Cry myself to sleep

Det kommer stunder då jag verkligen inte vill leva längre. När allt känns hopplöst och ensamt. Känner mig som världens mest tragiska, ensamma, patetiska människa. Igår kväll var en sån stund. Låg och tänkte "vem fan är jag? vem bryr sig om mig? hur många skulle komma på min begravning?"

Det känns som jag redan är död. Som att min själ inte finns kvar, bara min kropp... och vad är det för mening? Jag går bara här i någon jäkla dimma. Lost and confused. Detta är farliga tankar, jag vet det. Vissa tänker väl "äh, ryck upp dig, det blir bättre". I don't know anymore...
Och jag pratar inte bara om sjukdomen, utan hela mitt liv. Det är så patetiskt att vem som helst skulle skratta åt det. Till och med jag gör det ibland.

Jag blir aldrig tagen på allvar (menar inte på bloggen). Saker jag säger tror ingen på. Det måste "förstärkas" av en annan person. Det kan vara vad som helst. Ett exempel ; Om jag säger att det regnade igår, så sägs det emot "nej det gjorde det inte alls", men jag VET att det regnade igår = ingen tror på det, förrän jag visar väderrapporten från gårdagen, eller att någon annan kommer in och förstärker mina ord och säger "jo det regnade visst igår".
Fan vad klyddigt. Men jag tror ni förstår poängen. Nu var detta bara ett exempel... men det är otroligt jobbigt att aldrig bli tagen på allvar. Det är samma sak när jag mår dåligt eller har ont i magen, det sopas lite under mattan, "hon klarar sig nog".

Men tänk om jag inte gör det då? Tänk om jag inte orkar? Tänk om jag inte kan fixa allt på egen hand?

Känner mig borttappad, oönskad, värdelös. Hemska ord, jag vet. Trodde aldrig jag skulle känna såhär. En gång hade jag ett "perfekt" liv. Lycklig, skrattade, lekte och sprang... jag börjar tappa hoppet om att det någonsin kommer hända igen...

Kommentarer
Postat av: Molly

kramar till dig. om du vill får du maila.

take care! <3

2008-11-25 @ 09:54:02
URL: http://www.mollyshalsoblogg.blogspot.com
Postat av: Sara

Skickar en stor varm kram!

Och du, du kommer visst få uppleva det "perfekta" livet igen, jag lovar, bara du vågar tro och hoppas. Hoppet är det sista som överger människan sägs det, och det är något makalöst viktigt att våga hoppas att det ska bli bättre! För utan det finns ju inget att kämpa för. Vad vill du göra med ditt liv, om du får drömma, hur vill du att det ska se ut? Och hur skulle du kunna nå dit? Tänk inte bara på alla hinder i vägen, strunta i dem så länge och försök se det framför dig.

Varje litet steg i rätt riktning är viktigt för dig, kom ihåg det!

Och att du inte blir tagen på allvar? Det tror jag visst att du blir, se dig bara omkring på bloggen, på kommentarer, antal läsare osv, hade du haft dem om de inte tog dig på allvar? Knappast!

Stå på dig, kämpa på!

Kram

2008-11-25 @ 10:05:41
URL: http://sarabaaara.blogg.se/
Postat av: Molly

du har fått en award på min blogg. gå in och kolla vad det innebär :) take care <3

2008-11-25 @ 10:10:20
URL: http://www.mollyshalsoblogg.blogspot.com
Postat av: Sabin

