Gossip girl och massa vila
Känner ni er också krassliga? Eller är ni på tiptop?
Ikväll blir det Gossip Girl såklart, sen ska jag antagligen ta mig till sängen och sova. Är redan så trött att jag kan gå och lägga mig för dagen. Men nej, Gossip Girl först. Det missar man bara inte!
Har verkligen tänkt mycket på programmen jag såg om anorexia igår på Dr. Phil. Så fort ångesten kommer tänker jag att "det är så det blir om man inte äter". Och det är INTE glamoröst. Hon med bulimi, jag menar. Hon tappade otroligt mycket hår och till och med tänderna tappade hon. Man blir inte snygg, smal och framgångsrik av att svälta sig själv. Men varför gör man det ändå? Varför går det inte in i huvudet att det är där det slutar? På ett sjukhus med sond, en kropp lika svag som en 90 åring osv.
Kanske en grej kan vara att skriva upp allt detta och sätta upp vid min säng? Läsa det varje kväll innan jag somnar, och bli påmind att mat är bra! Att mat inte gör en tjock. Mat gör en faktiskt snygg, strålande, man orkar med saker man vill göra och det är ju samtidigt så himla gott och spännande med mat! På senaste tiden har jag blivit otroligt intresserad av kost och hälsa. Jag älskar att läsa nya recept, testa på nya saker och läsa om alla näringsämnen osv.
Nej, nu ska jag bege mig till soffan. Ha en fin kväll! Puss och kram
åhhhh, jag måste verkligen beundra dig! du är så duktig och du börjar tänka så rätt. jag blir så glad av dina inlägg för varje dag gör du nya framsteg som värmer mig något så otroligt! fortsätt kämpa och kom ihåg att du är jätte duktig! KRAMAR!
matilda: Åh tack ska du ha! Underbart att få kommentarer som din. Kraaam!
säger samma som matilda, beundrar dig. jag tror att många faller in i svälten för dem inte tror att allt det där hemska kan hända DEM, sjukhus, sond, tappa hår m.m. Man tror " äsch, sånt där händer inte mig. jag slutar när jag nått min målvikt". Kram.
Har också känt så efter att ja såg dr phil... det är sjukt va långt det kan gå... vet inte om du har sett det avsnittet du hade en bild på i ett inlägg, det va iaf ifrån februari, och tjena va tagen, upprörd o ledsen man blir när man ser sånt.. såg det på yotube, och tjena alltså.. Ne, va dystert det här blev nu då... I vilket fall så är du otroligt stark tjejen, det ska du veta !!
Jag kan skriva under på det där med att folk blirsom mest sjuka i mars..nästan alla jag känner har fått sig en slängav förkylning eller så.
Såg också programmet igår förresten, sjukt att det ska gå så långt in i psyket, att man inbillar sig att det man gör är bättre för än själv än att ändra sitt destruktiva beteende :/
Åh, på ett sätt är jag ledsen att jag tankade ned hela serien med Gossip Girl och kikade på dom i ett kör. Vill också ha det där nya avsnittet att se fram emot.
Och du, du ÄR stark. Det går att ta sig ur skiten - Det är så jäkla härligt att se andra människor som också kämpar.
Hej. Jag har alltid varit underviktig men också alltid velat bli ännu smalare. Jag har börjat räkna kalorier ganska nyligen och tränar varje morgon och kväll, ibland på eftermiddagen med, samt gör diverse andra saker för att gå ner. ALLA tankar kretsar verkligen kring mat och planeringen av vad man (inte) ska äta och varje tugga av ett äpple ger ångest. När jag hade bmi på 15 kände jag mig jättenöjd men mådde dåligt och ramlade ibland ihop. Tänkte att det berodde på min ångestsjukdom. Jag kände dock att det antagligen inte var helt sant och ville börja äta mer men var livrädd för att gå upp i vikt. Ville ju ner ännu mer liksom även om revbenen sticker ut. I samma veva hittar jag din blogg och läser den nu flera gånger om dagen
och du har hjälpt mig vända på det hela innan det blev något galet av det. Var på helt fel väg men känns som du fått mig komma av den :) Har precis börjat försöka tänka mer på att vara nyttig och frisk än bara smal, smal, smal och jag älskar alla roliga recept du har (för jag älskar ju innerst inne mat, även om jag är livrädd för den). Tack för en skitbra blogg! Och tack för hjälpen :)
Känner mig inte så pigg jag heller. Och jag tänker fortfarande på Dr.Phil igår. Det tog hårt.
Åh jag missade Gossip Girl idag, fast jag var på Dj-kurs istället =) Det väger upp!
Har läst massor i din blogg nu. vad stark du är som orkat skriva om allt kring sjukdomen. jag känner igen mig i en del av det, men skulle aldrig våga "blotta" mig så som du gör. Jag tror du kan hjälpa många pga det! Det måste vara skönt att kunna skriva av sig, men jobbigt med alla kommentarer. Jag tycker iaf att du verkar vara en hel go tjej som förtjänar allt bra! Kämpa vidare, du verkar ha kommmit långt nu! kram
Alltså herregud vad glad jag blir av era kommentarer! Wow! Ni som också lider av en ÄS. KÄMPA PÅ! Vi kommer klara detta tillsammans. Vi är starkare än sjukdomen.
Kram till er alla!
Tycker att det är en jättebra idé att sätta upp ett litet anslag vid sängen.
Jag tror att det är bra för dig att du lär dig vad som är bra för dig (och alla oss andra) att äta. Du verkar trots allt ha en sund inställning till mat under dina "bra dagar".
Se hur många du inspirerar och som kan hämta kraft i det du skriver.
Go girl!
