Anorexia, mer än bara ett utseende
Man kan ha anorexia och ändå inte vara dödligt smal. Varför uppmärksammas inte dessa fall i media? Varför skrivs det bara om dom som varit skinn och ben. Själv kunde jag känna mig otroligt misslyckad, som aldrig blev så mager som dom i tidningen. Det är de folk tror är sjuka. Är man bara smal, eller något underviktig, så märks det inte på samma sätt. Folk ser inte vad som pågår, eller varför man mår dåligt.
Egentligen är det inte konstigt att de flesta tror att anorexia = skinn och ben, så mager att man är nära döden. Eftersom nästan inga av fallen är tjejer som mest kämpat mot tankarna, men aldrig blivit så dödligt magra.
Varför är då detta ett problem? Varför skriver jag om detta? Jo eftersom folk inte förstår att jag fortfarande är sjuk. Många använder begreppet "NÄR du var sjuk"... eftersom jag gått upp i vikt och väger snart normalt. Och därför ser folk mig som frisk.
Men saken är den att sjukdomen sitter i psyket. Jag slåss mot dessa tankar, även ifall jag äter och kanske ser glad ut. Jag är bra på att dölja vad som pågår i mitt huvud. I min själ, där allt är ett enda stort kaos. Men varför döljer jag det då?
Jag försöker faktiskt leva normalt, och glömma kriget mellan sjukdomen och mig själv. Jag måste försöka leva, även ifall det är det svåraste. För egentligen är det lättare att lägga mig ner och dö. Men orka ge upp? Jag vill inte dö. Hellre kämpar jag livet ut mot anorexin!
Någon som förstår min synpunkt? Vad jag försöker få fram?
Tusen kramar
Jag förstår exakt vad du menar, jag känner själv så. Människor tror att man blivit frisk bara man ser frisk ut och äter. Men det är inte sant, sjukdomen sitter i hjärnan. Man kämpar med den dag in och dag ut, även om andra aldrig märker hur svårt det är. Det är ju inte ens säkert att man någonsin blir helt frisk och slipper de jobbiga tankarna. Men det enda man kan göra är väl att kämpa på. Så fortsätt kämpa, det ska jag göra! Kramar
Går själv på behandling för anorexi, håller med dig i de du skriver, det är så sjukt att de fokuserar så mycket på vikten när det är i huvudet det sitter..Men demonen är till för att besegras! Massor med kramar
håller med fullt ut!
För mig så varvas perioder med svält, hetsätning, ganska-"normal"-ätning, osv. Så jag är inte direkt smal. Därför vågar jag inte ens söka hjälp för att alla bara kommer tycka att jag är för stor för att ha ätstörningar. De kommer tycka att jag bara har dålig självdiciplin och borde träna och äta bättre, osv.
... känns det som iallafall =|
Jag förstår precis vad du menar. Har själv ätstörningar och har tränat gymnastik (tränar nu oxå)sedan jag var fem år. Fick inte träna på 8 månader pga de tyckte jag var för "smal". Nu när jag är tillbaka är det många som säger att jag ser frisk ut (bara för att jag gått upp i vikt) Det förstår inte hur mkt som ändå finns kvar i tankarna!
jag förstår oxå.. helt rätt har du
Jag vet vännen! Många har helt fel kunskap.. så länge man äter så är de lugna.. men vad de inte förstår är att man är sjuk så länge tankarna finns kvar. SOm du säger, det är en psykisk sjukdom. Man kan väga 60kg och vara sjuk i anorexi. Men deffinitionen av anorexi är 30kg och mnan håller på att falla ihop när som. Men vi då? Vi som kämpar med kriget varje dag, mår så fruktansvärt dåligt men väger mer än dem, är inte vi anorektiker i deras ögon? Vad är vi för dem? Måste man väga 30kg för att klassas som anorektiker? Jag mår dåligt över det dagligen, känner mig inte tillräckligt smal, väger inte tillräckligt lite, jag är dålig och klarar ingenting. Det värsta är att det blir en jakt, en jakt efter de där 30 kilona.. mer kunskap om anorexi till folket.
