Kvällstankar
Sist jag var på idun gjorde min behandlare klart för mig att "nu är det bara 6 gånger kvar". Vad ska jag säga? Borde jag tänka "yes, nu slipper jag dom" eller "det är då jag borde vara frisk" eller "panik, panik, panik". Undra vad som kommer hända på det sista samtalet. Kommer hon fråga mig om jag vill ha fler? Kommer hon säga "jaha, nu är detta slut". Förväntar hon sig att jag ska vara frisk? Eller att jag kommer behöva mer hjälp? De sista veckorna av min behandling är man bara på idun en gång VARANNAN vecka. Fatta. Jag som vill ha två per vecka.
Jag vet inte om jag vill gå kvar på Idun efter min behandlingstid är över. Funderar starkt på att gå tillbaka till det första stället jag hamnade på. Det gav mig så mycket kämparglöd att det var galet. Var så glad och kände mig nästan frisk. Det gör jag inte nu. Okej, jag är friskare än jag var för 2½ år sen... men ändå.
Jaja, what to do. Får helt enkelt se hur det blir! Men att stå på egna ben är jag inte redo för. Tror jag...
Ha en mysig kväll allihopa. Pussar
+ Bild
Hej cornelia!
Jag undrar om du framfört vad du känner omIdun för dem, har du frågat varför du itne kan få fler? Berätta för dem om paniken du känner om att bli frisk och vad nästa steg är. Jag tror inte att de släpper dig bara sedan. :)
Du kanske oroar dig i onödan.
Kan du inte söka till det andra stället nu direkt, då det ja antagligen kanske är väntetid, och då kanske du är framme lagom tills idun är slut?=)
sweetheart, kämpa kämpa kämpa!
jag gick på SCÄ här i Stockholm när jag hade anorexia, och då var jag där mycket mer än jag ville liksom. när jag var som värst var det ju dagligen, men sen får man nästan bestämma själv hur ofta. (inte för sällan dock) så jag tycker att du ska snacka ordentligt med din behandlare, eller gå vidare efter idun, till en annan behandlingsenhet. du är värd det finaste någonsin och du kommer att klara det här, jag vet det! puss :* <3
hm, jag har väl inte så stor koll och så men jag tycker det låter jättekonstigt att de kan säga att du bara har två veckor kvar. Jag tycker de borde låta dig gå på möten så länge det behövs och avgöra med tiden när mötena ska sluta.
Hahaha det skrattade jag också åt! När han försökte pruta på kameran i et fina varuhuset höll jag på att ö, haha, som när farfar prutade hos frisören! :P
Saknar också det där omtåliga, lilla, kalla. Som en liten skör fågel. Dumt... Jag vet... Men ändå, vi kan ju inte hjälpa hur vi känner? Puss <3
Det är mycket starkt utav dig att våga skriva om dina tankar så öppet. Och SANT. Det är så jävla sant: Får man inte någon uppmärksamhet på rätt sätt, vad händer? Svälten är svåååår att motstå.
Men du. Motstå den! Orka! Du kommer vinna på det. Lycka till imorgon nu.
Jag gick på Mando i Stockholm och det har verkligen hjälpt mig! Tog ca 1,5 från den dagen jag blev inskriven tills jag blev friskskriven och den dag var underbar! Det har varit mycket ångest, gråt, bråk, tårar, mat på golv, väggar och tak, missad skola och förlorat socialt liv men nu i efterhand inser jag att det var värt ALLT. Jag tycker att du också borde söka dit, även om det är långt bort så att du kanske i perioder måste bo i Stockholm (Mando har inläggning om det skulle behövas eller ett patienthotell i samma byggnad som kliniken där det bor både patienter och familjer för de patienter som inte behöver tillsyn dygnet runt). Tänk på att tiden du lägger på behandlingen är en investering i ditt liv! Det är lika bra att göra det ordentligt nu på en gång istället för att gå runt och må som du gör nu i kanske tio år, tjugo år, resten av ditt liv... DU är värd det! Kolla upp Mando i alla fall, se om det kan finnas något intressant. Du skulle nog inte behöva bo där så länge, mer i början såklart men sen mindre och mindre ju friskare du blir. Det jag tyckte var så bra där var att man hade samtal med sin behandlare men inte liksom psykologsamtal utan mer konkret; liksom för att få ut ångesten och sånt som ligger och trycker, man kan prata med dem så ofta man behöver och ringa om man inte är på kliniken just då, alla har individuella matscheman som man själv är med och bestämmer, man kan lita på dietisterna (olika alternativ har samma energiinnehåll, de är noggranna med näringsinnehåll osv), de lär en äta tills man är mätt och lär en känna igen mättnad om man har tappat det, de lyssnar, förstår och hjälper till. Dessutom får man hjälp ut i arbetslivet/skolan och det sociala livet igen! Så snälla kolla, det är du SÅÅÅ värd!:D
Jag menar inte att det är så. Men du skriver att du mådde så mycket bättre på det första stället. Kan det vara så att personkemin stämde bättre där (mellan dig och din behandlare)? att du liksom kände dig mer förstådd? Ibland kan så lite göra så mycket.
Visst är din behandlare på första stället mammaledig? Men hon lär väl komma tillbaka snart eller? Tänkte att då kanske du får henne igen :)
Hur som helst...
Kämpa på gumman<3
Ska också till Idun idag, men ganska så sent. När ska du dit?
PUSS!
det kan ju vara någonting bra att du kommer ifrån Idun. Jag blev aldrig riktigt av med tankarna runt allt hela tiden innan jag avslutade min behandling och tog tag i det sista själv, utan att behöve gå någonstans där allt fokuserade runt mat och vikt.
Jag förstår inte varför de inte lyssnar på dig och ger dig fler samtal. De borde hjälpa dig när du faktiskt vill ha hjälpen. Menar du första stället i Trelleborg? Kram <3
