Söndag 17 augusti
Någon frågade hur det kommer sig att jag plöstligt fått all denna ångest. Den har legat där hela tiden egentligen, men jag har stött undan den lite grann. Jag har inte riktigt "försökt" bli frisk förrän nu, och då kommer alla känslor fram som jag inte kan skjuta undan. Jag försöker öka min mat, jag läser mina böcker t.ex "ät allt" och "mattillåtet" som jag läst innan men "glömt bort" lite. Jag följer råden i böckerna, och det känns otroligt bra. Det skrivs mycket om att man ska tugga ordentligt, och det funkar. Man blir behagligt mätt, man slipper obehagliga överraskningar, och man blir lagom hungrig till nästa måltid.
Jag försöker strunta i kalorierna, och jag försöker leva med att min kropp förändrats. Jag är inte längre väldigt, väldigt underviktig, och det är jag stolt över. Jag ser faktiskt rätt bra ut ibland. Men ofta känner jag att allt väller över, att jag har för mycket runt magen och har dubbelhaka. Men det är just också bara KÄNSLOR, och ingen verklighet. För när jag ser på andra så är jag inte ett dugg tjock eller ful. Jag duger faktiskt.
Idag åt jag en skål flingor med havremjölk och banan + en fralla med hummus / kantarellost och gurka. Försöker verkligen äta sån mat jag är sugen på, och inte den maten jag är trygg med. Denna veckan har jag bl.a ätit hemmagjorda köttbullar med gräddsås, kyckling med potatissallad (sån i creme fraiche ni vet) och igår åt vi lax i ugn med potatissallad (en vanlig sallad med potatis, typ soltorkade tomater, gurka, tomat, olivolja och vinäger) och hembakat bröd. Mums säger jag bara! Det finns så mycket gott. Och det känns SÅ skönt att KUNNA äta av fler livsmedel.
Sköt om er sålänge. Puss!!
Kämpa på! Det gör jag också. Jag har exakt samma känslor som Du just nu, och det känns faktiskt bra. Vi är inte ensam. Inte konstig på något sätt..Det tror jag är viktigt att komma ihåg :) Du är så vacker. Du ger mig styrka! Fortsätt så! Kom ihåg, hjälper du dig själv..hjälper du på något sätt andra också utan att du kanske förstår eller vet om det själv! Du är så bra:) Vi är så bra! Duktiga och starka människor! PEPP PEEEPPPP!!! :D
Det är rätt min vän! Kämpa på, du klarar det!<3<3<3
Du är så modig. Du verkligen kämpar mot jobbiga tankar. Äter sånt som du egentligen tycker är svårt. men du vet att du egentligen tycker det är gott. Men ge inte upp kampen om att få börja på dagvård också.
Du är så duktigt fortf. som verkligen kämpar o förösker kämpa emot så gått du kan! Även om jag verkligen vill o älskar att bo ensam o ha flyttat hemifrån så kan jag ibland nästan önska att jag borde hemma och att mamma skulle laga ALLA mina måltider så jag slapp all den kontrollen som det är egentligen. Därför tycker jag faktiskt nu att det är otroligt skönt att bli bjuden på middag av nån, att äta ute med nån och komma iväg härifrån ett tag, lr bara en dag7kväll lr morgon så jag släpper på kontrollen o bara inte förösker bry mej så mkt. Då känner jag mej "normal" på nåt sätt, även om jag å andra sidan också älskar mitt liv med mkt träning o annan mat, men jag velar hela tiden fram o tillbaka o kan inte riktigt släppa det där...och jag vet ärligt inte hur jag egentl. vill leva...
Du är så jäkla duktig! Blir rörd när jag ser hur du kämpar, vet hur skitigt det är! Kraaaaaaam!
