Thepreciousgirl ♥♥

Ja herregud så mycket det hände igår. Allt började med att jag fick andnöd i torsdagskväll när jag låg och läste. Jag tänkte inte mer på det utan la mig för att sova. På morgonen kände jag inte av det speciellt, men under dagen blev det bara värre och värre. Jag försökte tänka och göra annat för att "glömma" att andningen var ansträngd. Det gick ibland, men jag kände samtidigt av att jag blev tröttare och inte fick tillräckligt med syre. Först tänkte jag "äh jag låter det vara, så får vi se". Men på eftermiddagen efter en promenad med hunden så var det ännu värre. Kände att jag inte fick någon luft alls.

Jag ringde mamma och sa att det var jätteviktigt. Berättade hur jag kände och hon sa på en gång att jag skulle gå in på vårdcentralen. Jag tänkte först att det var onödigt, men just när det gäller andningen är det himla viktigt att kolla upp det. Så jag gick dit och de tog prover, kollade syrehalten och lyssna på lungorna. De hittade inget. Så jag trodde med all säkerhet att jag skulle få gå hem igen. Men läkaren sa till mig att det inte gick att utesluta blodpropp eftersom jag faktiskt börjat med p-pillerna. Han ville inte skicka hem mig igen och sätta min hälsa på spel. Så han skrev en akut-remiss till sjukhuset i Trelleborg. "Hur fan ska jag komma dit NU" tänkte jag...

Gick hem igen och ringde mamma. Det blev en massa klydd men tillslut tog vi en taxi dit. Väl där så tog de röntgen på lungorna där de inte hittade några konstigheter. Men en röntgenbild kunde tydligen inte visa om en blodpropp satt sig i lungorna. Så det var bara att sitta och vänta på sjuksköterskorna. När de kom tog de två blodprov i båda armarna (alltså mitt tredje på hela dagen, aj), de kollade blodtryck, tog EKG, temp, hals, syret i blodet osv osv. Såg säkert helt sjukt ut med alla slangar och nålar som satt i mig. Usch...

Hittills gick allt ganska smidigt och snabbt, men nu kom den LÅNGA väntan. Fyfan säger jag bara. Först sa de att jag skulle få vänta 1 timme på provresultaten, och det kändes skitlänge och vi blev nästan lite irriterade. Nu var klockan 17. En timme senare fick vi gå in i ett rum där vi fick vänta ytterligare. Sjuksköterskan sa att det inte dröjde länge till. En timme till hade gått och jag bad mamma gå och fråga varför det tog sån tid. "Vi har bara en läkare och det är 3 patienter före, det kan ta låååång tid" sa sköterskan. Okej, varför ha EN läkare på ett helt sjukhus en fredagkväll? Idiotiskt rent ut sagt. Vart går våra skattepengar tro?
Hur som helst, jag var svinhungrig och tack och lov har jag en snäll moster som kommer med lite mat. Hade inte ätit på 8 timmar då, inte konstigt att jag hade huvudvärk. Och hade vi bara haft en BIL så hade många problem varit lösta. Då hade man kunnat åka och köpa någon god mat och sen kommit hem snabbt efter provresultaten. Jaja, vi väntade till klockan 22, alltså totalt 5 timmar på att få reda på resultaten. FEM TIMMAR!! Frustrerande.

Läkaren sa att jag inte hade några blodproppar i alla fall och hjärtat, lungorna, blodproven och allt annat såg bra ut. Tack och lov!!! Sån lättnad. Men otroligt irriterande att det ska ta så lång tid... det tog max 10 minuter för honom att komma in och säga dom orden och lägga till att jag kanske ska börja med antidepressiva. Han trodde det var psykiskt men att det var bra att jag kom in, för ibland har man otur och då är det något allvarligt med en.

Sen kom min snälla moster tillbaka och hämtade oss. Pinsamt att det hela tog sån tid. Inte konstigt att många väljer att strunta i att gå till doktorn!!

Idag har jag fortfarande lite svårt för att andas, men tydligen är det inget fel på mig. Får väl se om det går över av sig själv.
Vilken lång historia det blev, haha. En liten grej kan ibland bli jävligt stor!