Besöket på kliniken
Just det, nu till saken. Var ju på kliniken idag som sagt. Träffade psykologen och ja, jag gillar väl inte henne så mycket. Allt jag gör och allt jag säger är "anorektiskt" tycker hon. Hon bad mig rabbla upp vad jag ätit igår och idag. Så sa jag ganska bestämt att jag hellre skriver ner det på ett papper istället för att säga det rakt ut. Så höjde hon ögonbrynen och sköt bak huvudet... ni vet som folk gör när dom tycker nåt är konstigt eller tänker "what?!!". Så sa hon "JAHA, varför det då??"... okej? Det känns bättre bara!
Så jag skrev ner det. Och nej, det var inte heller bra... för det är SÅÅÅÅ sjukt att jag kom ihåg vad jag ätit IGÅR! Alltså hallå... visst att det är sjukt om man kommer ihåg vad man åt förra måndagen till lunch... men igår! Mamma försvarade mig och sa "ja jag kommer då också ihåg vad jag åt igår".
Hon tyckte jag åt rätt bra, men för lite. Vilket jag redan vet så väl själv.
Vi snacka mest om maten och dedär... jag sa att jag kände att allt gick för långsamt, och att jag känner att jag är stark i mig själv och kan klara det mesta själv. Jag sa också att jag faktiskt vänt detta på egen hand utan deras hjälp... då blev hon lite butter, men jag bryr mig inte ett skit.
Sen trodde hon att hon skulle lära mig nåt nytt genom att berätta att vissa vitaminer är fettlösliga eller vad det heter. Det vet jag redan. Haha! Mamma bara "fråga henne vad du vill, hon vet allt". Och ja, det är sant, för jag är intresserad av kost och hälsa, ironiskt tycker nog många. Men för mig är det ett intresse. Tycker det är intressant med alla vitaminer och grejer och vad man mår bra av och vad man kan göra för underverk med kroppen bara genom att äta rätt!
Sen så kom vi in på det med vikten. Så vi gick iväg och vägde mig. Hade inte vägt mig på typ 2-3 månader. Har gått ner typ 1 kilo... och jag hade precis ätit + hade kläder på mig + att jag var toanödig... HAHA! Men ja. Jag vet att man lätt går ner när kroppen kommer igång igen, när man äter mer och dedär. "Jag har varit med om detta 100 gånger förut" sa jag... hon rynka bara på pannan.
Jag vet inte vad jag tycker om kliniken... men vi får väl se vad som händer. Tar inga beslut just nu. Det händer för mycket skit runtomkring mig så jag orkar faktiskt inte riktigt tänka på det nu. Hur som helst så har JAG börjat hjälpa mig själv nu. Och det funkar bra! Jag har självförtroendet, jag tycker om mig själv, jag är en ärlig, snäll, rolig och söt person som där inte är nåt fel på. Jag har mina brister, men utan dom är ju inte jag Cornelia! Eller hur?
Om lite drygt 1 timme börjar den serien jag tipsa om i föregående inlägg. Den ska ses av mig iaf! Skriv gärna efteråt vad ni tyckte om den...
KRAM på er!
Helt oväsentligt (egentligen, det är bara en siffra).. och känsligt, jag vet. Men ändå; hur mycket visade vågen?
kram.
en pyskolog skall väl för sjutton inte bli butter om du är stark nog att klara dej på egen hand. borde hon inte vara glad då kanske ? :O
Först vill jag bara säga tack för en jättebra blogg. Du ger mig inspiration och motivation i min kamp mot min ätstörning!
Jag tyckte programmet var sådär. Lite äcklad blev man ju av all mat som de hällde upp i rören, men det verkar som om tjejerna i alla fall fick bättre matvanor tillslut. Fast det jag stör mig på är att det lät som om den smala tjejen var frisk när hon hade gått upp 3 kilo. Jag har anorexi och även om jag ser att hon var underviktig finns det fortfarande tankar i mitt huvud som säger "om hon kan vara så smal kan väl jag också det". Jag vet som sagt att det är fel, men det är svårt när man är sjuk.
Kram <3
vill bara säja att du är en så jävla bra förebild!!!! fortsätt kämpa bara... du ska bara veta hur mycket din blogg har hjälpt mig.
hoppas du får en bra midsommar. kram
Äter du får små portioner, eller ät det med dina mellanmål du fuskar. för de bilder du lägger ut ser ju normala ut. Men du äter ju extremnyttig mat. Du måste ju upp i vikt och som du åter nu går du knappast upp i vikt. fattar inte att de inte jan ge dig ett matschema. Så du ser hur mycket du fatiskt behöver äta per dag. jättebra att du bötjat med kvällsmål men du behöber 2 mellanmål till. men sånt borde du ju få hjälp med på kliniken kan man ju tycka.
Alla har vi våra fel... det är det som gör oss personliga, precis som du skrev ;)
Jag är också väldigt smal, men har inte anorexia, även om folk kan tro det när man ser mig på stan och sådär. jag har varit smal i hela mitt liv och kommer säkerligen gå upp i vikt när jag blir äldre eller så.. jag kämpar för att gå upp i vikt för att jag tycker jag är för smal.. men det går helt enkelt inte.. :s jag äter och äter. men ingenting händer.. Jag har bara en fråga till dig, hur mycket väger du nu? hoppas att går bra och kämpa vidare! kram
