Efterrätter
När jag var liten åt jag det med glädje och njöt av varenda bit. Minns när jag var 5-6 år och var med mina kusiner hos farmor och farfar. De har alltid ätit väldigt mycket mat, och lagade helt grymt mycket mat när vi kom dit. Först var det huvudrätt, den bestod av farmors köttbullar (som smakade som inga andra köttbullar gör... herregud så goda), potatis, gratänger, grönsaker, kött... allt möjligt. Efterrätt var för det mesta tårta... en riktigt maffig tårta. Sen blev det kakor och kaffe. Och sist ställdes godisskålen fram.
Jag saknar det... att äta med glädje. Nu äter jag med ångest och kan ibland inte ens smaka maten eftersom jag mår så dåligt av den. Och hur ändrar man ett sånt beteende? Jo man vänjer sig vid maten, smakerna och känslan!! Jag tror inte det finns något annat sätt än att utmana sig... frågan är bara hur jag ska förmå mig själv att på egen hand stoppa sötsakerna i min mun. Jag kanske ska försöka tänka tillbaka på när jag var liten? De lyckliga stunderna, och den riktiga Cornelia? Hon som älskar all mat, men som inbillat sig att hon hatar allt som har med mat att göra.
Jag kanske kan köra med varannan helg? Innerst inne vet jag ju att varannan helg inte kommer göra mig varken tjock eller mindre värd som person. Snarare friare och lyckligare. Ibland när jag ser på andra, vad dom äter. Så brukar jag tänka "varför kan inte jag äta sånt utan att vikten pekar uppåt?"... jo, för att jag är sjuk. Jag går inte upp i vikt, men i tankarna gör jag. En sak jag brukar tänka på när jag ska äta efterrätt på fest... är att ingen annan av de som sitter vid matbordet går upp 10 kg efter maten. Ingen ser tjockare ut. Ingen tycker heller att jag ser tjockare ut, mer än jag själv.
En fråga till er också. Hur ofta äter ni efterrätt eller unnar er godis osv? Ni som är/har varit sjuka i ätstörningar... hur gjorde ni för att börja äta det ni verkligen tycker om? Tvingade ni själva i er det 1 gång i veckan? Vad tänkte ni?
Jättetacksam för lite peppning! Kramar
jag äter godis i snitt 2ggr i veckan. alltså fredag och lördag. men är det kalas mitt i veckan blir det då också ju och ibland även glass också i veckan. Ibland blir dte helt enkelt oftare. fast försöker hålla det till 2 ggr i veckan
jag tillät mig att tycka om det, eftersom jag vet att jag är en godisgris. jag hade tryckt bort de känslorna. man måste våga prova och sen hålla fast vid det!
jag har ännu väldigt svårt med alla kakor, tårtor, kanelbullor och alla bakverk med jäst i - jag tror att magen börjar svälla mycket av det på mig fast andras inte gör det :/ glass är faktiskt en av de efterrätterna jag har lättast för, det smälter i munnen och känns inte lika hemskt - jag tror det beror på att jag är rädd för kolhydrater (jag äter nästan aldrig bröd, potatis, ris och pasta) och då är glass lättare än t.ex. kanelbulla. du måste bara bestämma dig för att bli frisk och säga högt att det är du som bestämmer och inte sjukdomen, att sjukdomen inte får begränsa ditt liv. om du får ångest varje gång du äter så kanske du borde få medicin för det, jag får.. det hjälper faktiskt!! om du vill börja försiktigt med efterrätterna så tycker jag du kunde ta två gånger i veckan någon bärkräm eller liknande + olika smaskiga recept på veckosluten tillsammans med familj eller vänner så att du inte tänker så mycket på vad det är du äter. googla efter recept på hälsosamma efterrätter och börja med dom, jag tror du har lättare att först gå på lite lättare efterrätter som just bärkräm eller fruktsallad, men fruktsallad brukar du ju äta..? och sorbet orde inte vara så svårt, brkar du någon äta glass? pannkaka varje torsdag ;) jag vet inte, försök sätta upp mål för varje vecka vad du borde ha gjort för efterrätt - börja baka mera! :)
jag har tur som har världens uderbaraste vän som får mig att tänka på annat än mat, sen tar hon fram sånt som hon vet att jag älskar, men i små mängder och lite i taget och det hjälper, för om man kan fokusera på annat och bara få vara lycklig så känns inte ångesten riktigt lika stor då sånt man egentligen älskar kommer fram på bordet, men det är nog viktigt att börja med mindre portioner och trappa upp det, för annars kommer ångesten efterråt.. men att omringa sig med människor som ger en positiv energi och som hjälper en att må bättre med mat osv är väldigt hjälpsamt, det har det iaf varit för mig!
