Sömnbrist
Imorgon börjar jag med näringdrycker. Ska tvinga i mig varenda droppe. Om jag så ska dö av ångest, så ska det sista vara att jag stod emot ångesten. Det är styrka! Då kan jag vila i frid.
Mamma ska beställa till spa:et nu. Det blir av i Maj tror vi. Då ska jag ha gått upp 4-5 kg. Annars blir det inställt. Halva Januari har gått... inte mycket tid kvar. Börjar jag inte nu får jag dricka olja innan. Jag SKA gått upp de kilona tills dess. Hur ska jag annars kunna visa mig på stranden? Folk kan ju räkna revben på mig.
I sommar ska jag leva. Äta mjukglass. Gå kvällspromenader. Sola hela dagarna. Äta frukost på terassen. Gå runt i tunna kläder, känna mig nöjd med min kropp. Äta det jag känner för. Inte oroa mig över kalorier. Sluta räkna kalorier. Sluta skriva upp allt jag stoppar i mig. Sluta planera, sluta ha ångest. Inga mer näringsdrycker eller besök på äs kliniken. Jag ska vara en 18 åring med ett liv. Vänner, fest och pojkar. Är det så det ska vara? Jag vet inte hur det känns... tänk att ha en nära vän, man kan dela allt med. Någon som förstår, någon som vill vara med mig. Någon som älskar mig...
Kampen har börjat på allvar. Hjälp...
åh gumman jag vet verkligen att du kommer klara det. med den viljan du har så kommer du få ett underbart liv utan äs. tänk på allt kul som du skriver här när ångesten kryper fram, du är guld värd tjejen! vi finns alltid här för dig när du känner dig ensam, jag förstår känslan i det du skriver.
gumman.... jag vet att du kan klara detta! du är så stark nu! till sommar kommer du kunna ha kul och bada och sola. Men ge inte upp för man får böeja om från början varje gång
du kommer fixa det, du är så jävla duktig!
Jag blir så berörd av din blogg! Jag har kännt precis likadant! För ett år sen började jag på dagvård, och med antidepp men jag trodde aldrig det skulle vända och kunna kännas bättre. Men faktsikt Så går det, sakta men säkert så går det :)
Jag har ju inte kommit tillbaka helt, men ibland kommer jag på mig själv att allt helt bara kan kännas så bra, jag skrattar utan anledning, som förr. Det är en så härlig känsla :)
Lycka till gumman!
Vi måste kämpa, den här sjukdomen är så orättvis så jag blir ledsen när man tänker på hur många underbara som drabbas av detta helvete!
Du är så stark vännen, jag vet att du klarar det här! Du är värd så mycket bättre
Du är så himla stark, har följt din blogg ett tag under din sjukdomstid. Jag känner igen mig massor verkligen, det där med att vakna mitt i natten och kissa och sen inte kunna somna om. Se att klockan är kanske 4 och då vet man att om fyra timmar ska man äta frukost, man tänker på VAD man ska äta, hur SNABBT man ska äta.. osv osv.. Det tar kål på en!
Men jag vet att du är stark och du har kommit otroligt långt. Vi ska klara det här!
jag har ingen egen erfarenhet av anorexia men har läst din blogg hela dagen idag och är riktigt imponerad. Trots att jag inte känner dig så tror jag ändå att du kommer klara det. Du verkar vara en väldigt stark person plus att du verkar vara en jätte gullig person. Stå på dig! :)
shit vad söt du är. kämpa på tjejen:)
