"Ville inte du bli frisk?"
Ingen vägning idag i alla fall. Skönt! Det är ju redan avklarat för denna veckan. Usch jag vill INTE ut i detta vädret! Låt mig slippa...
Frukosten idag blev fiberhavregrynsgröt, havremjölk, banan och en keso och skinkmacka.
Puss & kram ♥
Meeen! Jag tycker du kämpar jättebra! OCH JAG SER FRAMSTEG, bara genom att läsa din blogg! ) Fortsätt som du gör, du är jätteduktig! En dag blir du också fri från den här helvetes sjukdomen! :) KRAMAR
Jagvet att det är jobbigt att kämpa när det inte känns som att man gör någon förbättring/förändring! MEn du gör det, vi som läser din blogg vet ju faktiskt itne vad som rör sig i ditt huvud och hur du väl kämpar med att få i dig maten. Jag har själv varit/är sjuk och vet hur jobbigt det är, och hur envis man måste vara för att inte ge upp. Kampen är lång som jag brukar säga, men för var dag som går kommer du ett steg närmare friheten om du har kämpat med digsjälv och din ätstörning. För vissa tar det 1 månad att bli frisk, andra tar det flera år. Allt beroende på hur sjuka vi varit och hur pass mycket press vi sätter på oss själva när det gäller att utmana sig och lära sig om hur man fungerar i olika situationer o.sv När det känns som att det inte äblir någon förändring efter ett tag, brukar jag tänka tillbaka på när jag var sjukast. Jämföra då, och nu, småsmå framsteg plockar jag fram, och även om de är små, så är de betydelsefulla för att bli frisk, för varje litet problem, gör att du har kvar din äts. Du skrev i inlägget att smör kanske inte var så stor grej. Men det är klart att det är. om du inte är van att äta smör på mackan, kanske du får kämpa med flera olioka känslor som du inte behövt göra förut, sen kanske du inte ens gillar smör. och sen själva vanan att bre åp det. räddsla för att kanske gå upp i vikt? Det är ju tusen saker som kan spela in på att bara sätta lite smör på mackan. Jag tycker absolut att du ska se det som en förbättring att du har ätit smör på smörgåsen, även om det bara är ett tunt lager. Försök påminna digsjälv om hur du verkligen villl leva interst inne och vad som gör att du tvivlar på att bli frisk. Vad är det som håller dig tillbaka i sjukdomen? För det finns något possitivt eller har iaf. funnits det i din äts. anners hade du aldfrig varit sjuk så länge. Det du måste komma underfund med är vad, vad din äts. har "hjälpt dig med". eller vad du sluppit att göra, eller att du kansjke får mindre ångest eller vad det nu kan vara. anledning till att må dåligt. eller kanske ett sätt att ta tillväga när allt annat skiter sig. du måste hitta felet/problemet, lära dig förstå det och sedan byta ut de possitiva egentskaperna i äts. till något som ger dig samma sak tillbaka men inte har med maten att göra. För mig kunde det vara att jag fick en kick av att äta lite förut. Jag ville att folk skulle se mig som sjuk och att jag behövde hjälp och att jag ville ha folk som brydde sig (alltså uppmärksamhet av något slag), oro kanske t.om. förståelse för varför man inte orkar/klarade allt. Jag bytte och ist. för att få en kick när jag gick ner i vikt, så fick jag en kick varje gång jag klarade av att utmana migsjälv, eller gått upp i vikt, för att vvisa att jag var stark och att jag kämpade, (det blev uppmärksamhet, men åt ett bra håll! jagvet inte om du förstår det jag har skrivit, blev lite flummigt kanske, haha .. kram
hoppar in och skickar en stor varm kram innan jag beger mig till min dagvård:/ Hoppas du vinner!
Å men du! Du GÖR framsteg!:) Hela tiden Låt ingen få dig att tro någonting annat!
