Thepreciousgirl ♥♥

Här är svaren på era frågor ni ställde till mig häromdagen. Hoppas ni blir nöjda, annars får ni väl fråga igen.


En positiv sak med din personlighet: Omtänksam
En negativ sak med din personlighet: För snäll ibland
Vad önskar du dig i födelsedagspresent: En bra dag bara, med massor av kärlek och skratt
En framtidsdröm: Att bli frisk
Vad motiverar dig till att bli frisk: Att slippa må så som jag gör nu...

Umgås du med vänner som du hade innan du blev sjuk?
Nej inte en enda!

Känner du att du förlorat många under sjukdomstiden?
Ja verkligen.

Är du besviken på dina "gamla" vänner?
Jag förstår att det är svårt för dom att sätta sig in i min situation, men visst... jag hade velat ha ett samtal från någon. Typ "Hej, hur mår du?". Så ja, jag är besviken.

Jag undrar, om du någon gång skulle rensa ut dina kläder, skulle du kunna sälja dem här på bloggen då?
Om intresset finns så varför inte! :)

Jag undrar vad ditt drömjobb är?
Stylist, reporter, författare...!

Vad fick dig till att starta denna bloggen?
Behövde någonstans att skriva ner mina tankar och känslor. Sen utveckla jag bloggen med mode och annat än bara jobbiga saker.

Känner du tvång till att t.ex. träna eller välja de nyttiga allternativen?
Absolut! Det gör nog de flesta med ätstörningar.

Du brukar ju gå mycket med din hund, får du ångest när du inte gör det?
Får ångest vilket som... som det ser ut just nu i alla fall.

Hur blev det nu med jobbet?
Jag är sjukskriven just nu.

Om du fick välja, skulle du vart att aldrig blivit sjuk, eller ser du nu på sjukdomen som en viktig del av ditt liv som gett dig erfarenhet?
Självklart att jag aldrig blivit sjuk. Det har förstört hela min ungdom och den erfarenheten vill nog ingen ha... men jag får helt enkelt leva med det och göra det bästa av situationen.

Undrar hur det kommer sig att du hamnade i detta träsket ?
Ostabil uppväxt, det är nog rätt ord för grunden av min sjukdom. Har varit med om mycket bråk inom familjen, skilsmässa, hot och annat. Jag började med att skada mig fysiskt, med knivar. Sen gick det över ganska snabbt till maten. Ville ha något att kontrollera och mådde fantastiskt bra i början. Sen har det bara blivit värre och värre och fixeringen starkare och starkare.

Jobbar inte du längre? Vad lever du av nu? Får du bidrag eller...
Nej jag är sjukskriven. Jag lever av min lön och jag får inget bidrag nej.

Jag undrar när du började kämpa för att bli frisk och varför?
Ca 2 år sen, för att jag orkade inte mer. Vägde minimalt och var rädd att hjärtat skulle stanna. Kände att jag inte kunde fortsätta leva på grönsaker och knäckebröd. Jag visste att det skulle bli min död om jag fortsatte...

Och sen undrar jag hur din mamma och övriga familj reagerade mot din viktnedgång i början och hur det gick till när din mamma fick reda på din ätstörning, eller var det kanske så att hon visste hela tiden?
De sa inte så mycket. Bara typ "nu får du inte gå ner mer". De förstod inte och jag klandrar dom inte för det heller.
Mamma visste väl någonstans inom sig... det gjorde nog de flesta. Så hon blev inte jättechockad, men klart att hon blev ledsen och orolig.


Det var allt. Puss och tack för alla frågor!