Mötet på Idun
Mötet med Ingrid gick bra i alla fall. Hon var jättegullig och vi kom bra överens. Jag fick göra om alla frågorna jag gjorde för 2 år sen, som en liten uppdatering. Hon tyckte det var jättepositivt att jag vill går där och hon tror dagvård passar mig utmärkt. Känns ju skönt!
Det absolut längsta jag tvingas vänta är till den 10 november. Men om någon skulle hoppa av av någon anledning så får jag hennes/hans plats. Men den 10 november börjar jag annars. Pirrigt! Någon annan av er som kanske börjar nu också, och är i samma sits som jag? Eller som redan går där? Usch det kommer kännas som alla känner alla redan... men blä, skit på det. Jag är så glad att jag ska gå där i alla fall!!
Jag vägdes idag också... och jag hade gått ner!! Ligger på 50 nu. Har gått ner 4 kilo det senaste halvåret. Fyfan vad dåligt. Och jag känner mig inte ett skit smalare, bara ännu fetare.
Ska dit på fredag igen och träffa Ingrid. Gå igenom mina svar och sådär! Blir 3 möten på fredag... först läkaren på UMAS, sen sjukgymnasten, sen Idun. Jobbigt...
Nä nu ska jag visa er vad jag shoppat, fast i ett annat inlägg!
Puss
Här kommer alla känslorna på en och samma gång
Jag tänker hela tiden "ska jag äta det, eller ska jag inte. Vad ska jag äta, och vad ska jag inte. Vad gör mig tjock, och vad gör mig inte tjock." Ständigt!!! Varje dag, 24 timmar om dygnet. Jag har panik. För jag orkar inte mer. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska bete mig. Jag orkar inte vänta på att bli frisk! Men jag tvingas ju, och jag måste vara fokuserad och motiverad hela tiden. Jag måste kämpa, för friskheten kommer inte av sig själv. Men räcker inte 7 jävla år av kämpande?! Hur mycket ska en person palla? Ett helt liv? 50 år till? Jag tar livet av mig... aldrig att jag lever såhär i 50 år till. Hur många timmar går det på ett år? Tänk att lika många timmar går åt till detta tänkande, denna ångest och krypande maskar under skinnet...
I don't know what to do.
Innan idag tänkte jag... kanske ska jag flytta för ett tag? Långt bort? Med en vän kanske. Bo i en annan miljö och kanske till och med ett annat land. Upptäcka... KOMMA BORT! Jag vill ha roligt, jag vill skratta, festa, dansa, leva och känna mig tillfreds med mitt liv. Jag bara HOPPAS den dagen ska komma snart för jag pallar inte i all evighet... jag orkar inte många år till. Inte att ha det såhär... jag vägrar!
Shit vad mycket känslor. Ska nog ut en promenad nu och rensa tankarna. I need it! Förresten. Var det inte jag som sa att det skulle bli en nystart nu när jag är 20 år?! KOM IGEN!!!
Puss
Thoughts
Ska försöka vara stark ikväll, för jag vet att jag överlever dessa tankar. Jag vet vad jag vill i mitt liv numera. Jag har ett mål och en dröm. Det + motivation och vilja kan ta en långt.
Ikväll ska jag dricka yogite och se på Top model. Lovely! Ska gå och försöka glömma min ångest nu.
Puss
Touch me, pleace!
Ibland känns det som att jag bara klagar, och att jag kanske inte förtjänar bättre. Det ska bli så skönt att få börja på Idun. Förresten så fick jag svar därifrån idag. Jag ska dit den 24:e och träffa en där. Hon lär väl göra någon slags bedömning. Får se hur det går.
Två positiva grejer idag var att jag fick ur mig alla dessa tankar hos sjukgymnasten och att jag kände mig fin idag. Alltid något!
Ni har väl förresten inte missat att Top Model börjat sändas på tv3? Missade igår, men idag ska jag se!
Puss!
