Idun idun idun
Jaja, bara att bita ihop och göra uppgifterna tills nästa gång. Bl.a ska jag planera in 3 "förbjudna" livsmedel i mitt matschema. Denna gången har jag nötter, vitt bröd och juice. Det lättaste av det svåra. Tydligen ska jag äta choklad också tills nästa samtal...
Alltså ÅH. Ibland vill jag bara gråta. Jag vill ha mer hjälp, men samtidigt sätter hon större krav på mig hela tiden... jag kämpar verkligen... jag gör det. Hade ju förfan lika bra kunnat lägga mig ner här på golvet och svälta ihjäl. Men det gör jag inte, för jag vill leva och må bra. Jag gör så gott jag kan... även ifall ingen verkar se det.
Blablabla. Nu kommer jag väl få några spydiga kommentarer om hur lite jag kämpar och hur kass jag är.
Ibland kanske Idun stjälper mer än hjälper?! Vet ingenting längre.
Gumman jag tycker du är jätteduktig och jag vet att du kämpar på, skit i vad alla andra säger och lyssna på dig själv! Samtidigt så måste du förstå att alla de här målen som de sätter upp är för att hjälpa oss - jag vet att du vet det men jag vet också hur svårt det är att ta till sig. Om du nu ska äta choklad så har jag ett tips, har du ätit någon choklad eller något gott sedan du började kämpa för att bli frisk? Och har du blivit tjock av de goda saker du ätit än så länge? NEJ! Det är ett bevis på att man inte blir en fetknopp bara för att man unnar sig goda saker någon eller några gånger i veckan. Man ska självklart inte leva på endast choklad men du vet lika väl som jag vad som gör en person tjock och choklad, juice osv är inte det ;) Jag vet att det är lätt för mig att sitta och skriva allt det här bakom min dator långt bort i Sthlm men jag är med dig och ät den där chokladen ikväll för min skull :) Visa mig att jag inte är ensam utan vi gör det tillsammans, då ska jag äta middag idag för din skull :) Ta en sak i taget och stressa inte!
Trevlig helg, kram tjejen och glöm inte att du är jätteduktig!
Ibland är det väldigt jobbigt o frustrerande att man inte får den hjälpen som man själv känner att man behöver.. jag vet, jag är i den sitsen.. tråkigt men sant.. det känns inte heller rätt att man ska behöva "gå ner" sig mer för att man ska synas o höras.. tyvärr verkar vården funka så idag.. iaf det som jag har fått erfar.. jag tycker iaf att du klarar det jätte bra o du skriver himla bra.. kram på dig//Lena
Cornelia!
Du kommer klara det här, I've done it!
Fan, du måste leva livet! Vad är en liten choklad bit liksom? Försök vidga perspektivet varje gång du fastnar i en sån tanke.
Jag har levt "nyttigt" och "rätt" så många år nu tills jag tillslut fick anorexia. Nu har jag återhämtat mig och bestämt mig. Jag vill leva och njuta! Jag äter sådant som jag ansåg var farligt förut, vitt bröd, choklad ja sånt som du kämpar med. Det går och du kommer klara det, tänk bara på vad du vill åstakomma och att detta är vägen dit. :)
Jag tror på dig tjejen! Ta hand om DIG
Förstår att det känns jobbigt. Nu vet ju inte jag anledningen till att du slutade på det stället du var från början, men det kanske är dags att gå tillbaka till det i stället. Verkar som du tycker det är så mkt bättre än Idun!
Keep on fighting och självklart kommer du käka vitt bröd, nötter och juice tills nästa gång!
Nej, nej du kämpar ju på jättebra :) Men har du tänkt på att du tillslut måste göra alla de där utmaningarna för att bli frisk? Även om du tycker att det är som en bestraffnig är det ju saker som du måste göra. Så varför inte göra så många som möjligt så snabbt som möjligt så har du det avklarat! För jag tror inte att det går att slippa ångesten på något sätt. Du kan ju testa att gå emot sjukdomen HELT, men bara för en dag. Ät precis så många kalorier som din kropp egentligen behöver och ät "förbjudna" saker. En liten dag kommer ju inte att göra någon skillnad! Hoppas du lyssnar på mig.
Och jag tycker verkligen att du är duktig som har gjort så mycket alldeles själv. Det är ju inte bara maten som räknas utan också hur man mår i själen. Och det verkar som att du mår rätt bra nu jämfört med två år sen :D
Ha en skön kväll <3
Du söker hjälp och du gör inte ens uppgifterna? .....
jag är mållös
Jag tycker verkligen att du kämpar bra, och hoppas därför VERKLIGEN att du inte tar illa upp nu, för jag menar inget fel med det jag ska skriva.
Jag har följt din blogg läänge, och har funderat lite. När du började på dagvård, lade du av lika fort, eftersom du tyckte att det var med nedtryckande än hjälpande - vilket jag tror att jag också skulle ha tyckt.