Åh. Jag känner igen mig precis i det du beskriver.. Så har jag själv känt. Ingen tog mig på allvar, brydde sig om vad jag sa eller ens trodde på det jag sa. Men, sen kom jag ut i världen, lärde känna nya människor och upptäckte att folk uppskattade mig, litade på mig och lyssnade på mig. Är du mest hemma ensam och inte träffar så många så är det väl mest familjen som du har kontakt med regelbundet. Familjen har en tendens att inte ta en på så stort allvar ofta.. Men se fram emot att bli frisk! Bli förälskad, lära känna massa nya människor och upptäcka nya platser. Gör planer redan nu och sätt upp mål för dig själv. Vad vill du egentligen göra? Du måste hitta en motivation som drar dig framåt. Det är okej att ditt liv känns patetiskt och meningslöst just nu, du är sjuk nu. Och dessutom så finns det antagligen ingen i hela världen som tycker att ditt liv är patetiskt utom just du. Vem är det som bestämmer hur ditt liv ska se ut egentligen, jo du! Det finns ingen som dömer dig för att du väljer att leva på det sättet som du trivs med. Var stolt över dig själv och det liv du väljer att leva. och kom ihåg att du är sjuk, du kanske inte orkar på samma sätt som alla andra att vara ute och göra saker hela tiden.

Ta hand om dig själv vännen! Jag hoppas verkligen att du börjar må bättre och skapar dig kraft utifrån motvation <3

2008-11-25 @ 10:24:11
URL: http://sabinii.devote.se
Postat av: Clara

Du är verkligen en stark person! Alla har deppdagar, kanske du har en må dåliogt dag just idag! Men jag ser på alla dina inlägg att du har kommit en bit på vägen. Du har fortfarande en lång väg att gå, men vill du bli frisk blir du det. Du kämpar som bara den ju.

Perfekt liv.. Tja det tror jag inte finns. Men vad jag vet finns är ett lyckligt liv. Det kan du få, bara du vill!

2008-11-25 @ 10:33:43
URL: http://laramaria.blogg.se/
Postat av: sara

Cornelia detta är en svackja bara . Ge inte upp hoppet - det är de sista man kan ge upp.

German upp hoppet så ger man nästan upp livet. Men det ska inte du , DU har kämpat på skit bra nu .

Det tar tid att bli firsk & det vet du nog redan .

Men ge inte upp vad du än gör , En dag kommer du komma tillbaka till de "perfekta livet" igen . Jag vet det !! Skickar en stooor KÄMPAR kram till dej nu <3333

2008-11-25 @ 10:39:32
URL: http://saarrraa.blogg.se/
Postat av: Louise

usch.. förstår att JAG inte kan säga mycket som får dig att må bättre, men det är viktigt att du vet att det är OKEJ att må dåligt.. alla gör det ibland. Få inte panik över att du är nere, försök bara tänka positivt. Dessutom tror jag att detta har mycket med ätstörningen att göra; anorexin känner att den håller på att tappa greppet om dig, den håller på att förlora, därför gör den ALLT för att få dig att dra ner på maten igen. Ett sista försök är att få dig må dåligt psykiskt, känna dig dum, värdelös, ful whatever.. försök bara fortsätta äta bra så tror och hoppas jag att dom dumma tankarna försvinner. Ge aldrig upp! kramar i massor

2008-11-25 @ 10:39:39
URL: http://myworld2.bloggspace.se
Postat av: nina

Låter som att du skriver om mig och mitt liv!

Stämmer exakt. Vi befinner oss i ganska identiska situationer, jag tvivlar också, samtidigt som jag kämpar :D

Har aldrig kännt mig så nere, ensam och tragisk som nu...ändå vet jag att kommer närmare mitt mål hela tiden. Ge aldrig upp!

Maila gärna om du vill :) //Nina, 20, Stockholm

2008-11-25 @ 11:01:30
Postat av: Johanna

Åh, jag känner igen mig så så så hemskt mycket i det du skriver. Det gör ont, jag vet smärtan. Och ingen annan förstår...



För övrigt är du en sådan vän jag gärna skulle vilja ha. Jag har ofta tänkt att vi hade varit bra vänner. Om jag hade bott kvar i Malmö hade jag gärna gått ut och tagit en fika med dig.

