Thepreciousgirl ♥♥

Jag måste bara få ur mig detta. FYFAN säger jag bara. Thinspo. Pro ana. Dom orden gör mig så jävla upprörd. Allt vad dom innebär gör mig så jävla förbannad. Jag råkade trilla in på en sån sida efter att ha sett att en som kallar sig ****** på bilddagboken har kollat in min bdb några gånger. Det går dessvärre inte att komma in på hennes sida eftersom den är lösenordskyddad. Sökte hennes namn på google och fick upp en hemsida hon gjort. En massa bilder på avmagrade tjejer. Tips på hur man spyr, gömmer mat, slipper måltider... jag blir så JÄVLA ARG!! Dessutom stod det på hemsidan att den inte är för de som har anorexia och bulimi. VAD FAN ÄR SKILLNADEN?! Säg mig det. Vad i helvete är det för skillnad på en anorektiker och en tjej som vägrar äta för att bli mager?

Skulle seriöst kunna slå sönder något nu, för jag vet att sådana sidor påverkar andra tjejer negativt. Visst, alla har ett eget ansvar och en egen vilja. Men är man ung är man så OTROLIGT lättpåverkad. Och jag ska inte ljuga, visst har även jag tittat runt på sådana sidor och tyckt "wow". Men då var jag också sjukare än jag är nu. Jag var ung och lättpåverkad, som jag skrev precis. Men jag skulle själv ALDRIG ALDRIG ALDRIG tipsa eller peppa någon åt det sjuka hållet. Fyfan för er som gör det säger jag bara!! Inse att ni är SJUKA! Vad fan är friskt i ert beteende? Vakna upp för helvete! Come back to fucking reality!

Jag skulle kunna fortsätta skriva om hur jävla arg jag är i evigheter. Jag har alltid vetat att detta pågått, men så fort jag hittar sidor med sånt får jag spel. Minst sagt.

Dela gärna med er av era tankar och funderingar kring detta!

Gud vad svårt det är att veta vilka som är ens riktiga vänner. Vem som verkligen, verkligen bryr sig om en. Vem som inte skulle lämna en för någon annan. Jag är trött på det. Det har hänt förut. Hur fan vet man vem som är äkta och vem som är falsk? Eller vem som är vän med en för deras eget bästa, bara för att ha någon att utnyttja eller för att själva må bättre? Är alla verkligen så ärliga mot en som man tror? Ljuger vissa för att slippa en?

Gah jag vet inte. Kanske handlar det om min egen självkänsla, eller så är det bara riktigt jävla enkelt att utnyttja/lura mig som person...

Någon som känner igen sig?

Jag nämnde ju igår att min mamma var på föreläsning med Fredrik Paulun. Tänkte försöka skriva ner lite av mammas anteckningar. Förstår inte allt, och jag vet inte om allt jag skriver ner blir rätt, men jag gör ett försök. Sen har ju ALLA olika åsikter om hur kroppen fungerar, om man behöver kolhydrater eller ej, om GI är bra eller dåligt. Ja ni vet. Så ingen behöver bli upprörd om ni inte håller med.

För det första har han en egen blogg. Kolla in den här!

Han började med att prata om blodsockret. Att det är viktigt att det höjs långsamt för då håller man sig mätt och belåten längre. Planering tycker han är A och O för att kunna leva ett hälsosamt liv. Alltså kan det vara smart att planera veckans middagar och varför inte luncherna också när man ändå håller på. Sen kan man ju ha en hum om frukosten och mellanmålen också, för att slippa stå där och inte veta vad man ska välja. Många bara tar något i farten då. Som min mamma, hon tar t.ex ett choklad då, och jag tar kanske för lite. Planering är alltså viktigt!

Sockerflingor (t.ex frostflakes) ger snabb sockerhöjning + insulin vilket inte är att rekomendera dagligen. Men det allra sämsta är att inte äta alls!! Det bästa är att äta t.ex gröt & grovt bröd, mellanbra/dåligt är sockerflingor (snabb sockerhöjning) och det sämsta är alltså att inte äta något alls. Mycket vettigt tycker jag.

Snabba kolhydrater frigör mycket insulin vilket är fettbildande. MEN, insulin bygger också muskler. Alltså, inget insulin - ingen muskelmassa. Det är bl.a därför det är bra att fylla på med snabba kolhydrater efter träning.

En normal (kom inte på nått annat ord) människa ska bestå av mellan 20%-30% fett. Det är hälsosammare att vara lite mullig och ha muskler, än att vara smal med inga muskler.