Du är jättestark som vill ge dig på efterrätter och som har klarat dig så här långt, jag hejar på dig! :)
jag har hela tre dagar i veckan jag unnar mig något (men ändå går jag ner i vikt!) Två dagar i veckan brukar jag tugga massa tuggummin (efter alla måltider förstås) som man köper bland lösgodiset. Min last typ, älskar dem. Sen har jag så kallad "flötlördag" med min pojkvän en dag i veckan då jag äter den mat jag gillar mest (i mitt fall kycklingsallad, massa kebabsås, pizziabröd, pizzasallad), och på kvällen unnar jag mig själv både godis, tuggummin, och bröd som jag doppar i kebabasås. Och vet du vad, det händer ingenting men däremot är jag så otroligt lycklig just i dessa stunderna. Allt känns möjligt, roligt, man orkar vara glad och social samtidigt som man märker hur underbart livet är när man tillåter sig själv att njuta av livets goda.
Precis som du säger, ge dig själv och den helvetes ätstörning en utmaning så ska du se att det inte är så farligt och att du kommer bli mycket lyckligare. Något gott att längta efter:)
En grej jag försöker köra med är att utmana mig själv med något i veckan. Kan vara allt från att äta middag med släkten, ta en bit förbjuden mat eller öka kalorimängden.
Lycka till Cornelia!
Jag är också en efterrättsmänniska. Ironiskt, eller hur? För mig var fikor ett viktigt steg. Det fick mig att börja erkänna för mig själv att jag ju är sugen, vill och kan äta kakor och sånt då och då. Dessutom är de bra, för man går tillsammans med någon, så det går liksom inte att fega ur på samma sätt. Och man tänker mindre på det jobbiga. Efterrätter ska man ju äta tillsammans, i härlig stämning och ha det trevligt tillsammans.
Kan du inte försöka en gång i veckan? Kanske försöka dra med dig familj/ vänner. Baka lite eller köp hem söta små glassar? Gör det till en kul grej med nya saker varje vecka. Se det som en dag i veckan då du utmanar anorexin. En dag i veckan då Cornelia vinner stort över sjukdomen.
Kramar
Jag försöker inte göra det på "egen hand" utan gör det hellre vid tillfällen då jag är med vänner och har riktigt roligt och ser hur allt andra njuter av efterrätten/godiset/snackset eller vad det nu kan vara. Jag tycker det är mycket lättare då, eftersom att jag ser som du sa att dom går inte upp i vikt av att äta det..och dom äter det betydligt oftare än vad jag gör.
Jag har alltid varit en människa som äter sötsaker när jag är hungrig istället för mat, jag har alltid tagit det före det viktigare så att säga. Men nu så känner jag inte alls på samma sätt att jag vill ha det, när jag blir sötsugen så ifrågasätter jag känslan. Efter att jag har ifrågasatt den så stöter jag bort den.
Jag tror att du kanske skulle tänka att "den här kakan är inte något jag måste äta, det är ingen annan som bestämmer om jag tar den eller inte, det är bara mitt val. Vill jag äta den nu så gör jag det, vill jag inte så gör jag det inte, kanske senare, kanske imorron men inte just nu." ta det försiktigt liksom och tvinga dej inte till att äta det för då blir det istället en ångestfylld sak. Du kanske också skulle prova att sammanlänka bra stunder med söta grejer. På en fest kanske, när du skrattar med dina kompisar, gör det söta till en del av stunden!
