Snabb uppdate
Har inte gjort så mycket idag. Gått promenad, spelat spel, ätit fruktsallad och möblerat om lite. Fick en känsla innan att jag gått ner i vikt... Det slog mig liksom. Eller att jag inte är så stor. Kanske har varit uppsvälld några dagar, jag vet inte, men plötsligt känner jag mig lite "nättare". Det är sjukt hur det kan ändras från dag till dag. Jag äter också ganska lite (fast det känns inte så). Men jag kan verkligen ALDRIG äta något godis eller efterrätt. Igår frågade mamma mig om jag ville ha något från konsum, och JA det vill jag! Men det går liksom inte... jag "bestämmer" mig för att jag "inte vill ha". Hur gör man för att komma över den rädslan? Hur gör man för att tillåta sig att njuta?! Hur gör ni? Bara gör det eller ni KAN utan problem eller ångest äta av allt?
Nä nu ska jag äta upp min fruktsallad och sen hjälpa mammi!
Puss!
Jag äter allt vad jag "vill", men får ångest efteråt. Så äter jag igen för att dämpa ångesten o ch slippa tänka på det... Ond cirkel. Och nu har jag blivit för stor för mitt eget bästa... :(
"I eat because i'm sad, and I'm sad because I eat"
Ett tipps, gör det bara, det kommer inte påverka din kropp på något sätt, det är bara ditt psyke som tror det =)
I början när jag hade svårt och fick ångest så tillät jag mig bara. Visst det ledde till att jag fick bulimi och sen bara hetsåt.
Och det är ju en anorektikers största mardröm, men jag ångrar det inte. Det är den enda vägen ut i det fria, det är vad kroppen gör efter en tids svält - äter upp sig tills den är säker på att den alltid kommer ha tillgång till energi.
Alla läkare hade rätt, det skulle lugna ner sig och jag skulle bara ha det där suget tills jag sluta tänka på mat och vikt.
Det tog mig ett år att bli frisk och sluta få ångest. Sen började jag arbeta på att äta när jag är hungrig och sluta när jag är tillfredställd och träna lagom (1-4 dagar i veckan) eller ibland ingenting alls.
Min största önskan helatiden var att va "normal" som alla andra. Äta godis utan att bry mig. Äta av allt och ändå va smal.
Jag gick runt och fråga olika vänner och bekanta hur dom äter (de som inte är ätstörda men ändå relativt normal-smala). De svara att de åt vad de ville när de var sugna/hungriga och sluta när de var mätta. Och detta innebar att det kunde ibland gå 6 timmar mellan målen för de blev inte hungriga därimellan.
Och nu äter jag så, och jag mår toppen. Dock har det tagit mig några år att komma hit, men det var värt allt.
Jag vet att det är svårt att bara tillåta sig saker, och det är jävligt svårt när man har bulimi och saknar sin kontroll som man hade, och det gör förfärligt ont när man mist all sin lust och ligger i en deppression och bara hetsäter utan att kompensera det. Men tiden går vidare, är man stark nog så överlever man det och inser att livet har mycket att erbjuda och det vore väldigt tragiskt om man slösa bort det på ett ideal. Hitta nya ideal som att resa runt världen eller nått.
Jag vill iaf kunna resa runt världen utan att tänka, "Vad ska jag äta?"
Är jag i Italien ska jag fan njuta av de italienska glassarna varje dag utan nån ångest eller ånger!
Man är ju bara där för en vecka eller två va om man är på semester?
Okej, nu har jag väl skrivit rätt så mycket...
Hoppas du tillåter dig saker och inte tänker att hetsätning är så himla dåligt... För ibland är det den enda vägen ut, och egentligen är det den snabbaste och enklaste vägen ut.
Ha det bra!
man får bestämma sig! det är inte lätt och¨ångesten kommer ofta ofta. men jag vill inte vara fast i anorexins klor. jag vill leva och för att bli frisk måste allt gå att äta. Det finns såklart saker man inte tycker om, men anledningen till att man inte äter dom ska inte vara att ångsten är där.
