Thepreciousgirl ♥♥

Date me

Jag har verkligen försökt inta en massa vitaminrika livsmedel idag. Apelsinjuice, grönsaksjuice, smoothie, frukt, te... you name it. Kanske inte hjälper, men det KÄNNS bättre. Visst gör det? Grönt te med citron känns som det lindrar. Men om det gör det veti fasen. Trött, tung andning, magont och huvudvärk är i alla fall kvar. Men jag överlever!

Åh fick en sån himla lust att börja dejta. Haha! Ja ni läste rätt. Ge mig ut och träffa folk. Klä mig i nån snygg klänning, pumps, rött läppstift och smutta på ett glas vin tillsammans med någon snygging. Dela på en efterrätt. Gå en promenad under stjärnorna med hans jacka över axlarna. Hålla hand och känna att allt känns 100% rätt. Som att sväva på moln.
Nu när våren snart kommer blir jag alltid lite småkär. I allt och alla nästan. Kanske dags att ge mig ut och dejta lagom till våren/sommaren? Jag har aldrig känt för det innan, men nu lockar det faktiskt... kanske för att jag känner mig mer och mer trygg i mig själv? Har ni något roligt/pinsamt/hemskt/underbart dejtingminne?

Ikväll blir det Top model såklart. Vilavilavila, dricka te och äta nån frukt, yoghurt, macka eller liknande. Myspys!
Sköt om er! Kram ♥

+ Bild

Jag intalar mig också att det hjälper med en massa vitaminrik mat. Förhoppningsvis gör det också det ;) Hade också velat börjat dejta nu till våren.. men jag minns knappt hur man gör, haha! Du får krya på dig <3

Härligt att du vill ut i dejtingvärlden! :) Jag har faktiskt ett roligt dejtingminne från så sent som förrförra helgen. Vi gick först på promenad i kylan och när vi sen skulle dricka kaffe så skulle han bara byta om till vanliga kläder först.. detta gjorde han mitt framför mig och stod alltså i bara kallingar ett tag, haha. Det var första dejten och vi kände inte varann innan.. om det var ett dåligt trick eller om han bara var så obrydd vet jag inte, men komiskt var det iallafall :D

Jag saknar det där också, fast jag har ett jättefint förhållande =) <3

om dejting-/kärleksvärlden verkligen vore sådär som i ditt inlägg vore jag överlycklig!

Jag har ett roligt minne...

Min första riktiga pojkvän träffade jag på tågstationen. Han kom fram till mig helt apropå ingenting och bad om mitt nummer och jag gav det till honom för han var snygg. en vecka senare ringde han och frågade om jag ville med på en fest och vips hade vi hånglat och sedan började vi dejta. sjukt komiskt att vi träffades av slumpen och sedan var tillsammans i två år.