Ta hand om dej!
Hej!
Först och främst vill jag tala om för dig att du är mycket modig och stark som vill vinna över det sjuka och ge dig själv utmaningar!!
Jag har haft Anorexia sen ca 5 år tillbaka och det är det värsta som finns. Sen kanske 3 månader tillbaka äter jag sötsaker varje vecka. Det började på påskafton med en bulle i samband med min vanliga lunch. Nu är det en bulle på både lördag och söndag+den vanliga lunchen. Började också med smågodis på lördagarna men det slutade jag med då det blev för jobbigt, istället äter jag glass, det känns lättare. En glass Tex Daim (!) strut eller dumle strut efter kvällsmaten ca 3 dagar i veckan, ibland till och med 4 dagar!!! Så jag äter mycket "förbjuden" mat nu, men vikten har inte ökat något. Ska tillägga att jag äter 6 gånger per dag och normala portioner.
Så kämpa på, belöna dig med något som du gillar såsom kläder, smink när du vinner över tankarna. Jag belönar mig med lotter och hoppas på storvinsten.
Lycka till!!!
Jag æter søttsaker nær jag ær sugen på det, ibland kan det bli en gång i veckan eller mindre sællan och ibland mer.
Igår hade jag ett extremt søtsug så jag åt bara vanlig frukost och godis resten av dagen, fick så ont i magen och låg och kved mig hela kvællen.. Aldrig mer godis istællet før mat! :p
Lycka till!
Æven du førtjænar efterætt!
Gumman, du kan äta efterrätter när du är med mig hihi.. Åh, vad jag längtar tills vi åker iväg, sitter där på planet och äter naturgodiskanske, och bara lääängtar till värmen. Vi ska ha så himla roligt baby! Du vet att du kan unna dig något gott när din omgivning är annorlunda, som t.ex på kreta. Där var tiden för dyrbar för att ge tankarna utrymme att tänkas. Visst de var där såklart, det kan man ju inte komma bort från , men det var du som styrde dom och inte tvärtom. Du är värd allt älskling! Ville bara säga det!
jag tror det kan bli lättare om du, som fler skrivit, försöker ta det till en stund som "passar". eller liksom. inte för att du SKA ÄTA EN SÖTSAK. utan för att det passar just då.
du är o fikar, alla fikar.. varför skulle inte du?
det är jättevarmt och soligt ute och du ska på promenad, klart du ska ha en glass!
du har filmkväll o sitter och myser framför tv'n, kanske är det en skön lördagskväll.. varför skulle du inte äta godis? :)
Jag gjorde så att jag åt dessert när andra gjorde det och jag försökte ta lika mycket som dem. Godis var svårare, men jag började så smått med naturgodis. Sedan köpte jag "bars", som sedan byttes ut mot chokladkakor. Lösgodis är jag inte särskilt förtjust i, så det äter jag inte och det har inte med kalorier att göra.
Nu äter jag dessert 2-3 ggr/vecka och 50g choklad på lördagen.