Heej!
Jag brukar faktiskt bara bestämma mig för att verkligen genomföra det jag vill!
Envishet kallas det.
Jag planerar ofta i mitt huvud långt innan om jag ska äta något "förbjudet", som egentligen är helt normalt att äta.
Se det som ett belöningssystem till att börja med. Tex. Idag har jag varit duktig och gått en promenad/städat osv. så jag är VÄRD att äta glass/godis eller något annat gott, utan att anorexin säger att jag är äcklig.
Alla andra äter ju gott godis utan att vara äckliga och de blir inte tjockare för att det njuter och unnar sig, så varför i hela friden skulle vi sjuka bli det?!
Man lever bara en gång så varför plåga sig själv och motstå det som ger livet en guldkant?
Din blogg är bra, den inspirerar och hjälper:)
/En trogen läsare
Jag får ångest så fort jag äter något som inte klassificeras som nyttigt. Men jag försöker tvinga i mig lite sådant ibland då och då för att tillslut KANSKE Kunna uppskatta det...
Det gäller ju att våga! Att ta det steget att äta den där lilla godispåsen, eller den goda efterrätten. Blockeringen "att man inte vill ha" sitter ju i huvudet och det tär verkligen på en att tänka så.
Men om man vågar ta det steget en gång, att äta kakan så märker man att det inte är så svårt! Och då kan man vara stolt över att man nått en ny milstolpe. Man klarade av att trotsa tankarna. Sen när man märker att vikten inte alls sköt i höjden bara för det - är underbart!
Jag får typ planera jätte långt innan ja ska äta ngt onyttigt :/ o tyvärr skippar jag oftast något annat då. Tex. äter mindre middag och sånt. Ibland kan jag känna mig tvingad att äta ngt onyttigt när mina kompisar är med, men det känns lättare att unna sig något då än när man är ensam, man tänker inte så mycket. Och visst ibland får man ångest och det är jätte jobbigt, men nu på senare tider har det gått bättre.. jag har nog bestämt mig för att jag ska få unna mig saker då och då..man lever ju bara en gång..
kram
Hittade din blogg för bara en liten stund sen och har skummat igenom dina inlägg (lite svårt att hinna ikapp alla) ;). Starkt att du tagit tag i din sjukdom. Måste även säga att din blogg verkar dunder mysig och du har nog skaffat dig en ny läsare :)
Ha en fortsatt trevlig söndagskväll!
1. Se andra äta och "lära sig" att det är normalt att äta allt. De runt omkring mig äter godis, kebab, gräddsåser eller dricker vanlig cola - men går inte upp i vikt.
2. Våga trotsa ångesten. Viktigt att veta är att ångest är en psykologisk känsla som man kan säga är "påhittad" av hjärnan. Den AVTAR väldigt fort och framförallt: den minskar i styrka för varje gång man övervinner den
3. Testa, testa, testa. Vill man, så går det. Om man är medveten om att tankarna är påhittade av hjärnan så kan man strunta i dem.
4. Ruska om sig själv. De flesta vet att godis emellanåt eller varje dag i små mängder inte gör att man går upp i vikt. Om man nu vet det - varför fortsätter man?
5. Det svåraste: Inse att ens värde som person inte sitter i att klädstorleken eller hur många revben man kan räkna. Vänja sig vid tanken att även om man skulle lägga på sig ett par kilo, gå från storlek 24 till 27 så är man samma underbara, varma, trevliga och roliga person för det.
hej, när jag unnar mig saker nu så mår jag faktist bra efteråt. för jag vet att om jag håller mig till en dag i veckan då jag äter i princip vad jag vill så förändrar det inte min kropp. sSen tränar jag oxå (går nåra dagar i veckan 35min) och äter väldigt bra med mat, hellst nyttigt så långt det går. men jag äter minst 5-6grr per dag normala potioner.
