Jag har något att berätta...
Fan vad mycket text det blev nu.
Förra veckan fick jag sjukt många taskiga kommentarer när jag skrev "ikväll ska jag vara hemma". Och som svar "du sitter alltid hemma, du gör ingenting, du är så jävla patetisk" osv. Ja nu vet ni varför !! Inte fan känner man för att gå ut och roa sig när någon nära ligger allvarligt sjuk och faktiskt kämpar för sitt liv!!!! Ville bara skrika och slå er skitstövlar som är så okänsliga. Jag har faktiskt ett privatliv jag också. Jag skriver LÅNGT IFRÅN allt på min blogg.
Mår illa nu. Har ont i magen igen. Jag äter fel... jag äter dåligt. Men ibland orkar jag verkligen inte bry mig om det... samtidigt som jag vill ändra det SÅ JÄVLA MYCKET!
Ska gå och prata vidare med mamma, känner att jag har massor att prata om.
Skänker all styrka i världen till min lilla kusin! Tänker på dig all the time.
Puss
usch.. måste bara berätta att jag hade hjärninflammation i somras/höstas. åkte också in akut med skyhög feber, EXTREM huvudvärk (kunde inte tänka så ont gjorde det), spydde, hade kramper men var som förlamad i rygg och nacke och var knappt vid medvetande. det var tydligen väldigt allvarligt, men det visste ju inte jag eftersom jag var nedsövd de första dagarna innan det började stabilisera sig lite.. låg på sjukhus i en månad med antibiotikadropp och morfinsprutor dygnet runt, fick åka hem till slut men mådde skit hela hösten. kunde bara ligga i ett mörkt rum och äta morfin. usch, det var verkligen hemskt. blir så ledsen av att höra att din lilla kusin på bara ett år råkat ut för samma sak.. =/
det enda bra jag fick ut av den hemska upplevelsn var att jag började uppskatta livet, och ville leva igen. mådde skit och var jättenere i min anorexi när jag fick hjärninflammationen, men när jag började bli bättre insåg jag verkligen vad otroligt dumt det var att jag vägrade släppa taget om en sjukdom som faktiskt går att bli frisk ifrån när man kan råka ut för en olycka, en allvarlig fysisk sjukdom eller något man inte KAN göra något åt när som helst!
håller verkligen alla mina tummar för att det blir bättre för din kusin. viral hjärnhinneinflammation går ju inte att bota tyvärr, men jag har i alla fall för mig att den är lindrigare än bakteriell, som dock går att bota.
massa omtanke och kärlek!!
Oj stackars dej! Hoppas allt löser sej iaf,vågar inte ens föreställa mej hur det skulle kännas... Hoppas din kusin blir bättre!
du skriver att du äter dåligt heela tiden..hallÅ? ät bättre då:S vad e problemet lixom haha..
Fina fina du!!
anonym: Vad tror du är problemet? Va? HallÅåÅå?! HAHA!
Åh lilla vännen! Jag ska hålla tummarna för din kusin och hoppas att det verkligen går bra! Det kommer det göra. Jag förstår att du blir pisst off på alla som fäller sådär ogenomtänkta kommentarer. Fick själv sånna när min bror precis insjuknat i cancer och jag minns vilket hat jag kände mot de människor som bara inte kunde hålla sina munna stängda! Men men jag hoppas du kan börja äta bättre snart, du är så sjukt stark. Min stora förebild faktiskt och vet du vad idag fick jag höra en sak som jag blev helt överlycklig över...
Jag bloggar nämligen på um( har en del problem med maten kan man säga) men jag får inspiration av dig och kämpar varje dag. Men i alla fall idag sa en tjej till mig där att jag påminner om "bubbelgum" och hennes styrka. Vet du hur glad jag blev eller? Din styrka är min dröm.
Ta hand om dig
Åh vad hemskt! :( håller båda tummarna för att din kusin ska bli bättre. Jag förstår hur du känner det, tur att föräldrar finns :)
Hoppas även att du också känner dig piggare snart :)
kram!
Förstår att det är jobbigt.. När någon som är nära inte mår bra, så får man verkligen perspektiv på saker. Och vad fan, inte är man patetisk för att man är hemma och tar det lugnt. Det finns inget jag uppskattar mer än att åka hem till mina föräldrar på landet, bara sitta och snacka och kela med katten. Lugna hemmakvällar äger!
Fortsätt kämpa med maten. Jag tror på dig! Kram.
Jag förstår din situation.. det enda vi kan göra är att hoppas att han blir bra. Tänk positivt, ALLTID! :)
det är jätte viktigt, önskar dig lycka till. Du är en riktigt stark tjej.
Åh jag blir så arg när du skriver att du får elaka kommentarer när du väljer att bara vara hemma.
Jag menar du gör ju precis det du känner för. Ingen har rätt till att trycka ner dig för det!
Usch det låter jobbigt det där med din kusin.
Jag håller mina tummar för att han blir bra snart.
Och du när man har en ätstörning så går det ju ofta upp och ner. (Vilket du säkerligen redan vet). Men jag tycker att du kämpar på väldigt bra Cornelia. Ville bara säga det!
Kramar
Jag kan inte förstå varför man har så svårt att komma ihåg att tala om för människor man älskar hur mycket de betyder! Sen pappa dog har jag verkligen försökt att tänka på att då & då skicka ett kort till tex mormor & morfar / farmor & farfar, eftersom jag ändå bor 45 min därifrån, bara för att tala om för dem hur mycket de betyder för en, utan att det ska behövas nån speciell anledning att höra av sig! Tänker på dig, det är aldrig lätt att ta sig igenom en anhörigs allvarliga sjukdom! Och du, skit i de taskiga kommentarerna, om de inte har något bättre för sig än att sitta och skicka elaka kommentarer om hur lite de tycker du har för dig, va fan har de då själva för liv?? Ha nu en mysig helg, kram till dig
Å du, kom ihåg att det ibland är det okej att inte orka kämpa med maten 24/7, sålänge det inte blir något "långvarigt" och sålänge du vet att det inte är hållbart i längden =) Du är värd bättre =)
Nyckelhålsmärkt: Haha vad kul att jag blivit lite "kändis" där ;P
Kämpa på gumman! Kraam!
