Thepreciousgirl ♥♥

Godmorgon! Sov nästan 11 timmar inatt. Riktigt skönt och jag tror det behövdes. Har känt mig så himla trött på sistone. Trött i huvudet och kroppen. Tur att årstiden börjar vända nu. Det är ju mycket ljusare om kvällen och morgonen. Efter Thailand är det mitten på mars. Och jag tror jag kommer åka tillbaka dit igen innan sommaren kommer. Kanske! Vill så himla gärna. Bara stanna där några veckor. Låter inte fel va?

Söndag igen. Jag tycker det är söndag hela tiden! Haha. Men inte mig emot. Tiden får gärna gå snabbt nu 10 dagar framåt... sen smäller det.

På något sätt har jag känt mig så otroligt fri de senaste dagarna. Sen jag la av med matdagboken. Den gav ångest! Den gjorde så att jag tänkte "men hallå, nu kan jag inte äta såhär mycket... då kommer dom bara tro att jag mår bättre i psyket". För det är ju så det går till där verkar det som... går maten bra är det frid och fröjd. NOT!! Nu känns det så himla skönt att slippa det. Bara kämpa på och använda mig av allt jag lärt mig på dessa 2½ åren i behandling (3 olika behandlingar).
Jag vet ju vad kroppen behöver, hur mycket jag ska äta av varje livsmedel, vad som är bra och mindre bra, vad som är lagom och för mycket/för lite. Jag vet allt dedär! Igår åt jag t.ex så himla mycket sushi. Haha! Är stolt över att jag bara åt tills kroppen var nöjd, inte huvudet. Tänkte till och med äta lite choklad efter. Men TYVÄRR var jag så jävla mätt att inget gick ner. Längesen jag var SÅ mätt. Var inte ens sugen på choklad. Och jag är en riktig choklad-lover...!

Åt en mumsig frukost idag. Havregrynsgröt som vanligt, med blåbär, banan, kardemumma och havremjölk. En macka med makrill, keso & gurka. Vaniljte med skummad sojamjölk. Åh!
Hoppas ni mår bra idag! Pussar

Glad alla hjärtans dag allihopa! Hoppas ni får en fin dag. Och denna dagen behöver inte betyda att man måste ge bort något. En kram, en puss eller några betydelsefulla ord räcker långt. Det är trevligare att få än materiella saker tycker jag.

Lite kul igår att bilderna över min röv i de nya jeansleggingsen kunde vara så intressant. Folk skrev både på msn och i kommentarsfältet här på bloggen och sa t.ex "vilka former du fått" och "jag trodde du såg sjukare ut". Ursäkta, men jag har alltid sett ut så. Mina höfter har varit breda sen jag kom in i puberteten. Även när jag vägde runt 40 kilo (168 cm lång) så var höfterna och rumpan kvar. Jag är päronformad med bredare höfter och mager överkropp. Mina revben och bröstben syns på överkroppen. Magen går inåt på sidorna och höftbenen sticker ut. Men ändå har jag en rumpa. Har alltid haft! Och förresten kan man ha ätstörningar och väga hur mycket/lite som helst.

Förut hade jag komplex för mina höfter, men det tänker jag inte ha längre. Jag har tränat mycket och fått en snygg muskulös nederdel. Överdelen behöver mer att ta på, helt klart. La till och med upp en bild på min överkropp i protest här igår. Men tog bort den ungefär lika fort. Varför ska jag behöva bevisa? Och varför bryr jag mig i första hand? Jag vet ju själv hur jag ser ut och hur jag är formad. Jag har jeans som är ministorlek och jag väger inte normalt för min längd. Då kan man omöjligt vara stor eller bred någonstans.

Hur som helst har jag släppt de kommentarerna nu. Det tog en stund, men jag känner också att jag blir starkare och starkare i mig själv.
Ha en bra dag! Kärlek ♥

Det har varit så himla skönt att inte skriva ner i matdagboken vad jag äter. Sån befrielse! Har tid att tänka på annat nu, även ifall det kan tyckas att en sån sak inte kan ta så lång tid. Men tankarna sätts igång så fort jag börjar gå igenom det jag precis ätit. Detta kommer förmodligen leda till att jag blir utslängd från Idun. Eller jag är 100% säker på det, så jag måste ha en plan. Jag ska söka annat. Helt klart! Får kanske ha ett möte mellan min behandlare, mig och mamma...

