Varför kan jag aldrig förstå?!
Jag vill inte gå där, samtidigt som jag vill. Jag är rädd för att gå där, men vill samtidigt inte bli utslängd. Jag har ätit riktigt skitdåligt idag. Det känns som jag ätit massor, men det är mest sallad och frukt! Visst, lite kräftstjärtar hit och quorn dit. Men det ÖVERLEVER man inte på! Jag äter så galet fettsnålt emellanåt. Nästan så jag är rädd för att min kropp ska sluta fungera. Vissa dagar äter jag bra med fett... men det ska vara så VARJE dag! Inte 2 gånger i veckan.
Har så ont i min rygg nu. Den stramar. Jag vet att jag inte är så sjukligt smal längre, men just ryggen är fortfarande benig. Jag hatar den, för det gör så ont, och då påminns jag hur FUL den är. Ibland kan jag inte ens luta mig mot en stol utan att få blåmärken över revbenen och ryggraden.
Jag är sjuk... så jävla sjuk.
Jag var också skiträdd för maten på dagvården först, men nu när det gått en vecka är det inte så farligt längre. Kocken är verkligen skitduktig och det är inte farligt att äta deras mat även om ens känslor kanske går i gungning ibland. Du har ändå inget val där - bara att äta upp allt. Släpp alla negativa känslor, du kommer att må så mycket bättre av deras behandling. Det gör jag och jag hade varit sjuk i 11 år nu trots att jag bara är 22 år gammal...
Och du inser att du är sjuk, du inser att du inte äter så bra som du tror. Du lever inte i en bubbla och låtsas att allt är bra. Det är starkt, du är stark och det är med den styrkan som du kommer vinna över den här jävla sjukdomen.
Jag vet att du alltid får höra att du är stark, men jag tror inte att du tar åt dig på riktigt. Jag tror inte du inser. När man är mitt inne i det så är det så svårt att förstå hur man ska kunna ta sig ur det.
Men DU KAN och DU KOMMER. Tvinga dig själv iväg till dagvården, låt dom bestämma vad du ska äta, för dom vill verkligen inte göra dig tjock. Det enda dom vill är att du ska bli normalviktig, men framförallt att du ska vara lycklig och må bra.
Du kommer inte kunna leva ditt liv fullt ut med den här sjukdomen, den har redan förstört tillräckligt många år!
Låt den sjukvård som finns hjälpa dig, för det är omöjligt att klara det här helt själv.
Men du är aldrig själv, för du har en stor mängd läsare som tänker på dig dagligen och inte vill annat än att du ska bli frisk.
Vi tror på dig!
Kämpa på vännen! Det är det enda som hjälper. Jag tror på dig och beundrar hur långt du ändå kommit med maten, jag ser upp till dig grymt mycket. Hoppas du får en trevlig lördagskväll :D
Ja, du är sjuk! Tror att det är ganska lätt att lura sig själv att man äter "nyttigt" och hälsosamt, även fast det egentligen inte är tillräckligt. Tallriken kan vara fylld, men av vad? Bara frukt och sallad räcker inte så långt. Tycker att du kämpar på bra med regelbundna måltider, men som du skriver räcker det inte att äta fett bara någon gång ibland. Det är livsnödvändigt näringsämne, precis som protein, vitaminer osv.
Har läst din blogg länge och aldrig kommenterat, men kände mig liksom manad av det här inlägget. Kram
Du är inte ensam. O det där med ryggen har jag samma problem. Jag HATAR den här sjukdomen o då borde de ju inte kunna va så jävla svårt att bli frisk. Det här är sämst, jag vill bli frisk men ändå kan jag inte tänka mej ett liv utan sjukdomen! Usch. Men kämpa på o ta vara på om du ska gå på dagvården, ta vara på den hjälpen där för du vill ju så gärna bli frisk. Tänk att du är absolut inte ensam om att ha det såhär, det ska du alltid veta. Massa kramar!
Så synd att läsa att du känner såhär. Dock är det positivt att du iallafall är medveten om hur läget är. Många som bara förneker det och bara ser till den sjukas sidas tankar. Man märker att du är på rätt spår, det gäller bara att ta det där sista steget för inte förrän man är helt säker på att det är frisk man vill bli och att man är 100 % säker med att lämna sjukdomen går det att bli frisk. Blev kanske lite flummigt men hoppas du fattar vad jag menar :) Lycka till!
Hej!Ville bara säga att jag tycker om din blogg mycket. Har också anorexi och har haft det i snart fem år. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver och när allt känns meningslöst får jag insperation att fortsätta kämpa. Du får mig att inse att jag inte är ensam om att gå igenom detta helvete. Kram på dig! Fortsätt kämpa! Jag vet att vi kommer att klara det:)
snälla, kolla upp ryggen! jag har förstört mina njurar för att jag ätit och druckit så dåligt, och det kändes ungefär som du beskriver i ryggen. kämpa på, ge dagvården ( och dig själv, för det är du mest värd!) en ärlig chans. man lever ju trots allt bara en gång, och då ska man ju leva på riktigt :) kramar <3
hej!
kan du inte kolla under "tidigare" för att se vad sida heter?
jag skulle verkligen behöva testa mig också.
kram