Jag VET hur svårt det är! Men du gör ju frqamsteg hela tiden! Vissa dagar går det sämre..men då är det bara att ta nya tag! Man är ju inte mer än människa, eller hur?:)
Du är verkligen SÅ duktig, och en viktig förebild för alla som kämpar! Du klarar det här, det är så många som tror på dig!:)
Skickar massa styrka till dig, å tusen varma kramar:)
Varför tar du bara en smörgås på morgonen när det står på ditt matschema att det ska vara två? Ärligt så tycker jag att du gjorde ditt livs misstag när du hoppade av Idun. Men det är ju upp till dej hur mycket du låter sjukdomen styra. Hoppas att du fortsätter kämpa så att du blir frisk <3
Cornelia.. jag vet hur svårt det är att inte ta till sig och lyssna på andras kommentarer. Något inom en säger att dem har rätt, det är jag som är dum i huvudet. Man har ju fått höra det en del.. MEN jag tror det är jätteviktigt att man inte slås ner av kommentarer och tar dem till sig. För DIG är smör på mackan ett steg framåt. Du skulle ju likaväl kunna skita i det, eller hur? DU kämpar varje dag varje sekund, du kämpar framförallt när du äter.. för du skulle kunna SKITA i det. Men du gör inte det och det är en kamp i sig. Och kanske skulle man försöka se det på ett annat sätt.. istället för kamp. Visst är det en kamp, men ordet kamp låter så nedvärderande. Du sluter faktiskt fred med dig själv när du ger din kropp var den behöver.
Finns här fina.
Kram Sandra H
Jen: För det finns andra saker som jag kämpar med också. Som att sluta kompensera, öka lunch och middag, ta smör på mackan..
Det är inte så jävla lätt och jag e inte perfekt jag heller. Har aldrig ätit 2 mackor på morgonen så det gör jag inte bara över en natt utan att blinka
Dom som påpekar saker så som "ville inte du bli frisk?" förstår inte, lika lite som de som säger att det bara är att äta. Tänk på det, anser du att du gör framsteg så gör du det.
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, och vet att det inte är lätt. Men fortsätt att kämpa, och ge inte upp så kommer du att klara av det en dag, vare sig det är imorgon eller om 3 år.
Sedan måste jag säga att jag tycker det är bra att du går ut med det! Det är det värsta när det stängs inne.
DU HAR SÅ JÄVLA RÄTT! Ush vad hemskt det känns med folk som inte förstår sig på en, som inte kan se hur mycket man egentligen kämpar. Igentligen menar dom väl inget illa, men man tar åt sig endå, enormt mycket.
Men jag kan se att du kämpar, jag kan se vad det är du går igenom och jag tycker du är så jävligt stark som fortfarande "hänger kvar där" och fortfarande FÖRSÖKER. Jag tycker visst att smör på mackan är ett stort framsteg, du är så duktig så. Nästan så man blir lite stolt här ju :)
Massvis med kramar <3
vi vet nog alla att du kämpar.
men för att bli frisk krävs fullt fokus och full vilja helahela tiden.
det känns rätt tryggt att vara mer frisk än sjuk, visst, men för att bli helt frisk vilket känns ännu bättre är ännu tryggare men också det svåraste. man ska aldrig vika ner sig, hellre ta ett extra riskorn istället för att medvetet slänga ett osv. små saker spelar stor roll för sjukdomen. men det viktigaste är nog att måltiderna tas in som dom ska, fulländade och med rätt mängd samtidigt som man låter bli att kompensera.
det är ju lätt att säga att man tar en promenad för att må bättre.
i ångest finns det inget bättre än en promenad och lite rörelse för ätstörningen.
men vi ser hur du kämpar, och vi tror på dig!
och vi hoppas att du tror på dig själv, också!
och på våra ord, sanna som falska. definiera själv.
du är sjukt duktig ska du veta! :)
spela roll vad andra tycker eller inte.
det är väl du som ska bli frisk, inte alla andra?
Jag vet att du kämpar. Vissa av tankarna kommer nog alltid finnas kvar, tror jag som är friskförklarad, men man lär sig att gå emot dem. Jag tror att du skulle behöva lite mer stöd, någon som pushar på dig och samtidigt stöttar dig. KRAMAR!
Då har dom inte varit med dig från början. Så som jag ser det så har du tagit stora kliv mot tilfrisknandet och om man jämför med hur du mådde i början så skulle jag kalla dig frisk nu.
Strunta i de där orden. Det har tagit lång tid och kommer ta mer tid men du har nog sedan länge gått över mittlinjen. Så fortsätt vara stark för vi är många som tror på dig :)
Vännen allvarligt du gör otroliga framsteg!
Dom som säger att du inte gör det, de vet inte vad de snackar om.
Jag har också haft ätstörning i många
(för många) år. Och jag har som dig sett några friskförklarats, även de som börjat på kliniken efter mig. Och det är jobbigt!
Men det handlar ju inte om att man inte kämpar!
Ge aldrig upp Cornelia<3
