Thepreciousgirl ♥♥

Jag har nog åkt på en förkyldning. Usch va tråkigt! Men det brukar gå över snabbt för min del. Har ju faktiskt inte varit sjuk på ½ år heller, så varför klaga.

Besöket på Idun gick bra. Okej, vägningen var väl ingen höjdare, men jag hade gått upp det jag gått ner förra gången. Så ingen större panik. Vi pratade om min jobbiga helg jag haft, varför jag just mått dåligt nu och så. Jag tror att jag på något sätt förtränger att jag mår dåligt. Eller så vågar jag inte känna efter när jag verkligen har en dålig dag. Jag skriver av mig lite i bloggen, sen försöker jag gå vidare.

En uppgift jag har till nästa gång (fredag) är att byta ut en grov macka varje dag mot en ljus. Det ska jag väl klara. Vissa bröd jag äter är inte speciellt grova. Som nån nyckelhålsmärkt limpa från Skogaholm. Det är ju nästan ljust. Undrar bara vilket jag ska ta... kanske rågkakor? Ni vet sånna runda naggade mackor, från Polarbröd. Dom är riktigt goda! Jag brukade alltid äta dom med keso och kanel, sen in i micron med det i ca 20 sekunder så att keson smälter. Riktigt gott!!

Usch va ont min hals gör!! Ska gå och lämna böcker på bibblan nu, sen ska jag sova en stund. Känner mig helt slut!

Puss ♥

Igår blev det en jobbig kväll i alla fall. Skit också! Åt en stor fruktsallad med kesella till kvällsmål + en kopp te. Fick så ont i magen och blev uppsvälld. Fick sån satans ångest bara för det. Hade inte min mage växt 1 meter i diametern när jag stoppat i mig något hade ångesten varit mycket mindre. Jaja, jag satt uppe nån timme till och såg på tv, sen gick jag och min feta mage och sov. Shit vad deprimerande det var. Kände till och med hopplöshet över hela livet. Det är så sjukt! Men men, idag är det en ny dag. Vad har jag för val mer än att kämpa? Att inte kämpa men samtidigt bli frisk... det går inte! Men jag önskar det vore så enkelt...

Det är skillnad på att vara ensam, och att känna sig ensam. Jag är egentligen inte ensam, men ändå känns det så. Även ifall människor bryr sig om mig och finns i min närhet, så känns det som det är jag mot världen. Alla andra är bättre än jag. Det är bara mig det är fel på.

Solen skiner. Jag måste ut! Frisk luft. Förnya mina tankar och försöka starta om.
Ha en bra dag! Puss ♥

Har lite nya utmaningar på G. Känns väl inte speciellt roligt, men hade hela grejen att bli frisk varit rolig hade jag gjort det för längesen. För att komma till det friska måste man gå igenom det jobbiga och obehagliga. Vissa dagar tar det emot så mycket att jag hellre vore död, men ibland går det lättare. Och det är just de lättare dagarna jag ska ta till vara. I tisdags hade jag t.ex en superbra dag. Var positiv och glad. Det är bara tankarna som gjort mig deppigare. Det är varken fel på maten eller kroppen i sig, utan det är TANKARNA som styr om jag har en deppig eller glad dag. Klydd, men jag tror ni förstår.

En ny utmaning jag har är att lägga till fettet i all matlagning. Smör på alla mackor, 1 msk fett till stekning och nån tesked vinägrett på salladen. Det är lätt att sitta och säga "ja det ska jag göra tills nästa gång". Det är desto svårare att GÖRA det. Men jag ska. Jag har bestämt mig för det.

En sak till som kom upp idag var frukosten. På matschemat står det ju 2 mackor, och jag tar "bara" 1. Men eftersom jag ändå tar mer flingor än vad det står på matschemat + frukt + ibland frön och nötter så fick jag ha 1 macka. Flingorna och tillbehören väger ändå upp den där mackan. Hade jag liksom följt matschemat till punkt och pricka hade det ändå blivit samma kolhydrat och kalorimängd. Ja ni fattar.

Måste försöka peppa upp mig nu lite. Orkar inte vara depp!! Får tänka på Thailand lite. Det får mig att längta och kämpa vidare! 16 veckor kvar...!
PUSS på er.

