Please, give me a hug

Ibland är jag så rädd för mig själv. Varför kan jag inte låta människor älska mig? Och varför tillåter jag inte mig själv att vara nära någon? Det är alltid något som tar emot. Jag är rädd för något. Jag tror jag är rädd för att bli sviken, sårad eller lämnad. Förut pratade jag och min mamma om ALLT. Ni som följt mig länge vet om det. Vi är så nära varandra att det är sjukt. Fast på den senaste tiden har vi bara glidit ifrån varandra mer och mer. Jag blir tårögd när jag skriver detta... det är så himla känsligt. Vi kramar varandra bara ibland... vi har inte dessa mamma och dotter samtalen längre... vissa av er tycker väl att "det växer man ifrån"... men jag tycker inte det ska behöva vara så. Jag vill ha samma tajta relation till henne även ifall jag växer upp och "lever ett eget liv".

Jag har pratat med henne om detta. Har gråtit och sagt hur rädd jag är för att mista henne... ändå känns det inte som hon bryr sig. Kanske för stunden... i någon vecka. Sen är allt som vanligt igen. Jag har inte nämnt detta en eller två gånger, jag har sagt det tusentals gånger... i hopp om att bli förstådd. Nu börjar jag tänka ifall det är något fel på mig? Har ni några tips till mig? Jag vill ha den där braiga relationen igen... med massa kramar, pussar och mysiga pratstunder.

Pew. Ibland är det sjukt hur öppen jag är i min blogg. Men jag har ärligt talat ingen annan stans att ventilera dessa tankarna. Förutom hos min behandlare på Idun såklart. Men det känns som de tankarna jag delar med mig där, stannar kvar där och sen görs det inget åt dom.

Anyway. Ikväll åt jag laxsoppa till middag. En massa rotfrukter, lax, grönsaker och en LJUS macka till. Det ni! Väldigt gott faktiskt...
Ska gå och se vad mammi gör... kanske vågar ta upp detta en gång till? Jag vet inte... orkar snart inte längre. Ibland är det bara såå tröttsamt att längta efter en kram som aldrig kommer.

Ha en bra kväll allihopa. Puss!



+ Bild (den till höger)

Kommentarer
Postat av: Molly

jag känner igen mig i det du skriver. tyvärr har jag inget bra tips att ge dig :( jag hoppas att det löser sig för dig :)

bamsekram!//Molly

2008-11-20 @ 18:40:45
URL: http://www.mollyshalsoblogg.blogspot.com
Postat av: AnnaP

Vet du vad fina vän, det HAR med att växa upp och göra.



Det är bra att ni har en fin relation, men vill du inte hitta en livspartner att ha den relationen med? En dag (jag vill inte vara elak eller något här!) kommer din mamma att gå bort, och då kommer du att vara ensam. Och om din mamma är den enda du har då, så kanske det gör dubbelt så ont.



Du kanske måste hitta någon annan att ha den relationen att ha med? :)



Kram! <3

2008-11-20 @ 18:44:35
URL: http://myanalife.blogg.se/
Postat av: linda

vackra foton!!

2008-11-20 @ 18:48:41
URL: http://lindalouisew.blogg.se/
Postat av: Tigrisenemmis

En stor kram får du av mig<3

Du ska veta att du kan alltid prata med mig :) bara hör av dig om du vill ses..

2008-11-20 @ 19:36:20
URL: http://tigrisenemmis.blogg.se/
Postat av: sofia

Sjuuukt vad jag känner igen mig i det du skriver, de känslor du har..Det är tråkigt och läskigt att glida ifrån någon man älskar. Jag har också svårt att öppna mig och låta folk vara nära mig, helt enkelt lita på folk. Usch!

2008-11-20 @ 19:40:45
URL: http://dagensmat.blogg.se/
Postat av: Mamma Johanna

Hej lilla gumman!



Vet du vad, jag tror din mamma är livrädd.

Du är hennes käraste och du är sjuk. Hon har varit nära att förlora dig. Sett dig så sjuk, en sjukdom som bara vi som är eller har varit det kan förstå. Hon vet inte när du ska bli frisk, hur frisk du är. Är hon verkligen frisk nu kommer hon undra, hur mår hon...på riktig? detta är något din mamma kommer bära resten av sitt liv, precis som du. Det måste ju vara otroligt jobbigt att se den man älskar så mycket med en sådan lömsk sjukdom, en farlig sjukdom. Hon älskar dig över allt och bryr sig så det värker i henne. Men det gör så ont att känna att hennes lilla barn är sjuk.



Men nu när du är på väg öpp ur helvetet är det bra om din mamma är där ännu mer. klappar på axeln, små belöningar och underbara stunder med kramar och mys. Skäm bort henne oxå, hon jobbar och stressar och har er att ta hand om.

Sköt om varandra och värna om varandra.



Jag och min mamma är så sjukt nära, vi har bara varandra. Vi ringer varandra varje dag, när jag sover hos henne (hon har ny gubbe som har 3 barn) och vi är ensama då sover vi i dubbelsängen. VI gör allt tillsammans då. Hon berättar allt för mig, jag allt för henne. Hon är min mamma, min vän, min själsfrände och som min dotter. Hon är samma till mig.



