Thepreciousgirl ♥♥

Värsta kommentarerna

Det är väl typ sånna...

1. "Äter du nu igen?".. den är/var sjukt jobbig.

Jag tränar gymnastik men har haft två uppehåll vid två olika terminer pga ätstörningar. Men när vi är ute på tävlingar med laget är det alltid någon som måste kommentera när man tar mat: "Du måste äta mer". Tycker den kommentaren är jättejobbig... känner bara hur tårarna tränger sig fram.

"Oj vad smal du har blivit, det var ju inge fint alls!, du borde verkligen käka mer så du får tillbaka dina former, hehe din lilla pinne".
Detta sa en släkting till mig, och självklart fattade hon inte hur illa upp jag skulle ta, men jag blev så otroligt ledsen. Det är kanske inte den värsta/elakaste kommentaren jag fått, men absolut den som har känts i hjärtat mest.

"Jag tror aldrig att jag har sett dig äta godis"
"Ska du äta SÅ mycket?"
Det är riktigt jobbigt att bara tänka på det.

jag tycker du är jättefin :) hoppas att du också inser det!

Detta hände under den tiden då jag vägde som minst och var riktigt mager. Gick ut med sopor, en påse i vardera handen. Det var i ett område med bara studentbostäder. När jag går mot soprummet så hör jag några killar skratta bakom mig. Sen säger en av dem: "Påsarna väger ju mer än vad hon gör! hahaha!" jag blev helt röd i ansiktet och jätteledsen...

när jag var mindre blev jag retad för att jag var tjock. i åttan frågade min killkomis mig om jag fortfarande spelade fotboll. "jaa" sa jag, "jag är målvakt" så börjae han asgarva och sa "hahaha, det passar ju dig - för du tar ju upp hela målet". jag ska inte säga att det var början till att jag började utveckla en ätstörning - men det har definitivt påverkat mig .varje dag ekar hans röst i huvuet..

Så mycket som du äter borde du vara stor som en tunna. Det gjorde ont.

Usch säger jag bara! :( Blir väldigt ledsen när jag läser vad folk sagt åt er. Blä!
Kram på er alla!
****

Jävla idioter!

Jag sa till min kompis
"Min syster säger att jag nästan bara har gått upp i vikt på brösten, haha, det var ju lite roligt att höra"

då svarade hon:

"Nej det syns ju att du gått upp överallt"

Det tog jag jättehårt :(

min mamma berättade nyss hur fet och lat jag var..
eller hon mer skrek det åt mej än berättade det.
hon nämde oxå min "stora feta röv"

har hört 100-tals kommentarer om hur ful och dum och fet jag e från mina föräldrar. jag antar att dom inte fattar hur mycket det kan såra någon.
men det är väl sånt man får ta :/

"Du skulle kunna gömma dig bakom en lyktstolpe, höhö." & "Du var så fin förut" är nog de jobbigaste. Sen var det en gång på ett kalas då jag fick höra "Den ena pajen är ingen bantingspaj lite fetare men den andra kan du väll äta utav åtminstone?" .. Det var en gång då jag verkligen kände mig som en utpekad anorektiker. Man suger verkligen åt sig alla kommentarer när man är sjuk och vänder och vrider på allt, så jävla jobbigt ..

"Du var mycket vackrare förut"
"Jag trodde du var frisk nu"
"Det vill väl förstås inte du äta"
"Det där behöver du äta massor av, haha (fläsk)"

"Du är ful och äcklig"
"du är ju för fan helt jävla störd"
"du är så sjuk i huvudet att du borde dö"
"du förtjänar inte att leva"
"du är så jävla bortskämd"
"jag har lägre BMI än dig"

ta inte åt dig... och om jag någonsin sagt något dumt så ber jag om ursäkt! ;)

"Du ser för jävlig ut!"
"Du bara äter och äter"
"Men OJ! Ska DU verkligen ha efterrätt?"
"Varför går du inte upp i vikt, så som du äter?"

