Misslyckats...
Jag hatar egentligen bloggar med bara text i, men idag har jag inte haft lust att blogga om något annat faktiskt. Jag sitter här nu, varm, trött, svag och darrig. Har jobbat i trädgården hela dagen med mamma och storebror... det tar på krafterna. Jag vet inte ifall det är för lite mat som orsakar min trötthet och mina darrningar, eller om det är att jag helt enkelt är svag? Någon kombination kanske. Jobbigt känns det i alla fall, eftersom jag inte alls är hungrig eller känner för att äta.
Jag vill en gång för alla bli av med mina sjuka tankar och mina kontrollbehov. Det är så tröttsamt att räkna kalorier och må dåligt. Jag orkar inte mer... jag orkar inte oroa mig över min kropp, känna mig fet eller hata mina skavanker. Det gör mitt liv så otroligt tråkigt och det känns inte värt att leva såhär i 50 år till. Fy sjutton säger jag bara. Jag har varit sjuk i ca 6-7 år, tänk 50 år till!!! Aldrig. Aldrig!!
Har märkt nu den senaste veckan att jag minskat på maten. Jag är helt säker på att det är pressen jag känner inför jobb och att jag är rädd att tappa den riktiga kontrollen. Jag äter, men maten smakar ingenting. Jag hoppar över lunchen ibland, äter en macka istället, och som idag... inget kvällsmål.
Imorgon ska jag prata med min chef om hur vi ska göra. Jag ska berätta hur läget är och att jag måste gå denna behandlingen för att någonsin bli frisk. Jag vet inte om jag ska sjukskriva mig eller hur det ska gå till... jag vet ju inte ens om jag vill jobba där mer. Får helt enkelt se vad han säger... orkar inte tänka på det. Får panik! Kan sitta och stirra skitlänge och bara ha panik över mitt liv. Panikångest. Känslan av att ha misslyckats... misslyckats bli frisk och misslyckats med jobbet.
Hoppas jag mår bättre imorgon... och hoppas NI mår bra! Nu ska jag nog sova... eller kanske läsa lite i "Mattillåtet"? Jag behöver inspiration till ett nytt liv...!
Jag vill en gång för alla bli av med mina sjuka tankar och mina kontrollbehov. Det är så tröttsamt att räkna kalorier och må dåligt. Jag orkar inte mer... jag orkar inte oroa mig över min kropp, känna mig fet eller hata mina skavanker. Det gör mitt liv så otroligt tråkigt och det känns inte värt att leva såhär i 50 år till. Fy sjutton säger jag bara. Jag har varit sjuk i ca 6-7 år, tänk 50 år till!!! Aldrig. Aldrig!!
Har märkt nu den senaste veckan att jag minskat på maten. Jag är helt säker på att det är pressen jag känner inför jobb och att jag är rädd att tappa den riktiga kontrollen. Jag äter, men maten smakar ingenting. Jag hoppar över lunchen ibland, äter en macka istället, och som idag... inget kvällsmål.
Imorgon ska jag prata med min chef om hur vi ska göra. Jag ska berätta hur läget är och att jag måste gå denna behandlingen för att någonsin bli frisk. Jag vet inte om jag ska sjukskriva mig eller hur det ska gå till... jag vet ju inte ens om jag vill jobba där mer. Får helt enkelt se vad han säger... orkar inte tänka på det. Får panik! Kan sitta och stirra skitlänge och bara ha panik över mitt liv. Panikångest. Känslan av att ha misslyckats... misslyckats bli frisk och misslyckats med jobbet.
Hoppas jag mår bättre imorgon... och hoppas NI mår bra! Nu ska jag nog sova... eller kanske läsa lite i "Mattillåtet"? Jag behöver inspiration till ett nytt liv...!
Kommentarer
Postat av: Sara
Har följt din blogg väldigt länge nu, och blev så glad över att du ska börja på dagvård. Säger bara: gör det, ta chansen, bli frisk och få det liv du förtjänar, ett BRA och LYCKLIGT liv värt att leva!!
Jag sitter tyvärr i samma sits själv, men jag är för feg för att satsa på att må bra. Ångrar så djupt att jag inte tog chansen att bli frisk när jag hade tid (nu pluggar jag på universitet). Nu känns det som jag kört fast i gamla tankemönster och beteenden...
Jaja, nog om mig. Hoppas du får en plats snabbt och kanske kan ditt mod en dag (snart?) få mig att ta tag i min situation, för jag vill ju bli frisk!!
Trackback
