Mobbing
Jag hatade de populära tjejerna i min klass när jag var liten. Jag visade inte det, men nu när jag tänker tillbaka så minns jag hur hemska dom var. De skröt, snackade högt om hur fulla de varit i helgen, hur många dom haft sex med och sina nya dyra märkeskläder (som säkerligen var fejk). Ibland kunde de vara riktigt elaka mot mig också. Minns en gång (gick väl i 3:an eller 4:an) då vi precis hade haft idrott i skolan. Så hörde jag hur några viskade om att mina byxor var fula. "Hur kan man ha på sig ROSA byxor?" sa dom. Jag bara tittade åt ett annat håll och lät dom hålla på. Minns också att en tjej i klassen skrev riktigt hemska saker till mig på Lunarstorm (ni vet sajten där typ alla var medlemmar innan). Hon skrev att jag var äcklig, ful, hade snea tänder, luktade äckligt och att jag var allmänt jävla misslyckad som person.
Jag hade aldrig sagt ett ont ord om människan. Ändå fick hon ur sig sådana saker.
Idag vet jag varför. De människorna är så fruktansvärt svaga! Patetiska! Det är dom personerna som har stora problem med sig själv och sitt eget självförtroende. De kan inte acceptera människor som är annorlunda eller ser ut på ett annat sätt. Hade någon skrivit eller sagt dessa grejerna till mig idag, skulle den personen önskat att den aldrig blivit född. Jag tar ingen skit längre! Men jag kan bli så in i helvete irriterad när jag tänker tillbaka på att jag inte sa ifrån. Vissa andra tjejer i klassen sa till mig (när jag fick det på Lunarstorm) att jag inte skulle bry mig om det. Men det är ju redan försent...
Ibland idag ser jag gamla skolkompisar, som jag gick med i mellan och högstadiet. Jag ser på dom och skrattar, för seriöst, de är inte sådär jäkla snygga och bra personer som de trodde. Och som JAG trodde! Detta är kanske elakt att tänka, men jag är helt ärligt både snyggare och trevligare än de någonsin kommer bli. Jag ÄLSKAR att jag vuxit upp och blivit den personen jag är idag. Självsäker (oftast), ser bra ut, framgångsrik osv osv. Jag hoppas de skämmer röven av sig när de tänker tillbaka på hur elaka de kunde vara mot mig och andra. Jag tog inte jättestor skada av det, men de få kommentarerna jag fick har ändå följt mig.
Har ni någonsin blivit mobbade eller utsatta för något under skoltiden? Berätta!
En bra förebild
För tänk... imorgon kan både du och jag vara den som blir överkörd eller får en hjärtattack. Ditt liv kan ta slut när som helst. Vi är inte odödliga. Vi borde vara lyckliga för att ha kommit till världen, att få uppleva allt man kan uppleva, njuta av sol, värme, godsaker, kärlek, familj och vänner. Det finns ingen lycka i att svälta sig själv... lika lite som att tröstäta, skära sig eller träna isönder sin kropp. Den enda kroppen man har! Varför är vi (speciellt unga tjejer) så kritiska mot våra kroppar? När började det? Hur? Varför?
Jag förstår ibland inte varför jag hatar det jag ser i spegeln. För bakom allt det hatet så finns en röst som säger "gud vad fin du är Cornelia". Jag känner verkligen att det finns en positiv del av mig. För jag hatar inte alltid mitt utseende. Jag tycker inte alltid att jag är fet eller att jag inte duger som jag är. Ibland till och med älskar jag att vara Cornelia. Jag skulle faktiskt inte vela byta liv med någon alls. Inte utseende heller... för då är jag ju inte Cornelia längre! Hade jag fötts av en annan mamma, så hade jag inte haft den underbara mamma jag har idag! Då hade jag inte haft mina bröder, eller min hund. Jag hade heller inte haft denna erfarenheten som jag har idag. Hemska erfarenheter, javisst. Men varför inte ta till vara på dom, och göra någonting bra utav det?