I en konversation med 2 kompisar om hurvida mjukosten skulle räcka eller inte:
"Men jo, den räcker, K tar ju ingenting på sina mackor!"
(Jag tänker att jag ska visa dem, och slänger på lite mer än jag tänkt)
"Ja titta, hon tar ju ingenting!"

Hatar också när folk ska säga hur smal man är, samtidigt som de typ klämmer tag i låret eller ena armen på en. Gärna ska de också säga "Här, du kan få lite fett av mig!" O--k? Vad svarar man på det? "Ehm, nej tack"?

de värsta kommenterar jag fått är liknande "jag tror inte du ska äta mer godis..." "jag trodde du bantade"... det sitter i så länge. Man skäms ju nöfrtiden om man råkar äta ett kexchooklad in public, känns som om alla tänker "hon som är så fet borde inte äta det"

"alltså om man ser dig skriker det ju inte anorexia direkt" -vadå är jag tjock?

"du ser friskare ut, vad skönt." -vadå har jag gått upp?

"vad kul att du äter och mår bra nu!" -varför ens lägga märke till det? Jag är en människa, jag måste äta ibland. Bara för att man äter är man inte frisk.

Men det är bara se över det, människor hajar inte vad dom säger, eller kanske inte hur illa det tar.

Värsta jag har fått höra (och kanske aldrig glömmer bort?)

(Då jag hade anorexi och vägde under 50 kg)
- Ha ha ha ska du verkligen äta mer nu? (åt två st hembakade "semel-bullar" utan ngt på, direkt efter varandra, kommentar av storebror)

(Då jag hade släppt de mesta tankarna, ca 55 kg)
- Ja alltså, du såg ju bra mkt bättre ut i bikini förra sommaren. (Kommentar av syster.)
- Kolla, på den här bilden står du ju och håller in magen! (en kompis kommenterade en bild på mig)

(Efter bulimin kom in i bilden, över 60 kg)
- Ha ha ha, alltså jag fattar inte att du tränar 10 timmar i veckan, vart fan är magrutorna då? (pojkvän, klämmer på min feta mage)
- Jag måste bara fråga, är du gravid eller har du bara blivit tjock om magen? (arbetskollega på jobbet, jobbar dessutom i stor t-shirt som sitter löst..)

Ärligt talat vet jag inte vad som var värst att höra. Vid de tillfällena så sårar det ju oerhört... :/

när vi var tillsammans så åt du aldrig på donken, nu är du där varje dag(mitt ex. sa det till mig vi va tsm i 1½år typ.
-om du slutar äta godis kanske du blir smalare
- du är tjock
- ska du äta allt det där
- du var för smal förut, du ser mkt bättre ut nu
- du är jättesmal..

dom kommentarerna minns jag att jag mått dåligt av, förmodgligen eftersom att anorexian gör om det till andra meningar i huvudet typ.

Jag tycker att du ser jättebra och snygg ut nu, och ta det defenitivt inte dåligt som sagt. Det känns som om du är på väg uppåt nu, eftersom jag läst din blogg ett tag. För du verkar så glad i det du skriver. Me jag känner dig ju inte, så igentligen kanske jag inte har någon aning, men iallafall! :-) Ta hand om dig! Kram

Det jag minns att jag tyckte var värst under min anorexitid var sånt som - Du är ju inte jättesmal (detta var innan jag vägde 41kg), Och folk som inte förstod och tyckte att dom var roliga när de "skojade till det" genom att säga : aaa, du är ju jättetjock osv. För dom var det ju lättsam humor och ironi men har man anorexi/bulimi så ser man det ju inte så..

