Snöstorm
Finns inget att göra. Hatar att sitta hemma och bara äta, att tvingas tänka på alla kalorier man stoppar i sig. Att ha tid med att tänka på vad man ska äta... jag orkar inte. Jag behöver något att göra.
De senaste dagarna har ju varit underbara. Har varit så glad, men såklart går det i vågor. Kan inte lita på någon, ingen kille. Hur underbara dom än är. Så fort han inte skickar sms tillbaka tänker jag "jaha, nu är han hon någon annan..."
Har varit snöstorm sen igår. Går inte att ta sig någonstans. Skulle till äs kliniken idag, men nejdå... bussarna är inställda. Jag som behövde prata av mig. Ville verkligen åka dit. Vill veta vad jag väger! Måste måste måste veta.
Pratade med mamma idag, hon berättade att en i min klass på gymnasiet också har anorexi. Känns skrämmande. Jag visste. JAG VISSTE! Redan förra året, på våren insåg jag att hon hade problem. Jag såg det... åt bara sallad, tränade som en tok. Blev galen om hon inte kunde träna. Och jag känner mig så sjuk. Min första tanke var "men hon är ju inte smal". Jävla äs spöke som får mig att tänka sånt. Får så dåligt samvete. Man kan ju faktiskt väga vad som helst men ändå ha anorexi, det vet jag. Men tanken slog mig ändå. Kändes iaf hemskt att få reda på det. Att fler än bara jag mår åt helvete... jag är allt annat än ensam.
Jag är inte ledsen för något... ändå vill jag gråta. Vill bara att tårarna ska falla ner för kinderna. Smaka salt... ha någon att krama. Någon som älskar mig. Någon jag älskar. Varför ska det vara så svårt?
Lite trygghet är det enda jag ber om...
De senaste dagarna har ju varit underbara. Har varit så glad, men såklart går det i vågor. Kan inte lita på någon, ingen kille. Hur underbara dom än är. Så fort han inte skickar sms tillbaka tänker jag "jaha, nu är han hon någon annan..."
Har varit snöstorm sen igår. Går inte att ta sig någonstans. Skulle till äs kliniken idag, men nejdå... bussarna är inställda. Jag som behövde prata av mig. Ville verkligen åka dit. Vill veta vad jag väger! Måste måste måste veta.
Pratade med mamma idag, hon berättade att en i min klass på gymnasiet också har anorexi. Känns skrämmande. Jag visste. JAG VISSTE! Redan förra året, på våren insåg jag att hon hade problem. Jag såg det... åt bara sallad, tränade som en tok. Blev galen om hon inte kunde träna. Och jag känner mig så sjuk. Min första tanke var "men hon är ju inte smal". Jävla äs spöke som får mig att tänka sånt. Får så dåligt samvete. Man kan ju faktiskt väga vad som helst men ändå ha anorexi, det vet jag. Men tanken slog mig ändå. Kändes iaf hemskt att få reda på det. Att fler än bara jag mår åt helvete... jag är allt annat än ensam.
Jag är inte ledsen för något... ändå vill jag gråta. Vill bara att tårarna ska falla ner för kinderna. Smaka salt... ha någon att krama. Någon som älskar mig. Någon jag älskar. Varför ska det vara så svårt?
Lite trygghet är det enda jag ber om...
Jag = lycklig
Okej, jag vet inte vad som har hänt. Men sen i lördags har mitt liv varit som en dröm. Träffade en helt underbar kille, som jag tycker så mycket om. Träffade en underbar tjej i stan som känns som en vän jag kommer ha livet ut. Har varit med på mammas jobb och varit social, träffat min bästa vän, varit ute med hunden en massa ENSAM. Sprungit ut i snöoväder för att pussa killen hejdå vid bussen. Alltså vad händer? För någon vecka sen satt jag inne hela dagarna, gjorde inget annat än åt och sov. Men nu?!