Många Kramar och kämpa på hjärtat!!! Jag finns vid din sida. Sandra
Jag förstår precis gumman, det är helt fruktansvärt...mår också dåligt av det, dagligen.
Jag förstår dej exakt och du har så himla rätt alltså. Det är sjukt att det är så.. Riktigt sjukt. Det finns mängder med personer som är sjuka, men att det kanske inte syns. Jag är i samma sits som du är i nu, typ, och även att det kanske i syns att man fortfarande inte är frisk så är det i hjärnan man är sjuk och inte i kroppen... Aja, Jag tycker du är en oerhört stark person och jag skulle lugnt vilja läsa din bok. du är en inspiration. Ta hand om dig.!
fattar precis men samtidigt tycker jag inte att det är konstigt på något vis att det är sådana tjejer som hamnar i tidningarna. de är ju extremfall, de tar upp sådana fall för att folk ska fatta hur illa det kan gå. om man har med en något underviktig tjej så tänker folk typ "ja men det där ser ju inte så farligt ut", tror jag iaf.. men det hade varit skitbra om en sådan tjej hade varit med NÅGONGÅNG.. så att folk inser att man kan vara sjuk även om man inte är så smal att man ligger inför döden. men som sagt, tycker inte alls att det är konstigt att det bara är extremfallen så är med i tidningarna..
Förstår exakt vad du menar. Anorexia sitter i hjärnan, inte i vikten.
Jag förstår vad du menar. Bra skrivet, och bra gjort av dig att försöka lyfta fram detta faktum genom ditt skrivande!
Du ska bara veta, jag känner igen mig i vartenda ord! du har heeelt rätt.
Jag är helt och hållet med på din bana...
Jag blir nästan arg när folk liksom lite uppmuintrande klappa en på axeln och ba "skönt att se att du verkar må bättre nu" eller fäller kommentarer som "nu ser du ju mycket friskare ut"...man vill bara lägga sig ner på marken och dö...som du säger det är en slåsskamp upp i hjärnan och jag väljer också livet men fuck vilket pris man får betala sina hjärnspöken för det valet...det det skulle de bara veta...
Bra att de flesta av er håller med mig! Jag ska skriva lite sånt här i min bok också. Ta hand om er! Kram
läst?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article324985.ab
Jag föråstår dej. Håller med till 100%. Bara för att du inte är pinnsmal betyder inte det att du inte kan ha sjukdomen. Och bara för att du blivit bättre och gått upp några kilon betyder inte det att du är fri från den.
Väntar på din bok. :D
Jag förstår dig på alla sätt och vis. Du skriver det jag tänker. En normal vikt innebär ju inte att man är frisk. Det är alla tankar och känslor som sätter stopp för det friska livet.
Jag satt i dag och funderade på hur det var när jag absolut inte tänkte på vad jag åt eller hur mycket jag rörde på mig. Hur var det då?
Hur blir det nu? Kommer det alltid att vara så här?
Men vi ska lyckas. Det finns ju inga genvägar.
Det finns endast en väg - och den ska vi gå.
Vi måste det!
stor kram på dig.
jag förstår! du är sjukt stark som kämpar, beundrar alla med ätstörningar som orkar kämpa för att bli friska. you go girl!
läst mkt i din blogg nu, och jag vet att här är ett gammalt inlägg, men jag tycker du är så himla bra som vet att du fortfarande är sjuk även om du väger normalt! har en kompis som är sjuk i anorexi och hon inser inte att hon fortfarande är sjuk, och hon väger inte ens normalt än. men hon är egentligen heller aldrig erkänt att det är anorexi hon har och inte hennes familj heller, även om hon fått diagnosen. du är stark och jag tror stenhårt på dig! många kramar
sofia: jag väger inte normalt!! men kanske inte spelar så stor roll. men alla verkar tro det .. men tack för att du tror på mig! hoppas din vän klarar det!