Tisdag 9 september
Igår tänkte jag tillbaka 5-6 år, då jag också var sjuk, men åt på ett helt annat sätt. Jag kunde liksom äta mer mat då än jag kan nu. Jag åt inte alls såhär som jag gör nu. Jag kunde äta tortellini, lasange, vitt bröd och ibland lite spontant utöver mina måltider. Om jag var mer hungrig kunde jag ta mer mat. Jag åt MER mat då, jag räknade knappt kalorier alls och låg säkert på 1500 kcal om dagen. Träna gjorde jag knappt heller. Det jobbiga var att jag inte kunde äta efterrätter och sånt då heller, men vanlig mat ansåg jag som nyttig mat.
Nu äter jag "nyttigare" än någonsin. En massa konstiga saker som jag inte ens visste vad det var innan. Bulgur, quinoa, makrill, hummus, GI-bröd, fullkornspasta, nötter, sojamjölk... you name it. Det ÄR ju bra mat, men att äta sånt ALLTID och FÖR LITE funkar inte. Eftersom det mesta är ganska kalorisnålt blir det ju så enkelt att få för lite i sig.
Sen måste jag säga att jag ÄLSKAR den maten jag radade upp ovan. Det är verkligen svingott, men jag har ingen balans! Och då tröttnar man lite... att inte KUNNA äta t.ex hemmalagad pizza, bara för att just pizza anses vara så onyttigt. Då känns det som jag syndat, som att jag är en dålig människa. Och inte kan jag sätta mig framför tv:n när jag precis ätit en pizza... då måste jag träna!
Så fel fel fel. Jag hatar mig själv för att jag blivit ett "nyttighetsfreak". Som sagt handlar det inte om att jag skulle tycka illa om den maten, för det gör jag... men variation tack!!
På tal om något annat. Idag ska jag träffa en gynekolog. Inte världens roligaste, men nödvändigt. Jag ska fråga om min mens, om det är farligt att den varit borta så länge, om jag kan skynda på den på nått sätt, vad jag kan göra för att få den tillbaka och om jag någonsin kan få den tillbaka...
Har ni någon fråga kanske som jag ska ställa?
Nu ska jag se ännu ett nytt avsnitt av The Hills. PUSS!
Måndag 8 september, utmaning
Godmorgon! Eller ja, morgon är det kanske inte... men förmiddag då.
Mår rätt okej idag och känner lite motivation. Ska utnyttja det och äta bra! Se hur det känns, hur ångesten känns, hur kroppen känns och hur jag mår när jag äter bättre. Mår jag sämre kroppsligt eller bättre? Ska verkligen försöka utmana mig idag. Äta mer än vanligt. Det går bara man vill, eller hur? För tänk så mycket god mat det finns som också är BRA för kroppen. Som får hår och naglar att växa sig starka och kroppen att orka arbeta. Tänk ändå så mycket som händer i våra kroppar, även ifall vi inte motionerar. Tänk att vi andas, att hjärtat slår, att vi tänker, smakar, hör, luktar... tänk att alla dessa saker behöver energi och näring för att fungera. Det är verkligen lätt att glömma bort, så även jag behöver påminnas.
Hur ska jag då utmana mig idag? Jag åt som vanligt frukost imorse. Havregrynsgröt med mango och havremjölk, och en macka med skinka och paprika. Borde ha haft smör eller avokado på mackan, eller nötter på gröten. Bättring nästa gång. Kroppen kan faktiskt inte ens ta upp en del näring i maten om man inte tillsätter lite fett. Det läste jag igår ur boken Supermat. Jag äter ofta EXTREMT fettsnålt. Och jag har hela tiden trott att jag fått i min näring ändå från maten jag åt. Så jäkla korkat! Såklart att man behöver fett. Man behöver ALLA näringsämnen. Varför är det så svårt att förstå? Och speciellt fettbiten har jag haft svårt att fatta. Men nu vet jag varför det behövs.
Just det... utmana mig idag var det. Lunchen tänkte jag äta vegetarisk, för jag har kikärtor över sen igår. Couscous med kikärtor är en bra kombination. Grönsaker på det och någon fettkälla också. Kanske lite frön eller olivolja.
