Thepreciousgirl ♥♥

Never give up

Ibland blir jag så otroligt trött av alla tankar som snurrar. Ni vet när det aldrig tycks ta slut. Jag mår inte dåligt... eller jo lite kanske, jag känner mig mer irriterad. Jag är så rädd för att ta stora steg från sjukdomen, att släppa på den dåliga kontrollen helt. Fullt ut. Med hela mitt hjärta. Det är hemskt vilken otrolig kraft denna sjukdomen har. Den har ett sånt otroligt grepp om mig.

Samtidigt är jag stolt över mig själv. Jag har faktiskt tagit mig en bit på vägen, redan efter 3 veckors behandling. T.ex smör på mackorna, vilket jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag trodde inte jag skulle kunna... typ som att jag skulle ha tappat förmågan att bre smör på en macka. Det gör man ju inte, men känslan var så. Precis som att jag inte vet hur jag gör! Känner någon igen det? Det var samma sak som när jag skulle gå från total svält till 5 mål per dag. Jag trodde inte jag kunde, att jag inte visste hur man åt... man blir som ett litet barn nästan! Ett spädbarn... för barn kan äta. Jag kunde äta när jag var liten. Utan problem. Åt massor men var ändå spinkig. Har jag en gång gjort det, är det heller inte omöjligt att göra det igen. Det är vad jag tror i alla fall. Beteenden kan skapas, och brytas...

Jag har sagt det förr, och säger det igen. Jag ger inte upp förrän jag är helt frisk. Det finns inget annat alternativ. Att gå och vara halvfrisk från ätstörningar i 50 år till... det vägrar jag! Men då gäller det också att jag går emot sjukdomen 24 timmar om dagen. Alltid. Varenda sekund...

Ikväll ska jag i alla fall mysa med vaniljte. Twinings vaniljte = världens godaste.
Kisses

Se! Du kan! & Smöret var inte så farligt, eller hur? Jag har haft världens pissvecka, men jag har spottat på min sjukdom och gått emot den om och om igen. Ingenting annat har fungerat särskilt väl, men det är en övergångsperiod, och jag vill verkligen tro och hoppas (och min friska sida är säker) att det är värt det! Du är bra, och med mat i magen kan du bara bli bättre! Kram!

du är så stark! jag vet hur svårt det är, ingen kan sätta sig in i hur mkt man måste KÄMPA för att äta om man inte varit med om det själv. Min ätstörning har nog aldrig varit lika "allvarlig" som din eller vad man ska säga.. men jag förstår ändå vad du går igenom! Jag vägrar också att låta ätstörningen förstöra fler år av mitt liv! Så ovärt! kämpa på.. och låt det få ta sin tid! massa kramar

Ja, för hälsans skull! Jag&mamma har bestämt oss för att undvika e-ämnen och andra tillsatser så långt det går. Vi slängde i princip ALLT utom min brors saft och wasabin.

Brraa:D Jag tror på dig:)

Svar; Jul är helt underbart ;] <3 Vad önskar du dig i julklapp i år?

Och du kan ju om du vill, se själv! Och du är verkligen sjukt stark. Kom ihåg det. Det går att bli frisk, det är jag ett levande exempel på och det kommer du också att vara. Snart. Men ge det den tid du behöver! Följer dig i din kamp varje dag ;* hugs! ^^

Jag vet precis hur det känns, men man måste kämpa. Ge hela sin styrka men det måste gå på nått sätt, men jag vet inte hur! Jag håller tummarna på att du klarar det



Kram

Ojojoj, bara 3 veckor? Det låter som du hållt på med behandlingen mycket långre på sättet du skriver, vilket är jättepositivt :)

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. När jag skulle bre en macka på min klinik för första gången på flera flera månader så var jag så nervös att jag skakade.



Lika så när jag fick en normalportion mat där för första gången (då också på väldigt väldigt länge) vred och vände jag på tallriken och besticken för jag visste inte alls hur jag skulle börja äta. Det var så "mycket" mat.

Konstigt hur hjärnan påverkas egentligen.



Men du Cornelia, du är verkligen jätte strong!

Kämpa på som du gör och du kommer att lyckas<3

Kram

Alla dagar är inte lätta dagar. Nu är klockan efter tolv och en ny dag kan komma och kanske bli riktigt bra? :) skickar receptet så fort jag får hem min mamma, :)

Det är kul att läsa att det blir fler och fler sånna här positiva inlägg! Fortsätt så

Du KAN! Det VET jag!:) Du är så duktig, å fortsätt kämpa!:)



Massa kramar!!!

känner precis som du gumman. jag vill också bli HELT frisk. Inte halvdant liksom.... och det du skriver med att man måste gå emot ätstörningen precis varenda sekund är så sant... jag tror inte riktigt att man inser hur mycket man egentligen kämpar hela tiden.

man känner sig så svag, men ändå kämpar man nästan oavbrutet.



hoppas att du får en bra dag <3

Tycker du är jätteduktig som kämpar på :)

Men jag märker att du ofta har philadelphia på mackan .. ? Jag antar att du inte har smör därunder ? Undvik sådana pålägg ett tag, så att du får in rutinen med smör. Och har du smör under philadelphia så är du jävligt bra och stark :)

Känner verkligen igen mig, har dock inte klarat avatt bre en macka med smör än. Jag tycker det smakar blää.