God förmiddag sunshines! Hoppas allt är väl med er. Själv mår jag ganska okej. Känns som jag behöver ta nya tag idag och försöka ändra mitt tankesätt. Sluta vela när det gäller mat och kalorier. Jag gör det hela tiden, ibland omedvetet vilket gör det svårt att "stoppa" just i stunden. Efterklok är man ju, men det hjälper mig ingenting sålänge jag inte gör något åt saken. Igår till exempel. Hade panik för mamma kom vid halv 6 och frågade MIG vad vi skulle äta till middag. Ingen aning liksom! Hon brukar skriva matschema över veckans middagar, men tydligen inte denna. Hur som helst blev allt himla jobbigt. Maten skulle ju bli klar snabbt + vara god + vara nyttig + kalorisnål + ångestfri. Det går inte ihop!

Idag ska jag också göra middag själv eftersom mamma inte ens är hemma ikväll. Luncherna är jag rätt duktig på, men middagarna är svårare. Funderar på lite olika rätter. Har t.ex ett recept på en fetaostgratäng... men vad har man till den liksom? Som finns HEMMA! Usch detta är jobbigt, men ändå nyttigt för jag lär mig. Den dagen jag flyttar hemifrån måste jag klara av sånna här saker. Även under press! Det går inte att gå den enkla vägen och strunta i att äta, då blir jag sjukare igen. Och jag vägrar gå ner 10 kilo igen och känna mig som ett fetto. Man gör ju det... känner sig större desto mindre man blir. Konstigt dedär! Men sant, jag har ju själv upplevt det.

Hur gör ni när ni ska laga mat i sista sekunden, och ångesten når er...? Har ni något tips på vad jag kan göra i en sån situation? Planering är ju en lösning, men om man nu INTE planerat?

Ha en bra onsdag! Puss ♥

Vägdes idag. Jag hade gått NER! 4 hg. Fast min behandlare sa att det inte var en märkvärdig viktnedgång, precis som 4 hg upp knappt "räknas". Men visst var det en lättnad, som alltid. Att man faktiskt inte rusar upp i vikt så fort man ändrar om i sin kost. Tack och lov för att kroppen är seg som den är! Förändringar tar tid helt enkelt. Men nu är det nya tag och jag lär inte gå ner till nästa vecka. Sen kan det ju kanske bero lite på att jag minskat träningen, så jag får inte få panik om jag nu skulle gå ner ännu mer. Muskler väger ju mer än fett, vilket de flesta vet. Och försvinner musklerna går man ju neeer...

Vi gick igenom min matdagbok också, och hon tycker att jag äter väldigt bra mellanmål och tillräckligt varierad mat. Känns ju skönt att höra!

Sen var det ju detta med smöret! Vilket diskussion det kan bli här på bloggen över lite smör : ) Men jag förstår att många har olika åsikter om det, speciellt som ätstörd. Men jag gör som min behandlare säger! Hon vill att jag ska ha smör på alla mackor oavsett pålägg, framtill jag slutar behandlingen. Därefter kan jag göra hur jag vill. Sen sa hon att det inte är frågan om ett tjockt lager smör, utan bara lite grann. När jag tänker mig en macka med smör ser jag liksom knappt mackan under smöret... haha. Men det är bara en bild i huvudet jag har. Men men! Nog om det nu.

Ska gå och laga någon smarrig lunch snart. Kräftstjärtar med pasta tänkte jag! Bild kommer sen.
PUSS!

Här är matschemat jag lovade att dela med mig av. Fick det idag när jag var på Idun. De skriver inte i gram i matschemat för de vet att väldigt många blir petiga och väger sin mat. Men man får istället tänka sig tallriksmodellen, 1/3 av allt.
Dessa mängder är vad man behöver för att få i sig det man behöver. Tränar man behöver man såklart ännu mer.

Frukost:
2 dl fil eller yoghurt
3/4 dl flingor eller müsli
2 skivor bröd
2 tsk bregott
2 pålägg
2 skivor grönsaker

(man kan byta ut flingorna och yoghurten mot gröt med mjölk)

Lunch/Middag:
1 portion kött, fisk, korv eller 2,5 dl kokta bönor / 2 quornfiléer
1 msk smör till matlagning
3 st potatisar, 2,5 dl kokt pasta eller 2 dl kokt ris
1 portion grönsaker
1 dl sås
1 skiva bröd
1 tsk bregott

(brödet äter man ju till de rätter som passar, t.ex soppa, sallad eller liknande lättare mat. Man äter ju inte macka till pizza t.ex)