Vet ni hur underbart det är? Fattar ni? Ingen ångest över maten. Att orka vara med vänner och träffa nytt folk. Vilja komma ut i det vanliga livet igen. TÄNK! Fattar ni inte att det kan hända er också? Ni som kämpar... Jag har haft ätstörningar i 4 år och självhat i 18... tänk att nu vänder det. Om det inte är omöjligt för mig, varför skulle de då vara det för er? Kom igen! Behöver ni mer bevis än mig? Jag som var så djupt nere i skiten, har nu kommit långt upp och börjar skymta ljuset. FATTAR NI??!?
Har fått mina kläder från Victorias Secret också, allt utom 2 saker. Fyfan vad allt var fint. Bikinin satt så himla perfekt! Underkläderna är sjuuukt snygga <3
Imorgon ska jag sova ut, sen för jag se hur dagen slutar. Ska kanske till Etage med en vän, är så himla festsugen. JAG... festsugen?! Omg... något har verkligen hänt!
Och vet ni... jag hade inte varit såhär lycklig och glad nu, om jag inte börjat äta igen. Det tar tid! Men bättre tider kommer, tids nog. Håll ut! Jag vill se alla brudar i världen vinna över ätstörningarna. Vi ska leva och må bra, äta gott och vara lyckliga!
Ta tillbaka era liv!! Inte om en veckan, eller om 1 timme, utan NU! Sålänge ni lever är det aldrig för sent...
Vet ni hur underbart det är? Fattar ni? Ingen ångest över maten. Att orka vara med vänner och träffa nytt folk. Vilja komma ut i det vanliga livet igen. TÄNK! Fattar ni inte att det kan hända er också? Ni som kämpar... Jag har haft ätstörningar i 4 år och självhat i 18... tänk att nu vänder det. Om det inte är omöjligt för mig, varför skulle de då vara det för er? Kom igen! Behöver ni mer bevis än mig? Jag som var så djupt nere i skiten, har nu kommit långt upp och börjar skymta ljuset. FATTAR NI??!?
Har fått mina kläder från Victorias Secret också, allt utom 2 saker. Fyfan vad allt var fint. Bikinin satt så himla perfekt! Underkläderna är sjuuukt snygga <3
Imorgon ska jag sova ut, sen för jag se hur dagen slutar. Ska kanske till Etage med en vän, är så himla festsugen. JAG... festsugen?! Omg... något har verkligen hänt!
Och vet ni... jag hade inte varit såhär lycklig och glad nu, om jag inte börjat äta igen. Det tar tid! Men bättre tider kommer, tids nog. Håll ut! Jag vill se alla brudar i världen vinna över ätstörningarna. Vi ska leva och må bra, äta gott och vara lyckliga!
Ta tillbaka era liv!! Inte om en veckan, eller om 1 timme, utan NU! Sålänge ni lever är det aldrig för sent...
Torsdag
Har varit på äs kliniken. Hur det gick? Jag vet inte riktigt. Vi började med vägningen som vanligt. Har gått upp det jag hade gått ner förra gången. Jag sa att det kändes bra. Min första känsla var det iallafall, men hur det kommer bli sen vet ingen. Plötsligt får jag en smäll på käften och så är jag den där anorektiska personen igen.
Anna sa idag att det nästan lät för bra för att vara sant. Hon tyckte jag var så positiv hela tiden, hon anar att det inte är hela sanningen. Jag tror hon har rätt, för jag är ju inte frisk och tänker inte friskt. Jag vill nog visa att jag är duktig, och ska klara detta. Vill visa mig stark, inte svag.
Ångesten för mat är mycket mindre, mäter inte upp lika ofta längre och blir inte äckligt mätt mer. Känns bra men samtidigt skrämmande. Undra hur känslan blir när(och om) jag blir friskförklarad. Kommer jag känna lättnad? Känna mig fri? Bli rädd? Osäker?
Klockan är snart 20:00 och jag är dödstrött. Helt slut i kroppen, i huvudet, i själen... känner mig mer död än levande. Känns som jag går i en dimma. Jag hatar denna känslan. Känslan av att vara värdelös. Tråkig. Osocial. Rädd...
Har börjat drömma en himla massa. Jättehemska saker. Jag dör ofta i drömmarna, känner ångesten av dödsögonblicket. Vaknar med ett ryck... "det var bara en dröm..."
