Kommer jag bli sämre nu igen?
Hade det inte varit för de förbannade pengarna så hade jag sagt upp mig på studs. Nämner jag det så säger alla "men du kan inte spola en sån chans, du kan inte bli arbetslös nu, hur ska du klara dig, vad ska du då göra?" Jag vet jag vet jag vet! Nästan allt i livet handlar om pengar. Jag hatar det! Har alltid gjort... man pluggar och utbildar sig för att sen kunna få ett jobb där man tjänar pengar, för att klara sig i livet. Javisst... men varken plugga eller jobba har någonsin varit "min grej". Jag måste få göra saker jag tycker om. Jobba med något jag brinner för. Utnyttja mina kvalitéer och det jag är bra på.
Jag tänker jämt på andra i första hand. "Jag kan inte svika chefen som gav mig denna chansen", "jag kan inte gå och bli beroende av mammas pengar igen". (och att vara beroende av min mammas pengar menas inte med shopping, utan mat och tak över huvudet!! Jag betalar hem bra med pengar, om ni nu trodde något annat)
Jag vet så jävla väl att pengar inte gör en lycklig, eller ens löser några problem. Men håll med mig om att livet vore bra mycket lättare om man var oberoende av pengarna?! Hade jag varit mångmiljonär så hade jag inte bara suttit på min röv och inte gjort något alls. Nej, jag hade gjort de sakerna jag tycker om, som jag nämnde innan.
Blir ibland bara så trött på allt... jag mår så bra nu, men jag vet att allt blir sån obalans när jag tar mig ut i arbetslivet igen! Vet ni, att min värsta svacka någonsin började när jag fick dehär jobbet i vintras. Det tog tid för mig att fatta det, men så är det verkligen. Så fort jag kom ifrån skolan och pressen så mådde jag bättre... och nu under dessa 4 veckor jag varit ledig så har jag mått jättebra. Och det gör mig så frustrerad eftersom jag vet att allt kommer falla nästa måndag den 11 augusti, då jag börjar jobba igen...
Ursäkta för detta något tråkiga inlägg. Men jag behövde det. Hoppas ni mår bra i alla fall! Kram kram
hade jag varit du hade jag slutat på jobbet hur jobbigt det än känns att sluta där. men om du känner att du kmr må sämre av det SKA DU INYE FORTSÄTTA! jag blev tvungen att sluta på två sommarjobb efter 2 dagar för allt gick SKIT! det viktigaste är verkligen att du mår bra,och när du är tillräckligt stark för att både jobba och MÅ BRA så är det bara att göra det. men som det verkar nu verkar det inte så stabilt..=/ kramaar
Tycker du låter så naiv, det är många som vill kunna försörja sig på det dem älskar men hur många tror du det är som KAN göra det? Har en kompis som också håller på sådär "näe jag vill inte plugga", "näe jag vill inte jobba".. synd för dig för det är vad du har att välja mellan. Även om du börjar skriva, tror du verkligen att du kommer kunna leva på det?
jag håller på dig!! Och det där med att pengar inte spelar ngn roll är bara skitsnack, det håller jag med om. Visst det kanske inte löser alla problem och gör en lyckling, men man blir banne mig LYCKLIGARE av att veta att man inte måste fundera på hur man ska klara ekonomin. Usch det där är så svårt, ena sidan behöver man pengar å andra sidan är ju livet alldeels för kort för att spendera det på ett jobb man inte trivs med. Särskilt om du misstänker att det kan få dig att må ÄNNU sämre..önskar att jag kunde råda dig mera
Jag håller med dig till 110% Cornelia!
Jag tycker inte heller om att jobba, om man kunde vara helt oberoende av pengar och bara får göra det man älskar mest här i livet.
Men tyvärr funkar det ju inte så. Precis ALLT kostar pengar vad man än ska göra känns det som.
Då måste man nog sticka ut med något som man kan tjäna pengar på, men för mig skulle det vara svårt.
Kram på dig!
Cornelia vännen! Lyssna på det kroppen säger. Jag vet precis vad du menar med dina känslor. Jag började också jobba i julas, med hopp och tro om att jag skulle må bättre, få något annat att tänka på osv. I början var allt roligt, det kändes bra att tjäna sina egna pengar och göra nytta. Men så hann det där jag rusade ifrån ikapp mig och jag mådde piss varje gång jag skulle till jobbet, grät på kvällarna och fick mer och mer ångest. Jag struntade fullständigt i maten och det gjorde sitt.. jag mådde ännu sämre. Kämpade i 6 månader, sen gav jag upp. Det handlade varken om jobbet eller kollegor eller annat. Det var toppen. Det var mig det handlade om. Jag kände mig misslyckad till en början som sa upp mig, men när jag väl hade gjort det kom den där lättnaden. Och aldrig har jag nog känt en sådan lättnad, befrielse. Såg det inte som ett misslyckande, utan en erfarenhet rikare. Jag hade gjort mitt där. Skolan gick åt helvete eftersom jag knappt kunde kombinera dessa två sysslor. Jag lyyssnade på mig själv, sa upp mig och sjukskrev mig från skolan. Sedan dess har jag mått mycket bättre. Alla kraven och det man måste prestera bara släppte och jag kunde ta hand om mig själv. Det är vad jag har gjort nu och till hösten börjar jag skolan igen. Vilket jag är nervös för, men jag känner mig så laddad! jag ska fixa detta! så kanske kanske har jag blivit starkare i mig själv, när jag fått göra det jag velt ett tag, i en pausen jag gav mig. Bla skirva!