Mellanmålet då... en smoothie och en macka kanske?
Middagen blir vit fisk i tomat och grönsaksröra med ris tror jag. En av mina favoriträtter som mamma lagar.
Ikväll kanske en fruktsallad med grekisk yoghurt och lite nötter.
Åh det är så svåååårt att utama!! Men jag lovat att jag ska. Jag ska ska ska för jag har INGET att förlora på det. Behöver peppning!
Vi hörs senare! Sitter vid min lillebrors dator nu. Båda mina är fucked up! Jag tror det vilar någon förbannelse över mig och datorer. De vill bara inte funka när jag sätter mig vid dom!
Puss och kram!
Har varit hos sjukgymnasten
Har precis ätit blodpudding till lunch, lika gott som alltid. Försöker att äta det minst 1 gång i veckan så att jag får i mig mycket järn. Man får lätt brist på det... och jag som inte ens har någon mens!! Förresten så ska jag till gynekologen på tisdag och fråga om jag kan "skynda på" den, eller bara se om den finns kvar... eller hur man säger. Hade ju varit najs nu när jag varit utan den i ca 5 år. Det är jäääkligt länge...
Känns på nått sätt skönt att det är fredag. Är sjukt orolig för min mamma som numera jobbar heltid. Hon gör inget annat än jobbar. Jobbar, sover, äter. Hon har varit stressjuk förut... och jag VILL INTE att det ska gå illa igen. Hon sa själv igår att hon var gråtfärdig för att hon inte pallar mer...så jäkla orättvist! Varför har fritidspedagoger sån SUGIG lön?!! Tänk att ha hand om 50 skrikande ungar hela dagarna. Man ska underhålla dom, hålla reda på dom, klä på/av, planera, organisera... blablabla! Usch usch usch.
Känner mig helt slut i kroppen. Konstigt! Måste nog gå och vila...
Puss!
Plötslig känsla
En dag då jävlar...
En lista att övervinna
Allt väl med er ikväll? Med mig är det okej, som vanligt. Jag säger alltid att jag mår "okej". Vad menar jag med det egentligen? Att jag mår bra? Hmm. Gör jag det egentligen, eller förnekar jag att mitt liv är ett enda stort fiasko? Riktigt så illa kanske det inte är, men det känns så. Ska jag vara helt ärlig så mår jag inte alls bra. Det kan se ut så på utsidan, jag är inte så mager längre och ser kanske inte det minsta sjuk ut. Men det är jag! Som fan... när jag verkligen tänker efter så är nästan alla mina beteenden sjuka. Ska banne mig rada upp alla sjuka beteenden, som jag förhoppningsvis en vacker dag kan börja bocka av.
1. Jag räknar alla kalorier som åker ner i min mage
2. Jag tränar mestadels för att bli av med fett och bränna kalorier
3. Jag tycker illa om min kropp
4. Jag vill operera mig (fast ändå inte)
5. Äter extremt fettsnålt
6. Får ångest av för mycket kolhydrater
7. Äter aldrig godis/efterrätter utan ånger och kompensation efteråt
8. Jag mår bra när jag äter lite (psykiskt)
9. Kan ibland inte äta det jag egentligen vill
10. Planerar långt innan vad jag ska äta vid vissa tillfällen
11. Äter för lite kalorier
12. Min mens är borta
Listan kan nog göras mycket längre, men just nu kommer jag inte på fler saker. Otroligt deprimerande att se denna lista, men samtidigt väldigt nyttigt för mig. Alla dessa punkter måste jag övervinna för att börja leva igen. Det går inte att leva på detta sättet, och det vet de flesta av er också! Det är nog bara jag som måste bli påmind ungefär var 5:e minut.
Ska i alla fall äta något mer ikväll. Det har inte blivit så mycket näring till min stackars kropp idag, även ifall det känns som jag äter som en gris!
