Fredag 25 april
Jobb hela dagen, sen åker jag till Fanny ikväll. Något positivt iaf!! Längtar riktigt mycket. Stannar inte så länge tyvärr.. måste hem imorgon igen pga. vovvarna.
Ser inte ut att bli fint väder idag... så sjukt tråkigt. Men skönt iaf att det är ljust så länge om dagarna nu. Har saknat det så!
Tänkte ifall jag skulle ta fram något gammalt matschema och försöka följa det någerlunda. Jag dog ju inte av det då... och min vikt gick ju inte bara upp, upp. Varför skulle den då göra det nu? Nej jag skulle faktiskt bara mått sjukt mycket bättre om jag börjat äta bättre igen. Regelbundet och ofta! Vad har jag att förlora?! Och vården är så himla seg... kan liksom inte gå här och må dåligt tills de får tummarna ur röven. Jag vill ha lite action nu!! Inte sen... inte om 2 veckor. Vem vet, det kanske är försent då? Hon jag träffade igår sa att mitt hjärta kan stanna när som helst nu när jag tränar såsom jag gör + äter så pass dåligt. Jag berättade en matdag för henne... och ja. Hon blev orolig! Det låter mycket i mina öron, men jag vet nånstans att det är så galet lite. Hade t.ex min mamma ätit så och tränat så hade jag blivit GRYMT orolig.
Kommer nog inte bli mycket bloggande idag. Men iaf så hoppas jag ni får en skön helg!!
Puss o kram
Ibland är det bra med en chock typ "ditt hjärta kan stanna", det kan liksom kicka igång processen i huvudet! Det kommer gå bra för dig, glöm aldrig alla framsteg du gjort, fokusera på dem istället för det du anser vara dina "misslyckanden".
Hej Cornelia!
Jag kämpar precis som du mot en ätstörning. Har lidit av bulimi i flera år men börjar nu äntligen bli bättre. Mycket tack vare privat vård. Jag går även i en stödgrupp varje vecka och pratar med likasinnade. Det har hjälpt mig jättemycket. Har du kollat upp om det finns några sådana grupper i malmö? Det är ju ingen vård men det känns skönt att prata med tjejer osm har liknande problem. Jag vet precis hur du känner dig. Det jag har upptäckt är precis som du säger att man inte går upp massa i vikt bara för att man äter mer och bättre. Jag har tom gått ner i vikt sen jag började äta normalt och sluta kräkas var och varannan dag. Man blir ju inte smal av att hetsäta direkt. Jag vet att vi inte har samma problem med just kräkningarna men jag vet hur det känns att ha ångest över allt man stoppar i sig.
forts. på mitt förra inlägg....
Jag vill egentligen bara säga att du inte får ge upp. Jag tror på dig! Trodde aldrig att jag skulle bli bättre. Kändes som att mitt liv bara var en jobbig jävla ätstörning. Men jag är ett levande bevis på att man faktiskt kan bli bättre. Jag tänker inte längre på mat 24/7 och det är underbart. Det går!Vill skriva så mycket till dig. Kan jag maila???
Lisen: Du får jättegärna mejla! Hoppas du gör det så vi kan prata mer!
Kraaam!
Måste bara få fråga. Vad och hur mycket tränar du om dagen??
Försök att se det så att till skillnad från andra åkommor kan du faktiskt själv handla så att du slipper dina besvär! Sa du inte att du inte tränade?! Vad tränar du; är det den cross tranern du har på ditt rum? Är det så smart att ha en träningscykel på sitt rum?
Tycker det låter som du har ortorexi med tankte på att du äter frukost lunch och middag, "nyttigt" & tränar?
Lina: Jo jag tränar. Sen några månader tillbaka. En träningcykel har jag på mitt rum, men den använder jag inte. Jag tränar styrka hemma med redskap och så på mitt rum.
Nej jag äter inte "nyttigt". Jag äter sjukt lite, långt under svält och tränar lite samtidigt. Har fått diagnos för anorexi pga utebliven mens, låg vikt, tankemässigt och allt dedär.
Jag vill bara påminna dig om att skelettet inte heller mår bra av att man väger så litet att mensen inte fungerar - att i åratal äta medicin mot benskörhet är inte något att rekommendera precis. Det är jättebra att träna (för skelettet också) men bara om man äter tillräckligt mycket! Snälla, kan du inte plocka fram ett av dina gamla matscheman och följa det tills du får ett nytt? Prova en vecka i alla fall och se om du mår bättre - chansen är ju ganska stor att du blir både piggare och gladare av att äta mer. En bok som jag kan rekommendera är "Från självsvält till ett fullvärdigt liv" av Ata Ghaderi och Thomas Parling, det är en bok om självhjälp mot anorexi och den har hjälpt åtminstone mig.
Tänk på vilka förutsättningar som du faktiskt har!
Precis som Lina skrev så har du alla nycklar i din hand för att kunna må bättre. Många (inklusive mig själv) har sjukdomar som inte går att göra ngt åt alls, och man är för alltid dömd till ett liv som fängslad i sin egen sjuka kropp. Tänk på det.
Tänk ockås på om du verkligen vill bli frisk, FULLT ut. För om du vill det till 100%, vad stoppar dig då? Du har ju som sagt alla svaren själv... Och jo jag vet, ångetsen stoppar dig. Men ångetsen i sig själv är ju enbart en känsla och ingenitng annat. Och ALLA känslor går att sätta åt sidan, bara man vill. Du har gjort det flrut, det är ingen skillnad nu.