Nu när du går på Idun, får du lite samma tankar. Det enda jag vill är att du ska fundera lite, kanske, kanske, finns det en del i dig, som du inte är medveten om, som lurar dig att tänka att all hjälp bara stjälper? Det här med att äta förbjudna saker är visserligen skitjobbigt, men samtidigt måste du ju göra det för att bli frisk. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det skulle stjälpa dig att äta lite nötter, juice och vitt bröd, samt en ruta choklad till nästa gång, även om det känns så just för stunden!
Tänk, när du kommer dit på fredag och har klarat alla de där utmaningarna, vad stolt du kan vara då ! Jag menar, då har du ju verkligen gjort ett framsteg i att du vågar trotsa den där barriären.
Time-outen som de pratar om, är ju faktiskt för att sätta lite press på dig, något jag faktiskt tror är nödvändigt, de är där för att hjälpa dig!
Ta hand om dig, och som sagt hoppas att du inte tolkar detta på fel sätt.
Puss<3
kan du inte skriva om dennism.se
hans diet är STÖRD.
Emma: Och varför är du det? Bry dig inte om du inte har något bra att skriva. Tjing
Amandah: Jag menar inte att maten stjälper mig. Jag menar att "hjälpen" jag får från Idun kanske inte är det jag behöver? Mamma t.ex tycker det är helt sjukt att jag måste sitta och skriva ner exakt vad jag äter varje dag. Det har blivit ytterligare ett kontrollbehov, och det ger ångest!
Pressen hjälper mig inte. Jag får inte mer hjälp (vilket jag behöver, 2 samtal i veckan var vad jag vad om) och det har fått mitt glöd att avta. Jag känner att jag inte blir tagen på allvar..
Nädå, jag vet att du vill väl! PUSS! <3
Hej Cornelia!
Har läst din blogg ett bra tag nu.
Du är duktig som kämpar på, men du kanske ska sluta att haka upp dig på att du inte tycker att du inte får tillräckligt med hjälp. Men du får hjälp, men det är du som slarvar med uppgifterna som de ger dig. Om du visar att du gör dem och även att du vill. För det räcker inte med att skriva här i bloggen även om det är bra för din del. Man måste även göra det fysiskt, för det kommer aldrig bli någon annan som kommer att göra det åt dig.
Ta istället emot den hjälp du faktiskt får, många är nog avundsjuka på den hjälpa du får och inte dem.
Detta skriver jag inte för att vara elak, utan bara för att du kanske ska ta och titta och se från en annan vinkel.
Jag vet hur det är att må dåligt, riktigt dåligt. Jag själv mådde så dåligt att jag tillslut inte kunde prata och föra en konversation, jag kunde inte sitta rakt, inte tänka m.m.
Kämpa vidare och visa dem att du verkligen vill, för de tröttnar säkert också på att hjälpa om man inte sköter de läxor man får och som är till för att hjälpa dig en bit på traven.
Glöm inte bort att den största biten ligger tyvärr på dina axlar, sen finns det personer som kan hjälpa en bit, sen en annan bit hjälper en närstående, men som sagt är den största och jobbigaste biten upp till dig.
Ta inte illa upp. Inget är illa menat. I promise!
Lycka till, om du undrar något över det jag skrivit eller tagit illa vid dig så är det bara att skicka ett mail så kan jag förklara.
E: Tack! Jag ska verkligen bättra mig med uppgifterna. Jag har väl slarvat med dom för att jag känt mig oförstådd och så... ingen ursäkt, de är ju till för att hjälpa mig!
Kram
Du!
Tycker de är dåligt av dom att dom inte kan lyssna på dej när du själv säger att du behöver & vill ha mer hjälp!!! De är helt sjukt enligt mej, dom borde verkligen ta dej på allvar. Och läste en kommentar där, du skrev att matdagboken ger dej mer ångest, de kan jag tänka mej. Så skulle de vara för mej också, att tänka vad man ätit under en hel dag? Nej usch, hjälp jag får ångest bara jag pratar om de! Jag förstår att de är jobbigt för dej! Men du kämpar på så himlans bra, du är en blogg ja verkligen kan läsa när de handlar om äs (även fast ja läser allt du skriver alltså) för du peppar mej verkligen & du peppar mej åt de bra hållet! Du triggar mej absolut inte nerråt, utan jag får alltid positiva kickar av att kika in här, även om inte du mår bra skriver du alltid något positivt som man kan ta med sej! Funderade lite, du tycker inte hjälpen du får är tillräcklig och de kan jag verkligen förstå, skulle inte jag heller tycka om jag fick den hjälpen (men nu är ju inte vi i samma situation precis). Vi har ju kommit olika långt osv.. men ändå.
De finns inget annat ställe du skulle kunna få mer hjälp ifrån? För du visar ju verkligen att du VILL ha mer hjälp DU VILL bli frisk!!!
Jag är säker på att du en dag kommer va helt fri från ätstörningen, din vilja kommer inte ge sej förrens den har segrat! KÄÄÄMPA PÅ FINA CORNELIA! Thailand väntar, världens underbaraste land till världens bäste kämpe :)
Där har du ett pris påvägen, på den långa resan till friskheten!