Jag mår så fruktansvärt mycket bättre om somrarna. Jag förstår inte varför. Är det ljuset? Klimatet? Människorna? Varje år vid denna tiden blir jag som nykär. Jag förälskar mig i allt. Det känns som jag är pånyttfödd. Att jag faktiskt KAN göra vad jag vill av mitt liv... att det finns en möjlighet!!
Hoppas ni är med mig.
Vad är en bra förebild? Är jag en bra förebild? Kan en förebild ha dåliga dagar? Någon som stundvis avskyr sig själv och inte orkar stå emot det självdestruktiva...? Får en förebild visa sig svag?
Jag visar mina svaga sidor. Alltid. Jag är ärlig, kanske för ärlig? Kan man vara för ärlig?
Med detta sagt... kanske ska jag äta ett kvällsmål, för att bevisa att jag menar allvar? Jag behöver en förändring av mitt liv. Jag vill ha tillbaka min mens, min fungerande kropp. Mitt liv!!
Tonåringar som plastikopererar sig
Jag tycker egentligen inte det är fel att operera sig, om man nu mår riktigt dåligt av något på sin kropp. Men det måste finnas gränser!!! Det kan lätt gå överstyr! Barn borde defenitivt inte operera sig. Det finns bara inte!!
Ibland känner jag liksom "åh, om jag bara haft större bröst..." men eftersom jag just nu har så låg självkänsla, så löser en operation INGA problem. Det är bättre att vänta. Att jobba med sig själv, lära sig tycka om sig själv. Sen kan man kanske ta ett förnuftigt beslut.
Det finns nog en del åsikter om detta ämnet. Dela gärna med er! Någon av er kanske till och med genomgått en operation. Berätta hur ni tänkte, hur ni mår nu!
Hund kokade ihjäl
Detta sa veterinären som tog emot hunden.
"- Det första misstaget de gjorde var att tro att bilens mörka rutor skulle hålla värmen ute, säger Ohm till norska tidningen Dagbladet.
En hund som stängs in en varm bil dör på 30 minuter.
- Hundar kan inte svettas på annat sätt än genom tungan när de flåsar. De kommer ganska snabbt upp i en kritisk kroppstemperatur på 42 grader. Organen börjar i praktik att koka och hunden går in ett chocktillstånd, säger Ulrich Ohm."
Fy skäms på människor som behandlar sina husdjur som luft. Jag skulle ALDRIG få för mig att lämna min hund i bilen ensam. ALDRIG! Den enda platsen hon någonsin är ensam på, den är hemma. Skulle heller ALDRIG lämna min hund utanför en affär för att gå in och handla. ALDRIG! Ska man handla, TA INTE MED HUNDEN!! Eller va två stycken personer!! Jag sitter alltid med min hund utanför affären om mamma eller någon annan ska in och handla. Ska hunden vänta, ska den fan inte vara ensam.
Det borde finnas någon slags lag att ALLA som skaffar en hund (eller annat djur) måste klara något slags test för att bli godkänd som ägare. Det är faktiskt ett stort ansvar!!
De flesta håller nog med mig. Har ni andra åsikter så dela gärna med er.
Kram!
Övernaturligt
Fler saker har hänt mig. Min stereo har höjt och sänkt ljudet av sig själv, även ifall kontrollen varit på bordet. Den har slagit av och på sig själv. En gång gick allt tekniska isönder i mitt rum, inte på samma gång, men med några veckors mellanrum. Min tv la av helt, bara svart bild. Min stereo (en gammal som också sänkte och höjde ljudet av sig själv) gick sönder, min dator la av (en gammal, gammal).
Kommer säkert på fler saker om jag tänker efter. Men dessa händelser har "påverkat" mig mest. Jag är inte rädd, men jag känner att det är något med mitt rum ibland. Det känns inte hotfullt... mest tryggt faktiskt. Innan vi flyttade in hade det bott en gammal, gammal dam där som dog bara några veckor efter att vi flyttat in. Creepy va?
Har ni också varit med om likande saker? Berätta!!!
Bättre blodsockervärde med kanel
Källa: aftonbladet.se