Åh ikväll åt jag en så himla god middag. Fullkornspenne (pasta alltså) med räkor, citron, tomat, oliver, balsamico, salt & peppar. Mums. Så frisk smak! Älskar det.

När jag börjar må sämre drar jag nästan alltid ner på fettet i min mat. Det märks ganska snabbt på kroppen att man utesluter något. Bl.a fryser jag lättare, får knottror på benen, ont i kroppen, seg i huvudet och torr hud. Finns fler, men det var några i alla fall. Jag måste verkligen anstränga mig för att ta tillbaka det i min mat. Fett är faktiskt livsviktigt!! Och ja, varje gång jag utesluter det så får jag ångest. Sjukt va? Jag får alltså ångest oavsett om jag utesluter eller äter det. Då kan jag ju lika bra äta det! Då gör jag åtminstone rätt.

Någon mer än jag som har svårt med just fettet? Kolhydrater är också svårt, men det kan jag typ inte leva utan... det finns ju i det mesta.

Måste gå! Puss på er

Torsdag. Idag mår jag bättre. Jag har bestämt mig för att skippa all fixering vid mat, såsom matdagböcker och alla tjafs som inte har hjälpt mig ett skit. I ett halvt år jag har dag ut och dag in skrivit ner exakt mitt matintag, tid och plats... fast inte på egen vilja, utan det är något som ingår i deras behandling. Det är möjligt att det hjälper en del människor att "hålla koll", men definitivt inte för mig. Gör jag rätt i att sluta med det? Även ifall jag inte kommit överens om något med min behandlare. Vad tycker ni? Behöver höra utifrån vad som är rätt och fel... själv vet jag ingenting numera. Är bara förvirrad.

Idag tänkte jag skicka ett mejl till den första kliniken jag gick på. Där fokuserades det mycket på det psykiska, vilket hjälpte mig otroligt mycket. Dessvärre blev hon mammaledig, men jag tror hon är tillbaka nu. Ska höra efter. Måste ha annan hjälp. Kommer inte överleva annars om det fortsätter som det gör nu. Det får inte fortsätta! Och den enda som kan sätta stopp på det är jag. Det är jag som har ansvaret för mitt eget liv, min hälsa och vad som händer mig. Ibland är det svårt. Man lyssnar ju gärna på andra, speciellt när man är bortkommen i sin sjukdom och inte riktigt vet vad som är rätt...

Ska gå och duscha nu. Idag ska jag fota en massa. Det är som terapi. Då tänker jag inte på något annat. Ut i naturen och fånga ögonblicken. Tar med hunden också så hon får leka i snön. Åh, vad skulle jag gjort utan alla mina nära just nu?!
Hoppas ni får en fin dag! Puss puss

Godkväll fina läsare. Känns skönt att åtminstone ni förstår min situation, även ifall ni inte vet allt. Det betyder! Ni har hjärtan av guld ska ni veta.
Tryckte precis väldigt motvilligt i mig middagen. Lagade den själv också. Ibland är det jobbigare än andra dagar. Det blev spenatcouscous med fiskbullar och broccoli. Tråkigt, men det fanns inte mycket annat att välja på. Drack en kopp te med skummad mjölk efter för jag var så himla frusen. Det skulle jag INTE gjort. Mår illa utav helvete nu. Men men!

Längtar nått otroligt efter våren. Allt brukar vända då. Jag mår alltid bättre när solen skiner och det är varmt ute. Vill kunna klä mig i snygga kläder. Någon la en kommentar här i bloggen och ville ha mer mode. Alltså, jag springer runt i stora stickade tröjor och leggings hela dagarna. Och ska jag iväg blir det jeans och vinterjacka. Inge vidare snyggt, men man orkar ju bara inte när man fryser vad man än sätter på kroppen... right?

Ska kasta mig i soffan och se på tv resten av kvällen. Dr phil och Semestersvenskar. Mysigt! Måste bli på lite bättre humör känner jag, men jag mår i alla fall bättre än innan idag. Ska söka annan hjälp faktiskt. Någon som lyssnar på MIG och jag vill bort från alla som fokuserar på maten. Maten är det som kommer i kläm när jag själv mår dåligt. Det är annat som måste jobbas bort. Mat är viktigt, absolut. Utan den orkar man inte jobba med sig själv alls, men det psykiska är det som måste bli bättre för att man ska orka och kunna klara sig på egen hand.

Ha en underbar kväll vänner! Puss