Tänker på dej <3
Jag tycker att du kämpar så bra och jag tror verkligen att du kommer klara det här!
Men jag blir så arg när jag läser vad du får för behandling, att de enbart fokuserar på maten. Jag har varit med om samma sak när jag blev tvångsinlagd för min anorexi. Där var det fasta mattider och bestämda mängder mat som gällde och det enda viktiga för dem var att man gick upp till en viss vikt. När jag kom ut därifrån gick jag ner lika fort igen och var ännu mer fixerad vid mat och vikt än jag varit tidigare. Nu sitter jag här åtta år senare och är fortfarande fast i detta. Jag tror inte att jag någonsin kommer att bli frisk längre för att gå upp i vikt ger mig så mycket ångest att jag tror jag skulle ta livet av mig innan dess.
Vad jag menar är att det finns ju en anledning till att man börjar svälta sig själv och att de borde fokusera på detta i stället. I mitt fall berodde det delvis på min dåliga självkänsla och osäkerhet. Jag har så länge jag kan minnas tyckt illa om mig själv och aldrig blivit nöjd med vad jag presterat utan alltid känt mig misslyckad. Försök att förklara detta för dem för man blir inte frisk för att man kan äta vissa livsmedel eller når en viss vikt. Tankarna och ångesten kommer finnas där ändå. Jag hoppas verkligen att du blir frisk och slipper plågas av tankar på mat, kalorier, vikt och motion.
Jag önskar dig all lycka!
Johanna: Gud ja så rätt du har... all fokus är verkligen på maten! Och det är kanske därför jag inte kommer nånstans? Såklart man ska kunna äta och det är jätteviktigt, men som du säger, tar man inte itu med den grundläggande anledningen kommer man svälta ner sig igen och igen...
Tack! KRAM!
hejhej !
först vill jag säga att du kämpar så otroligt mycket. och det är ett STEG att du ens tar dig till Idun, och dom idioterna inte ger dig den hjälpen som DU har bett om, det är helt otroligt när man ber om hjälp så får man inte, men när man inte ber om de så får man, hel sjukt.
men vem vet vad dom har för behandling.
du måste iaf fortsätta kämpa i den riktning du orkar. jag vet att du kommer klara det.
kraaam ! ha en fin kväll för det är du värd !
Jag tycker att det är skitdåligt av dem på idun!
Fast din behandlare kanske ser en inre styrka inom dig?
Kram
Jag förstår vad du menar, och kan verkligen tänka mig in i din situation, eftersom jag själv befinner mig i en liknande.
Du är duktig, och VERKLIGEN värd att få må bra!
Sidan du skickade var skitbra :) Jag hittade också hotellet..nu är det inte många dagar kvar tills vi ska åka! Vi ses kanske imorgon om du kommer in till stan!
Gumman, det gör verkligen ont i mej att läsa hur du har det. Jag har mejlat dej igen, om behandlingen som jag skrev som ÄGER så sjukt mycket! Hur jobbigt det än är, får jag hjälp varje jävla dag. Vill att du också ska ha den möjligheten ;P Kram
Ok, jag har full förståelse för hur det är att känna sig frustrerad och att människor inte förstår. Och hur det känns att vara upprörd för någon annans skull som man tycker om och bryr sig om....men snälla, sluta gnälla på Idun bara för att de inte stryker dig medhårs! Det finns alltid 2 sidor av samma mynt...Och de som kommenterar och ev INTE har erfarenhet av Idun och deras behandling...Lägg ner gnället för ni vet inte vad ni pratar om!. Morr! Cornelia, jag vet att detta är din blogg och jag respekterar det, men man måste ju få lov att säga vad man tycker, oavsett om du håller med eller inte. Tack för ordet.
Cilia: Va? Jag har väl aldrig sagt att någon inte får skriva vad de själva tycker? Men jag brukar påminna att kommentarer som "jävla anorexibarn" och annat inte uppskattas. Det är jävligt stor skillnad!
Du får aldrig glömma hur bra du är, & hur långt du har kommit! Glöm aldrig att det här är DIG det handlar om! DITT LIV! Du gör det så bra, & försök att strunta i de tanklösa, barnsliga kommentarerna, så gott de går! För du är inte ens värd att snudda vid dessa kommentarer, du ska inte ta in dem! Det är bara snack! Snack från personer som är avundsjuka för att du är du & för att du har kommit så långt som du gjort!!!
Du är en enorm inspirationskälla för oss alla!:)
Massa varma kramar från Dalarna till Skåne!
Fina Cornelia.
Du kämpar, det vet jag. Alla har svackor. Jag med..Jag vet allt för väl hur det är att inte få den hjälp man behöver. Herregud, jag har legat inne i 1/2 år skall du klara mig själv iprincip.
Det funkar inte så.
Du har en lång väg kvar. Men bara du vill så klarar du det, någon gång.l
