När du var som sjukast.
Satt och funderade på vad meningen med livet är. Varför ska inte dessa underbara stunder tillsammans med vänner och familj vara för evigt? Vad gör egentligen vi människor? Jobbar, äter och sover? Kommer man någonsin hitta drömprinsen? Flytta till en stor villa och skaffa barn? Skratta och vara lycklig? När kommer det? Borde det inte vara så alltid? Varför har vi dagar då vi bara mår dåligt? Vad är de bra för? Varför kan inte alla älska varandra, ta hand om varandra och göra roliga saker? Varför består 80% av livet av tråkigheter?
Gud, jag känner mig 10 kilo tyngre med alla dessa tankar och funderingar jag släpar på.
Hoppas jag lyckas spy ut lite av dom imorgon hos psykologen. Undra vad hon kommer säga? Vad gör dom på kliniken ifall dom inser hur jävla pissigt jag mår?
Förlåt för enbart trista inlägg idag. Men jag har väl en sån där dag då man bara mår dåligt...
jag läste dina förgåenbde kommentarer m ich förstod vilken kommentar du menade.
hon har iförsig en poäng, du är faktiskt friskare nu,
det beror inte på din vikt men utan ditt handlande.
även om tankarna är de samma så är du starkare nu och äter trots att det känns svårt,
om du hade varit lika sjuk nu som förut hade du inte ens ätit alls.
eller hur, förstår du min poäng?
by the ways å är du otroligt mycket sötare nu.
soff: Men är du helt säker på att jag äter nu då? Nej just det :((
Men tack ändå, för att du stöttar
Förstår hur du känner, kan känna så också ibland, men du e så mkt starkare en det där jävla spöket och ja lovar dej att du kommer hitta drömprinsen och allt det där du drömmer om!
Men lova mej en sak och det är att du pratar ut ordentligt hos din psykolog imorn, för de e nog vad som behövs!
//Ta hand om dej och kämpa även om det känns jobbigt! Kramar!
känns som att det är jag som skrivit dessa inlägg, känner likadant, vågar inte riktigt bli "frisk", för när är man frisk?
Ditt första stycke som du skrivit.
Jag förstår vad du menar.
Jag har också gått upp i vikt.
Det känns verkligen som att ingen alls förstår. Många tror att jag mår bättre. Men så är det ju inte, allt känns bara pannkaka.
Du behöver inte be om ursäkt för ditt inlägg.
Gumman det är ju så du mår.
Inget att be om förlåtelse för.
Massa kramar
Cornelia!
Jag vill att du ska veta att jag tänker väldigt mycket på dig. Du är en underbar person och förtjänar inte detta! Det hade lika bra kunnat vara jag som skrivit det här. Du tar orden ur min mun, glöm aldrig bort att du är en värdefull vän för mig!
Puss och kram S
Alltså, du satte verkligen ord på mina känslor när du skrev "jag orkar inte se frisk ut, eftersom jag inte ÄR det". Precis så känner jag ofta, det känns som att folk inte fattar att man kan må hur dåligt som helst på insidan, även om det inte syns på utsidan! Liksom om man ser frisk ut på utsidan, får man inte vara sjuk längre då? Måste man SE sjuk ut, för att VARA sjuk?
Det hela gör ju bara saken värre! Då måste man ta ännu mer skit, för då måste man vara sjuk samtidigt som man kämpar för att bli frisk, och kämpar för att "få vara" sjuk och få andra att förstå att man verkligen är det fortfarande.
fattar hur du känenr en du kommer hitta drömprinsen,få ett lyckligt liv mm .bara att det känns så dåligt nu att... vadå? jaja. du e en sån fin tjej så det kommer gå bra=)
fattar hur du känenr en du kommer hitta drömprinsen,få ett lyckligt liv mm .bara att det känns så dåligt nu att... vadå? jaja. du e en sån fin tjej så det kommer gå bra=)
det är en väldig läskig tanke.. men jag förstår dig precis, för jag känner exakt likadant. väldigt få vet om att jag har matproblem. min familj vet - man vi pratar aldrig om det. har inte ens nämnt det högt hemma knappt på mer än 1,5 år. och bara en av mina kompisar vet att jag går på en ätträningsenhet. hon och ungefär fem andra vet om att jag har problem. men nu känner jag bara att det går för långt. jag mår mycket, mycket bättre ochväger normalt. men det är just det - då är jag frisk i allas ögon. men det är så grymt mycket mer. sjkdomen sitter liksom inte i vikten, den finns i tankarna. ständigt me ndet verkar ingen förstå. och då känner jag (väldigt egoistiskt, jag vet. jag skäms): här har jag mått skit i fler år, gråter jämt oc hständifgt oc htrots det så vet knappt en enda människa om det. elelr alltså, det är svårt att förklara. men helt plötsligt orkar jag inte hålla allt inombords längre. jag vill bara att alla ska veta - så de får en förklaring till varför jag har bett mig som jag gjort.. aja. nu ska jag sluta. fötlåt för denna kommentaren (inte så rolig för dig kanske).me ndet var skönt att sriva av mig lite och just nu (utan att jag känner dig) så känns det som att du är den enda som förstår..
jag veti nte vad jag ska svara...
mer än att jag känner igen mig.
