Tisdagstankar

Gud det är så mycket tankar som far rundor i mitt huvud. Jag ser varje dag att jag bara blir smalare och smalare. Om jag jämför nu mer i vintras... det är faktiskt skillnad! (Mina fornarinajeans sitter skitdåligt... de enda jeansen som passar är de från Gina Tricot...) Min friska sida ser det ibland. Ibland ser jag en ännu tjockare person stå där i spegeln. Jag blir rädd. Riktigt rädd! Det känns numera som mitt liv går i ett, och att jag knappt hinner stanna upp och tänka. Förut var jag hemma mycket, ensam mycket och hann tänka. Finns negativa sidor med det också, men mest positiva. Eller? Gud jag vet inte. Det jag vet är att jag är rädd. Min kropp känns inte som min! Det känns som jag äter mycket, men när jag tänker efter ordentligt, och samtidigt ser min beniga överkropp i spegeln så förstår jag ju att jag håller på att tappa greppet igen.

Det är svårt att erkänna! Riktigt riktigt svårt. "Jag är inte sjuk". Så känns det för det mesta... 23 timmar om dygnet i alla fall.

Imorse var jag inne på vårdcentralen och tog proverna i allafall. Sköterskan var jättesnäll. Hon såg väl att det stog "Ätstörningsmottagningen MAS" på mitt provpapper. Så hon frågade om jag ville ligga ner, och om jag var yr... "hur känns det?" Jotack bra. Men sen kände jag faktiskt hur svag min vänstra arm blev. Blev också trött och lite yr efteråt. Hon tog rätt mycket blod... men men. Väntar med spänning och rädsla inför provsvaren. Jag vill veta, men samtidigt inte...!

Sitter och lyssnar på Anna Thernheim (stavning?) nu och varvar ner lite. Ska snart ner till mamma och be om en massage. Har fått så otroligt ont i ryggen på sistone. Det knakar i alla leder på mig. Någon som känner igen sig? Det knakar inte lite heller, det låter sjukt högt! Och ibland precis som att någon knäcks. Hmm. Dåliga leder? Eller bara allmänt stel?

Hoppas ni mår bra! Kram

Kommentarer
Postat av: Martina

När jag var riktigt smal knakade det i "varje" del av min kropp, höfterna, knäna, alltihop. Det försvann när jag gick upp, så vet inte om det har med det att göra. Hoppas du mår bättre snart och ser ljuset i tunneln.. kram :)

2008-05-27 @ 19:03:43
Postat av: Josefin

Jag känner så väl igen mig. Det räcker med att jag sitter ner i 10 minuter, när jag sedan reser mig upp så knakar det utav bara h*lvete! Tyvärr kan jag inte förklara vad det beror på eftersom jag inte själv vet det.. Men det hör ju uppenbarligen ihop med att man är underviktig och att kroppen tar hårda smällar.. Mycket beröm för din blogg också, jag läser den dagligen och tycker otroligt mycket om den. Fortsätt kämpa! Vänliga hälsningar, Josefin!

2008-05-27 @ 19:15:07
URL: http://josefinn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0