Han säger också att kolhydratfri kost är farligt. Man blir på dåligt humör, man bygger muskler sämre.

GI har misstolkats av media säger Fredrik. Många tror att allt som har högt GI är onyttigt och att allt som har lågt GI är jättenyttigt. Så är inte fallet! T.ex har ett snickers lågt GI-värde, men näringssammansättningen är inte alls lika bra som t.ex russin, som har högt GI.

Bröd som är bra är sockerfritt, hela korn, surgdeg och frön.

Vinäger på sallad är superbra. Sur mat är bra!

Pasta som har en koktid på minst 8 minuter är bra. Ris som har ca 20 min. Svart råris har en koktid på 45 minuter vilket är super. Finns massor av antioxidanter i svart råris.
Bulgur, matvete, mathavre, nakenhavre och quinoa är andra bra kolhydratkällor.

Svarta bönor innehåller massor av antioxidanter.

Fruktos i stora mängder är inte bra. Användningen i USA av fruktos har sedan 1980 ökat med 2000%.

En bra frukost består av t.ex havregrynsgröt och två kokta ägg till. Det håller man sig mätt på länge! Att endast äta havregrynsgröt ger inte samma mättnad. Smoothies är ett bra mellanmål. Frukt & bär är också väldigt bra.

Fredrik säger också att socker kan vara bra! Naturligt socker från naturen, som t.ex frukt, bär och honung. Det frigör något som heter dopamin och endorfiner som är kroppens morfin, vilket är ångestdämpande. Några chokladbitar är alltså alldeles utmärkt att äta ibland! Det aktiverar belöningscentrat i hjärnan. Man får också bättre minne av lite socker!

Antioxidanter skyddar mot fria radikaler som bildas av bl.a syre.

Färgrik mat innehåller mycket antioxidanter.
Kaffe, te, kakao och rödvin är bra.

Att äta näringsrik och bra mat större delen av vardagen gör det mer än okej att unna sig något lite extra på t.ex helgerna. Att förbjuda en massa mat är inte hälsosamt.
_____

Det var allt! Hoppas detta kan ge er något. Jag tycker det är väldigt intressant! Det ger mig faktiskt väldigt mycket inspiration till att äta ordentligt, att inte äta för lite, att bygga mer muskler och att leva ett balanserat liv av mestadels nyttig mat, men också att tillåta mig äta något sött ibland för att göra hjärnan glad.
Skriv gärna vad ni tycker!

Är socker något kroppen behöver? Den tanken bara slog mig nu när jag satt här. Jag är jämt trött, vilket säkert är andra orsaker. Men när man äter socker blir man ju pigg. En sockerkick. Nu snackar jag rent socker. Tillsatt socker. Eller fruktsocker och andra sockerarter kanske har samma effekt?

Jag äter nästan inget socker alls i min dagliga mat. Såklart går det inte att undvika ALLT socker, så även jag får väl i mig lite. Men VÄLDIGT lite. Det händer ju att jag äter efterrätter eller liknande, och då brukar jag få värsta kicken och bli sjukt pigg och stojjig. Hmm! Det bara slog mig nu att man kanske måste ha lite socker i sig? Kan det vara skadligt för hälsan att aldrig äta socker?

Någon som vet?

Jag har tänkt mycket på detta på sistone. Hur ser andra mig? Ser de verkligen samma person som jag ser när jag tittar mig i spegeln? Ser de alla skavanker som jag ser? Igår fick jag höra "du som är så liten och nätt, du kan inte väga mycket". Och när jag sa ca 51 kg trodde han knappt på mig. Det gick upp för mig att andra kanske ser mig som smalare än vad jag gör. Inte för att det är viktigast i världen, men det var en tankeställare jag fick. Jag som är livrädd för att öka i vikt... hade andra verkligen sett det som något negativt?

Jag har aldrig fått höra att jag är tjock eller ful. Men kanske ligger min bristande självkänsla lite i det också? Att "leva upp" till det? Att vara snygg och smal. Att jag jämt måste duga, se fräsch ut, smal, vältränad, solbränd...

Tänk att få se sig själv genom någon annans ögon, bara för en dag. Det vore så intressant.
Nej, promenad nu. Puss

En sak slog mig nu precis när jag stod och sminkade mig. När jag var yngre var jag så otroligt osäker på mig själv. Ibland är jag det fortfarande... ganska ofta faktiskt, men som liten kunde jag inte ens stå för det jag tyckte och tänkte. Någon "kompis" kunde säga att mitt namn var konstigt och fult, att mina fingrar var för smala eller att jag var feg. Det bara slog mig nu att jag alltid lyssnade på de elaka rösterna. Att jag verkligen kunde börja skämmas över mina långa smala fingrar, även ifall jag innerst inne tyckte dom var fina.

