Onsdag 26 november
Mår okej idag. Tror jag i alla fall för jag har inte vågat känna efter än. Jag orkar faktiskt inte ens. Min behandlare brukar säga till mig att skriva kommentarer om mina måltider jag skrivit ner på matschemat. Men jag gör det sällan. Jag tror det beror på att jag inte orkar känna efter hur måltiden kändes. Om den var bra, dålig, för lite eller för mycket. När jag ätit en måltid vill jag glömma den. Gjort är gjort liksom.
Någon gång då jag tänkt massor på en måltid jag ätit, som gav mig väldigt mycket ångest, så har jag velat kräkas. Men jag kan inte kräkas. Inte med vilje i alla fall, det går inte. För det första blir jag otroligt äcklad av det och för det andra är nog inte mina kräkreflexer speciellt bra. Vilket är tur... har man en gång börjat är det sjukt svårt att sluta. Och att just kräkas upp maten är ett beteende jag är jätterädd för. Jag trodde aldrig jag skulle bli "beroende" av att träna, så egentligen går det ju inte att utesluta kräkningarna heller. Fast nja, jag kan nästan lova att det aldrig kommer hända. Men visst har tanken slått mig "gud vad skönt det ändå vore..."
Förresten skadar det så otroligt mycket att kräkas, att det inte är värt det. Man får ångest oavsett om man behåller maten eller inte. Tänderna skadas och hjärtat kan stanna + 1 miljon andra saker som händer med kroppen. Usch nej... never ever.
Har följt nyheterna nu det senaste dygnet om demonstrationerna i Bankok. Helt sinnessjukt ju! Hela flygplatsen i Bankok är stängd och massa turister kan inte komma hem. Bomber och människor som springer runt med vapen. Vafan liksom? En sak att de demonstrerar mot regeringen eller vad tusan det nu är, men att det påverkar turismen är SÅ fel. Och dit ska jag om 3 månader liksom. Okej, tack och lov landar vi inte i Bankok, men ändå. De kanske "tar över" flygplatsen i Phuket också? Hoppas det löser sig tills vi ska dit... palla gå och oroa sig över sånt liksom? Naah.
Ska ut en promenix nu. I regnet! Blä. Men hunden måste ju också kissa : ) Ska lägga upp ett recept lite senare på ett gott godis man kan ha till jul. ÄLSKAR DET! Ganska nyttigt också, men bara ganska ; ) Nyttigt för själen i alla fall!
Puss på er!
Vacker solnedgång igår kväll. Utsikt från mitt rum.
kan du snälla, definiera för mig, vad som är nyttigt? eller vad du anser nyttigt, rättare sagt. skulle vara kul att höra:)
Förstår att du kan få såna tankar någon gång, att kräkas. Och det är bra att du kan stå emot dom, för tro mig, det är SÅ LÄTT att fastna. Jag sa det till mig själv i början: "bara denna gången, aldrig mer" och det säger jag fortfarande nu ett år senare. Jag trodde absolut inte att jag skulle fastna, men tyvärr. Det är det hemska med ätstörningar, dom tar över dig sakta men säkert och vägrar släppa om man inte kämpar som ett djur och inte ens då är det säkert att man lyckas ta sig loss.
Hur som helst, fortsätt kämpa kämpa kämpa, du förtjänar bättre än det du går igenom.
sofi: Näringsrik mat :) Alltså nästan all mat!! Godis kan också var nyttigt på sitt sätt. Hjärnan behöver sockerkickar ibland, och då kan man väl inte kalla det för onyttigt? ;)
Hej Cornelia!
Jag tänkte lite på dina magproblem. Har du besökt denna blogg någon gång? (Är inte helt säker på hur man länkar, men...)
http://fdana.blogspot.com/
Den skrivs av Åsa, en före detta anorektiker som hon kallar sig.
http://fdana.blogspot.com/2008/11/fd-anorektiker.html
Här frågar hon sina läsare bl.a. om de fått några somatiska symptom i samband med viktuppgång. Flera läsare nämner magbesvär.
http://fdana.blogspot.com/2008/11/livsfarlig-sjukdom-krlek-o-utredningar.html
Här skriver hon om sina egna problem med konstant svullen mage och krampaktig smärta.
Vartenda inlägg är värt att läsa.
Vad jag förstår har hon haft svår anorexi. Hon berättar om hela resan; hur hon fastnade i sjukdomen, vägen ur den, livet efter den. Hon är dessutom lite äldre, har lämnat sin sjukdom bakom sig och har fått distans till den – vilket i sig kan vara en källa till en tro på en ljusare framtid för din/andras del.
Om du inte läst bloggen tidigare så gör det, den är upplyftande och ger hopp och tillförsikt, vilket man även kan förstå av kommentarerna hon fått.
Oj, vad svårt det var att utläsa orden som dök upp... Hoppas inlägget jag skrev nyss når fram!
Börja för guds skull inte kräkas. Det är nog ett av de största misstagen jag gjort! Har kräkts var och varannan dag i ett halvår, för man blir verkligen beroende av det. JAg själv blev som en alkoholist och sätter jag igång lite är det lika bra att köra på för fullt. NEJ säger jag bara, då kan jag lova dig att den ångesten du känner efter en jobig måltid är VÄRD att stå ut med. TRO MIG!!!
Ta hand om dig. Du är strak Cornelia <3
Massa kramar Anna H
tack för ditt svar.
jag ville se om ditt svar stämde överrens med det du skriver "nyttigt" i din blogg.
om det gjorde eller inte spelar ingen roll :)
slå bort dom tankarna!!! det värsta jag gjort i mitt var att börja kräkas, tillslut går det knappt att böja sig framåt, och det är tusen gånger svårare att bli fri ifrån än anorexin... kämpa på fina du! kram!