Ha en bra kväll! Kramar
Besöket
Jag träffade först min sjukgymnast. Pratade om andning och hur viktigt det är att verkligen andas ordentligt. Det är så lätt att man håller emot och spänner musklerna så att andningen blir ansträngd. Väldigt lärorikt! Jag hyperventilerar väldigt mycket. Vet inte riktigt varför, men det kan bero på stress och ångest.
Sen träffade vi då min läkare. Ni som läst min blogg ett tag vet att jag avskyr henne. Hon är GRYMT otrevlig mot min mamma! Och hon tror massa saker om mig innan hon ens frågat. T.ex "ja du som inte äter..." och så brukar hon vara riktigt otrevlig och sur mot min mamma. Men äh, skitsamma. Blodproverna såg jättebra ut! Bättre än förra gången. Så hon sa att det var väldigt positivt (och sen la hon såklart till att det kanske inte håller om jag äter mindre... DÖH?!). Sen VÄGDE jag mig. Panik panik panik. Men ingen viktuppgång här inte. No no. Bara ytterligare en nedgång... tyvärr känner man sig ju bara fetare och fetare ju mer man går ner. Det är jag ett levande bevis på.
Hon skickar en remiss till IDUN idag också. Så de kommer väl kalla mig snart hoppas jag...
Ska nog gå och göra fruktsallad med kesella nu. Favoriten!
Puss på er!
Söndagkväll
Förstår inte att jag kunde bli så deppig nu efter denna underbara sommar jag haft. Jag trodde att jag mådde bättre än jag gör. Tyvärr! Och jag trodde att jag skulle vara sjukt peppad att börja på dagvården. Men jag är helt ärligt bara rädd. Jag är rädd för allt! Maten, vikten och vad alla ska tänka om mig som redan går där. Jag är rädd för att alla ska tycka jag är ful och tjock. Jag vet att ingen bryr sig, men det känns så. Har förstått att fler än jag är rädda för att gå där, att äta all mat osv. Men ja... jag hoppas bara att allt kommer lösa sig. Att jag inte kommer få panik och vägra maten eller liknande.
Nog om det. Ska gå och vara lite social nu. Kramar till er allihopa!
Vi äter vad huvudet vill istället för vad kroppen behöver
Som sagt mår jag lite bättre idag, och ska verkligen äta bra och strunta i kalorierna och istället tänka på vad MIN KROPP behöver, och inte mitt huvud. För visst är det så? Vi ätstörda (och säkert många andra!) äter vad huvudet vill och inte kroppen. Det är så FEL!
Åt en macka med cream cheese, en skål havrefras med mjölk och en hel banan. Brukar alltid, alltid bara ta ½ banan, men nu sket jag på det och tog en hel. Och det kommer inte spela någon som helst roll när det gäller min vikt. Det är sjukt att jag kan tro att ½ banan kommer göra mig ont, och att jag får ångest av det. Jag har gått för långt! Jag fattar det oftast inte, men när jag verkligen sätter mig ner och funderar så märker jag hur långt över gränsen jag gått. Ingenting är kul längre nu när allt kretsar kring maten. Det är inte ens roligt att träffa vännerna, vilket jag sällan gör nuförtiden. Jag orkar inte vara social eller visa mig utomhus. Exakt såhär var det under min värsta period i sjukdomen. Jag fick panik av att vara ute bland folk. Det var längesen jag kände såhär sist, att jag bara vill vara för mig själv. Och de som förstår mig går också bra att umgås med, de jag kan prata med på riktigt. Öppna mig för.
Jag satt precis och kollade igenom "vår kokbok" och blev lite inspirerad. Vet ni vad jag ska äta imorgon till frukost? Mannagrynsgröt!! Om vi nu har det hemma. Men guud vad sugen jag blev på det. Det var min favorit när jag var liten. Har ätit det EN gång under alla dessa år jag varit sjuk. Har fått för mig att det är onyttigt. Man läser ju så mycket SKIT i veckotidningarna att det är sjukt. Det enda argumentet de har mot mannagrynsgröt är att det inte är lika mycket fibrer och därför blir man inte lika mätt på det som med t.ex havregrynsgröt. Men so what? Man blir inte fetare av den goda gröten bara för där är mindre fibrer. Man kan väl för sjutton lägga till en frukt då, så får man i sig fibrerna ändå!
