Godkväll sötnosar
Har faktiskt lite panik över att börja på dagvården. Jag har absolut inte ångrat mig! Tro inte det... men ni vet... rädslan över att bara gå upp, upp, upp i vikt gör mig livrädd. Jag vet någonstans i mig att det inte går till så... men det känns (som nog alla känner) som att jag är speciell och att jag kommer gå upp så mycket i vikt att jag kommer se tjock ut. Jag är nöjd med hur min kropp ser ut nu liksom. Jag är nästan normalviktig. Enligt läkare ska man ha ett bmi på 20, men många säger också att 19 är normalvikt. Jag bryr mig egentligen inte, men jag vill slippa gå upp mer! Förstår ni känslan? Jag är nöjd liksom! Och jag är rädd för att jag ska få panik och vela gå ner i vikt sen igen. Fan vad detta är irriterande!! Orkar inte känna såhär mer. Vill bara BLI FRISK. Och jag önskar att min kropp är nöjd med vikten den står på idag, och att jag kan äta normalt utan att gå upp flera kilon.
Jag får helt enkelt försöka lita på min kropp, att den vet bäst. Att den faktiskt inte lägger på sig "onödiga" kilon när jag äter normalt. Sen är ju vikten egentligen inte problemet... men det KÄNNS SÅ!
Ska äta något gott ikväll. Vet dock inte vad. Får se! Kom gärna med förslag! Och helst något som inte känns så "farligt". Ja ni vet...
Ha en trevlig fredagkväll! Puss
Klart du inte behöver gå upp en massa för att bli frisk, det är ju i huvudet du är sjuk. Jag är normalviktig nu med lite extra hull, haha. Det har blivit så, och jag trivs inte med det. Jag vill inte svälta mig igen och bli ett skelett, men jag trivs smalare.
BMI 19 är lite lite kanske, men det är inget man mår dåligt av.
Jag tycker man ska se ut som man vill om man mår bra så, men du ska fortfarande äta ordentligt =)
Ett tips är ju att kasta ut eran våg hemma och säga att du inte vill veta vad du väger till dom på dagvården ;)
jen: Har faktiskt ingen våg hemma :P Har inte vägt mig på 2-3 månader faktiskt!
Man rusar inte upp, upp, upp. Jag var i Portugal i en vecka i början av augusti - och precis innan hade jag gått upp till normalvikt, så vi tog bort mat motsvarande en näringsdryck. När vi kommit hem igen hade jag gått ner ett halvt kilo, och jag har slutat räkna kalorier för länge sen, men jag vet att jag fortfarande åt över 2000 kalorier, eftersom mitt matschema ligger på ungefär 2500 kalorier när jag ska gå upp. Så nu sitter man här med fullt matschema igen och det går väldigt långsamt, kroppen stannar liksom när den mår bra! :) <3
Jag förstår hur du känner, vi som är på dagvården nu känner precis likadant. man är rädd för att det aldrig kommer att ta slut osv men det är det som är det fina med dagvården! Man är inte ensam där utan pratar emd varandra om just sådana tankar och kommer fram till att det är inte så farligt egentligen. Men man måste själv inse det och våga ta steget. Det är 20 veckor av ditt liv - trivs du inte på det BMIt du hamnar på där kan du lätt ändra det, men man kan inte säga något förrän man testat.
Och.. det är okej att vara rädd! Herregud, jag är fortfarande livrädd haha! :)
Jag tycker du gjort ett jättebra framsteg det här med dagvården! Det är säkert jättebra! :) Kämpa på nu! =) Kramar!
