Du är inte tjock!

Jobbade över en timme idag. Är så himla seg på nått konstigt sätt. Känns inte som jag är mig själv. På jobb fråga de om jag var trött, och ja det är jag väl. Men jag känner mig mer... borta på nåt sätt. Kan knappt förklara!
En sak jag la märket till innan var att jag har ett blåmärke, längst uppe på ryggen, över en knota. Precis som att jag lutat mig och att det skurit in i skinnet. ÖÖH! Det låter så jäkla sjukt. Ibland tänker jag "varför är jag så dum i huvudet?".
Igår när min killkompis var här, frågade han om jag verkligen tycker jag är tjock. Jag sa att jag väger mindre nu än första gången vi träffades för typ 5-6 år sen. Han blev riktigt förvånad! Och ja, hade det varit någon annan än jag själv som sagt så, då hade jag också blivit chockad.
Han bad mig ställa mig upp så han kunde gissa hur mycket jag väger. Han sa 48 kg. Va? Jag sa "nej jag väger mer". Det är ju inte många kilon mer jag väger, men ändå blev jag på nått sätt förvånad att han sa ett så lågt tal. Han sa flera gånger "Cornelia, du är inte tjock!!".
Det gick in lite att andra inte ser mig som tjock... men det är svårt när jag själv ser tvärtemot. Och FAN vad dum jag känner mig när jag sitter där och säger att jag känner mig tjock, när jag VET att jag inte är det. Jag låter så sjukt korkad. Men det är ju en del av sjukdomen... och något jag verkligen måste jobba på.

Har ni varit med om liknande situationer? Liksom att någon sagt något som öppnad ögonen för er?
Berätta!

Kommentarer
Postat av: Malin

Får höra var dag av mina päron när jag säger jag är tjock när ja ska ut någonstans att jag är smal och helt perfekt, sjukt irriterande man får höra man e smal när man ser ut som ett fettberg.

2008-03-03 @ 13:15:24
URL: http://only4you.blogg.se
Postat av: Anna

Alltid när jag är på fest och dricker så får jag sånna sjuka cravings och kan äta massa popcorn samtidigt som jag säger att "fan jag är så tjock, borde inte äta det", men sen säger folk att jag ändå är smal och varför skulle dom ljuga egentligen?!

2008-03-03 @ 13:27:17
URL: http://shewantsit.blogg.se
Postat av: Marie

Var ute på stan med tjejkompis som absolut inte är stor, hon har jättefin kropp, smal men inte mager. Hon provade ett par byxor i storlek S, som satt jättesnyggt. Jag provade också byxorna, efterson de var så fina, i storlek XS. De var rejält förstora! Då fick jag upp ögon för hur jag egentligen ser ut, att det faktiskt inte är speciellt fint att vara för smal och att det är väldigt tråkigt att handla kläder när mycket inte passar för att det är för stort. Samtidigt är det nyttigt att upptäcka sådana saker ibland, för att bli påmind liksom.

2008-03-03 @ 13:44:18
Postat av: Anonym

händer ganska ofta såna där saker. t.ex. när jag fick reda på att min kompis, som är absolut den smalaste jag känner, inte en gnutta fett någonstans, väger 7 kg mer än mig. då blev jag chockad.
sen var det en killkompis som sa någonting om att han väger 75 kg, och att han väger minst dubbelt så mycket som mig. eh, skulle jag väga 37 kg? knappast. men det får mig att tänka till lite iallfall, för han verkade helt seriöst tro det.

2008-03-03 @ 15:27:07
Postat av: Emelie

Synd att man inte alltid kan se sig själv på samma sätt som andra gör.. men vissa saker får ibland en att vakna upp. Jag tyckte en gång att min behandlare var perfekt smal och önskade att jag också blev så smal. Förstod inte hur hon kunde påstå att jag var betydligt smalare. För att se vem som hade rätt fick jag prova hennes jeans och de såg ut som en sopsäck på mig, alldeles för stora. Det fick mig att öppna ögonen och förstå att min kroppsuppfattning var fel. Det är sjukt hur fel man kan ha..