Alla jävla nojjor vill jag ha bort. Jag vill inte enbart äta sallader till lunch och frukt till mellanmål. Jag är TRÖTT på det. Jag älskar sallader och frukt, men inte VARJE dag! Jag vill kunna äta annat än det!
Tack för alla era kommentarer och all pepp. Ni ANAR inte vad glad jag blir när jag sätter mig vid datorn varje gång. Så TACK!!
Stor kram!
Varför kan jag aldrig förstå?!
Jag vill inte gå där, samtidigt som jag vill. Jag är rädd för att gå där, men vill samtidigt inte bli utslängd. Jag har ätit riktigt skitdåligt idag. Det känns som jag ätit massor, men det är mest sallad och frukt! Visst, lite kräftstjärtar hit och quorn dit. Men det ÖVERLEVER man inte på! Jag äter så galet fettsnålt emellanåt. Nästan så jag är rädd för att min kropp ska sluta fungera. Vissa dagar äter jag bra med fett... men det ska vara så VARJE dag! Inte 2 gånger i veckan.
Har så ont i min rygg nu. Den stramar. Jag vet att jag inte är så sjukligt smal längre, men just ryggen är fortfarande benig. Jag hatar den, för det gör så ont, och då påminns jag hur FUL den är. Ibland kan jag inte ens luta mig mot en stol utan att få blåmärken över revbenen och ryggraden.
Jag är sjuk... så jävla sjuk.
Spegel, spegel
Det känns fantastiskt att vara hyfsat bekväm i min kropp, att kunna äta lite mer än förut och verkligen njuta och tycka att mat är gott. För det gör jag verkligen! Jag njuter av måltiderna, tuggar ordentligt, smakar på maten och blir behagligt mätt. Vet ni hur skönt det är att återfå kontrollen över sitt liv? Den riktiga kontrollen!
Var bara tvungen att skriva ner detta. För just nu känner jag hopp om mitt liv. För stunden svävar jag på små rosa moln.
Att äta
Igår när jag kom hem från festivalen åt jag faktiskt en macka, en frukt och en kopp te innan jag gick och la mig. Det tog emot, men jag var hungrig och det hade gått flera timmar sen jag åt sist. Såklart jag ska äta då! Kroppen sa ju ifrån. Den bad mig fylla på med energi så den orkar leva tills nästa gång jag äter.
Det är så konstigt, för att äta, det borde vara lika självklart som att gå på toaletten. När jag är kissnödig går jag ju på toaletten, men när jag är hungrig......?
Matscheman
Jag vet att väldigt många som läser min blogg är sjuka, och ibland får jag frågan om jag har matscheman att dela med mig av. Ja det har jag!! Och om någon skulle vara intresserad så är det bara att mejla - [email protected]
Skriv om det ska vara ett schema för viktuppgång, nedgång (bara för överviktiga, så det är inga bantningsdieter eller så, en normalviktig står förmodligen still på ett sånt schema) eller stå still.
Hade faktiskt själv velat ha ett nytt som är gjort för mina behov och vad jag tycker om att äta. Det kanske jag får på idun om jag börjar där? Maybe...
Söndag 17 augusti
Någon frågade hur det kommer sig att jag plöstligt fått all denna ångest. Den har legat där hela tiden egentligen, men jag har stött undan den lite grann. Jag har inte riktigt "försökt" bli frisk förrän nu, och då kommer alla känslor fram som jag inte kan skjuta undan. Jag försöker öka min mat, jag läser mina böcker t.ex "ät allt" och "mattillåtet" som jag läst innan men "glömt bort" lite. Jag följer råden i böckerna, och det känns otroligt bra. Det skrivs mycket om att man ska tugga ordentligt, och det funkar. Man blir behagligt mätt, man slipper obehagliga överraskningar, och man blir lagom hungrig till nästa måltid.
