Thepreciousgirl ♥♥

Igår satt jag och kollade på gamla foton, så jävla deprimerande alltså. Att se sig själv glad och lycklig känns konstigt. Ovanligt.
Och nu känner jag mig bara som en fet ful idiot som aldrig gör något. Aldrig orkar ta mig ut, inte vill leva. Vet ni hur jobbigt det är att känna så? Frustrerande och deprimerande.

Idag ska jag beställa tid till klippning, pallar inte med mitt hår längre. Ska klippa upp det så det blir tunnt i topparna, sen färga det. Blondare. Man kan aldrig bli för blond.

Ska nog beställa nya kläder från Ellos.se eller Laredoute.se
Är shoppingberoende, det enda som får mig att tänka på annat.

Jag vill:
Flytta
Blir fri från ätstörningen
Resa bort
Vara nöjd med mig själv
Kunna vara normal
Kunna sova utan tabletter
Bli rik
Åka på spa NU
Att det ska bli sommar
Känna mig värdefull
Känna mig förstådd
Ha någon att prata med
Klara av att jobba
Träffa Anna oftare
Att det ska bli fredag och Anna ska komma hit
Få något vettigt gjort
Inte vara så tråkig
Bli brunare
Hitta snygga skor
Sova en hel dag
Att min hund ska sluta löpa
Att mamma inte åker bort nästa helg
Vinna på lotto
Ha råd med en bil
Att min storebror flyttar hemifrån
Slippa känna mig störd
Bli vacker
Bli lycklig...

Var ju ett tag sen jag skrev här. Har inte mått bra alls på senaste tiden, allt känns mycket jobbigare och jag känner att mitt liv rinner iväg. Det är något som fattas. Jag behöver någon... vem, vad och varför vet jag inte.

Jag äter inte för mitt eget bästa. Jag tänker aldrig "oh nu mår min kropp bra som fått ny energi." Det enda jag tänker är "äntligen är denna måltiden över... åt jag för mycket?"
Många säger att jag är så stark. Men jag orkar ärligt talat inte längre. Önskar oftare att jag vore död. Få slippa känna, slippa tänka. Kan låta själviskt att jag inte vill leva... men det är så! Kan inte ändra mina känslor...
Ingen förstår mig. Ingen vet hur jag känner mig. Ingen vet varför jag kan må så dåligt, varför jag vill somna in.

Hur många sömntabletter krävs det för att döda en människa?

Vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig. Vill inte att någon ska tänka eller känna "den tjejen vill bara ha uppmärksamhet." Tro mig, jag vet hur man får uppmärksamhet. Men det är inte vad jag vill ha. Jag vill ha kärlek, jag vill ha ett fritt liv, utan tankar och farliga känslor. Jag vill inte vilja dö. Känslorna inom mig är som en annan person, någon jag inte själv kan styra... någon som driver mig till vansinne.

Har alltid varit rädd för döden, men egentligen... tänk om det är något underbart?
Imorgon ska jag till kliniken. Ska bli skönt att prata av mig med någon som verkligen förstår mig...