Torsdag 11 september
Mamma blev alldeles stirrig och sa att det omöjligt kunde vara en olycka. Hon sa hela tiden "neej, detta kan inte vara sant, vad händer?!" Plötsligt börjar folk skrika i tv:n och ett ANDRA flygplan krashar in i det andra tornet. Då blev jag rädd. Riktigt rädd! Där satt mamma och jag och såg ett andra flygplan krasha med hundratalt människor ombord, LIVE! Sen satt vi klistrade framför tv:n resten av dagen. Alla var chockade och vår telefon ringde hela tiden. "Har ni sett?!!"
Förresten så har min pappa varit uppe ett av tornet en gång. Så jag har foton där uppeifrån! Det är RIKTIGT högt... förstår inte hur folk vågade hoppa, men kanske hellre det än värmen från elden...
Jag var 12 år då. Jag vet inte varför, men jag blev helt besatt av hela händelsen. Lite traumatiserad (stavning?).
Vad gjorde ni den dagen? Hur fick ni reda på det?
Förövrigt mår jag ganska bra idag, tror jag! Har lite huvudvärk och är jättetrött, men jag överlever. Ska göra en god soppa till lunch idag, som jag tänkte lägga upp bild och recept på!
Sköt om er! Kramar

jag kommer ihåg att jag skulle ha mitt första utvecklingssamtal på högstadiet, och att jag var jättenervös. mamma kom och hämtade mig innan och sa typ "det är nån klant som råkat köra in i en skyskrapa i usa". "oj vad klantigt" var min reaktion typ. när vi kom hem hade jag inte förstått hur allvarligt det var, så jag var bara sur över att sunset beach utgick :P när jag förstod sen satt jag också klistrad framför tv:n hela dagen och kvällen och grät. så hemskt!!
Usch, jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Har skrivit om hur jag fick reda på det i min blogg. Och Anna Lindh sen, fy.
KRAM PÅ DIG
Jag hade precis kommit hem från ett studiebesök i en synagoga med klassen, slog på tv:n det första jag gjorde och såg när det andra planet körde in i torn 2 live
Kommer också ihåg det precis. Var 11 år och va på fritidsgården efter skolan. Helt plöstligt börjar alla snacka om den där krashen och sätta på tv:n och jag trodde bara de va en vanlig olycka typ så störde mig på att alla snackade så mkt om den :P På kvällen skulle jag sälja jultidningar men ingen ville köpa för alla va så koncentrerade framför tv:n. Inte förrän nästa dag fattade jag helt vad som egetligen hänt. Sjukt att det gått 7 år, tiden bara rinner iväg!
jag var också ensam hemma. Skulle åka på tennis då jag slog på tv precis innan. Såg att ett plan störtat in i ett av wtc tornen.. klantigt tänte jag å åkte. När jag kom hem satt alla framför tvn å bara gapade. Jag ringde lla mina vänner o vi undrade om det skulle bli århundradets krig eller ngt. Dagen efter var alla helt annorlunda i skolan minns jag. Jag var också 12 år då. Kommer alltid minnas den dagen
Jag var på läger med min klass då. Jag hörde olyckan på radio när vi stod och lagade mat till klassen
Jag var...hu...hm.. 11 år tror jag
usch ja. det är ju idag!
Min mamma kom hem, efter att ha varit och handlat och ropade "Slå på TVn, folk är helt galna". Jag satte på och sedan var jag också fast. Blev lite som dig, helt fäst. Lusläste varje artikel, såg alla program/inslag/nyheter/dokumentärer. Världen är bra konstig!
Släktingar bor där, Irmelin ringde och sa att hon satt i ett av husen i NJ city, precis på andra sidan, och sa åt oss att starta tv:n..skitläskigt!
Jag var påväg hem ifrån skolan. Pappa hämtade mig och mina kompisar. Vi satt och lyssnade på radion och så säger dom att flygplan har kraschat i WTC. Pappa blev nästan lite rädd tror jag. Jag tog det väl inte så allvarligt just vid ögonblicket. Men när jag kom hem och fick se på tv:n då kändes det väldigt hemskt och läskigt!
Va det inte 5 år sedan? Eller de kanske är jag som virrar ;) hii.
Jag hade precis vaknat och det var den morgonen jag skulle till imeln med klassen i några dagar , så såg jag det på tv, det var så jag fick reda på det.