Frågorna är många och svaren få.
Ikväll ska jag försöka koppla bort dessa känslor. Jag vet också att det bara är just känslor. Jobbiga, men hanterbara. Get over it liksom. Det finns människor som har det värre än jag. Mycket värre...
Tv nu. Puss!
Jag har svaret på en fråga. Du kommer att gå upp i vikt för de har BMI 20 som "mål" på Idun, det är bara till att get used to it. :)
Ses på måndag ;)
Anna: Det vet jag. Är inte heller rädd för bmi 20 eftersom jag är så pass nära. Jag menar mer. Att vikten går upp upp upp. Ja du vet.
Det gör vi :)
Gud vad jag känner igen mig! Har själv haft ätstörningar pga att jag velat fram och tillbaka om hur jag vill att min kropp ska se ut! Är elitgymnast så jag är väldigt liten och smal i kroppen redan, men tycker ibland att jag är för muskulös. Ibland vill jag helst vara slank och "vanligt smal". Jag borde verkligen inte klaga på min kropp, men jag kan inte ro för att få dom tankarna som jag har. Men ibland så inser jag att jag inte kan ända på så mkt när jag tränat sen jag var liten och byggt upp kroppen efter träningen!
Precis så som du skriver, att det finns de som har det mycket värre. EXAKT så brukar jag också tänka, säga eller skriva. På samma gång som jag får skuldkänlor när jag klagar (det är då jag säger till mig själv att det finns de som har det värre), så måste man ändå ibland få känna efter hur man känner och få uttrycka det. Jag har följt din blogg väldigt länge, dina up-and-downs. Jag tycker du är en stark människa som är modig. Du är en förebild för mig när det gäller sjukdomen. Har själv fått diagnosen Anorexia. Idag är jag lite som du, äter (kanske inte tillräckligt) och kämpar. Ville bara säga att din kämparglöd som lyser igenom ibland smittar av sig. Tack Cornelia! :)
Förstår alla tankar och att det kanske känns lika "panikartat", så skulle jag nog känna det. Men du vet ju själv att du har en ganska så bra vikt nu och eftersom du tränar så handlar det ju inte om att du kommer gå upp fettvikt. Jag är helt säker på att de få extra kilona då får kommer vara jättefina, den största skillnaden kommer nog vara hur du mår.
Ska bli spännande att höra hur det går för dig, jag är säker på att du kommer ta dig ur det här. Frågan är egentligen bara när. Visst vore det skönt att slippa alla dumma tankar i Thailand?
Ta hand om dig nu, kramar i massor! Sov så gott
Om du gillar pannkakor så har jag ett recept i min blogg som var underbart gott. Ifall du blir sugen någon dag. Var rädd om dig!
det är superskrämmande att börja på dagvården, men ack så härligt att veta att nu äntligen ska man bli frisk!!=)
Håller på dig tjejen, vet att både du och jag kommer klara detta!!=)
Det var jag också rädd för men sen när man väl är där så är det som alla sagt till mig redan innan: kroppen vet när den ska stanna och gör det. Men fasen, man tror ju bara inte på det förrän man är där själv bara haha! Våga lita på din kropp, den fixar det förbaskat bra själv trots allt. :)
KRAM
Det kommer bli bra Cornelia, även om det är jobbigt i början. Du är en supersöt och trevlig tjej ju, varför skulle du bli utanför!? Det är, precis som du säger, bara känslor, och det är bra att du själv förstår det också :) Allt kommer att lösa sig! Kramar
du är utvald. Kolla min blogg.
Kram