Jag har ätstörningar, vill inte äta för att jag känner mig snygg och smal då jag är hungrig. Så fort jag ätit något så kommer ångesten fram och jag blir bara ledsen. Har aldrig spytt upp något! Kommer aldrig göra det. För jag vet att jag har gått för långt då. JAg är medveten om ätstörningen och alla runt omkring mig vet det (tror jag iaf). Jag vill gå upp i vikt men ändå
inte. Jag äsger att jag ska gå upp i vikt, men jag gör det inte. För jag ivll inte gå över 60 kg! Väger ungefär 58,59 och är 174 lång. Är inte alls så mycket underviktig men får ofta kommnetarer om att jag måste gå upp några kg. Måste äta mer och sluta äta godis! Men saken är att slutar jag äta godis, så rasar vikten neråt. Igår fick jag en kommentar hemma hos min kille. Hans mamma (!) sa: "Evelina du måste äta mer, det är sjukligt att inte äta."
Jag tar såklart åt mig, men log bara och sa att jag blir mätt fort. Han vart sur på henne och senare på kvällen så storgrät jag för att jag är så jävla trött på kommentarer man får!
Ville bara berätta lite om hur jag har det. Jag känner igen mig i allting du skriver, du är inte ensam. Kämpa på, det ska jag göra.
Kram

Har fått en del elaka kommentarer.
En var av en tjej i min klass. Hon undrade hur det gick för mig, och så, jag sa väl att det gick tyyyp bra. Då frågade hon om jag hade långt kvar till målvikten, då sa jag att det var en del.
"Va?! Måste du gå upp ännu mer?! Haha, men då kommer du ju att bli fet!"
Jag vägde 39 kilo då..

"Det är bättre att äta lite än att kräkas, det vet du väl" så fort man lyckats ta en någorlunda normal portion.
"oj du har ju typ auswitcharmar"
och sen nu när jag är frisk så är det fel ändå. Nu äter jag tydligen fortfarande för lite men väger för mkt enligt en del.
(Jag väger 54 kg)

Hoppas det går bra för dig! Det finns inte bara mörker och mörkret är inte alltid det rätta. Även om det känns så just då. Om du förstår vad jag menar =)

* "Man kan inte ha size 0 utan att ha ätstörningar, alla som har den storleken ser helt sjuka ut, det är såå fult!" - ehm jag är glad att affärerna tar in den stoleken då jag faktiskt har den!

*"Du har så mjuka lår" "Vi får inte plats i denna fotöljen för att du har stora höfter" Jaha tack, men jag tror inte att jag har för stora höfter när jag väger runt 47-50kilo till 174cm ehh?

Btw, jag tycker du är jättesöt hoppas du kommer ur dem dumma tankarna!

"Du äter så mycket Lina" .. Inte kul o höra när man verkligen kämpat för att gå upp i vikt o bibehålla den. .

De värsta som hänt mig(händer ofta) är att om ja samlat mod till mig o precis tänker ta mat(tex bland kompisar) så får ja gämt höra: men ja kan ta din mat oxå för du ska ju ändå inte ha nåt! o där har ja stått o samlat mod till att våga ta en liten macka tex... sen de vanliga
*går du ner ett kilo till skulle du försvinna
*amen du är ju faktiskt inte smal
*ät inte den där godisen du kommer bara spy
(ja är 165cm o väger 39,mina "kompisar" gör narr av mig, man behöver folk som stöttar o de värsta som finns e alla dessa komentarer som långsamt äter upp en på insidan!!
ja skulle kunna rada upp en jävla massa men ja mår bara dåligt av att tänka på det!
ja tycker iallafall att DU är otroligt vacker o snygg!!du har min dröm kropp,så snyyyyyg! ta hand om dig