Jag tror alla vill ha bekräftelse på något sätt. Att man duger. Det kan ju vara massa saker! Som att dricka sig full på sprit, bara för att "alla andra gör det", eller att röka för att det "är tufft". Att svälta sig och alla andra typer av ätstörningar är ju också sätt att försöka synas, få bekräftelse och för att helt enkelt överleva! Låter ju knäppt att svält kan få en att överleva, men mentalt och psykiskt är det ett överlevnadssätt. Så svårt att förklara, men som att t.ex vara alkoholist. De dricker ju för att klara av vardagen och jobbiga saker. De behöver spriten för att fungera! På ett dåligt sätt, men det funkar ändå på något sätt... annars hade man ju inte fortsatt.

Det sköna var nu när jag stod i spegeln att jag verkligen tror på att jag är bra som jag är. Alla de dumma rösterna sen jag var liten är just bara röster. Avundsjuka människor som tvivlar på sig själv. De försöker "överleva" genom att trycka ner andra.

Någon som förstår mig? Kändes i alla fall skönt att komma på dehär. Nu måste jag fixa lunch! Puss

Satt precis och såg en dokumentär om tsunamin som hände för snart 4 år sen. Galet vad tiden går! Känns nästan som det skulle kunna vara 1 eller 2 år sen. Minns den dagen så väl. Skulle fira jul med en annan del av min släkt. Slog på tv:n och såg att det stod "jordbävning i Thailand". Okej tänkte man, hemskt, men sen snackades det bara mer och mer om det överallt. Minns alla dagstidningar med bilder på försvunna svenskar. Så hemskt, så hemskt. Helt sjukt vad många människor det dog. Tror det var runt 300 000 som de kom fram till. Nästan ½ miljon människor!! Ofattbart.

Vad gjorde ni den dagen? Kände ni någon? Var ni där?

Jag vet några som var där, och även de som omkom och blev av med hela familjer...

Nu precis när jag satt här kom jag på en sak jag tänkt på väldigt länge. Jag läser ofta recept och annat om mat på nätet, och nästan aldrig står det under ett recept att "detta är gott". Istället står det "detta är nyttigt, GI, fettsnålt, bra för magen, bra för huden, kalorisnålt" osv osv. Då ställer jag frågan, varför äter vi? För att det ska vara "bra för oss" eller för att njuta, bli belåtna och tycka något är gott?

Självklart ska det vara en balans mellan de båda delarna, men fokuserar vi inte lite väl mycket på "vad som är bra för kroppen"?

Jag såg precis en video på msn.se där en kvinna skulle göra en "yogafrukost" som hon kallade det. Hon skar så fint sin banan, ananas, jordgubbar, strödde på kanel "för att det är nyttigt", pumpafrön "för att det finns magnesium i det"... hon sa inte en enda gång "för att det är gott". Vad äter vi med egentligen? Hjärnan eller smaklökarna?

Detta stör mig nått otroligt eftersom jag själv oftast äter efter vad hjärnan säger. Det som anses vara nyttigt framför det jag kanske tycker är godare. Kanske är det därför människors hälsa försämras mer och mer för varje år som går? Vi blir mer fixerade, men samtidigt mer sjuka! Både fysiskt och psykiskt.

Hur väljer ni maten ni äter? Med huvudet och tankarna eller smaken och njutningen?
(Detta blev luddigt skrivet, men jag tror ni fattar poängen!)

Oj, tänk att det var 7 år sen terrorattacken i New York hände. Tiden går så fort! Och samma dag nått år senare mördades ju Anna Lindh. Är detta en otursdag kanske? Säger någon "11 september" till mig så tänker jag på den dagen då 4 flygplan kapades och flera tusen människor dog. Visst, det dör människor varje dag i krig och annat hemskt. Men detta satte sig på nått sätt... jag minns att jag var ensam hemma den 11 september 2001. Satt och tittade på Oprah då det plötsligt kom ett meddelande på tv-rutan att det hänt en flygOLYCKA i New York. De trodde att det var en olycka... hm! Sen kom nyheterna och jag fick se det brinnande tornet. Jag hörde att mamma kom hem med bilen och jag sprang ut för att berätta. "MAMMA!! Det har krashat ett FLYGPLAN i nått torn i USA!!" minns jag att jag sa. Jag hade ingen aning om vad World Trade Center var då.