jag är fortfarande sjuk, men för att bli frisk MÅSTE man helt enkelt ta tag i det jobbiga och fronta det. det är tyvärr (?) det enda sättet att bli frisk .. Visst det är skitjobbigt men varje gång blir det faktiskt lättare. Man kan inte heller vänta ut rätt tillfälle, eller skylla på att man inte är redo. Det kommer aldrig att komma.. Utsätter du dig inte för det kommer du aldrig att bli redo - tvärtom, det blir bara jobbigare ! Jag har inte ökat nämnvärt i vikt sedan jag införde fredagsgodis och söndagsglass plus att jag till eftermiddagsfikat eller kvällsfikat äter kaka/bulle/glass. Så jag tycker absolut att du ska införa MINST en dag i veckan du äter förbjudet. Och om du äter det förbjudna ska det vara utöver - alltså inte istället för lunch/middag/kvällsfika/mellanmål !!! då gör man ingen vinst mot sjukdomen. Alla klarar det, det tror jag verkligen och du gör det absolut. Ge det en chans - är det livet som finns bortom sjukdomen ännu jävligare, ja då vet du ju hur du ska komma tillbaka (..men jag är helt säker på att du inte vill komma dit - det kan jag intyga :) Kram :)
Nu har jag iofs inte haft någon ätstörning, eller ja.. har ätit väldigt dåligt i perioder och svultit mig själv omedvetet pga depression o så men jag har alltid ätit godis och onyttigheter för det suget har alltid varit där ändå. jag är väldigt bra på att unna mig godis och efterrätt, lite för bra skulle jag nog vilja säga till och med. åt godis igår och det blir så idag med.. inte vidare bra och det känns ju inte lika speciellt längre när man äter sånt. men jag tycker det låter som ett bra steg att införa något sånt och det behöver ju inte vara ofta, någon gång då och då bara som du själv säger.. det tror jag definitivt att du kan klara av :) . Testa iaf för då har du ju iaf försökt..
hrm.. jag har liksom inte fått nån hjälp eftersom jag knappt har erkänt för mej själv än att jag har haft en ätstörning, men jag insåg hur löjligt det var och hur mycket man egentligen kan äta utan att gå upp i vikt. Har fortfarande en bit kvar, men har kommit en lång väg med tanke på att jag gör detta helt själv. Är också väldigt nöjd att jag inte behöver plannera mitt intag av onyttiga saker utan om några kompisar ska köpa glass och jag vet att det kommer leda till att jag kanske får i mej lite mer kalorier än andra dagar så hänger jag endå med och njuter av glassen. Att kunna göra det är en stor lättnad.
Kämpa på! Det är skönt att känna att man inte är ensam! tack!
jag brukar unna mej glass (favoriten) en gång i veckan o med tiden försvann ångesten och så försöker jag ta något rejält som jag verkligen gillar,tillexempel
lyxglass som ben&jerrys eller carte dor toblerone
vaniljglass m nougatsås
härliga kulglassar på stan (oftast när jag e med kompisar)
bananasplit
eller en krääämig latte med pudrat kakao på kvällen..
Som många andra har skrivit; gör det i naturliga situationer. Ta en fika med en kompis, är dessert med familjen på fredagskvällen, ta en glass i solskenet eller lite godis framför filmen.
När jag började äta godis började jag med att "tvinga" mig till det, mest för att verka normal. Detta har enbart gjort så att jag nu förknippar det med ångest. Jag önskar att jag hade tagit det sakta men säkert och inte börjat bang bom med allt vad sötsaker heter bara för att jag "skulle".
Men som sagt, naturliga situationer, men gärna på eget intiativ. Gynna det friska Cornelia, och kom ihåg hur du var som frisk- sträva efter det!
Hej C! Jag tar efterrätt när jag känner för det. Kan inte ange exakt hur ofta det blir eftersom jag helt enkelt följer det kroppen säger till mig. Kroppen är trots allt väldigt smart och pratar med oss hela tiden. På helgen brukar jag äta chips för jag brukar bli sugen på det. Förstår att det är en utmaning för dig och jag blir glad när jag läser det du skriver - att du verkligen vill. Väldigt klokt och insiktsfullt att inse att andra inte går upp i vikt och att du heller inte gör det. Man har ju ändå en basal förbränning vilket gör att det inte spelar någon roll med något gott här och där =). Jag är frisk som en nötkärna och kan äta tills jag är proppmätt utan att få ångest. Mat är bara bra och man äter för morgondagen! Om jag förätit mig på chips kan jag dock känna att okej, det var onödigt men ändå - det är inte hela världen. Det är ju bara mat liksom. Avdramatisera när du kommer in på ångesttankar så klarar du det här! KRAM
Jag har haft anorexia i ett år nu och den första tiden åt jag ingenting. sedan nyår började jag äta godis igen och nu unnar jag mig godis på fredagar och lördagar men oftas blir det bara en dag. Om jag äter någon dessert är det ENDAST om jag blir bjuden när jag öär med kompisar, jag skulle aldrig äta de hemma eller så. då tar jag hellre fram godispåsen. i början var det tungt men jag insåg verkligen hur mkt jag saknat det och jag längtar till varje fredag för att få ta fram lite godis att tugga på..
