Jag är uppe tidigt som vanligt

Många tycker nog jag är riktigt konstig som går upp såhär tidigt på helgerna. Men jag kan verkligen inte sova längre. Jag vet inte ifall det är som jag ställt in mig på eller om det är så jag är. Jag har aldrig varit en kvällsmänniska, utan mer en morgonmänniska faktiskt. Sover jag över hos någon och försöker sova längre, då blir jag riktigt trött resten av dagen.
Sitter och ser avsnitt av Top model 10 och The Hills. Underbart att börja morgonen med ett bra program och lite frukost!

Jag funderade lite innan på min sjukdom. Vad är det som är jobbigast med att ha ätstörningar? Är det att jag inte kan/vågar äta vad jag vill? Eller är det känslorna, att känna mig tjock och ha ångest? Eller är det alla kommentarerna man får? Är det tvångstankarna? Att jag måste räkna kalorierna och ha stenkoll på vad jag stoppar i mig?

Jag tror faktiskt att det jobbigaste för mig är att känna mig tjock. Känslan av att vara stor och ångesten över det.

Ni som också är sjuka i någon slags ätstörning, vilket är jobbigast för er?

Nu ska jag fortsätta se på lite serier. Puss och kram!

Kommentarer
Postat av: Miss H

vsårt d där...en blandning av alla tror jag, jag e frisk idag men känner mej såklart fortf. tjock ibland, men d tror jag många gör som ändå inte har ätstörning. Hmmm...men jag känner ibland också att jag e för smal på vissa ställen o d tycker jag e lika jobbigt nästan, när d ser sjukligt smalt ut. Ångest få jag inte så mkt längre, men d e nog för att jag ser till att undvika sånt som jag vet gör att jag får ångest. Jobbigt e re att räkna kalorier eller att veta vad nästan allt innehåller e en grej man fått me sej av sjukdomen som ju kommer sitta i minnet även om man bestämmer sej för att inte vry sej så kommer man alltid veta hur mkt d innehåller o tänka på d iaf tror jag. Enklast vore ju om d inte fanns några kalorier allas, om
ingen hade kommit på d, hehe! vad tycker DU?

2008-03-16 @ 08:55:24
URL: http://www.misshart.blogspot.com
Postat av: Erica (runrunrun på bliddagboken)

Hej!
Jag är med uppe tidigt. Dock bara när jag lagt mig sent och varit ute. Himla störande för det är då alla andra sover skitlänge och jag får sitta och vänta, blah.

Jag har också skaffat mig en blogg nu. Kika!
http://comedownnow.blogg.se/

Puss!

2008-03-16 @ 08:56:28
URL: http://comedownnow.blogg.se/
Postat av: Miss H

Jaa, du, den va svår..tror d e lite av alla faktiskt. Även om jag e frisk så tycker jag fortf. att jag e tjock ibland, men d tror jag även att många gör även om de inte har en ätstörning...sen kan jag känna att jag e för smal på vissa ställen ibland oxå o d e nästan lika jobbigt. Ångest har jag inte så ofta längre, men d e nog för att jag undviker det som jag vet kan ge mej ångest. D blir lättare då. Kaloriräkningen e nog jobbigast. Att veta vad o hur mkt precis allt innehåller även om man bestämmer sig för att inte bry sej, så VET man där i bakhuvet ändå o kjommmer alltid veta det, atck vare att man lärde sej d under sjukdomstiden. Bäst vore om d inte fanns några kalorier alls, om ingen hade kommit på det systemet, eller hur!+ Vad tycker DU då?

2008-03-16 @ 09:01:15
URL: http://www.misshart.blogspot.com
Postat av: Anonym

det finns mycket som är svårt. jag har ju inte varit sjuk lika länge som dig men fick nyligen diagnosen. svårast för mig är nog att ständigt känna mig tjock och svullen och att inte kunna äta det jag vill. för fick jag bestämma skulle jag trycka i mig godis och kakor. men jag vet att om jag gör det kommer jag få en grymt stor ångest efteråt. jag tycker det är oerhört jobbigt.

2008-03-16 @ 09:57:22
Postat av: Salo

Det är nog att känna mig tjock, ful och äcklig, det är som världen stannar och jag nästan vägrar att gå ut genom dörren för jag känner mig så omänskligt ful.

2008-03-16 @ 10:17:39
URL: http://isabelsalos.blogg.se
Postat av: I

just nu när jag är inne på behandling börjar jag tänka tillbaka på innan, all skuld jag känner för familjen och vänner alla lönger. Och sen all ångest, som bara väller över och alla dessa hemska tjockkänslor.
Och att alltid få lov att undvika speglar, eftersom jag får panik så fort jag ser mig själv i en spegel.

2008-03-16 @ 10:34:34
Postat av: Mikaela

Det jobbigaste: Att inte kunna leva som alla andra!Dock är jag frisk nu, och det är det absolut bästa som hänt mig!

