på ngt gott att laga :P) men jag saknar en framsida! Jag skulle bli så grymt glad om DU av alla människor skulle kunna göra en. Det kan tex stå "Kristinas receptbok" med ngn fin stil och sen ett litet bildkollage med matbilder och kanske ngn ram runt hela allt? Du anar inte vad jag skulle bli glad då jag verkligen diggar dina bilder och din design när du lägger upp recept och sånt. Ha de bäst och njut av livet då man bara lever en gång. Jag önskar dig all lycka och ger dig en bamsekram och hoppas på att framtiden kommer bli bra för dig. Kram Kristina
BRA Cornelia! Du gjorde exakt rätt! När du får de dumma ätstörningstankarna ska du göra TVÄRTOM! Din kropp blev överlycklig av den näringen du gav den, å hjälpte dig att somna, utan att skrika efter näring för att alla organ ska fungera! Det är exakt sådana tillfällen man ska utnyttja...varje dag! Jag försöker hela tiden..idag stod jag å valde mellan grovt osötad bröd å ciabatta...å jag tänkte "nejdu, din jäkla ätstörning...du ska inte få betämma! Jag är faktiskt sugen på en ciabatta just nu, även om jag älskar mörkt bröd. Så tyst med dig ditt ätstörningsmonster!!!" Å, visst...ångesten kom..men för varje gång jag vågar stå emot ätstörningen, så lättar ångesten å oron. Det är vetenskapligt bevisat! Så, kör på!
Jag tänker på dig på vägen!:)
Kram<3
ellerhur, det borde vara lika självklart som att gå på toaletten, helt sjukt!!!! helt jävla sant!!! lika självklart som att skratta när man är glad, gråta när man är ledsen... asså du förstår! <3 sitter här och har fortfarande svårt att släppa den tyngden jag hade i hjärtat idag.. tack för samtalet älsk! .. jag åt faktiskt ett digestivekex nu, ett glas vaniljyoghurt och te :) för min kropp behöver det.. shit det snurrar i mitt huvud också, och jag vill lixom inte dra ner dig elr dra ner vår relation, vill att detta ska vara en självklarhet för båda..
<3 VI SKA KLARA ALLT !! BARA VI KÄMPAR;!
TILLSAMMANS!!!!
Jag sitter i precis samma sits! Efter att ha lyssnat på Ätstörningen alldeles för länge har jag (äntligen) bestämt mig för att det är dags att bli Frisk!
I teorin VET jag exakt hur, vad och när jag ska äta för att kroppen ska må bra, men det är så SVÅRT att få till det i praktiken!
Men det är bara att kämpa på! Vi kan, och vi SKA klara det!
Im still wonder same thing ;-)
Hej vännen! Såg du Dr Phil igår? Det handlade om ätstörningar och en tjej, Aimee.?
Tycker mest d e intressant i fall de tar upp nåra generella orsaker förutom media o sånt, till att folk blir så sjuka.
Som jag skrev så tyckte jag det var intressant att än en gång hade denna tjej väldigt dåligt förhållande med sin pappa!
Och att om man inte är sjuk lr om d inte är nåt "fel" på en så får man ingen uppmärksamhet alls. Kanske för att man just är så "duktig" o ansvarsfull annars...?
Annars känner jag inte igen mej nåt alls i Aimee. Som tur var, va jag inte sjuk så länge heller! Allt gick ju ganska snabbt, att bli frisk eft.som jag verkligen ville bli frisk och med mammas själp såklart! Det var när jag egentl. skullegå på dagvård där som jag såg tjejer som var lika smala som Aimee som gjorde att jag verkligen betsämde mej att Nej, så där vill inte jag sluta som! Så därför tycker jag att det är bra att de visar såna program (men de är för få!9 så att man hoppas det kan avskräcka många tjejer!! Det finns så många som har problem med detta nuförtiden, mer än man vet! Jag läser många bloggar och några av dem är tjejer som har lr haft anorexi/bulimi. Vissa mitt i o vissa påväg ur! Det är ibland jobbigt att läsa o inte kunna hjälpa eller förhindra att fler o fler drabbas!
Det är det värsta, när man slåss mellan sjuk och frisk, "ska jag eller ska jag inte". Jag kan inte ge dig några tips som säger att du kommer klara det, det gäller bara att kämpa. Men det går, jag lovar!