jag är ca 163cm och väger 40 kilo. jag känner mig jätte tjock men smatidigt så anar jag att ja kanske är lite smal. men ja får höra jämt av bla min pappa att ja är tjock,
Men saken är den att ja blir glad när folk säger att ja är smal eller sjukligt smal för då vet ja att ja nått mitt mål-vill ju bara vara smal!
men samtidigt så sårar det nog innerst inne när man inte kan få vara som alla andra..
de har påverkat så mkt i mitt liv bl.a.
*mina kompisar har tagit förgivet att ja inte ska äta, så dom struntar i att ringa o fråga om ja vill hänga med ut o fika eller äta..
*Vi skulle ha klassfest med hela klassen när ja gick i 2 på gymnasiet. Då så var det ingen som sa det till mig, så när ja hörde av en kompis att dom haft klassfest så frågade jag verför ingen sagt nåt till mig? då sa hon att dom inte tyckte de va nån ide att ja var me eftersom att ja endå inte skulle äta nånting:(
De är mkt som blir jobbigt. men samtidigt,eftersom att jag är dansare o har balett träning heeela dagarna o andra dans klasser så hinner jag inte ens att äta om jag vill!!
A men shit va långt de blev.. vet bara inte hur ja ska göra för att orka mer??
Kämpa På,
Take Care...

skrev fel adress..skulle va den här:)

de två värsta jag fått är "hur känns det att äta så där jättemycket" och "du äter ju bara hela tiden"

Det värsta någon någonsin sagt till mig är
"Ta inte i mig, du ger mig fettfläckar"

en av de jobbigaste är: Jaha har du problem med maten, men så smal är du ju inte.(kan påpeka att jag vägde 44 kg och är 169 lång) människor är verkligen inte smarta.

sen en som hände nyligen som jag inte trodde att jag skulle reagera på (har verkligen kommit ur det värsta av ätstörningen) jag var på en resa över en helg, på vägen hem köper jag en macka på en mack för att jag vet hur viktigt det är att jag äter bra och regelbundet.. då säger en i resesällskapet, nämen äter du nu igen, varje gång jag har sett dig så har du ätit. hahahaha, alltså det kändes som att hon såg på mig att jag skulle bli fet. (hon vet förövrigt om mina ätstörningar)
alltså människor i allmänhet är så jävla osmidiga.
tack för en blogg som inte triggar till ätstörningar utan bara informerar.

Det värsta jag fått är nog..hm...
Att jag är tjock,ful. Och det var sånna
som jag går med i skolan idag som kan säga det då & då. Och det är väldigt sårande. Jag vill bli mindre, men jag kan inte bara. Jag vet inte varför... :(

De värsta kommentarerna jag fått?

Av farmor när jag var 8 år: Hon klämmer på "fläsket" på min mage och utbrister "Men GUUUD så tjock du är! Jag kommer ihåg när Annika (min kompis) var här, hon var så smal och fin! Sånna tycker jag att de ska vara!
(Säger man så till en åttaåring? Som för övrigt är ganska tunn redan?)

På högstadiet av klasskamrater: "Asså... Vi kollade på dig när du sprang på gympan, och shit asså vad smal du har blivit... Du ser typ ut som en kille... Med din frisyr också... Och kläderna... "
(Snacka om att känna sig granskad och bortgjord!!)

Av min granne, också under högstadietiden: "Ja, den där soppan som jag mer eller mindre fick tvinga i dig när du var här... Jag blev bara orolig att du hade KRÄKTS UPP DEN SEDAN...!"
(Kul för någon som har spy-fobi...)

Av en kompis på gymnasiet: "Alltså... inte för att vara taskig, men du är ju egentligen alldeles för smal för att det skulle vara snyggt... Det är nästan äckligt att se på dig!"
(Tack för den då!)

Av pojkvännens mamma när jag visade hene en film där jag vägde 20 kilo mer än nu: "Men titta! Hela hon är ju rund och mullig! Det hade jag aldrig trott! Och förstå hur viktigt det är att BÄDDA IN NERVERNA MED FETT!!"
(Sista meningen glömmer jag aldrig)

Nära anhörig som jag trodde förstod mig: "Om vi skullr göra en tävling om vem som kan få lägst BMI skulle jag vinna över dig! Du suger verkligen på att vara anorektiker...!"
(Vet inte om jag ska försöka se det positivt - men det gjorde ont att höra det. För det var faktiskt sant...)

Tja, saker i den stilen...