Thepreciousgirl ♥♥

Fredag 17 oktober

Är lite ovänn med min kropp idag. Det känns läskigt att den börjar bli mer kvinnlig. Alltså inte så platt och rak. Mer kurvor, mjukare, mer bröst, mer höfter... egentligen borde jag tycka om det, för jag har alltid velat ha större bröst t.ex. Men ändå känns det jobbigt. Sjukdomen tycker det är jobbigt. Jag tycker faktiskt det är ganska fint! Måste bara vänja mig och bli vän med mitt nya utseende, inte världens lättaste kan jag tala om! Nyss satt jag och klagade på mina lår, hur fula och tjocka de är. Men fan vad de inte är det egentligen... jag är bara dum. Dum och sjuk.

Varför är man så orättvis mot sig själv? Man tror jämt det är fel på en själv, medan alla andra är "perfekta" och felfria. Så känner jag i alla fall. Ibland kan jag känna mig bra, snygg, klok... men det varar oftast inte mer än 5 minuter. Hur som helst borde vi allihopa bli snällare mot oss själva. Berömma hur duktiga vi var på något, hur fina vi är, att vi duger som vi är... man tror kanske inte alltid på det, men vi kan ju försöka inbilla oss det i alla fall? På något sätt har vi ju tryckt in i huvudet att vi är mindre värda än andra människor, vilket inte stämmer ju!!

Jaja. Dagens frukost blev havregrynsgröt med torkade aprikoser, krossade linfrön och havremjölk. En macka med kalkon och gurka. Jag lät aprikoserna och linfröna koka med. Supergott! Aprikoserna blir mjuka och smakar ännu mer än om man äter dom som dom är. Ska snart gå och göra lunch. Kycklingfilé med quinoasallad. Gott va?

Ha en bra dag! Puss & kram

usch, det låter inte alls kul det du beskriver om hur du ser på dig själv! blir så himla ledsen när jag läser det hela. Själv är jag väl tvärtom, orkar tänka i 5 minuter på vad jag INTE är nöjd med sen går det över.. livet är för kort för sånt helt enkelt. Jag hoppas verkligen att du kämpar och orkar ta tag i dig själv nu! Börja leva ett så normlat liv som möjligt, det är du VÄRD. en liten peppande kommentar ifrån mig / josephine.

Jag förstår hur du känner dig! Jag pendlar själv mellan att känna att jag duger (eller till och med tycka att jag är snygg) och att avsky varenda centimeter på min kropp! Jag känner mig oftast otroligt "pluffsig" och lönnfet, trots att jag VET att det inte är möjligt att jag är det med tanke på mitt BMI! Varför ska det vara så svårt att få in i huvudet att man är fin?!



Kämpa på! Det GÅR att vinna över det sjuka!

kram

Du har inte tjocka lår. Inte en chans! Har man storlek 25 i jeans har man inte tjocka lår. ;)

Jag läser din blogg nästan dagligen och tycker du är jätte duktig som har sån stark vilja att vilja bli frisk. Men jag blev faktiskt näst intill ledsen när du skrev att du hellre skulle vilja väga som du gör nu och må som du gör nu än att väga 75kg fast må bra och va nöjd med dig själv. Så länge man är nöjd med hur man ser ut så spelar det ju ingen större roll. Visst om man är kraftigt överviktig så att det är skadligt för ens hälsa, det är ju inte bra men samtidigt är det ju inte hälsosamt åt andra hållet heller, dvs att man väger för lite. Visst om du vägde 75 kg kanske du skulle vara lite överviktig men inte så mycket..

kram på dig!