Någon annan än jag som är rädd för att dö? Ibland när vi åker tåg eller buss, så fantiserar jag om att det sprängs, eller krockar. Min första tanke är då "snälla, låt mig få leva vidare... jag äter hellre all mat i världen, jag lovar att njuta, bara jag får leva vidare". Kalla mig sinnessjuk, men jag har otrolig ångest inför döden. Mitt liv är hittills ganska meningslöst, kan det inte få bli lite bättre innan jag försvinner? Jag vill bara se på tv en sista gång, krama mamma en sista gång, skratta en sista gång...
Anna sa idag att det nästan lät för bra för att vara sant. Hon tyckte jag var så positiv hela tiden, hon anar att det inte är hela sanningen. Jag tror hon har rätt, för jag är ju inte frisk och tänker inte friskt. Jag vill nog visa att jag är duktig, och ska klara detta. Vill visa mig stark, inte svag.
Ångesten för mat är mycket mindre, mäter inte upp lika ofta längre och blir inte äckligt mätt mer. Känns bra men samtidigt skrämmande. Undra hur känslan blir när(och om) jag blir friskförklarad. Kommer jag känna lättnad? Känna mig fri? Bli rädd? Osäker?
Klockan är snart 20:00 och jag är dödstrött. Helt slut i kroppen, i huvudet, i själen... känner mig mer död än levande. Känns som jag går i en dimma. Jag hatar denna känslan. Känslan av att vara värdelös. Tråkig. Osocial. Rädd...
Har börjat drömma en himla massa. Jättehemska saker. Jag dör ofta i drömmarna, känner ångesten av dödsögonblicket. Vaknar med ett ryck... "det var bara en dröm..."
Någon annan än jag som är rädd för att dö? Ibland när vi åker tåg eller buss, så fantiserar jag om att det sprängs, eller krockar. Min första tanke är då "snälla, låt mig få leva vidare... jag äter hellre all mat i världen, jag lovar att njuta, bara jag får leva vidare". Kalla mig sinnessjuk, men jag har otrolig ångest inför döden. Mitt liv är hittills ganska meningslöst, kan det inte få bli lite bättre innan jag försvinner? Jag vill bara se på tv en sista gång, krama mamma en sista gång, skratta en sista gång...
Upp, ner, upp ner...
Tycker det går ganska bra för mig nu. Kan äntligen säga emot rösterna, ta tag i mig själv och säga "din jävel, du lyssnar inte på spökena, lyssna på dig själv!" Inte helt lätt, och funkar inte så ofta, men lyckas jag en gång vet jag att det inte är omöjligt.
I torsdags var jag hos min behandlare, min bror var också med. Kändes så skönt att han fick reda på hur jag har det, hur jag tänker och känner över min kropp. Hur äcklad jag är av mig själv, hur dåligt jag mår. Det enda jag inte ville att han skulle veta var min vikt. Tycker bara det är onödigt. Vill inte att han ska se mig som en siffra, så som jag själv gör.
Har insett att jag har svårt för att träffa människor, riktigt svårt. Hur mycket jag än vill och hur underbar den personen än är, så går det inte. Killar har bara inte en plats i min värld just nu, det går inte! Kan inte lita på någon kille... för mig är det bara "utseende, utseende, utseende". Att jämt försöka se perfekt ut, och det orkar jag inte nu. Jag känner mig allt annat än perfekt.
Maten går bra, men mycket beslutsångest har jag varje dag. Men det går lättare och lättare, speciellt nu när jag vet att det inte finns någon mat som gör en fetare än annat. Skulle jag välja mellan en banan och ett äpple spelar det ingen roll, för en sån liten sak kan inte förändra hela ens utseende, eller sätta sig på låren.
Mitt nästa mål är att äta ett digestivekex... urk. Känns som en kaka för mig, sjukt äckligt. Äcklas bara jag tänker på det. Tänker bara ta en halv, klarar inte en hel. Känns inte "lönt" när jag ändå bara ska smaka. Kanske inte ens gillar det (stor chans.....). Har 3 dagar på mig nu...
Är riktigt trött, sov en stund med hunden i soffan. Så jävla mysigt. Hatar bara att man tvingas vakna upp och inse att allt är som förut. Blä.