2008-11-25 @ 11:25:26
Postat av: hannah

Det perfekta livet finns tyvär inte, men jag tror av hela mitt hjärta att du kommer att få må bra, skratta och vara lycklig igen. Du förtjänar det, ge inte upp. Det finns massor av människor som bryr sig om dig, alla runt om kring dig och alla som läser din blogg.

kramar

2008-11-25 @ 13:15:13
URL: http://hawannaa.blogg.se/
Postat av: Johanna

jag förstår precis hur du känner. går till bup för de där känslorna, + äs, så känner igen mig i mycket du skriver. kämpa på tjejen. du har kommit så långt från där du var för två år sen. ge inte upp.

2008-11-25 @ 14:49:14
URL: http://jowhanas.blogg.se/
Postat av: Emilie

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver, inte nu men för något år sedan. Jag kände mig ensam och blev aldrig tagen på allvar. Jag trodde aldrig att jag skulle få några vanliga vänner som man bara kan ringa för att ta en fika eller för att man bara vill ha lite sällskap. Jag kände mig helt enkelt ensammast i världen. Sedan hände något när jag kom tillbaka till skolan, fick en ny vän som tog med mig på fest där jag träffade min blivande pojkvän. Allt blev helt underbart och det fick mig dessutom att bli 100% frisk från min anorexi.



Jag tror att det skulle göra dig gott att kanske hitta en hobby, eller gå någon intressant kurs i närheten där du kan träffa lite utomstående folk. En tjej som du (okej nu känner jag inte dig men så som du verkar vara av bloggen att dömma) tror kommer att bli otrolig omtyckt och vem vet, kärleken finns kanske där också?



Jag talar bara av egen erfarenhet här och jag vet att du är sjukskriven och behöver tid, men finns det inget som inte är så betungade som du kan sysselsätta dig med? Du kanske även blir av med lite tankar som lät poppar upp när man har för mycket tid över att tänka? :)



Hur som helst så vill jag bara säga att det kommer att bli bra, Du kommer att få tillbaka ditt perfekta liv och det kommer att vara ännu bättre än vad du någonsin kommer att ha kunnat ana. Alla ska gå genom en fas då de känner sig ensamma, det hör livet till men det löser sig alltid.

Jag skickar med några stora varma bamsekramar i det här alldeles för långa inlägget till dig och hoppas att du vågar lita på alla dina läsare som alla verkligen tror på dig!

2008-11-25 @ 15:13:18
Postat av: 99 dreams

"det är aldrig så mörkt som förrän solen går upp" håll de tankarna vid hjärtat. jag köpte några stenar på sök och finn, new age eller inte men de håller mycket av mitt hopp och det gör mig glad att krama en sten i fickan. bara så du vet, du har förmågan, du kommer att bli lycklig!

2008-11-25 @ 15:41:53
URL: http://pnp.blogg.se/
Postat av: Hannah

Jag kan ofta känna samma sak... bara betydelselös - någon folk glömmer bort. Och det känns så jävla hemskt, bara bortglömd, ingen som folk lägger märke till eller bryr sig om.

Men du, trots att jag bara "känner dig" genom bloggen tycker jag att du verkar vara en otroligt härlig person! Någon att ta på allvar och någon som är lätt att tycka om. Kämpa på, vi som är unga har ju hela livet framför oss, jag är säker på att det finns någonting att leva för även om det inte alltid känns så :)<3

2008-11-25 @ 17:34:12
URL: http://uglies.blogg.se/
Postat av: Louise

du är inte ensam om att känna och tänka så. men jag tror att man måste få ha sina tunga dagar, det hör liksom till. medan man blir friskare blir dagarna färre och färre, vilket du säkert redan har upptäckt! sedan tycker jag att du ska vara stolt över dig. du är ju så duktig på en massa grejer och du verkar vara väldigt snäll och trevlig. det finns ju en anledning till att just du har så många läsare som stöttar dig :) kramar på dig <3

2008-11-25 @ 21:50:07
URL: http://ettfrisktliv.blogg.se/
Postat av: Sandra

Du får en <3 av mig också =( Ta hand om dig Cornelia, fortsätt kämpa vi e många som stöttar och tror på dig=) Stor KRAM

2008-11-26 @ 07:53:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0