Nu när jag är sjuk ser jag hur det tar mina nära...min mamma (med familj), min pappa (med familj), min farmor, min pojkvän, mina barn och alla andra. Dom är livrädda och oroliga, besvikna och arga. Men hur dom än blir mot mig (dom reagerar olika allihop) så vet jag att dom älskar mig...även om dom inte alltid är där.



Men du gumman nu har jag tjatat nog.

Jag ger dig gärna min msn så kan vi prata där ibland. Jag kan lyssna i timmar, jag är bra på det och att stötta.



Tror på dig, håller på dig för du min vän FIXAR DETTA



många varma kramar till dig gumman



[email protected] är msn

2008-11-20 @ 19:56:08
Postat av: Sofie

Tack! <3

Jag älskar också att baka egentligen. Blir alldeles för sällan nuförtiden, tyvärr. Men dom där guldstjärnorna satte fart på mig. :-p

Kram!

2008-11-20 @ 20:12:36
URL: http://lillasofie.blogg.se/
Postat av: Piff

Det låter riktigt jobbigt. Svårt att tänka på, svårt att hitta lösningar till, svårt att bära.



Det är lätt att fastna i en ond cirkel i tanken. Börjar man känna ett avståndstagande från någon är det svårt att skaka det av sig – man vill få någon form av ”trovärdig bekräftelse” på att det antingen var fel uppfattat, eller att det visserligen var så men bara tillfälligt och med en förståelig orsak. Det är mycket svårt att släppa om man inte får denna trovärdiga bekräftelse, och tankarna kan ju i sin tur skapa ytterligare avstånd.



Du har nog den bästa uppfattningen om vad detta kan bero på, men:

♦ Kan det vara ren ”taktik” från hennes sida? Något hon gör för att hon tänker att det är bra för dig?

♦ Är hon själv inte fullt medveten om vad hon ”gör” och/eller hur det påverkar dig?

♦ Har hon ett ”personligt” problem som inte rör dig (trots att det går ut över dig), som att hon är deppad?



Om du inte lyckas nå din mamma trots att du tagit upp saken med henne flera gånger, kan du pröva något annat sätt? T.ex. skriva ett brev?

2008-11-20 @ 20:46:25
Postat av: Rebecca ♥

Helt ärligt vet jag inte om jag klarar det, men jag har inte så mycket val tyvärr... Får helt enkelt ge mig fan på att klara det!

2008-11-20 @ 21:06:15
URL: http://rebeccacecilia.blogg.se/
Postat av: Ida

Så var det med min mamma och mig också. Vi hade en jättebra relation och hon kändes som min fasta punkt i världen ungefär. Sedan gled vi ifrån varandra och det kändes liksom konstigt på något vis att berätta saker för henne, det var inte riktigt samma sak. Men vet du? Nu förtiden har vi en lika bra relation igen :) Jag vet inte vad jag gjorde men jag började helt enkelt att berätta saker igen... Sa till om jag behövde en kram och sådär. Så det går! :)

2008-11-20 @ 22:51:09
URL: http://marblehouse.blogg.se/
Postat av: Zelda

Hej Fina,



Du är så fin, har någonsin haft tanken på att skicka in dina bilder till en modellagentur ?



Självklart ska du inte göra det om du inte känner att du vill, men vem skulle säga nej till 100 000 kronor om dagen om det gick vägen ? ;)



Känner du för en weekendsemster med julshopping o boende mitt i Stockholm City ? :)



Ta hand om dig, Zelda.

2008-11-20 @ 23:45:18
URL: http://wabisabi.blog.com
Postat av: HemligLitenFlicka

Jag fyller tjugoett år, anorexi sedan jag var fjorton.



Jag bor nu ensam på andra sidan riket, men ringer min mamma varje dag minst tio gånger, ringer innan jag ska sova för att läsa gud som haver (vi är inte religösa, men har gjort denna lilla godnatt-ritual sedan jag var liten), så känn dig mogen ;)

2008-11-20 @ 23:47:37
Postat av: Josefin

jag kan tyvärr inte ge dig några tips, eftersom att jag aldrig har haft en bra eller nära relation till någon av mina föräldrar.. :/ jag hoppas det löser sig iaf.

2008-11-20 @ 23:55:43
URL: http://stendahl.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag skulle vilja skicka dig massvis med varma mysiga kramar!

2008-11-21 @ 00:35:39
Postat av: Jossan

Hej gumman. Jag kan förstå att du känner dig osedd ibland. Du tar ju inte särskilt stor plats när vi träffas. Och det är svårt. Man vill inte tränga sig på. Kanske är det så din mamma tänker också. Har du försökt att ta första steget, att gå och ge din mamma en kram. Eller bara säga "jag behöver en kram". Jag kramar ofta mina föräldrar och det är nästan alltid på mitt initativ....

2008-11-21 @ 14:37:41
URL: http://honeyjo.blogspot.com
Postat av: FANNY

Förstår exakt vad du går igenom,Så är det ju för mig hela tiden :/ nästan... :(

Aya, gumman jag finns här !!

SÅ DU VET <3

ÄLSKAR DIG !!

2008-11-21 @ 15:48:25
URL: http://beautifulflower.blogg.se/
Postat av: Linnea

Kan du inte lägga upp receptet på laxsoppan? Den lät så god! :)

2008-11-21 @ 16:52:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0