Jag vill ha sommar. Jag vill ha frihet.
I torsdags var jag hos min behandlare, min bror var också med. Kändes så skönt att han fick reda på hur jag har det, hur jag tänker och känner över min kropp. Hur äcklad jag är av mig själv, hur dåligt jag mår. Det enda jag inte ville att han skulle veta var min vikt. Tycker bara det är onödigt. Vill inte att han ska se mig som en siffra, så som jag själv gör.
Har insett att jag har svårt för att träffa människor, riktigt svårt. Hur mycket jag än vill och hur underbar den personen än är, så går det inte. Killar har bara inte en plats i min värld just nu, det går inte! Kan inte lita på någon kille... för mig är det bara "utseende, utseende, utseende". Att jämt försöka se perfekt ut, och det orkar jag inte nu. Jag känner mig allt annat än perfekt.
Maten går bra, men mycket beslutsångest har jag varje dag. Men det går lättare och lättare, speciellt nu när jag vet att det inte finns någon mat som gör en fetare än annat. Skulle jag välja mellan en banan och ett äpple spelar det ingen roll, för en sån liten sak kan inte förändra hela ens utseende, eller sätta sig på låren.
Mitt nästa mål är att äta ett digestivekex... urk. Känns som en kaka för mig, sjukt äckligt. Äcklas bara jag tänker på det. Tänker bara ta en halv, klarar inte en hel. Känns inte "lönt" när jag ändå bara ska smaka. Kanske inte ens gillar det (stor chans.....). Har 3 dagar på mig nu...
Är riktigt trött, sov en stund med hunden i soffan. Så jävla mysigt. Hatar bara att man tvingas vakna upp och inse att allt är som förut. Blä.
Jag vill ha sommar. Jag vill ha frihet.
Du äter så mycket
Sen jag haft sjuk ångest över mig själv, min kropp och mitt liv är det nu lite bättre. Känns som jag är på rätt väg igen. Gick några steg tillbaka under helgen, men är stark nog för att klara av det. Viljan att bli frisk är större än att känna svält.
Fick en otroligt onödig och dum kommentar idag, av min egna kära storebror. Det var kanske inte riktigt det jag ville höra, inte just nu.
Han "när ska du börja träna egentligen?"
Jag " vet inte, tror inte jag får nu"
Han "VA? Varför inte? Du äter ju mycket nu"
Okej. Jag äter mycket. Jag vet. Jag är äcklig. Men det är ju enda sättet att bli frisk och normal. Han vet dock inte att jag äter under det som är rekommenderat och räknar varenda tugga jag stoppar i min mun, varenda kalori... han vet det inte. Kan man klandra honom? Vet inte. Kände mig bara så fruktansvärt äcklig när jag sa så. "Jag äter mycket". En del av mig vill inte ha det så, jag vill äta lite... okej, nu vaknar spökena, ska försöka lämna detta nu.
Tog ett stort steg ikväll, mot det fria. Raderade ett program jag har på datorn, där man skriver i vad och hur mycket man ätit var dag. Den räknar ut kalorier, fett, kolhydrater, protein och allt annat. Det är äntligen borta. Efter 2 år då jag räknat jämt. BORTA! Yesyesyes. Kommer dock skriva ner på papper vad jag ätit, men skitsamma. Pappret räknar iallafall inte ut fett, kolhydrater m.m. Äntligen fick jag tummen ur röver och tog bort det. Det var min trygghet. Som nu är borta. Hoppas jag överlever.
Imorgon är det äntligen dags för äs kliniken. Mamma jag och min bror ska dit, prata med min behandlare och sedan psykologen. Ska få massage också, yeah. <3
Sov knappt något inatt. Låg vaken i flera timmar. Skickade lite sms. Sovit hela eftermiddagen idag. Är trött nu. Kommer säkert vara uppe hela natten, orkar inte... måste skaffa sömnpiller. Vill vakna utvilad... snälla!
Hjälp mig
Känner mig helt hjälplös. Svag. Tråkig. Trött. Meningslös. Ge mig ett liv någon. Gör mig frisk. Gör så jag slipper lida. Mitt liv är allt annat än lyckligt...
