Fråga!
Vem känner ni att ni kan prata om allt med?
Själv är det min mamma. Sen jag berättade om ätstörningarna har jag känt att jag kan berätta det mesta för henne. Det är sjukt viktigt att ha någon som förstår en, någon som lyssnar och stöttar en. Har ju själv gått utan att ha någon att prata med i flera år, i nästan hela mitt liv känns det som. Ända till sommaren 2006... har aldrig direkt haft nån kompis som kunnat lyssna utan att dömma, bli sur eller undvikt mig (tack och lov har jag det nu).
Mamma, uuuuutan tvekan. Oj vad jag älskar den människan. :)
Min bästa kompis... hon är som jag fast i en annan
kropp ungefär hehe..
mamma och mormor
pojkvän och mamma
Pappa är den som står mig närmast och vet allt om mig. Det är han jag pratar med när jag mår som sämst .. Min sköterska vet ju också allt ;) Sen har jag en jädrigt bra kompis som heter Kikki som också alltid finns där :) Det är verkligen skönt att ha någon att prata med ..
Min mamma.
definitift mamma. älskar henne så mycket. hon förstår mig när de gäller de mesta:)
Min pojkvän vet mest om mig, men jag kan ha svårt att prata om saker med honom ibland... Så jag har ju min bästa kompis att prata med om det är något (iofs känner jag ofta att det är svårt att prata med folk för att jag inte vill tynga ner dem.. )
min pojkvän, honom berättar jag allt för. vill att han ska veta allt, jobbigt att ha "hemligheter" för någon som man tycker om och bor ihop med.
Pojkvän, Hanna och Sandra :) Men allra mest pojkvännen
Min mamma. Hon vet allt om mig och jag pratar med henne om allt som händer i mitt liv. Utan henne skulle jag inte klara mig. Det är enormt viktigt att ha någon att prata med. Om jag inte skulle ha någon att prata av mig till, skulle jag förmodligen må jättedåligt!
För mej är det nog mest min syrra och min bästa vän :) har inte en sån jätteöppen relation till min mamma, utan pratar mest om ytliga grejer, vilket är lite synd :P
har alltid kunnat prata med min bästa kompis som jag kännt i nästan hela mitt liv. men jag gjorde misstaget att flytta, nu har hon inte tid för mig längre :/ så jag antar att jag inte pratar med nån
Vad skönt att ha någon vuxen att prata med. Eftersom att jag endast bor med min pappa så känns det lite konstigt att prata med han om "tjejgrejjer" och sådant. Delar allt med min kille iallfall och lillebror. :)
min nalle.
jag berättar inte "allt" för någon, men min storebror är det nog annars (:
Jag har nog ingen jag kan prata ut med, riktigt lita på och som jag känner skulle förstå mig. Jäkligt jobbigt eftersom det är något jag skulle behöva som mest just nu.
Skriver mycket dagbok för att kompensera det.
Hur går det med din bok?
Varma Kramar, Sofia