Mellanmål/kvällsmål:
Exempel 1:
1 skiva bröd
1 tsk smör
1 pålägg
1 skiva grönsak
2 dl fil eller yoghurt

Exempel 2:
2,5 dl fruktsallad
1 dl fil eller yoghurt
1 msk nötter

Satt och funderade lite innan på vad jag fått för kommentarer under min sjukdomstid. Från vänner, familj, läkare och okända. Konstiga kommentarer som påverkar en negativt och kan såra. Oftast är det inte illa menat, men ibland förstår jag inte riktigt hur personerna tänker...
Jag kan inte komma på en "värsta kommentar" jag fått... men jag har fått höra t.ex;

"Du är ju inte alls så smal, hur kan du ha ätstörningar?"
"Ska du verkligen äta allt dedär?"
"Jag trodde du bantade!"
"Usch va smal du är"

Förut kunde jag inte alls förstå hur folk kunde vara så dumma och säga sånt här, men idag vet jag... de som inte drabbats av en ätstörning har inte en aning om hur det är. Det är såklart förståeligt, men ibland är det kanske bäst att bara vara tyst. Kan slå vad om att många av er som läser min blogg också råkat ut för klumpiga kommentarer. Någon ni verkligen minns som varit extra jobbig att höra?

Jag är splittrad. Negativiteten från dagvården har påverkat mig mer än jag trott från början. Alla som snackar om mat, vikt, utseende, att de är feta, hur mycket de ska träna... jag orkar inte det! Det skadar mig. Jag är splittrad eftersom jag inte vet om detta med dagvården stjälper mer än hjälper. Jag pratade med mamma om det nu för en stund sen... och hon förstår mig. Hon tror som jag att jag behöver komma BORT ifrån det sjuka. Sjuka människor och sjuk miljö. Jag orkar inte se tjejer sitta och gråta vid mellis, eller höra att maten vi just åt var äcklig.

Jag har ätit massa saker redan som jag haft förbjudet länge, men som jag inte fått någon som helst ångest av! Ljust bröd, smör, grädde, smulpaj, digestive, vaniljyoghurt, vanlig ost osv osv. Det känns bara helt naturligt!! Fattar ni vad skönt det är? Därför undrar jag lite vad tusan jag gör där. Jag behöver inte all denna hjälp med måltiderna. Jag klarar dom! Jag klarar smör på mackan, ge mig en chans bara! Jag ska visa er...

Nu tycker ni säkert det är konstigt att jag känner såhär redan efter 3 dagar på dagvården, men jag känner mig själv. För 2 år sen hade jag haft stor nytta av denna behandlingen, men nu är redan så mycket gjort. Jag är nästan frisk!! Jag har mina dåliga dagar, precis som alla andra, men jag äter inte mindre för det. Jag tar inte till svälten även ifall omgivningen är kaos. Jag vill inte svälta några fler gånger, aldrig mer. Jag tycker om min kropp, 3 kilo till kommer inte röra mig ryggen (bmi 20 hamnar jag på då). Min mens kommer komma tillbaka eftersom jag vet precis hur jag ska äta, och jag kommer också stoppa den maten i munnen och svälja.

Jag känner verkligen hopp om mitt liv. Men dagvården är nog inte min grej, om man kan säga så. Jag behöver komma ut. Plugga, leva, skratta, äta, må bra. Umgås med friska människor, i en frisk miljö. Hoppas ni kan förstå hur jag menar. Många av er kommer säkert säga "neej du kan ju inte sluta på dagvården!!". Men jag blir negativt påverkad av den, och att kanske träffa min behandlare nån gång i veckan, skriva matschema och hålla koll på vikten... jag tror det hade räckt. Eller nej, jag VET att det är vad jag behöver!! Jag mår så jävla bra nu psykiskt. Allt har bara lättat. Jag mår så sjukt mycket bättre än för några år sen. Fan vad jag älskar att komma underfund med hur bra jag är och hur duktig jag varit som kämpat. Jag är nöjd. Glad.

Om ni inte tror mig... ska vi slå vad? Jag ska visa er... jag ska visa er att jag kan äta vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Jag ska visa er att jag är lycklig, och inte alls så sjuk. Jag vill inte ens bli kallad sjuk längre!! Förut ville jag, men inte nu. Jag vill inte vara skinn och ben. Det är inte mitt ideal längre. Mitt ideal är att vara den jag är, se ut som jag gör.

