My life sucks...
Igår var jag hos Anna. Gick bra. Hade gått upp lite igen. Bara 8 kg kvar nu.........
Längtar redan tills nästa besök. Hos henne känner jag mig värdefull, fin, rolig och förstådd. Ska få massage av henne då, någon slags avslappning och kroppsuppfattning. Snacka om att det behövs. Någon som tar hand om mig...
Känner mig fylld av tårar som bara vill ut. Rinna ner för kinderna och smaka salt i munnen. Få ut all smärta jag bär på. Tror tårarna kommer nu, orkar inte hålla tillbaka dom.
Hade jag inte fått hjälp, hade jag varit död nu. Tänk er... död. Inte finnas. Sväva runt viktlös utan beskymmer. Det är min dröm. Tänk att få slippa leva i denna värld, äntligen få vara lycklig. Slippa svek, tvång, ångest och oro. Har så många gånger velat ta mitt liv. Klippa upp armarna och låta blodet rinna tills det tar slut.
Minns att jag skrev självmordsbrev när jag var liten. Packade min väska och skulle ge mig av. Grät. Ville inte förlora mamma. Ville finnas där med henne. Min bästa vän, hon som gör allt för mig. Nu i efterhand har hon berättat att hon också velat ta självmord. Efter skilsmässan. Hon körde bilen, ville svänga av i diket... slippa lida. Slippa leva. Precis som jag. Minns att jag sa "mamma, vi tar självmord tillsammans". På skämt, men innerst inne är det en önskan. Ska jag dö ska jag dö med min familj. Dör mamma dör en del av mig.
Vill bara åka till Thailand NU och få njuta. Om jag hade fått bestämma, hade vi åkt dit, haft helt underbart. Sen på vägen hem skulle flygplanet störta. Hemsk önskan, men då kanske vi äntligen får komma till ett bättre ställe. Någonstans där vi är accepterade och omtyckta... värdefulla... lyckliga.
Jag känner igen mig så väl i det du skriver så jag blir nästan rädd.
Jag vill bara att du ska veta att du visst är världefull.. Jag beundrar dig för hur du kämpar och för de framsteg du gör, samtidigt som du hjälpt så många andra att komma på andra tankar när de varit nära att ge upp kampen mot sina ätstörningar.
Du kommer att klara detta det vet jag, sluta aldrig att kämpa
Tyvärr tror jag inte att man kan hitta lyckan i döden, finns man inte så finns ju inte heller några känslor - allt blir bara svart. Det är vad jag tror iaf. Så även om det känns outhärdligt nu - kämpa! En dag kommer du må bättre och få vad du förtjänar - lycka och välmående:)
du är stark, fortsätt kämpa! visa andra som har samma problem att det går att komma ur det! jag tror på dig!
Känner igen mig i det starka bandet till mor. Det är fantastiskt att ni kan dela så jobbiga tankar. Kram /Plupp