Inte för att jag har varit sjukt smal, men det är just det. Bara för att jag inte är det så finns det ingen som tar mig på allvar (känns det som).
Jag är för frisk för att läggas tid på.
Jag kan inte svara på om du kommer hitta drömprinsen, få stor villa och barn - men det hoppas jag! Jag hoppas att alla som mår dåligt - ska få må bra, och tillåta sig må bra.
Tack för att du bloggar!
kram
Känner också igen mig. När jag var underviktig blev alla omkring mig jätte arga & ledsna och efter ett tag så började jag stressa i mig mat för att slippa alla bråk, kommentarer, pikar, folk som grät, osv osv. Jag gick upp i vikt relativt snabbt igen men jag kunde inte sluta stressa i mig mat. Det satt kvar samtidigt som jag inte ville äta. Så jag varavade svält med hetsätning och fortsatte bara att gå upp och upp och upp. Nu är jag inte ens "normal smal" och jag mår så jävla mycket sämre än jag någonsin mått och alla tycker att jag
har dålig självdisciplin, måste äta mindre och träna mer. Jag försöker att äta regelbundet och bra men jag kan knappt sluta äta när jag börjar nu. Jag är så jävla misslyckad.
Nu här ju inte detta riktigt till inlägget men;
Jag är ganska så "rädd" för fett. Äter bara light produkter om det går, torrsteker grejer, inget smör på mackan utan light-färskost, mycket sällan ost och OM så är det typ 5%-ig som gäller. Aldrig gulan (men den gillar jag inte.), aldrig olja. Ganska rädd för nötter pga högt kcal-innehåll.
Men jag tror (host...) jag har fettbrist, men är så rädd för att äta fett. Och när jag läser att man blir fet av fettbrist så får jag panik! Vad ska jag göra? Nått tips på vad jag kan äta som innehåller NYTTIGT fett? Äter lax ibland (rätt ofta, när jag hittar nån firre som har under 200kcal/100g..) och IBLAND makrill (konserv). Tål inte avokado..
Skulle behöva lite hjälp! :S Ska försöka med naturella chasewnötter imorgon/idag, men det känns jättejobbigt!!
Hoppas inte detta påverkar dig negativt, men jag behöver hjälp! Big time!
Sen vill jag inte äta förmycket kcal eftersom jag INTE vill gå upp och så tror jag att min ämnesomsättning är ganska låg efter 1år
med äs...
Kram
om livet bara bestod av skatt och lyckligheter, skulle du aldrig uppskatta livet på det sättet du gör efter en motgång. Motgångar gör en vis, får en att värdera saker i livet och mest av allt vilka personer som är viktiga i livet. "Drömprinsen" finns där ute, och kan kommer kika fram när du är redo.
a: du tog order ur min mun, det kunde varit jag som skrev ditt inlägg. Enl alla andra är jag "frisk" nu, det som de inte vet är att tankarna är värre än någonsin, även om kraften och självdiciplinen sviker. Corenlia, det är superkämpigt att ta sig igenom perioden att vänja sig själv och alla andra att kroppen förändras, alla tror att man mår bra igen för "nu kan man ju börja äta" - som de ser det. Så småningom lättar det, jag lovar. Jag hoppas bara att du orkar ta hand om dig, du kommer inte må bättre eller vara lyckligare om du bli ÄNNU SMALARE igen. Du är fortfarande för smal! Hoppas att du kan få spy ur dig lite idag, och kom ihåg att man inte måste be om ursäkt för hur man mår! Kramar
Stort tack för era kommentarer!!! Läser ALLA!
**
**
**
Linda: Jag har också alltid haft svårt med fettet. Men man går inte upp i vikt av lagom med fett. Tror man ska äta hela 70 gram fett varje dag, så få inte panik om du har smör eller liknande på en macka, det gör ändå ingen skillnad.
Nyttigt fett finns i nötter, fisk, avokado, olja, smör med omega 3 (typ becel). Den enklaste tycker jag är att strö på lite frön på gröten, lite smör på mackan, laga maten med olja osv.
Naturella cachewnötter är jättejättebra!! En näve brukar man rekomendera VARJE dag. Kör på det! Annars är det ju bäst att byta ut alla lättprodukter. Du behöver ju inte byta till det allra fetaste, men några procent mer på varje produkt?
Fett är livsviktigt! Hoppas jag hjälpte dig lite iaf.
Kram! :)
En gång hade jag en deprition.Men det konstiga varinta att ajg kände mig ledsen. Utan mer lam och likgiltig. Inget spelade någon roll. Ingenting var roligt ingenting var tråkigt. Igenting luktade illa ingenting luktade gott. Ingen mat smakade. Jag tog mig ur den där deppritionen. Det var hemskt. Men något jag lärde mig var. Man måste vara ledsen ibland/ha dåliga dagar för att uppskatta bra och roliga dagar och saker. Kram Anna
Varför har vi dagar då vi bara mår dåligt? Vad är de bra för?
- För vi blir starkare och starkare ju mer hinder vi lyckas besegra! Tänk på det lillan
Fanny: Ja, det är sant. Men hur besegrar man det?
Älskar dig !!!