Mamma blev alldeles stirrig och sa att det omöjligt kunde vara en olycka. Hon sa hela tiden "neej, detta kan inte vara sant, vad händer?!" Plötsligt börjar folk skrika i tv:n och ett ANDRA flygplan krashar in i det andra tornet. Då blev jag rädd. Riktigt rädd! Där satt mamma och jag och såg ett andra flygplan krasha med hundratalt människor ombord, LIVE! Sen satt vi klistrade framför tv:n resten av dagen. Alla var chockade och vår telefon ringde hela tiden. "Har ni sett?!!"
Förresten så har min pappa varit uppe ett av tornet en gång. Så jag har foton där uppeifrån! Det är RIKTIGT högt... förstår inte hur folk vågade hoppa, men kanske hellre det än värmen från elden...

Jag var 12 år då. Jag vet inte varför, men jag blev helt besatt av hela händelsen. Lite traumatiserad (stavning?).

Vad gjorde ni den dagen? Hur fick ni reda på det?

Förövrigt mår jag ganska bra idag, tror jag! Har lite huvudvärk och är jättetrött, men jag överlever. Ska göra en god soppa till lunch idag, som jag tänkte lägga upp bild och recept på!
Sköt om er! Kramar

Som ni kanske hört på nyheterna så har det varit 3 flygolyckor på 1 vecka. INTE roligt! En i Spanien, en i Bisjkek och någon till som jag inte minns var. HALLÅ?! Jag får panik. Jag vet att det är en vääldigt liten chans att man störtar, men hey... om 5 månader ska jag sitta i ett flygplan i 10 timmar (+ 10 timmar hem såklart). Jag har alltid lite ångest innan jag ska flyga, men väl uppe i luften känns det okej. Men bara tanken på att störta skrämmer skiten ur mig. Tänk liksom pirret i magen... och att man bara väntar på smällen. Dödsångesten.

Som tur är så är jag inte superrädd för att flyga. Jag flög ju för 1 månad sen ungefär, och det var inga problem. Men när det händer 3 flygolyckor på 1 vecka... ja då undrar man.

Någon som är flygrädd? Flyger ni ändå eller undviker ni det? Har ni varit med om något läskigt när ni flugit?

Har har en livlig diskussion med mamma angående matvanor. Hon anser att hon "inte behöver" någon lunch på dagen, men tydligen är det annorlunda för alla andra. Hur går det ihop? Jag förstår inte det resonemanget. Själv anser jag att alla behöver och mår bäst av frukost, lunch, middag + mellanmål. Det är jag och många andra levande bevis på. Visst, man kan hoppa lunchen ibland och kanske fika några matiga mackor istället, men att säga "jag behöver inte lunch" tycker jag är ganska dumt. Kroppen behöver visst näring. Det kan ingen säga emot.

Självklart låter jag alla ha sina egna matvanor, men det stör mig lite att min egen mamma ser mat på det sättet. Jag blir väldigt negativt påverkad av det. Inte hennes fel kanske, men varför säga så då?
Idag t.ex när vi var i Malmö så skulle vi äta lunch. Jag tog en bagel med keso och hon en caffe latte. För hon "behöver inget". Va? Vi var i Malmö från 10-16:30 och hon åt ingenting. Det är upp till henne egentligen, men visst finns oron där... varför gör hon så egentligen? Förstår hon inte att det är orsaken till hennes korta stubin och hetsiga humör? Jag vet ju själv hur det är!!

Men jag är glad att jag har mina regelbundna tider jag äter på. Min kropp mår mycket bättre av det.
Jag vet i alla fall vem som kommer ha huvudet inne i kylskåpet halva kvällen...!! Jag har själv gjort likadant. Ätit minimalt på dagen, och sen kompenserat genom att äta allt på kvällen. Man mår INTE BRA av det. Varken fysiskt eller psykiskt.

Vad tycker ni? Kan man säga att "jag behöver inte äta frukost" eller "jag behöver inte äta lunch"? Är inte det ganska orättvist mot sin kropp?

Jag lär väl få en himla massa kommentarer om detta inlägget, men nu ska jag faktiskt försvara mig en aning. Många verkar tro att jag är en bortskämd unge som shoppat upp mammas pengar och fått allt jag pekat på. Oj oj oj så fel ni har!

Jag påstår verkligen inte att min familj är fattig eller att jag aldrig fått någonting. Men det betyder inte att en person är bortskämd. Vi har alltid haft stora ekonomiska problem i min familj, som jag fått reda på nu när jag är vuxen. Jag behöver inte gå in på detaljer, men vi har bl.a blivit lurade på stora pengar och varit nära att förlora vårt hus som vi bodde i när mina föräldrar inte skiljt sig än.

