Onaturligt
Detta är en av alla grejer med denna sjukdomen som jag verkligen hatar. Jag hatar att inte veta vad som pågår i min kropp... att jag sakta men säkert bryter ner den. Att jag kanske får men för livet.
Jag är rädd hur jag än gör. Äter jag, är jag rädd. Äter jag inte, är jag också rädd.
Kluven, splittrad och förvirrad är vad jag är!
du måste ta hand om dig, det är riktigt starka varningstecken de som du beskriver... Gå till en läkare, du har troligtvis brist på många ämnen i kroppen men tyvärr tror jag inte bara att det är det... Efter att ha varit sjuk så länge så kommer kroppen tillslut lägga av.. Den stänger ner helt enkelt. Du måste göra något åt det om du vill uppleva sommaren. Jag hoppas verkligen du klarar det. kramar MVH P
Jag lider med dig! Vet precis hur ångestproducerande det är att "må dåligt", på något konstigt, oförklarligt och diffust sätt. För mig blev det en ond cirkel där jag bara mådde sämre (fick ondare) ju mer jag tänkte på att jag hade ont. Jag fick hjälp att lära mig att hantera (panik)ångesten och nu brukar jag bara vifta bort tankarna. Låter simpelt, men det behöver faktiskt inte vara svårare än så..
Rent spontant tycker jag att du verkar äta riktigt bra; om man jämför din livsstil med dina av dina mat-inlägg: du äter en en superbra frukost, jättebra luncher luncher och helt okej middagar. Detta, tillsammans med att du skippat light till förmån för "standard"-produkter, så kanske är det så att din kropp bråkas för att den helt enkelt håller på att återhämta sig och fylla på alla reserver?
Cred till dig.
:( Kram på dig
Jag vet att det inte är bra att ha en våg hemma (speciellt inte när man är sjuk i just anorexia) men i ditt fall kanske det är det smartaste?
För du verkar ändå tillräckligt klok för att inte börja svälta igen, så en våg kanske skulla vara mer bra än dåligt?
Jag menar, då kan du ha en "våg-dag" hemma och se hur vikten ligger. Inte fästa dig bestämt och stirra dig blind på siffrorna, men ändå ha en koll på om du gått upp eller ner, och kanske märka att någon vecka gått dåligt med maten och då syns det på vågen osv.
Så ska nog jag göra iallafall. Jag är i samma sits. Kan aldrig lita på min kropp. När jag känner mig stor vet jag inte om jag verkligen är stor&tjock eller om det bara är onda tankar?
När jag känner mig lite lättare är jag rädd att jag kanske ser fel då också och egentligen är tjock i andras ögon?
Alltid blir det fel. Och jag tror faktiskt att en våg skulle hjälpa mig just nu, så jag vet att jag inte går upp 1-2kg efter varje måltid utan kanske 0,5 kg i veckan. Och det är ju normalt,
men det är svårt att kämpa vidare när man inte vet säkert hur det kommer stå på siffrorna.
Jag tycker ialalfall det är svårt att tillåta sig mera när man tror att man redan har ätit som en flodhäst.
Och när man tror att man ätit som en flodhäst så kanske man egentligen har gått NER i vikt.
Bara för att när man minskar på maten så sväller ju magen, och tankarna blir starkare.
Fyfan vilken jävla förvirrande sjukdom.
Vi får kämpa på!
Sofia: Jag är inte klok. Jag har svält mig själv ett väldigt bra tag nu (alltså ätit minimalt med kalorier). Visst, jag äter. Men allt räknas noga, och så att jag inte kommer över ett visst antal kalorier. Och det är mindre än hälften av det man egentligen ska få i sig på en dag...
Jag tror inte en våg hade varit bra för mig.. har haft en hemma innan och jag vägde mig typ 3-4 gånger per dag. Jag vet att det kommer ha negativ påverkan.
Ja visst är denna sjukdomen förvirrande... blä!
Kämpa på du också!!!!
det är bättre att äta och vara rädd, då låter man iallafall kroppen få den näring den så desperat behöver
sen får man ta itu med rädslan och inte fly
sötnos. du vet att du gör fel, men fortsätter ändå.
Jag äter något som heter Lixir och det kan man köpa receptfritt på apoteket. det ökar aptiten och ger grymt mycket mer energi!
det är värt att prova iaf!