Mamma ska ringa Idun imorgon och höra vad de tycker. Jag ska dit imorgon ju, inget är bestämt än. Och självklart vill jag höra vad de har att säga innan jag slutar. Att sluta där helt vill jag inte heller. Men att gå där på öppenvård är kanske ett anternativ.

Ni tycker säkert jag är nojjig och jobbig som ändrat mig, men jag är sååååå jävla överlycklig att jag mår som jag mår!! Jag får inte sån ångest längre. Jag tycker inte jag är fet. Jag älskar mat. Jag älskar livet!!

Förlåt för långt inlägg. Hoppas ni orkar läsa och att ni är glada för min skull... i alla fall lite grann.
Puss!

(Och varför ge något tid som triggar min ätstörning?)

________

Jag har inte sagt att jag är frisk heller eller aldrig tycker något med mat är jobbigt, men DAGVÅRD är kanske inte det jag behöver.

Oh god. Denna dagen har varit sååå seg. På tisdagar händer det absolut ingenting på dagvården. Har försökt läsa lite, tog en snabb promenad i regnet och sen har jag bara suttit typ. Helt grymt tråkigt! Men jag får väl bita ihop. Blir nog bättre med tiden, speciellt när man blir ledig på onsdagar och torsdagar.

Jag har helt sinnessjukt mycket problem med magen. Fattar inte varför! Man äter mycket yoghurt och mjölkprodukter på dagvården, vilket jag aldrig brukar. Inte i den mängden i alla fall! Kanske något min mage reagerar på? Har det varit likadant för någon av er?

Idag var det en tjej som slutade. Vet inte varför... ingen av personalen sa något om det! Lite läskigt. Inte kul att se någon sluta. Hon grät och allt. Undrar om hon valde det själv eller om hon blev utkickad. Hur som helst var det lite omtumlande, jag bryr mig ju om de som går där även ifall jag inte känner dom. Jag vet liksom vad de går igenom.

Maten är ganska god. Fräsh i alla fall. Tråkig frukost bara. Samma som igår också... och jag gillar inte yoghurt utan massa skivade frukter i. Det måste man ju ha!

Matdagen såg ut såhär idag.

Frukost: En skål filmjölk med lite allbran, en ljus och en grov macka med smör, skinka/ost, paprika och gurka. Kaffe med en skvätt mjölk.
Lunch: Fiskburgare (lax, vit fisk tror jag och massa sånt och sen något halvgrovt bröd), morotssallad (blandat med yoghurt o citron), och sallad på det.
Mellis: Äpplesmulkaka (allbran-flingor i, väldigt smarrigt) med yoghurt blandat med typ vaniljsocker eller nåt.

Mellisen var ju ganska jobbigt måste jag säga. Men den smulkakan var nog nyttigare än en vanlig. Smakade så i alla fall! Inte alls flottig eller så. Gott med mycket äpplen i. Fick dock GALET ont i magen + lite spring i benen efteråt.

Ikväll ska jag ut och jogga. Ja jogga! Det har min behandlare och jag kommit överens om. Måste sluta med 7 gånger hetsträning i veckan och istället sticka ut och jogga 3 gånger per vecka och ½ timme per gång. För sluta träna kommer jag inte göra. Jag älskar att röra på mig! Sen tyckte min behandlare det var en bra idé att byta träningsform, eftersom cyklingen och det lätt kan bli ett ont mönster igen.

Nu ska jag handla, sen middag, sen träna, sen duscha, sen MYSA! Känner mig på ganska bra humör. Har så mkt energi i kroppen! Bara efter 2 dagar. Jag tror helt klart jag kommer klara detta, bli helt frisk. Känner äntligen lite hopp!!
Ha en bra kväll. PUSS PUSS!

Efter 2½ veckors paus från kaloriräknandet så gjorde jag det idag igen. Kändes verkligen som jag ätit mycket idag... men oj vilken chock jag fick!! Jag måste skärpa mig. Seriöst. Det kommer annars bli världens chock för kroppen och mitt psyke på måndag när jag börjar på Idun. Kommer nog dubbla mitt intag då. Och ja, första tanken är ju att jag kommer gå upp i vikt. Men det gör jag kanske inte? Hur är det med er? När ni gick från för lite mat till lagom mängd?