hur jag kommit så långt att jag unnar mig en egen popcornpåse en lördagkväll elr en påse godis elr vad det är jag vill ha, är för att jag testade med lite en gång varranan vecka å insåg att det gick hur bra som hellst. sen testade jag lite mer varranan vecka, sen varje vecka.. ( det blev ingen skillnad:)
omd et skulle bli lite mer nån gång så har jag har insett att lika fort som man kanske går upp, kan man ju lätt gå ner igen. så jag tar vara på tillfällena då jag blir erbjuden något gott hos någon elr blir bjuden ut på resturang elr så. Man mår otroligt mkt bättre när man unnar sig saker. och kan vara normal! för jag håller mig endå inom 2000kcal per dag å om jag råkar överstiga nångång så är inte det hela världen, alla råkar göra det nångång å de flesta ser ju likadana ut endå! :)
När jag skulle bli frisk så tänkte jag hela tiden "om jag äter som de säger å gör som de säger så får jag se om jag trivs å mår bättre då, sen om jag inte gör det så kan jag ju lika gärna gå ner allt igen" jag vet ju liksom precis vad jag ska göra för att gå ner, men jag stannade där det var normalt för mig. jag älskar att vara såhär. för jag har kommit på att vad spelar utsidan för någon roll? det är ju insidan folk bryr sig om, tänk själv om du träffar en jätte söt glad sprallig tjej som ORKAR vara glad å sprallig så lägger man ju märke till hon ist för en trött smal tjej.. och den man väljer att vara med är ju enligt mig den spralliga tjejen.. man vill ju bli märkt å vara rolig att vara med, tkr iaf jag :)
måste ba avsluta med att säga att jag mår huuuuur bra som hellst nu, jag unnar mig saker jag tränar & äter bra.. jag är inte tjock å inte pinnsmal utan smal med lite rumpa. det gillar jag. jag trivs verkligen.. skulle alrig, aldrig vilja vara benrangel smal igen å typ göra allt i slowmotion för att hjärnan inte hinner med, å ba tänka på mat å planera osv, uuusch! jag mår så otroligt bra nu å äter det ja känner för men endå inom nyttiga räckhåll elr vad man ska kalla det. jag begränsar mig såklart ibland men. allt é ba så otroligt mkt bättre nu!
hoppas det hjälpte dig lite. har lite svårt att sätta ord på saker men aja! hoppas det går bättre för dig med att unna dig saker! det behöver och förtjänar alla..
Blir jag sugen på något så äter jag det, men det är klart att man oftast tänker en gång extra och ångrar sig och äter det därför inte. Men nu har jag infört en dag i veckan då jag får äta vad jag vill. Det tycker jag fungerar bra :)
Från början så tvingade jag migsjälv att äta efterätter vid vissa tillfällen, t.ex på namnsdagar eller att man bestämde att varje fredag ska jag äta en liten efterrätt eller kanske lite godis. Och sedan när det kom till fredagen då man skulle äta det där godiset så fick man helt enkelt försöka skita i ångesten, vilket egentligen knappt går, men sedan sitta där och äta upp godiset tills det var slut. det lättaste är om du äter i normala sammanhang t.ex om hela familjen äter efterrätt på fredagen så du inte känner dig utpekad, det känns mer som en normal sak då. Tyckte jag själv iallafall, efter mycket övande och träning gick det helt okej, ångesten var inte lika stark, och tillslut försvann den nästan. Försök att utmana digsjälv. när du egentligen är mest rädd för att äta, är det då du måste äta, för att jobba med äts. den dagen som du känner att du verkligen inte klarar av att äta en bulle, borde du egentligen köpa en bulle och äta. Det tillhör normalt ätbetende att ta någon kaka, bulle då och då och äta efterrätt ibland, äta godis ibland. Jag tycker det känns rätt lagom att äta godis ca 1 gång i veckan, gör inget om det blir två någon gång. Sedan när jag är ute och fikar försöker jag välja det jag är sugen på, och inte vad jag borde äta, är det en yoghurt, så blir det en yoghurt, är det en bulle, tar jag en bulle. Försök lyssna på din inre röst! Jag finns här om du vill ha mer tips eller undrar något! KRAM