2008-03-16 @ 10:45:35
Postat av: Anonym

Jag har väl inte en ätstörning, men jag räknar kalorier och tänker jättemkt på mat, speciellt på kvällarna när jag ska sova, så måste jag gå igenom morgondaens frukost. Jobbigt är det när man är hemma och inte vet vad mamma tänkt laga och hur mkt hon tar av allt...Usch, hatar de tankarna, unnar mig gott och så, men jag skulle vilja kunna(våga) äta mkt mer av det! Sedan är jag räddd att jag inte får i mig all närning jag behöver och att jag känner mig tjock o ful fast jag gått ner i vikt...blä..

2008-03-16 @ 11:26:50
URL: http://Zandros.blogg.se
Postat av: Laura

Jobbigast för mig har varit ensamheten, helt klart. Man blir så isolerad när man är sjuk. Man gör allt i hemlighet och vågar inte gå ut och träffa folk för att det finns en risk att man ska behöva äta något. Jag mår mycket bättre idag dock, och lever ett (så gott som) normalt liv!

2008-03-16 @ 11:33:35
Postat av: B.E

Det jobbigaste för mig är när jag är ute med mina vänner och "tvingas" äta saker som jag inte vill äta, för dom har ingen aning om mitt problem. Sedan är det också jävligt jobbigt när alla andra sitter o snackar om att gå ner i vikt och vikt överhuvudtaget. Jag har t ex en vän som håller på o gå ner i vikt just nu, från en större storlek så det är ju bra för henne, men det känns för jävligt o se att hon minskar i vikt när det är det jag vill göra. och även dom som kommenterar hennes viktnedgång.

2008-03-16 @ 12:44:54
Postat av: ekan

Det jobbigaste är när jag känner mig tjock och stor som ett hus vissa dagar och att jag tänker på mat HELA tiden, vad jag ska äta och vad jag har ätit.

2008-03-16 @ 12:47:26
Postat av: emma

Det är nog, som så många här skrivit, en blanding av allt. Ångesten är extremt jobbig och att känna sig så jäkla tjock och ful. Sen känns det som att jag typ måste "leva upp till" ätstörningen, att jag inte kan äta frivilligt, att jag måste äta lite. Att väga sig hatar jag också, fast jag kollar aldrig hur mycket jag väger, men jag hatar verkligen det.
Ha en bra dag!

2008-03-16 @ 13:13:24
Postat av: stars in heaven

Jobbigast är nog att jag inte kan äta det jag vill, att jag räknar kcal och känner mig tjock :/

2008-03-16 @ 13:25:56
URL: http://tessiiie88.blogg.se/
Postat av: Cecilia

det jobbigaste för mig är att inte ha någon frihet. Att alltid behöva planera allting utifrån maten. Alla mattider och att man måste äta alla målen hemma.

2008-03-16 @ 13:35:50
Postat av: kikki

jag tkr det jobbigaste är nu när jag ligger på normalvikt och man får det bevisat att man är "normal" och inte underviktig längre. det är så svårt att acceptera sig själv i ett större format. Så det här är värsta tiden under min sjukdomsperiod iaf =/

2008-03-16 @ 14:42:20
URL: http://kikkiiii.bloggagratis.se
Postat av: dunderklumpen

Det jobbigaste är nog en blandning av allt.. Ångesten, att känna sig tjock, ful och äcklig, att räkna kcal och som någon skrev ensamheten.
Men även ångest över vänner o familj som mår dåligt pga mig. Känns som om det vore lättare att ha blivit påkörd av en lastbil eller något för då hade det kanske varit lastbilens fel, men en ätstörning är ju ändå "självförvållat" på något sätt.

2008-03-16 @ 15:26:30
Postat av: Malin

att inte kunna äta vad man vill och ångesten och hunger känslorna

2008-03-16 @ 16:59:18
Postat av: Anonym

Jobbigaste att känna sig tjock att inte tillåta sig äta vad man vill. Att göra andra besvikna och
humöret, att vilja dö hela tiden och på något sätt veta att det är en själv som gör att man inte vill leva längre genom att svälta sig själv.
Man vill ju må bra men tjock vill man minst av allt bli.

2008-03-16 @ 17:58:47
Postat av: Anna

Att strunta i sociala evangemang p.g.a att man inte vill äta. "Vill du fika?"...eeeh nä jag har inte tid = jag vill inte ha nån fika. "Vill du komma på tjejkväll?"...nä jag ska bara va hemma ikväll = jag vill inte ha en kladdkaka. O.s.v. Var mer förr men tänker fortfarande i dom banorna ibland.

2008-03-16 @ 20:00:32
URL: http://shewantsit.blogg.se
Postat av: anna

Det värsta är att tro att vad det än, hur lite det än är ska göra en tjock. Jag hatar känslan som kommer när magen fylls. Magen styr mitt liv.. Med mat- spänd och stor. Alltså är hela jag stor. Fy fan va puckat...eller hur? Men, att komma på det när man sitter där med ångesten krypande.....går inte... Lyck till i din kamp!! Anna fortf kvar i "träsket"... fast m hjälp!

2008-03-16 @ 20:23:20
Postat av: Ina

Hetsätandet.. Jag räknar allt jag äter och i perioder går det jätte bra. Tills jag tappar kontrollen och äter allt. Uch. Och sen att göra sig av med det man precis ätit.. Spy, träna och svält.. uch! Vill verkligen bli av med det beteendet. Lycka till du!

2008-03-18 @ 09:21:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0