Kampen fortsätter
Igår var jag på äs kliniken. Pratade som vanligt om mat och planering. Frukosten och lunchen funkar bra nu, förutom ångesten som inte vill lämna mig. Jag orkar inte en sekund längre med denna ångest, att hata mig själv och min kropp så mycket. Jag vill bara se mitt riktiga jag, det som andra ser.
Sen var det vägning. Var helt säker (som alltid) att jag gått upp. Stod kvar på samma patetiska vikt. Jävla våg, det måste vara fel på den. I mina tankar är jag så jäkla mycket fetare, tyngre och inte alls så lätt som vågen visar. Ljög inte om vikten, bara onödigt.
Fick reda på att om jag gått öppenvård hade jag fått äta 2 mackor till frukost, med smör + allt annat skit jag tvingas äta. Är glad för att jag slipper. Blir redan ont-i-magen-mätt av min egen frukost. Men den var iaf godkänd.
På måndag börjar jag med näringsdryckerna. Jag är livrädd. Nästa vecka kommer jag ha gått upp.
Var hos psykologen också. Hon är riktigt bra. Fick ur mig så mycket jag ville säga, hon vet precis hur jag känner. Hon trampar på mina ömmaste punkter. Drar fram all smärta. Jag är rädd för allt. Livet, maten, min kropp, mina tankar, döden, vännerna... vilka vänner? De som övergav dig? De som slutade ringa när du mådde dåligt? Är det att vara vän? För mig är det väl. Har aldrig haft någon annan. Ingen som tyckt om mig som jag är. Ingen som reagerat på 20 kilos viktnedgång. Gör man inte det? De kanske bara blev glada för att jag såg bättre ut? Smal = respekt?
Har precis pinat igenom lunchen. Fullkornspasta, köttfärssås... ligger som en sten i magen. Vrider sig, växer, vill ut. Upp genom strupen, bort från mina läppar. Men jag tvingas, av mig själv. Mitt friska jag får mig att fortsätta.
Igår när jag satt hos min behandlare, fick jag plötsligt ett jättesug att bara släppa alla tankar. All ångest. Köpa mig en godispåse, njuta och vara mig själv. Men hur hade jag mått efter en godispåse? Panik, svält, eller spy? Har aldrig spytt, inte med meningen iaf.
Orkar inte ha det såhär mer. Rädda mig någon.................
När fick jag en kram senast?
Sen var det vägning. Var helt säker (som alltid) att jag gått upp. Stod kvar på samma patetiska vikt. Jävla våg, det måste vara fel på den. I mina tankar är jag så jäkla mycket fetare, tyngre och inte alls så lätt som vågen visar. Ljög inte om vikten, bara onödigt.
Fick reda på att om jag gått öppenvård hade jag fått äta 2 mackor till frukost, med smör + allt annat skit jag tvingas äta. Är glad för att jag slipper. Blir redan ont-i-magen-mätt av min egen frukost. Men den var iaf godkänd.
På måndag börjar jag med näringsdryckerna. Jag är livrädd. Nästa vecka kommer jag ha gått upp.
Var hos psykologen också. Hon är riktigt bra. Fick ur mig så mycket jag ville säga, hon vet precis hur jag känner. Hon trampar på mina ömmaste punkter. Drar fram all smärta. Jag är rädd för allt. Livet, maten, min kropp, mina tankar, döden, vännerna... vilka vänner? De som övergav dig? De som slutade ringa när du mådde dåligt? Är det att vara vän? För mig är det väl. Har aldrig haft någon annan. Ingen som tyckt om mig som jag är. Ingen som reagerat på 20 kilos viktnedgång. Gör man inte det? De kanske bara blev glada för att jag såg bättre ut? Smal = respekt?
Har precis pinat igenom lunchen. Fullkornspasta, köttfärssås... ligger som en sten i magen. Vrider sig, växer, vill ut. Upp genom strupen, bort från mina läppar. Men jag tvingas, av mig själv. Mitt friska jag får mig att fortsätta.
Igår när jag satt hos min behandlare, fick jag plötsligt ett jättesug att bara släppa alla tankar. All ångest. Köpa mig en godispåse, njuta och vara mig själv. Men hur hade jag mått efter en godispåse? Panik, svält, eller spy? Har aldrig spytt, inte med meningen iaf.
Orkar inte ha det såhär mer. Rädda mig någon.................
När fick jag en kram senast?
Kommentarer
Postat av: rebecca (hawaii)
hade du varit närmre mig hade jag gett dig kramar hela tiden
Postat av: linnéa
kom till göteborg så skall du få en bamsekram av mig
Postat av: amy (omnious)
Postat av: linnéa
kom till göteborg så skall du få en bamsekram av mig
o mig :)
Postat av: Anna
Känner igen mig så mycket i dig, har precis börjat på en ätstörningsklinik... vad har du gått i för behandling? Bara samtal eller typ dagvård och sånt också?
Postat av: Matilda (IceCess, Kamomille)
Du får en kram av genom genom dataskärmen!
Postat av: Farelyne
Hittade dig på ett forum:)
Postat av: Anonym
Otroligt vacker är du!
Oändligt många många många kramar!
Postat av: elin
Du är så himla fin!! Blir lesen över att du mår dåligt:(.
Många bamsekramar till dig!!
Postat av: Leén
Tusentals virtuella kramar får du från mig och jag hoppas verkligen någon finns där som kan krama dig på riktigt! Kämpa på raring!
*kramar*
Postat av: aaabbbccc
jag vill krama dig!
Postat av: Anonym
du e ju super söt ju:)
Trackback