Påsktraditioner

Satt och funderade lite på olika traditioner folk har vid påsken. Vi har aldrig firat påsken speciellt mycket, mer än att leta påskäggen på morgonen där vi fick en massa godis i. Sen kanske en liten middag med några vänner eller med släkten. Och just det, självklart gick jag alltid påsk-kärring som liten. Satt och ritade små kort som vi delade ut, och tillbaka ville vi ha godis eller pengar. Oftast blev folk jätteglada (eller låtsades åtminstone) men fyyy jag minns de gångerna då man fick dörren igensmälld framför näsan. Fattar inte hur man kan göra så mot barn faktiskt. Okej att det kanske blir jobbigt om många kommer och knackar på. Men varför inte dra på ett leende och säga "glad påsk och tack för kortet". Hur svårt ska det vara liksom? Haha!
Gick ni också påsk-kärringar som små? Visst var det kul?!! I loved it.
Och maten! Vad äter man till påsk? Förutom ägg, skinka och dedär... jag lyckas glömma varje år!
Har ni några speciella traditioner under påsken?
Vad önskar ni er i påskägget?
Brukar ni också gömma äggen? Åh, visst är det mysigt?!

Vad säger ni?
Själv säger jag med E men har hört flera gånger på radio och tv att de säger med A.
Vad säger DU?
Läs!
Charlotte dör utan ny benmärg

Hon är 17 år och har leukemi. Utan ny benmärg kan hon dö inom en månad.
I somras förändrades hennes liv då hon upptäckte en knöl i halsen, hon åkte till läkare och tog blodprover. Hon fick beskedet att hon har leukemi.
Hon har fått cellgifter som ska förgöra de sjuka cellerna i hennes kropp. Nu har de nästan försvunnit men stamcellerna i benmärgen måste bytas ut med hjälp av en donator. Det måste ske i Mars-April, annars hotas hon få tillbaka sin leukemi och den kan då vara av värre sorter. Hennes nära har testats , men kan inte bli donatorer till Charlotte eftersom det inte matchar.
Nu söks donatorer över hela världen för att rädda henne. Är du frisk mellan 18-30 år kan du anmäla dig.
Adress: Tobiasregistret C 2 59, 141 86 Stockholm. tobiasregistret@karolinska.se. Skriv ditt namn, adress, personnummer och telefonnummer
Usch. Jag tycker sådant är så himla hemskt. Jag vill bara hjälpa! Men jag är inte fullt frisk i min kropp. Fast det kanske går ändå? Även ifall man är underviktig, inte har mens eller äter rätt. Nej, det går nog inte. Men åh! Ni fullt friska människor därute... ni kan rädda denna tjejen! Och många andra!
Artikelt är hittad på www.aftonbladet.se
"De slog mig med plankor"
Dagens fråga. Har DU någonsin blivit mobbad? Gjordes det något åt det? Hur?
Såg ni det?
Vad tyckte ni?
Lördag 16 feb / internetmobbing
Hm en sak jag skulle vilja ta upp som det pratas mycket om just nu. Det är internetmobbing. Var går gränsen för mobbing? Är det verkligen okej att skriva vad man vill i folks bloggar? Jag har själv stött på massor när jag kollat runt i olika bloggar. Speciellt blondinbellas och stina-lees blogg. Är det okej att skriva "fan vad du är ful, du är så jävla korkad, shit vad äcklig du är". För på något sätt har ju de personerna som skrivit det, tyckt att det är helt okej. Annars gör man ju inte en sån sak, right?
Sen tycker jag det är en annan sak om man skriver en ÅSIKT om en annan bloggare, eller någon annan på internet. Typ "detta var ju riktigt korkat det hon skrev" eller liknande. Hänger ni med vad jag menar? Men att kalla någon fitta, äcklig, hora, ful, cp och massa andra fula ord.
Jag har inte blivit kallad något speciellt. Men folk har skrivit att jag är så jävla sorlig som bara "tänker på mig själv", bryr mig om mitt utseende och att jag är så "jävla tråkig". Nyligen fick jag kommentarer om att jag står fult med benen. Alltså, ursäkta, men vad fan gör det er?! Finns det inga större problem i era liv än att klaga på hur jag står?
Eller vad jag skriver om... är det så himla ointressant så får ni mer än gärna lämna min blogg! Jag kommer vara mig själv, från början till slut. Jag kommer inte ändra på vad jag skriver om, hur jag står, vad jag lägger upp för bilder, mina åsikter, och jag tänker framförallt inte sluta tänka på mig själv!! De få gånger jag verkligen tänker på mitt eget bästa, de gångerna är få. Man kan inte lära känna en person genom en blogg, eller genom msn och mejl. De flesta av er vet inte min bakgrund, vad jag gått och går igenom och hur jag är som person. Döm inte människor ni inte ens känner! Ni gör bort er själva.
Jag tror till och med Kissie (bloggaren) är en genomsnäll människa, fast med en hel del åsikter som är ganska... eh, annorlunda. Men jag menar... att kalla henne för massa dumma saker, är inte det egentligen värre?
Jaja, ingen behöver hålla med mig. Men kan vi inte bara sluta upp att kalla varandra nedvärderande saker? Och låta alla tycka, stå, klä sig, skriva om vad fasiken man vill?!
Amy Diamond = knubbig?
"Att hon står där och vickar på rumpan och hoppar runt med sina knubbiga ben ser bara löjligt ut..."
"skulle vara lite pinsamt för Sverige om vi blir representerade av en 15 årig knubbig flicka..."
Varför bryr jag mig för? För jag tycker det är sjukt, tjejen är fan riktigt blåst. Tror bara hon skriker efter uppmärksamhet på sitt lilla sätt. För folk har reagerat. Kolla inlägget här.
Och så tänker man... eller jag gör iaf, vart fan är världen påväg? En 15 årig tjej, helt normal, jo hon kallas knubbig! Hoppas den där Kissie en vacker dag får lite vett innanför pannbenet. Tycker rent ut sagt synd om henne...
Du är vad du äter
Kanske bara jag som är lättpåverkad... men jag tror nästan inte det?
Vårtecken!
Nästa vecka kommer temperaturen ligga över det normala med 2-4 grader i hela landet. Underbart! Snälla vår, kom! Har ni sett några vårtecken i år?