Måste försöka äta lite bättre nu dagarna innan måndag. För att "förbereda" mig lite. Jag måste ju ändå upp till bmi 20 som de säger på dagvården. Alla ska upp till bmi 20. Fortsätter man sen att äta normalt och man hamnar på bmi 19 så är det den personens trivselvikt. Men det är individuellt. Det sa min behandlare i alla fall.
Men varför ska jag då gå här och äta hälften av det som är normalt? Jag kan lika bra sätta igång NU och äta normalt. Jag kommer ju ändå tvingas göra det nästa vecka. Inget blir bättre av att jag skjuter fram det.

Kom igen nu Cornelia. Kämpa! Bli frisk! Ät! Var positiv!

Inte lätt, men inte heller omöjligt.

Ibland är jag inte vän med min kropp, som nu. Känner konstigt nog att mina ben är för muskulösa. Samtidigt slappa, bleka och jävliga. Dom är väl helt okej "smalmässigt" eller hur jag ska uttrycka mig, men själva formen. Åh gud jag pallar inte. Okej, jag känner nog såhär "bara" för att jag ska börja på Idun. Paniken växer. Hur kommer jag må? Vad kommer andra tycka om mig? Kommer jag känna mig utanför? Kommer ångesten ta över? Kommer jag gå upp i vikt?

Ikväll ska jag försöka koppla bort dessa känslor. Jag vet också att det bara är just känslor. Jobbiga, men hanterbara. Get over it liksom. Det finns människor som har det värre än jag. Mycket värre...

Tv nu. Puss!

Jag känner hur ilskan inom mig nästan kokar över... ibland (senast igår) får jag frågor som t.ex "kan du ge mig tips på att gå ner i vikt, jag väger normalt men vill gå ner till undervikt". Alltså VA?! Och ja, personerna som frågat vet om att jag har ätstörningar. Hur respektlöst är inte det att ställa en sån fråga?! Oftast låter jag det bara vara, men ibland blir jag sjukt frustrerad och arg över dessa frågor. Jag har A L D R I G sagt till någon "snälla, berätta hur du gick ner i vikt, jag behöver gå ner några kilon". ALDRIG! Jag skulle aldrig ens komma på tanken.

Samtidigt som jag blir arg så blir jag ledsen. Ledsen över att vissa är så pass desperata och inte kan se felet i det de gör. Jag tycker synd om dom.
Men please, jag är ingen person som tipsar andra hur man går ner i vikt. Jag berättar inga metoder jag har, hur jag gjort, tänkt, betett mig. Ätstörningar är inte en bantningsmetod eller ett sätt att "nå sin målvikt". Det är rent ut sagt kränkande att få en sån fråga. Jag är sjuk, inget annat...

Är jag lost eller har Top model 10 alltid sänds på måndagar? Trodde bara det var tisdag-torsdag. Men nu när jag tittade på tv-tablån så står det att det är idag också! Inte mig emot. Då är min kväll fulländad. Yogite och topmodel är det bästa!

Har alldeles precis ätit bakad potatis med keso, crabsticks, grönsaker och macka med skinka. Väldigt gott med andra ord! Skulle dock velat ha avokado till eller något, men när jag kom på det hade jag redan ätit upp och var mätt. Tokigt. Annars har det varit en ganska bra matdag för min del. Inga kalorier räknade heller!! Första dagen på mycket, mycket, mycket länge. Varför gör jag det egentligen? Det är bara dumt, och det ger onödig ångest. Jag måste sluta med det om jag någonsin vill bli frisk. Jag ska försöka klara så länge det går. Någon som är på (som också räknar)? Jag vill hitta balansen. Lyssna på min kropp istället för att gå efter siffror. Är jag hungrig - då ska jag äta! Jag tror också att jag inbillar mig en mättnad när jag känner att jag "ätit för mycket". Gud va dumt...

Tänk när man inte ens visste vad en kalori var. När mat var något gott och som man stoppade i sig när magen kurrade. Tror ni det kan bli så igen? Även ifall man (som jag) levt med ätstörningar i 7 år?

Sköt om er! Kram <3

Godkväll! Mm vet ni vad jag gjort? Hade tråkigt så jag gjorde granolan jag la upp recept på tidigare idag. Den blev lyckad! Har dock inte smakat än, men till frukost imorgon... jag tror jag kommer dö så gott det är. Det doftar helt ljuvligt. Gjorde om receptet lite så jag kan skriva upp det igen om ni vill. Granolan fick underbar färg och verkar krispig och god... imorgon får ni se.