Jag försöker strunta i kalorierna, och jag försöker leva med att min kropp förändrats. Jag är inte längre väldigt, väldigt underviktig, och det är jag stolt över. Jag ser faktiskt rätt bra ut ibland. Men ofta känner jag att allt väller över, att jag har för mycket runt magen och har dubbelhaka. Men det är just också bara KÄNSLOR, och ingen verklighet. För när jag ser på andra så är jag inte ett dugg tjock eller ful. Jag duger faktiskt.
Idag åt jag en skål flingor med havremjölk och banan + en fralla med hummus / kantarellost och gurka. Försöker verkligen äta sån mat jag är sugen på, och inte den maten jag är trygg med. Denna veckan har jag bl.a ätit hemmagjorda köttbullar med gräddsås, kyckling med potatissallad (sån i creme fraiche ni vet) och igår åt vi lax i ugn med potatissallad (en vanlig sallad med potatis, typ soltorkade tomater, gurka, tomat, olivolja och vinäger) och hembakat bröd. Mums säger jag bara! Det finns så mycket gott. Och det känns SÅ skönt att KUNNA äta av fler livsmedel.
Sköt om er sålänge. Puss!!
Jag vill ju! Men går det...?
Ibland tror jag att jag är mentalt sjuk. Rubbad. Slagen i huvudet eller liknande. Vad är det som är så förbannat svårt?! Jag har ju bestämt mig. Jag vill bli frisk. Ändå går jag här och nojjar med maten och tränar även fast jag inte vill. Kan man bli frisk när man håller på såhär? Hur gör man för att ge allt? Jag är ju helt bestämd och helt säker på att jag vill bli frisk. Jag är så trött på detta att jag håller på att kräkas...!
Kan det vara så att jag är ett "hopplöst fall"? Det kommer ni skriva att jag inte är, för ni ser mig genom era ögon och inte mina. Men jag känner mig som ett hopplöst fall som aldrig, aldrig kommer bli fri från detta fängelse...
Misslyckats...
Jag vill en gång för alla bli av med mina sjuka tankar och mina kontrollbehov. Det är så tröttsamt att räkna kalorier och må dåligt. Jag orkar inte mer... jag orkar inte oroa mig över min kropp, känna mig fet eller hata mina skavanker. Det gör mitt liv så otroligt tråkigt och det känns inte värt att leva såhär i 50 år till. Fy sjutton säger jag bara. Jag har varit sjuk i ca 6-7 år, tänk 50 år till!!! Aldrig. Aldrig!!
Har märkt nu den senaste veckan att jag minskat på maten. Jag är helt säker på att det är pressen jag känner inför jobb och att jag är rädd att tappa den riktiga kontrollen. Jag äter, men maten smakar ingenting. Jag hoppar över lunchen ibland, äter en macka istället, och som idag... inget kvällsmål.
Imorgon ska jag prata med min chef om hur vi ska göra. Jag ska berätta hur läget är och att jag måste gå denna behandlingen för att någonsin bli frisk. Jag vet inte om jag ska sjukskriva mig eller hur det ska gå till... jag vet ju inte ens om jag vill jobba där mer. Får helt enkelt se vad han säger... orkar inte tänka på det. Får panik! Kan sitta och stirra skitlänge och bara ha panik över mitt liv. Panikångest. Känslan av att ha misslyckats... misslyckats bli frisk och misslyckats med jobbet.
Hoppas jag mår bättre imorgon... och hoppas NI mår bra! Nu ska jag nog sova... eller kanske läsa lite i "Mattillåtet"? Jag behöver inspiration till ett nytt liv...!
Pratat med mamma
Jag ska satsa på mig själv. Läka, vila och bli en stark person. Sen ska jag banne mig kasta mig ut i livet och göra allt jag så länge drömt om!
Någon som kanske gått/går på Idun i Malmö, eller någon annan dagvård? Berätta gärna! Vad är det för slags mat? Äter alla lika stora portioner? Vad gör man om dagarna? Väger dom en? Får man träna om man sköter maten? Måste man äta allt på tallriken, även ifall man är mätt på riktigt?
Kramar <3