Upp, ner, upp ner...
I torsdags var jag hos min behandlare, min bror var också med. Kändes så skönt att han fick reda på hur jag har det, hur jag tänker och känner över min kropp. Hur äcklad jag är av mig själv, hur dåligt jag mår. Det enda jag inte ville att han skulle veta var min vikt. Tycker bara det är onödigt. Vill inte att han ska se mig som en siffra, så som jag själv gör.
Har insett att jag har svårt för att träffa människor, riktigt svårt. Hur mycket jag än vill och hur underbar den personen än är, så går det inte. Killar har bara inte en plats i min värld just nu, det går inte! Kan inte lita på någon kille... för mig är det bara "utseende, utseende, utseende". Att jämt försöka se perfekt ut, och det orkar jag inte nu. Jag känner mig allt annat än perfekt.
Maten går bra, men mycket beslutsångest har jag varje dag. Men det går lättare och lättare, speciellt nu när jag vet att det inte finns någon mat som gör en fetare än annat. Skulle jag välja mellan en banan och ett äpple spelar det ingen roll, för en sån liten sak kan inte förändra hela ens utseende, eller sätta sig på låren.
Mitt nästa mål är att äta ett digestivekex... urk. Känns som en kaka för mig, sjukt äckligt. Äcklas bara jag tänker på det. Tänker bara ta en halv, klarar inte en hel. Känns inte "lönt" när jag ändå bara ska smaka. Kanske inte ens gillar det (stor chans.....). Har 3 dagar på mig nu...
Är riktigt trött, sov en stund med hunden i soffan. Så jävla mysigt. Hatar bara att man tvingas vakna upp och inse att allt är som förut. Blä.
Jag vill ha sommar. Jag vill ha frihet.
kämpa på vännen, du är så stark! tänker ofta på dig och hoppas det går bra för dig. När vi båda mår bättre får vi ses och hitta på en massa roligt! =) snart får jag ny dator, då kommer jag vara online på msn igen. Massor med kramar till dig!
Har börjat läsa din blogg. Vill önska dig lycka till i din kamp och måste få säga att du verkar väldigt målmedveten och full av kämparanda. Du är verkligen en förebild för många andra i samma situation som oxå försöker att bli bättre. Kämpa på!!
håller på dig gumman!
Blir glad att det går lättare med maten för dig. Digestivekex är gott (tycker jag) Du klarar visst en hel, om DU VILL.
Vad bra att din bror fick följa med till enheten, lite lättare att förstå för honom då.
Jag har också svårt att träffa människor. Du är inte ensam. Har haft social fobi.. Det bästa är att utsätta sig för det man är rädd för, som med maten. Men det är klart, det känns jobbigt att träffa människor då man mår dåligt.
Fortsätt kämpa på!
jag lovar att det är både gott och det SÄTTER SIG INGENSTAN!!! jag lovar ..