Har mått ganska bra ikväll faktiskt. Ångesten har spökat en del men jag har ändå kunnat koppla bort det lite. Men alltså det är sjukt så mycket sämre jag blivit på sistone. Jag hade inte alls såhär mycket ångest förut. För bara ett tag sen. Ibland bara växer den och ger sig aldrig. Jag har inte haft en enda bra dag de senaste månaderna. Inte en enda dag utan ångest eller tvångstankar/tvångshandlingar. Fattar ni hur mycket energi det tar? Ja ni vet nog själva... visst suger det? Jag känner mig som en knarkare eller något. Typ att jag måste "mata" ätstörningen hela tiden, annars mår jag skit. Jag är beroende av sjukdomen, och fan vad det irriterar mig. Jag är ju "smartare" än så! Jag vet bättre liksom...

Mamma är inte hemma på hela dagen imorgon. Är galet beroende av henne just nu. Kanske inte just för att hon är min mamma, men för att hon är den enda jag litar på. Den enda jag pratar med och hon som orkar lyssna och finnas vid min sida. Okej, hon pallar säkert inte alltid hon heller... men oftast i alla fall.
Min mage är uppsvälld. Fan vad jag avskyr det. Hur blir man av med det egentligen? Mindre fibrer och sånt, jovisst. Men det hjälper inte heller. Jag kan bli uppsvälld bara av ett glas vatten!
Är trött i huvudet och kroppen. Borde sova. Var uppe 6 imorse. BLÄ!

Puss.

Jag mår bättre nu ikväll. Har haft en jobbig dag p g a lite här hemma. Har varit tjurig och känt mig arg hela dagen. Liksom på gränsen att explodera när som helst, av vad som helst. Men nu måste jag skärpa mig lite. Omvandla depp till pepp och sluta falla som jag gjort nu den senaste tiden. Jag tror ni märkt det också... ni som läser min blogg.

Ikväll lagade mamma en jättegod köttgryta till middag, med ris. Supergott, men jag åt seriöst helt sjukt lite. Fan för mig. Och mätt blev jag också. Ni skulle skrattat om ni såg min portion och sen att jag säger att jag blev mätt. Men jag ljuger inte. Mina hungerkänslor är på botten. Blir mätt av ingenting, och ibland plötsligt superhungrig. Men det är väl konsekvenserna av detta beteende.

Hur som helst ska jag äta något mer ikväll. Det är ju Top model! Älskar att det är 3 gånger i veckan istället för 1.

Längtar inte till imorgon. Tvingas vara ute i Malmö hela dagen helt ensam. Hatar det. Träffa 3 personer. Läkare, sjukgymnast och hon på Idun. Jag har ett mellanrum på 2 timmar mellan 11 och 13. Då säger dom att jag ska äta lunch i stan. Ensam? Jag äter aldrig ute ensam. Har en svag känsla av att det inte kommer hända. Men jag kommer svimma om jag inte gör det. Har ni tips? Att ta med något är också uteslutet... var ska jag då äta liksom?
(Upd. Tack för tipset om att ta med en bok! Det ska jag göra.)

Det är detta jag menar. Detta beteende och alla dessa tankar var, när, hur och vad jag ska äta. Och OM jag ska överhuvudtaget.
Jag måste bryta mig loss!!!!

Okej, jag ska sätta ett mål. Jag ska en vacker dag kunna äta detta (nedan) utan ångest eller dumma tankar. Detta är min önskedag i matväg just nu. Dumt kanske, men nej... jag tycker nog det är bra att ha något att sträva mot.

Frukost: En ordentlig skål gröt med banan, hallon, valnötter, honung/sirap och mjölk. Rostade skivor lantbröd med frön på med ett tjockt lager riktig cream cheese och skivad avokado.

Lunch: Färsk pasta med ordentligt med pesto, pinjenötter, kyckling, kronärtskocka och soltorkade tomater. Nybakat varmt ljust bröd doppat i olivolja och salt.

Mellanmål: En stor muffin med färska hallon i, mandel och pudrad florsocker på. En smoothie på fryst mango, turkisk yoghurt och honung.

Middag: Många många bitar sushi med soya, misosoppa + tofu

Efterrätt: Tjocka amerikanska pannkakor sirap, färska jordgubbar, hallon och en klick vaniljglass.

Med andra ord, en bit kvar. Men jag ska komma dit.
Hur skulle en dag se ut för dig (som är i samma sits som jag), om du slapp ångesten?