Ångestklumpar
Jag förstår inte varför jag inte får ner ångestklumparna genom min mun, när jag i ena stunden är rädd för att dö. Att hjärtat ska stanna. Blodet som slutar pumpas från mitt hjärta. Att min kropp ska sluta fungera. Att benen som bär mig inte orkar längre. Jag vill ha en fungerande kropp och jag vill vara en fungerande människa. Ändå kan jag inte ge det den behöver. Näring. Mat. Jag skäms när jag äter. Jag känner mig inte förtjänt av den. Men är det så det ska vara? Ska man behöva förtjäna något som är livsviktigt?
Någon som känner igen sig i mina tankar? Hur gör man för att orka fortsätta? Att fortsätta vakna varje morgon och kämpa på nytt... (jag har bara en dålig dag, då blir jag känslosam och skriver ganska djupt. låter nog värre än det är)
Det du skriver - de hade lika bra kunnat komma ifrån mig .
ja du , den frågan ställer jag mig själv varjedag , de handlar väl om att dagligen försöka intala sig de sakerna att det är normalt att äta , att alla gör det & hoppas en dag att det blir normalt för en själv med .
Tänker på dig <3
Alltså... Cornelia, du kan inte fortsätta som du gör. Sök hjälp. Riktig hjälp. Behandling. Inte bara samtal på idun. Herregud, du är tjugo år, du måste börja leva snart!
Tänker på dig. Sluta blunda för verkligheten. Tillåt andra att ta kontrollen som du håller så hårt i. Innerst inne vet du vad som är du och vad som är din ätstörning. Kram!
Åh du <3 Jag fattar precis vad du snackar om! men vet inte vad jag ska säga då ja e så nere själv just nu men.. du fixar de Cornelia! + att jag är ju yngre än dej, så jag "behöver" ju inte ta hand om mej själv.. de e folk som säger till när de gått för lånt (men ändå fattar ja inge) Du är stark, snart får du en välförtjänt semester, kanske till och med från ätstörningen? Iaf lite semester ifrån den! De e du sååååå värd! <3 Jag hejjar på dej hur mkt som helst!
Åh du är inte alls ensam om att känna så. känner igen mig det mesta av din blogg.
men ta en dag i taget,en minut,en sekund..
tänk på din kommande resa.. hur underbart det kommer vara att ligga framför stranden..
hoppas inerligt att du får den hjälp du behöver& vill ha.. du är värd det..
imorgon är det en ny dag,ännu en dag som du måste kämpa för.. kram !
Jag tar hjälp, jag går hos en underbar kurator och har fantastiska vänner. Men ibland hjälper inte det, för det känns som om allt är utom hopp.
Jag vet hur du känner.
Ibland vaknar man och allt jag önskar är att den dagen skall ta slut så att jag kan se om det känns bättre nästa dag.
Jag försöker jobba med rutiner och små uppdrag. Det funkar inte alltid, men när det gör det blir jag glad. Och det känns alltid lite bättre när jag är bland andra människor.
Känner du för att prata någon dag vet du att det bara är att höra av dig (jag går för det mesta bara hemma och skräpar).
I know the feeling =(
kramar <3
Cornelia, du sätter ord på mina tankar. Jag är övertygad om att fler känner igen sig.
Modigt av dig att våga skriva även när det går dåligt.
Jadu cornelia... Försök kolla på tv eller läs en tidning när du äter så tänker du inte lika mycket på vad du stoppar i dig, då kanske du inte får sån panik ångest över vad du ätit, det brukar funka för mig iallafall... Jag brukar resonera såhära, om jag inte äter får jag ångest för då blir ens humör fucked up och då vill ingen vara i närheten av en, och när man äter så får man själv ångest men då är ens humör ändå bra utan att ens ångest lyser igenom till 100%.. För mig är det bara så kallade onyttigheter/ godis,kakor,chips, snabbmat ja i den stilen som ger mig ångest ), sen kontrollbehovet av att se till att den maten man äter är fettsnål. Men det går att träna bort. Vi får helt enkelt kämpa alla som är fast i den sjuka sjukdommen.. Men titta dig i spegeln var morgon och intala dig hur söt,smal,vacker,trevlig tjej du är, du ska se det hjälper :-) Oj, det blev ganska mycket i detta inlägget, men eftersom jag följt din blogg ända sen UM.se så är det inte så lätt att bara blunda utan man vill gärna kunna hjälpa till med både ord och tankar. Är lite avis på dig som far till Thailand nu om 2 veckor. Själv reser man till grekland ( skopelos) 17 agusti men det e ju så långt kvar till agusti.. Men drömma kan man =) HOppas du får det helt underbart i thailand. Du får ha en bra dag! Massor av styrke kramar
Jag känner igen mig i det du skriver, men vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Blir så ledsen när jag läser hur dåligt du mår. Kan du inte få mer hjälp? Det verkar inte som Idun ger dig vad du behöver? Önskar dig alla styrkekramar <3
hoppas du mår bättre idag! kram
jag började med medicin, och sedan slapp jag både ångest och depressioner. Med ett litet piller...
stor styrkekram från mig. Det kommer att gå över och bli helt underbart bra!