När vi skulle flytta därifrån, min mamma, jag och mina två bröder så kom vi till en liten del av ett radhus. Vi renoverade det... men fortfarande är det halvfärdigt. Imorgon ska vi efter 7 år kakla vårt kök t.ex. Det ska bli otroligt kul. Vi har en helt uppriven trädgård sen några år tillbaka... och har inte haft råd att göra den klar. Vi får helt enkelt göra det själva. Bästa möjliga och billiga sätt. Vi har ingen bil, som vi varit utan i 7 år. Mamma valde att sälja den eftersom vi hade ont om pengar. En liten skrotig golf som inte var någon hit, men den gick framåt i alla fall.

Men vet ni? Jag är lyckligt lottad ändå. Jag är så jävla glad och stolt över att min mamma lyckats försörja 3 barn och sköta ett hem och jobb samtidigt. Jag har alltid hjälp till med det jag kan. När jag inte hade jobb tog jag tag i saker hemma, som att tvätta, diska, städa och laga mat. Varje dag!

För ½ år sen fick jag ett jobb. Ett jobb jag är SÅ tacksam för att jag fick. Jag har sagt det om och om igen till min chef att jag är helt överväldigad. Jag kände att äntligen fick min familj lite mer pengar! Jag planerade inte vad jag skulle shoppa till mig själv... jag planerade istället hur vi kunde göra vårt hus finare! Jag sa direkt till mamma att hon kunde gå ner i tid och sluta stressa så mycket... jag betalar hem pengar och hjälper alltid till om det skulle vara. Mamma, huset och mina bröder går före all jävla shopping i världen. Men vet ni? Jag tycker om att shoppa, och jag har aldrig aldrig shoppat upp några pengar som jag inte jobbat för. Jag har aldrig bett min mamma att köpa saker till mig, jag har aldrig krävt att få ditten eller datten.

Tack och lov kan vi lyxa till vardagen lite ibland eftersom min mamma är konstnär och säljer en del tavlor. Vi ska bl.a resa till Thailand i vinter!! Vi har aldrig någonsin rest tillsammans. Mamma, mina bröder och jag. Det ska bli så himla roligt. Mycket av mina pengar går också till den resan. Jag betalar t.ex min biljett själv och de mesta fickpengarna kommer från min plånbok. Jag har erbjudit mig att betala vaccinationer och hjälpa till med matpengar och utflykter. Vi valde att satsa på en resa istället för huset, eftersom vi älskar varandra och ville göra något tillsammans bara vi. Det kändes lite som "sista chansen" innan vi själva skaffar egen familj och karriär.

Jävligt luddigt inlägg. Men förstå att jag blir sjukt ledsen när folk kallar mig bortskämd och att jag shoppar upp min mammas pengar. Fyfan... jag förstår liksom inte hur man kan skriva så till någon man inte ens känner!? Allt jag shoppat och visar här i bloggen har jag slitit för att kunna köpa. Och jag förtjänar det så in i helvete!!!

Jag har gått och funderat mycket på det här med fördomar... har jag några fördomar mot andra människor? Om jag får frågan svarar jag nej, men med lite fundering så har jag det nog lite omedvetet. Jag kan t.ex komma på mig själv ibland... när jag flyger, så blir jag extra rädd om det kommer på någon som ser utländsk ut. Varför är det så egentligen? Är det för att man matas på med så mycket skit från media? När 11 september och hela den grejen hände, så blev det ett sånt hat mot alla som såg ut som terroristerna. Visst påverkas man av det! I alla fall jag...

Nu på resan till Kreta såg jag en kvinna som var väldigt, väldigt plastikopererad. Jag rynkade på näsan och tänkte "men hallå... som hon ser ut! ha ha ha". Någon dag senare började hon snacka med oss och var hur trevlig som helst. Så fel man kan ha! Och som man skäms...!

Varför är det så att vi dömmer människor efter utseendet? Blonda = dumma. Smala = lyckliga. Osv osv.

Jag har ibland fått kommentarer om att jag "inte har några bröst" osv. Och ja, jag vet att dom är små. Men är jag en sämre människa för det? Är jag mindre sexig? Mindre bra i sängen eller mindre framgångsrik än någon annan? Samtidigt så mår jag dåligt över det. Jag vill ha mer former och känna mig kvinnlig. Frågan är bara om några problem löses med en operation. Jag vet ärligt talat inte... men det lockar, det ska jag inte ljuga om.

Ni får gärna berätta om ni har någon fördom... och hur det kommer sig att näst intill alla har det...?!