Har gått en långrunda idag också. Går så många rundor att jag knappt kan hålla räkningen. Kan inte sitta still. Känna hur magen viker sig... av fett. Känner mig tung, äcklig... får sjuka tankar, som att skära bort en del av min kropp. Normal jag är. Vem vill umgås med ett psyko som jag? Jag förstår er... lämna mig bara, gör det. Säg det till mig. Tala om för mig hur värdelös jag är. Säg bara sanningen...
Ville inte gå upp imorse. Låg kvar ett tag. Kände på magen... äckelkänslor. Kan jag inte få slippa stoppa giftet i mig. Få slippa äta ångestklumpar varje dag. Känna hur det når min mage... vill vara ren.
Jävla tankar jag har idag. Hoppas de går över. Orkar inte göra något idag. Ska sova snart. Älskar att sova. Känna mig borta, som någon annan. I en annan värld... en drömvärld.
Mamma får mig på bättre humör. Ser att hon mår lite bättre nu, efter alla virus hon haft. Ser hur hon lyser av glädje. Igår klippte hon och färgade håret. Mamma, du är så fin! <3
Pratar mycket om Thailandresan nu. Vi längtar så mycket! Tänk att få komma bort i 2 veckor. Få njuta och ha roligt. Kanske det är min drömvärld? Den jag alltid velat komma till. Låt det vara det! Knallblått vatten, klippor, milslånga stränder, vit sand, palmer... <3
Mina saker från Victorias secret har skickats nu. Längtar tills det kommer hit. Vill känna mig fin, vill passa i det. Ska komma den 27:de... ge mig nu!
Vet inte längre vad jag kämpar för. Har inget att komma tillbaka till. Vill flytta. Vi funderar på det. Inte långt, men ändå flytta. Börja om på nytt. Vilken dröm! Har tittat på nybyggda lägenheter i Hököpinge. Jättefina och fräscha. Mamma vill, hon pratar jämt om det. Snälla, vi flyttar nu! Vill bara BORT! Eller jag vet, vi flyttar till Thailand. Vill dit nu nu nu nu nu ...
Har gått en långrunda idag också. Går så många rundor att jag knappt kan hålla räkningen. Kan inte sitta still. Känna hur magen viker sig... av fett. Känner mig tung, äcklig... får sjuka tankar, som att skära bort en del av min kropp. Normal jag är. Vem vill umgås med ett psyko som jag? Jag förstår er... lämna mig bara, gör det. Säg det till mig. Tala om för mig hur värdelös jag är. Säg bara sanningen...
Ville inte gå upp imorse. Låg kvar ett tag. Kände på magen... äckelkänslor. Kan jag inte få slippa stoppa giftet i mig. Få slippa äta ångestklumpar varje dag. Känna hur det når min mage... vill vara ren.
Jävla tankar jag har idag. Hoppas de går över. Orkar inte göra något idag. Ska sova snart. Älskar att sova. Känna mig borta, som någon annan. I en annan värld... en drömvärld.
Mamma får mig på bättre humör. Ser att hon mår lite bättre nu, efter alla virus hon haft. Ser hur hon lyser av glädje. Igår klippte hon och färgade håret. Mamma, du är så fin! <3
Pratar mycket om Thailandresan nu. Vi längtar så mycket! Tänk att få komma bort i 2 veckor. Få njuta och ha roligt. Kanske det är min drömvärld? Den jag alltid velat komma till. Låt det vara det! Knallblått vatten, klippor, milslånga stränder, vit sand, palmer... <3
Mina saker från Victorias secret har skickats nu. Längtar tills det kommer hit. Vill känna mig fin, vill passa i det. Ska komma den 27:de... ge mig nu!
Vet inte längre vad jag kämpar för. Har inget att komma tillbaka till. Vill flytta. Vi funderar på det. Inte långt, men ändå flytta. Börja om på nytt. Vilken dröm! Har tittat på nybyggda lägenheter i Hököpinge. Jättefina och fräscha. Mamma vill, hon pratar jämt om det. Snälla, vi flyttar nu! Vill bara BORT! Eller jag vet, vi flyttar till Thailand. Vill dit nu nu nu nu nu ...