Tänk efter, tänk på dig själv. Det kommer ordna sig hur du än gör. Om du slutar på jobbet, se då till att jobba så m ycket du kan med dig själv, för då kommer du känna glädje att jobba i framtiden, annars drar man bara ut på lidandet. Det finns fler jobb. Du har många år på dig. Du har livet framför dig!
Vad du än gör, ge inte upp nu när du kommit så långt som du har gjort.
Vi är lika du och jag. Kram på dig fina tjejen!
Puss och kram,
S
Slösa inte din tid och energi på att tänka som du skriver "att allt kommer falla den 11 Augusti" Ta inte ut oron i förskott! Fortsätt bara på det spår du är. Måbra, nu. IDAG. När måndagen den 11 kommer, får du se hur du mår då. Om du märker av att du slintar, du halkar ner i mörkret. Lämna då genast platsen. Ditt liv är viktigare än pengar, och jag tror att om det blir så allvarligt att du skulle börja svälta dig igen, så hjälper nog gärna din mamma dig påvägen tills du hittar ett nytt jobb. Vi kan inte få allt här i världen, men kanske kan vi få iallafall något annat jobb som inte tar ett liv. ditt liv. Tänk på dagarna som dina sista, det får vi höra mycket, men det är så det ska vara. Borde vara. Om du verkligen vill någonting, kan du lyckas. Jag tycker personligen att Du är en fantastisk skrivbent och jag hejjar på Dig. Vill du bli skrivare, KÄMPA FÖR DET! BLI DET!
Pusselipuss// Paula!
Josse: Läs ordentligt först innan du yttrar dig. Jag skrev att det är det jag VILL göra, och jag vet att jag är bra på det. Och jag snackar om nuet, inte att jag ska leva på det resten av mitt liv.
Ni andra: TACK!! Verkligen.. håller med er också. Jag ska se hur jag klarar det och sen ta ett beslut. Jag kanske kan jobba nån timme om dagen bara.. inte sluta helt liksom!
Kram på er
Ja, med all din shopping så måste du ju ha ett jobb, som du själv skrev går det inte att leva på andras pengar hela livet. Du får väl leta efter ett annat jobb om du inte trivs? Var inte ett sånt himla mähä, skit i vad dom andra tycker, och gör det som du trivs med, och med det menar jag inte shoppa upp mammas pengar.
Såg nu att Jossan skrivit precis det jag tänkte. Ja, jag förstår att det är vad du VILL göra, jag är inte dum, och det är inte hon heller. Men det är naivt av dig att ens tänka så. Jag är nog lite smartare än dig, för jag förstår precis det hon menar.
Jag förstod precis vad du menade, tvärtom verkar det vara du som missuppfattade mig? Det var precis det jag menade, du VILL skriva och kunna leva på det och precis som jag skrev så är det väldigt sällan som man får som man vill. Sedan måste man tyvärr tänka lite framåt, du får väl kombinera skrivandet med jobbet då? Det funkar väl fint att göra på det viset också? Du gör något nyttigt som man tyvärr måste för att få en inkomst samtidigt som du gör det du tycker om men på en annan nivå eftersom du inte är en författare (än). Jag tvivlar inte alls på att du skriver bra eller att du skulle kunna ge ut en bok men som sagt, det är nog ganska svårt att tjäna så mycket på böckerna att man inte behöver ha ett ordentligt jobb vid sidan om. Tyckte bara det lät så otacksamt och naivt att du inte vill jobba, det är det väl ingen som vill och nu när det är så pass svårt att få jobb och du som inte ens har en utbildning ska väl vara minst sagt tacksam för att du har ett arbete som du kan försörja dig på.
Josse: Självklart ska jag inte bara skriva. Jag måste ju ha ett jobb vid sidan av också, men inte detta jag har nu. Förstår du? Jag trivs inte så bra med det jag har :P Plus att hela grejen va att jag känner att jag mår dåligt så fort jag blir pressad. Jag hatar det!! Men jag faller ner i min svacka igen... och det vill jag inte! Jag menar liksom itne att jag ska sluta jobba för all framtid.. hallå, det fattar väl jag att jag inte kan :P Men som det ser ut nu så måste jag bli frisk till 100%... annars kan jag varken utföra ett bra jobb eller må bra i kropp och själ..
När du är sårbar, läs igenom dem inlägg i din blogg där du haft världens motivation och berättat hur mycket du skulle kunna göra när du är helt frisk och hur allting skulle bli bättre
Kram:)
Allt som man MÅSTE göra är oftast ganska tråkigt! Men glöm inte bort att det är DU som bestämmer över ditt liv!
Jag har alltid gjort det som alla andra vill att jag ska göra, fått dom bästa betygen och jobbat massor på min lediga tid!
Och det är inte vad JAG vill, jag vill inte bli ngn jvla ingenjör!
Jag vill se världen och skulle helst av allt vilja bo i en husbil och bara driva runt..
Men så finns det människor som är så NEGATIVA till precis allt...
Jag orkar inte längre göra "allt man måste"
Så till hösten säger jag upp mig från jobbet, skiter i att plugga och reser till asien... (tokyo here I come)
Jag tror man kommer ångra sig när man blir gammal att man inte levde livet när man hade chansen!
Oj vad jag svamlade nu, förlåt! Det jag menar är bara att man ska kämpa och göra det man vill.. LEV LIVET! It´s wideopen!
Det ska inte slösas bort på tråkiga saker iaf!
Livet: Shit vad jag håller med dig! Härligt att du drar iväg sådär! Lycka till med allt :) <3
