Tisdag
Sen att min mamma är ensamstående gör ju inte saker och ting bättre. Vi har EN inkomst i familjen. Förstår ni nu varför jag alltid känner mig värdelös, jag tillför ju förfan ingenting!!! Det är så frustrerande. Jag har provat att jobba på olika ställen, men så fort jag får press på mig glömmer jag bort maten. Jag har aldrig tid eller lust att äta. Det är så jobbigt att inte lyckas få ihop allt. Att jobba OCH leva normalt. Det är antingen eller typ...
Det jobbigaste är att folk alltid frågar mig vad jag gör. Jag gör ju ingenting! Jag jobbar inte med något, och jag är inte till någon nytta. GAAH! Sluta påminn mig liksom. Okej, det är ju kanske svårt för andra att veta. Men varför är det så himla intressant att veta egentligen? Det finns så otroligt många som inte mår bra, som faktiskt inte har kraft att jobba. Vad svarar man? "Jag gör ingenting". Då tror folk direkt att jag är en lat och bortskämd ungdom som tror allt kommer på löpande band. Fett jobbigt!
Och folk förvånas alltid lika mycket när jag säger att jag hoppat av gymnasiet efter andra året. "Men så kan man väl inte göra?! Då har du ju ingen framtid"... typ så känns det som att folk tror. Hallå?! Jag kan bli vad i helvete jag vill, med eller utan det sista gymnasieåret. Mitt liv är inte bortkastat bara för 1 år av studier inte klarades av. Jag läste till exempel i nån tidning för ett tag sen, att det är mer sällan att ungdomar går på gymnasiet i USA. Att det inte är något konstigt att man hoppar över det. Varför är vi sånna i Sverige? MÅSTE man alltid gå efter strömmen för att bli något?
Ha det bra idag. Stora kramar
Känner igen det där med att man känner sig värdelös när folk frågar vad man gör. Jag har heller inget jobb, har vart hemma med dottern i över 2 år nu, men håller på och söker för fullt, men det är svårt att veta hur mycket jag kan jobba och så. Och vem vill ha en gammal överviktig tant som jag?
Känner också igen mig. Är ju långtidssjukskriven.Men det betyder inte att vi är saämre. Vi kämpar ju på så gott vi kan.
Ja, samma här... lider av Bdd, social fobi, depression, panik ångest, ocd samt är väldigt stressad =fina diagnoser eller hur?:) Allt det har gjort att jag inte klarar av att ha KRAV på mig! När jag har "krav" att göra nått så brukar det gå bra i början för att sedan gå snabbt utför! :( Detta har resulterat i att jag gärna drar igång olika projekt när jag känner mig piggare (alltså är i en bra period) för att sedan ALDRIG avsluta dom. T ex så började jag plugga upp betyg på distans... skulle läsa upp 4 ämnen- klarade knappt 2 st!:( Blev en massa krångel med csn och jag blev återbetalningsskyldig till dom- fick betala över 7000 kr till dom!:( Likadant har det varit med universitet studier... jag hoppar på och av en massa olika utbildningar och har fått krångel med csn IGEN. ja, jag vet att det är mitt eget fel, men allt detta får mig att känna mig så himla värdelös. När jag väl ska försöka med att plugga eller jobba så blir det ALLTID pannkaka av allt. Jag är en såkallad 90 %:are, d.v.s. drar i gång många projekt men avslutar dom aldrig. så jag vet egentligen inte vad jag ska ha för tips till dig? Om du känner att du orkar och kan, så skulle du ju kunna plugga upp gymnasiebetygen på distans? Du får csn bidrag för det... om du tar fullt studiemedel så får du 7364 kr/månad, men då är studietakten ganska hög också!:( Du kan gå in på www.liberhermods.se å läsa mera. Ett annat tips som jag är rätt sugen på att prova på är att börja jobba på ett hunddagis! :) Älskar hundar och har själv en liten skrutt hemma på 9 månader. Det skulle vara en dröm att jobba på hunddagis, så jag kanske ska söka jobb på nått dagis här i stan?! Vi får väl se om jag blir att må tillräckligt bra för att börja jobba igen... Du jag hoppas att du inte tog illa upp för mina 2 tips? Vill verkligen inte pressa dig, då jag vet hur det är att vara i en liknande situation! Ville bara ge dig inspiration om vad du kunde göra när du känner dig starkare. Ta hand om dig! Kramar Zia
Jag förstår dig exakt, hatar den frågan "jaha, vad gör du nu då?" Ehm jo ja ehm lever på soc.. typ? ööh.. Kul och svara så? Nej! Jag är på din sida!
Jobbig fråga faktiskt. När ngn frågar vill jag bara börja plugga och försvinna härifrån och stressar migsjälv att bli bättre, det går bra ett litet tag men sen krashar allting, och så är man tillbaka på ruta ett igen. Försöker ta det lugnt nu istället. Det får ta den tid det tar, ingen tidsbegränsning, ingen dead-line. Bara gå litelite frammåt och sen får jag se när jag kommer fram tillslut. Fast jag blir väldigt stressad och får prestationsångest av att se alla människor som är mycket yngre än mig och är bättre på allt, har kommit längre i livet, osv.
kramar!
folk som stressar en är det värsta som finns. nästa person som frågar om det "inte är dags att börja plugga" kan förvänta sig en glasflaska krossad i ansiktet. ursäkta mina aggressionproblem men seriöst. dö.
Tack alla för kommentarerna. Känns skönt att inte vara ensam!!
*
Serioh: Blev frågad ikväll igen!!!! ALLTSÅ VAD VILL FOLK?!?!?!?