2008-03-03 @ 16:08:41
Postat av: z

när jag var sjuk så jämförde jag mig med mina smala tjejpolare.. och även fast jag vägde mycket, mycket mindre så antog jag att det var för att dom hade mer muskler, osv... tyckte inte direkt att man kom till någon insikt, man kan alltid hitta på egna förklaringar till saker...

2008-03-03 @ 17:05:33
URL: http://zumiii.blogspot.com
Postat av: Lea

Jag har haft en ätstörning i flera år men är näst intill frisk idag. Självklart får man bakslag ibland och det kommer man nog alltid att få. Men en sak du bör tänka på att när man har en för låg vikt så funkar inte hjärnan som den ska. Den fokuserar enbart på mat men med tanke på att den inte får någon näring blir fixeringen ännu mer. Bilden du ser i spegeln är inte sann. Kan du känna igen dig i att ibland få en "flash" som åker förbi framför spegeln och säger "oj vad smal jag blivit", men den försvinner lika snabbt och du ser ditt fett på magen? För att övervinna en ätstörning måste man kämpa som tusan. Man måste våga äta tills man är mätt, våga väga vad som är normalt för just dig, fast det kan vara ett helvete. Man måste våga gå upp i vikt för att kunna lämna den bakom sig och när man väll vågat det så är det så otroligt skönt att kunna leva sitt liv utan att maten får bestämma precis allting. Jag hoppas du fixar det. Du får gärna maila om du undrar över nått. //Lea

2008-03-03 @ 17:37:19
Postat av: Salo

När jag tänekr så har jag aldrig riktigt tagit till mig när någon sagt att jag är smal?
Det bara hände en dag, just då jag var som värst i min anorexi, att jag insåg att jag var smal.
Jag tyckte dock inte mina ben och lår var pinnsmala (jag är ju trotts allt päronformad) men jag såg att mina ben var smala iaf, precis som jag ville ha dom. Fast överkroppen, den var undernärd, ryggraden stack ut som på en krokodil och det visste jag attd et var inte snyggt, men jag ville itne gå upp i vikt för då skulle jag förlora mina smala ben och lår.

15 kg senare (idag, 1 och ½ år senare) så ser jag på mig själv. Jag ser att jag är väl "smal", inte modell smal, men medelmänniska smal. Altlså lite åt det mulliga hållet. Ibland så störs jag av det och ibland så bryr jag mig inte. You gotta work with what you have, helt enkelt... även om det är inte precis så du vill ha det.

2008-03-03 @ 17:51:34
URL: http://isabelsalos.blogg.se
Postat av: rosie

igår upplevde jaq en liknande situation! En killkompis som var på besök som jag senast träffade för 5 månader sen. Han sa att jag såg liten ut och frågade om jag gått ner i vikt. första gången han frågade nekade jag, andra gången så svarade jag "Njaa". Innan kvällen var slut tog han upp vikten en 3dje gång och gissade även på att jag vägde 48.5kg. Det var fruktansvärt! själv ser jag ingen skillnad alls, och jag tog inte hans upptäckt positivt utan blev bara förvirrad. Tyckte han att de såg snyggare eller hemskt ut? De i min närhet tycker jag ska väga lite mer, och jag vill ner på lägre siffror.. Kram

2008-03-03 @ 17:56:42
URL: http://rosiesconfessions.blogg.se
Postat av: J

Jag och en vän har de senaste dagarna försökt komma fram till vem som är smalast, eftersom jag tycker att hon är smalare än vad jag är och hon tycker jag är smalare än vad hon är. Vi kom fram till att vi ser ungefär lika smala ut, men hon väger ca 5 kilo mer, och när hon skulle gissa på hur mycket jag vägde så gissade hon fel på 20 kilo. Så nu har jag gått med på att jag nog är smalare om jag ser ut att väga 30 kilo!

2008-03-04 @ 10:23:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0