Pangasius med rotfrukter
Gjorde också en dressing på yoghurt, citronsaft, salt och peppar.
(Och det var ett jäkla gnabb om var "kolhydraterna tagit vägen". Jag äter pasta, ris, potatis, couscous, bulgur till 95% av alla mina luncher och middagar och det vet min behandlare också som berömmer mig ofta för det. PUNKT!)
Rotfrukter i ugn
1 portion
1 liten morot
En bit kålrot
Purjolök
Rapsolja
Salt & peppar
Rosmarin
Skala morot och kålrot och skiva i lagom stora bitar. Skölj och skiva purjolöken och lägg allt i en ugnssäker form. Ringla över lite olja, salt, peppar och rosmarin. Sätt ugnen på 175-200 grader och sätt in rotfrukterna i ca 20-30 minuter.
Gumman det där ser fortfarande ut som en för liten portion. Fisk, sås och grönsaker, vart är kolhydraterna så som ris/potatis/pasta? Har du inte fått lära dig vad en normalstor portion är? Ta upp de med behandlaren om du känner dig osäker!
Jag äter väldigt ofta pangasius och den är verkligen supergod och enkel att tillaga, och som du säger så blir den aldrig torr :)
Eva: Det har jag. Och jag vet. Och min behandlare vet också. Du behöver inte påpeka att det är för lite för det vet jag redan :) Energimässigt i alla fall.
Eva: Och förresten så är denna lunchen bättre än inget alls. Hade lika bra kunnat strunta i den eftersom jag mår dåligt. Men någon kommer alltid ha en åsikt om hur, vad, hur mycket jag äter.
Kram!
Vart har kolhydraterna gått och gömt sig??
Ser inte skymten av varken ris/pasta eller potatis..
Ville du bli fri eller hur var det nu?
man kan faktiskt byta ut de "vanliga" kolhydraterna ibland. Jag menar, morot, kolrot etc hör ju faktiskt till kolhydrater! morr! gott ser det ut :) kämpa på!
jag vill bara nämna att även potatis är en rotfrukt.
men det är givetvis jättebra att du äter lunch trots ditt mående! jättestarkt och beundransvärt!
kramkramkram!
Kolhydrater i form av pasta/potatis är JÄVLIGT svårt faktiskt. Måste man egentligen äta det!? räcker det inte att man äter bröd? det är ju också kolhydrater.. du kämpar på jättebra tjejen :) var stolt! kramsi
verkar som att du fortfarande kör på samma säkra linje när det gäller mat. Förstår att det är fruktansvärt svårt, men för att bli frisk måste man utmana sig själv och ångesten annars står man och trampar på samma ställe!
kram
jag fattar ju att det är skitsvårt för dig att äta typ pasta och det, men du säger ju själv att du vill komma ur sjukdomen och att du slösat bort 7 år på en ätstörning (även om den ändå utvecklat dig som person osv.)
Förstår du inte att du MÅSTE VÅGA ta steget för att bli frisk. Som du lever nu, kan du leva hela livet. Din kropp tar inte skada, men du mår liksom varken överbra eller överdåligt.
Du får ångest, slösar tid på ångesten, känner tvång att typ träna osv. Skulle inte ditt liv vara mer värt om du kunde äta det du ville, inte behöva spegla dig, tänka negativa tankar om dig själv, ha ett jobb att gå till varje dag osv. osv.?
Du säger ju att du VILL så gärna. Att du vill slippa tankar och ångest och siffror i skallen. Varför tar du inte bara steget, jag menar du har ju ändå gått förbi den värsta biten i tillfrisknandet dvs. gått upp i vikt och ställt om synen på kroppen. Nu behöver du ju "bara" äta normalt. Testa att äta av allt och inse att du inte kommer gå upp i vikt.
Jag tror att du vet det innerst inne, det intressanta är bara vad som håller dig tillbaka?! Du vet ju att människor i din omgivning älskar dig för den du är och inte för att du är "sjuk".
Önskar att jag kunde skaka om dig så att du kunde inse vad lite du egentligen behöver göra för att bli fri ätstörningen.
Vad tar emot egentligen? Vill du leva som du gör nu hela livet?
Bara att du blir upprörd över att folk kommenterar att det saknades kolhydrater betyder att du är medveten om att det är fel,och du intar försvarsställning direkt. Jag förstår dig, jag gjorde precis likadant för ett år sedan. Att folk kommenterar det innebär i n t e att folk kritiserar dig, utan de gör det för att hjälpa dig, hjälpa-stötta&-pusha dig mot ett fri(sk)are och hälsosammare liv !
Kram på dig :)
Emma: Nej så är det inte alls, och det vet ju jag bäst ändå :) Det som störde mig var att jag inte ens tänkte i sjuka banor, och så kommer någon och säger att min måltid var helt åt pipan.
Ibland äter man inte kolhydratkällan, så enkelt är det. Ibland äter man inte proteindelen, grönsakerna osv. Det är en del av friskheten att kunna äta utan att tänka. And I did!
Kram
