Liten update om mig
Tänkte bara skriva ner lite och berätta hur jag mår just nu. Som de flesta av er kanske vet så har jag haft anorexi sen jag gick i 8:an och jag är nu snart 20 år (blä vad gammal det låter, hihi). Vet inte hur många år det är... men för många iaf.
Jag gick ensam med tankarna i flera år (tills sommaren 2006) , och då nådde jag botten. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag kunde inte ens äta en tugga av ett äpple utan att må jättejättedåligt. Idag förstår jag knappt att jag mått så pass dåligt... men men. Iaf sommaren 2006 så berättade jag för min mamma hur allt låg till (hon hade konfronterat mig flera gånger innan jag berättade, men jag ljög och blabla... så tro inte att ingen sagt något eller brytt sig). Jag fick vänta till hösten på hjälp, och de var de jobbigaste veckorna i hela mitt liv. Jag kunde inte ens gå utomhus utan att få ett sammanbrott... fyfan.
Jag fick iaf hjälp av en sjuksköterska, en psykolog, och dietister. De hotade med inläggning flera gånger, då jag kände att jag ville ge upp... men jag har aldrig gett upp, för då hade jag inte suttit här nu.
Och hur mår jag idag då?
Jag mår bättre än på länge. Jag har fått ett jobb som jag trivs så otroligt bra med, jag kan tänka på annat än hur mycket jag stoppat i mig, hur många kalorier, vad jag ska äta sen, att jag ska bli av med kalorierna... och vet ni vilken underbar känsla det är!?!? Det är så himla befriande.
Okej. Jag kan inte påstå att tankarna aldrig finns där, för de gör de. Jag tänker alltid 5 gånger innan jag tar mat, jag ska ha koll på vad mamma stoppar i maten och massa annat. Men ändå. Jag kämpar fortfarande! Det kommer vara en evig kamp.
Så jag är tillfreds med hur livet är just nu, och jag hoppas det kommer hålla i sig. Det känns som jag har kontroll PÅ RIKTIGT över mitt liv.
2008 ska bli ett jättebra år, det har jag bestämt mig för. Jag ska leva sunt, röra på mig lagom, skratta, resa, träffa vänner och allt som tillhör livet.
Ni därute som lider av samma hemska sjukdom som jag, det finns hopp! Det finns en framtid! Kämpa på och ge aldrig, aldrig upp.
Kram!
Jag gick ensam med tankarna i flera år (tills sommaren 2006) , och då nådde jag botten. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag kunde inte ens äta en tugga av ett äpple utan att må jättejättedåligt. Idag förstår jag knappt att jag mått så pass dåligt... men men. Iaf sommaren 2006 så berättade jag för min mamma hur allt låg till (hon hade konfronterat mig flera gånger innan jag berättade, men jag ljög och blabla... så tro inte att ingen sagt något eller brytt sig). Jag fick vänta till hösten på hjälp, och de var de jobbigaste veckorna i hela mitt liv. Jag kunde inte ens gå utomhus utan att få ett sammanbrott... fyfan.
Jag fick iaf hjälp av en sjuksköterska, en psykolog, och dietister. De hotade med inläggning flera gånger, då jag kände att jag ville ge upp... men jag har aldrig gett upp, för då hade jag inte suttit här nu.
Och hur mår jag idag då?
Jag mår bättre än på länge. Jag har fått ett jobb som jag trivs så otroligt bra med, jag kan tänka på annat än hur mycket jag stoppat i mig, hur många kalorier, vad jag ska äta sen, att jag ska bli av med kalorierna... och vet ni vilken underbar känsla det är!?!? Det är så himla befriande.
Okej. Jag kan inte påstå att tankarna aldrig finns där, för de gör de. Jag tänker alltid 5 gånger innan jag tar mat, jag ska ha koll på vad mamma stoppar i maten och massa annat. Men ändå. Jag kämpar fortfarande! Det kommer vara en evig kamp.
Så jag är tillfreds med hur livet är just nu, och jag hoppas det kommer hålla i sig. Det känns som jag har kontroll PÅ RIKTIGT över mitt liv.
2008 ska bli ett jättebra år, det har jag bestämt mig för. Jag ska leva sunt, röra på mig lagom, skratta, resa, träffa vänner och allt som tillhör livet.
Ni därute som lider av samma hemska sjukdom som jag, det finns hopp! Det finns en framtid! Kämpa på och ge aldrig, aldrig upp.
Kram!
Kommentarer
Postat av: stars in heaven
Härligt att läsa att du mår bättre!
Kramar
Postat av: Therese
Jag beundrar dig som kommit så långt, som tagit dig upp och är lycklig och nöjd med livet idag! Verkligen beundransvärt!
Postat av: Mattilicious
Åh, jag är så glad för din skull! Hoppas att ditt välmående håller i sig, för jag blir så glad för din skull när du mår bra!:)
Postat av: Ellinor
jag ska också kämpa detta år mot äs. ska ha bort det ur mitt liv. fortsätt du också som du gör goding1!
Postat av: Victoria
Asså jag sitter här och ler när jag läser detta. Jag är såååå glad för dig! och hoppas att 2008 blir ditt bästa år! Du ger hopp till mig också gumman !!
Fortsätt ta hand om dig ! :)
Trackback