Fildelning
Det disskuteras ju rätt mycket om det just nu, och skulle vara kul att veta vad ni tycker. Själv tycker jag det är bra på det sättet att det är snabbt och enkelt... sen att det är gratis är ju en annan fördel. Men jag kan samtidigt förstå artiserna , att det kanske inte är så kul att få sin musik utspridd sådär.
Tell me!
Naturgodis

Jag älskar naturgodis. Fanny "lärde" mig att äta det, och första gången var k ä r l e k! Precis i min smak. Vanligt lösgodis har jag aldrig älskat, förutom vissa sorter. Naturgodis är något alldeles speciellt, det smakar mycket och gott. Det spekuleras ju mycket om det är nyttigare än vanligt godis eller ej. Kalorimässigt, kanske inte. Men där finns faktiskt vitaminer och mineraler, nyttiga fetter i nötterna och inte lika mycket socker och tillsatser som vanligt godis. Men man ska ju äta det man tycker bäst om, och i mitt fall är naturgodis oslagbart. Ni som tycker om det, vilka är era favoriter? Ni ser mina ovan! Speciellt goda är jordgubbarna, ananasen och de med yoghurtöverdrag.
Mums!
En tanke

Jo det är såhär, att väldigt många verkar se mig som otroligt ytlig och att jag bara bryr mig om mitt utseende och andras utseende. Jag undrar varför det är så att folk får den uppfattningen av en, "bara" för att jag är intresserad av mode, hur mitt hår ser ut och vilken färg det är? Men egentligen, bryr sig inte de flesta om det? Och ses man som ytlig för att man har anorexia? Tänker ni att "men hon har ju anorexia, hon hatar sig själv, hon bryr sig bara om utseendet"? Anorexia handlar om SÅ mycket mer än bara det. Utseendet har egentligen ingenting med sjukdomen att göra. Hade jag inte haft de tankar och den ångesten inom mig, då hade jag inte varit sjuk, hur missnöjd jag än varit med mig själv. Att vara missnöjd med sig själv, utan några psykiska problem, det är en helt annan sak! I såfall är ju varenda svensk sjuk, eller hur? För visst har ni också känt er missnöjda med något med er själva? Det är mänskligt! Tänk om man skulle gå runt och dyrka sig själv... hehe. Kan ju säkert låta bra, men får man inte en stämpel att vara självgod då? Kan man älska sig själv för mycket?
Berätta gärna vad ni tycker, och hur ni upplever det. Och hur ni ser på anorektiker (ni som inte är sjuka/har varit)?