Jag har inte mycket minne från den tiden, jag vet ju hur det är med tankar kring mat, men jag vet inte exakt hur jag blev frisk och när. Jag ökade nog bara på sakta men säkert, gav mig fan på att bli lycklig. Godis har jag alltid ätit, fick mindre ångest av godis än mat. Så jag åt aldrig mat, bara någon godisbit för att piggna till.
Jag vet att det inte är lätt, men JAG LOVAR att du blir frisk av att äta! Jag var sjuk i minst 7 år, och för att bli frisk måste du äta. Nu äter jag precis ALLT jag vill och NÄR jag vill. Mår fortfarande inte toppen, men jag ignoerar det och försöker leva vidare ändå.
Jag var också en efterrättsmänniska innan jag fick anorexi... Men nu SKA jag bli frisk så då gör jag som de friska gör; äter de efterrätt så tar jag det, om de tar godis och dricker läsk så gör jag det. Om de inte gör det gör inte jag det heller.
Jag började med det för bara några veckor sen. Innan hade jag fika- och godisalternativ för 15- och kvällsmellis på mitt matschema men vågade aldrig ta dem. Sen tänkte jag att kalori som kalori, det spelar ju ingen roll var de kommer ifrån. Så jag gjorde det svåraste jag någonsin har gjort; tog mod till mig och chansade. Min behandlare har alltid sagt att om jag inte trivs som frisk kan jag alltid gå tillbaka till att bli sjuk för jag vet ju hur man gör. Men att försöka leva som frisk är underbart, tänk då bara hur det måste vara att vara helt frisk! Jag är SÄKER på att det går och jag ska nå dit!
Nu äter jag som sagt sötsaker när andra gör det men ibland även själv om jag är sugen på det, jag försöker lyssna på kroppens signaler.
Jag håller inte med Hanna som skriver att man ska ta det utöver för annars vinner man ingenting på det för det gör man visst, man har ju vågat ta något som inte känns säkert. Och en frisk person fikar istället för mellis eller tar efterrätt istället för kvällsfika, det är normalt (så länge man känner att det inte är sjukdomen som styr!).
Jag tycker att du våga. Vet precis hur hemskt det är och det blir ingen dans på rosor på en gång när man vågar men jag har bestämt mig för att en dag kunna njuta på riktigt men så blir det inte om jag inte själv ser till att fixa det här. Hur jobbigt det än är så är det faktiskt värt det. För varje gång man gör det jobbiga blir det lättare och helt plötsligt är det ingen stor grej alls. Du klarar det om du vill!
När jag läste ditt inlägg om efterrätter kunde jag känna igen mig i det du skrev, dock har jag inte anorexi men jag äter sällan godis eller liknande eftersom det i samband med träning har hjälpt mig att förlora min övervikt. Nu har jag enligt BMI typ normalvikt, men har svårt att tillåta mig att fika eller äta godis oplanerat, jag äter sådant om jag är förberedd på det och vet att jag ska träna samma dag eller dagen efter. Som du säger går man ju knappast upp massor med kilon av lite godis men på något sätt tar det stopp ändå, rädslan för att gå upp de där kilona är för stor..
Hej, jag har anorexi sen ngt år tillbaka, och nu har har jag börjat äta lite onyttigare saker. Dock inte pga. en bra anledning, men det hör inte hit. Jag tkr att det är lättare att, till skillnad från vad de andra sagt, planera in allt onyttigt, även om det kanske inte är så bra egentligen. Jag tkr även att det är lättare om man inte är med många andra, eftersom jag mår dåligt av att äta när andra ser. Jag vet ju inte om det fungerar likadant med dig, men så är det iaf för mig! Lycka till!
